Årets första stafett

Att tävla i lag är alltid lite speciellt. I dag var det dags för årets första stafett, Stigtomtakavlen. Den här gången var det en liten utmaning som lockade till deltagande i den öppna klassen. Syster med tonåring och make på ena planhalvan mot maka, yngsta tonåringen och jag själv på den andra. Maka mot den andra familjens tonåring. Här räknade vi med att hamna i underläge. Frågan var bara med hur mycket. Starten går och det är bara att vänta löparna till varvningen och lite senare till växling.



Först till både varvningen och växlingen var det andra lagets tonåring nio minuter före makan. Det var kanske lite mer en kalkylen innan start men varför ge upp redan nu. Syster ger sig iväg och nio minuter senare yngsta tonåringen. Vid varvningen var avståndet reducerat till drygt tre minuter och till växlingen hade yngsta tonåringen plockat in ytterligare en minut. Maken ger sig ut två och en halv minut före mig. Redan mellan första och andra kontrollen ser jag hans rygg. Det dröjer dock till femte kontrollen innan jag är förbi. På resten av banan drar jag ifrån och går i mål drygt fem minuter före.



Ja, nu var ju inte själva utmaningen så allvarlig. Båda våra lag var en bit efter de bästa lagen. Orientering är ju en härlig idrott där man kan tävla i hop över generationsgränserna och med tjejer och killar i samma lag. Det finns alltid någon att utmana och även om man kommer långt bak i resultatlistan kan man ändå känna sig lite som vinnare. Att det dessutom är vårväder med solsken och värme gör inte saken sämre.

Kommentarer
Postat av: ola

Man får grattulera till en prestige seger. ;)

2009-04-13 @ 09:37:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0