Vår, soligt och fin terräng

Jag har varit ut på Luffarligan igen. Den här gången gick det vid Linneaberg som ligger i den norra delen av Hanvedenskogen. Årets 25-mannatävling går ju också i Hanvedenskogen, men i den sydöstra delen. Området kring Linneaberg är ett av de finaste områdena söder om Stockholm. Berghällar, vitmossa, gles tallskog, bra sikt, svår orientering är några av kännetecknen för det här området.



Banlängden var drygt 4,5 kilometer så det var lite medeldistans över det hela. Vi passerade nästan förbi Ormputten som är en liten sjö mitt i skogen. Jag minns första gången som jag skulle försöka ta mig dit. Jag tror att jag var i 15-årsålderna. Det var på den tiden kartorna var i skala 1:20 000 och inte alltid höll samma kvalitet som i dag. Nu ska jag inte skylla på kartan, men den gången kom jag aldrig fram till Ormputten. Jag hittade helt enkelt inte dit.

För att fortsätta lite på temat kring naturliga ledstänger så tvingas man i den här terrängtypen att använda sig av nuturliga ledstänger nästan hela tiden. I bland springer man längs med dem och ibland mot dem. I den här tärrängtypen är det också lätt att förväxla dem olika mossarna eller hödsträckningarna. De ser ganska lika ut och det är lätt att tro att man är på ett ställe medan man i själva verket är någon annanstans. Jag var på väg att göra just det felet på väg till den sjätte kontrollen. Som tur var kom jag på mitt misstag ganska snart och kunde korrigera det. Det innebar dock att jag fick klättra över en höjd i onödan. Jag blev också lite osäker innen kontrollen. Jag hade inte riktigt kontroll på var jag var. Svårigheten just här liggr i att det saknas något att följa den sista biten in mot kontrollen. Jag är tvungen att vara noga med riktningen. Om jag då inte vet exakt var jag är kan det bli problem. Jag fick inte riktigt ihop kartbilden innan kontrollen och blev lite osäker. Jag ver dock rätt och kunde ganska snart ta kontrollen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0