Vind, regn och dis
Ett antal höstar har jag varit på Gotland. Det är lite speciellt att vara på en sommar-ö på hösten. Det är ganska ödsligt ute på den gotländska landsbygden. De människor som är ute finns på vägarna eller inne i Visby. Till skillnad från sommaren kan man vara helt ensam ute på stränderna. Vädret gör ibland sitt till för att förstärka den ödsliga stämningen. Hösten 2006 besökta jag Furillen. Det är en ö utanför Gotlands östra kust. Den har tidigare varit avstängd för allmänheten men har på senare år öppnats. Här finns nu bland annat ett hotell som byggts i det nedlagda kalkbrottets lokaler. På öns östra strand finns inga hus. Här kan man ströva fritt på stranden och klättra i klintbranterna. På ett ställe har det bildats grottor i branten. Vi det här tillfället passade det alldeles utmärkt att söka skydd i en av grottorna för att grilla lite korv på den medhavda hopfällbara grillen. Här är några bilder som beskriver stämningen på Furillen i slutet av oktober.
Branten med grottorna
Stranden sedd från branten
En annan del av stranden
