Klart

Det är ett av orienteringsidrottens signum. När det gäller 25-manna är det inte så lätt att som banläggare skapa förutsättningar för att löparna ska orientera själva. Dessutom är det ju själva idén med en stafett att löpare och lag ska kämpa sida vid sida. När det gäller 25-manna gäler det också att skapa förutsättningar för att banorna ska kunna ta emot alla löpare. Totalt rör det sig om nästan 9000 personer som på ungefär åtta timmar ska pasera från start till mål. Det är över 1000 personer i timmen. Inte undra på att det nästan är kö i skogen.



Så här såg det ut på sträcka 4 vid 25-manna 2004. Här kan man knappast tala om självvald väg. Just den fjärde sträckan är speciell på det sättet att det är den kortaste sträckan och löptiden för de snabbast ligger på omkring 15 minuter. Dessutom ligger sträckan tidigt i tävlingen och spridningen mellan lagen har inte blivit så stor ännu. Sträckan ska dessutom var så enkel att de yngre löparna ska klara av den. Så här så en av de fyra banorna på sträcka fyra ut vid 25-manna 1999.



Det är en utmaning att skapa såna utmaningar att löparna sprids medan banan ska innehålla rätt svårigheter. Personligen tycker jag att kul att se löparna på sträcka fyra. Det är en av de sträckor på 25-manna som innehålla störst spridning i kategori på löaparna. Här kämpar små killar och tjejer mot juniortjejer, landslagsmeriterade äldre tjejer och gamla gubbar. 25-mannas fjärde sträcka är kanske den sträcka som bäst visar på tävlingens bredd. De enda som inte finns med på sträckan är elitlöparna. De har ju andra sträckor att göra upp på.