Spår i skogen

En tävling av 25-mannas storlek påverkar naturligtvis naturen på olika sätt. Som banläggare gäller det att fösöka minimera påverkan så mycket som möjligt. Det gäller bland annat att hålla koll på hur många löpare som besöker de olika kontrollerna. En bana betyder 350 löpare. Om alla fyra banorna på exepelvis sträcka 3 besöker samma kontroll är det 1400 löpare, fler löpare än de flesta vanliga tävlingar i landet. Det gäller också att ta hänsyn till extra känslig mark. Trots alla hänsyn blir det slitage på marken. Veckan efter tävlingen var jag ute i skogen med kameran för att dokumentera en del av spåren. Tanken är att jag ska fotografera samma ställen ett halvår efter tävlingen och sen ett år efter tävlingen. Då kan man se hur naturen återhämtar sig och vilken typ av skador som läker långsammare och vilka skador som eventuellt inte läker alls.

En av de platser med störst belastning var vägen mellan de tre kontroller som utgjorde förvarning för alla sträckor utom sträcka 4 och den sista kontrollen. Här har omkring 7400 löpare passerat. Alla har inte sprungit på samma ställe men det har ändå varit hög belastning. Så här såg det ut på ett ställe en vecka efter tävlingen.





Fotografiet är taget vid stigslutet i den övre kanten på siffran 9 i nummer 95. Här fanns redan sen tidigare en antydan till stig men den är nu betydligt större. Dessutom är en del av mossan bortsliten från berget. Här kommer det troligen att ta lång tid innan spåren försvinner. Vid kontroll 124, höjden, såg det ut så här en vecka efter tävlingen.



Här kommer det säkert också att finnas spår kvar om ett år. Framför allt kommer berget att synas på den lilla sluttningen precis efter kontrollen. Några av de små stenarna framför sluttningen kommer säkert också att vara synliga. I övrigt kommer naturen säkert att ha läkt en hel del av de sår som nu finns.

En annan plats där många löpare passerade var på väg till radiokontrollen som också var gemensam för alla sträckor utom sträcka 4. Här fanns flera olika kontroller som besöktes innan löparna sprang mot radiokontrollen. Här har jag valt att visa området alldeles efter kontroll 73. Här består marken delvis av en mosse. Just här är det platt vilket gör att löparnas fötter inte glider på samma sätt som i en sluttning. Så här ser slitaget ut alldeles efter kontrollen på väg mot kontroll 76.



Här tror jag att naturen kommer att läka snabbare. Redan till våren kommer det att se bättre ut och om ett år kommer det troligen inte att synas så mycket. Så här ser det ut på kartan.



Jag kommer att följa upp med bilder från samma platser under maj månad 2010 och sen under oktober 2010. Då kan du själv avgöra om mina antaganden stämmer eller inte.

Kommentarer
Postat av: Jenny Bernström

Hej, Jag läser biologi och miljövetenskap på SLU och håller på med en kort uppsats om natursvård och friluftsliv. De här bilderna visar tydliga exempel på hur marken är känsligare för slitage när den lutar eller har hög fuktighet. Skulle jag kunna få låna skogsbild 1 och 3 för att använda som exempelbilder? Uppsatsen kommer endast användas inom klassen (ca 40 pers) under redovisningsmomentet.

Trevlig helg!

2011-12-09 @ 15:20:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0