Med Skuggan som sällskap

Jag har varit ute på en träningsrunda, om man nu kan kalla det för träning. Jag har haft ett antal veckors träningskoma och inte tagit ett löpsteg på en månad. Jag gjorde comeback på Höstlunken vilket resulterade i träningsvärk! Där har du min status just nu. I dag unnade jag mig därför en träningstur på dagtid i dagsljus. Det känns som en lyx under den här årstiden. Jag hade sällskap av "Skuggan". Det är en träningskompis som är med mig ibland. Han är inte speciellt orienteringssäker utan hänger mest med. Just i dag var han inte med hela tiden. Han var med en stund i början men sen tog han en annan väg. Men så plötsligt var han vid min sida igen mot slutet av träningspasset just när jag försökte att hålla farten uppe i en tung uppförsbacke. Lite hjälp var det.



Skuggan är som sagt med på mina träningspass ibland. Ofta är det på de bästa passen han dyker upp. Det är då terrängen är som bäst och solen skiner. Vid några korta stunder i dag sken en blek novembersol och då var skuggan genast där vid min sida.

Det var dock med en viss tvekan som jag gav mig ut i dag. Som jag skrev för några dagar sen var jag på besök hos en läkare för att eventuellt kunna få hjälp med en ömmande armbåge. Hon konstarerade det jag redan anat, en inflamation i ett senfäste. Jag fick ganska starka antiinflamatoriska tabletter som jag ska äta i två veckor och sen vid behov. Jag brukar inte läsa bipacksedeln, det vill säga den där lappen som alltid ligger med i medicinförpackningar. Där står det om vad det är man ska äta och vilka biverkningar man kan råka ut för. Men den här gången läste jag faktiskt allt om biverkningarna. Därav min tvekan inför dagens träningspass. En av biverkningarna som var vanligare än en på hundra var försämrad orienteringsförmåga. Det var tur att jag sprang i välkänd terräng. Nu verkar det som jag tack och lov tillhör de omkring 95 personer som inte drabbas av just den här biverkningen. Det vara bara en kort stund som jag blev lite osäker på var jag var. Annars hade jag full koll hela tiden. Medan jag sprang filosoferade jag dock lite över det faktum att jag trots att jag äter piller samtidigt ägnar mig åt målmedvetet antidopingarbete. Jag äter ju piller som kan göra mig sämre. Mer antidoping än så kan det väl inte bli!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0