I dag...

... har det varit DM-stefett. Det var en ganska jobbig historia, och visst fick man kämpa. Jag kämpade kanske inte riktigt på det sätt som jag skrev om i går. Jag fick kämpa för att orka ta mig tillbaka. Åtminstone kändes det så när jag var ute i skogen. Terrängen var mycket kuperad och det var upp och ned mest hela tiden. Mot slutet blev det också några mindre bommar på nionde, tionde, elfte och trettonde kontrollen. Sammanlagt kanske drygt fyra minuter.



Det hände en liten annan episod på tävlingen. Jag vet inte hur många som lade märke till det men det liknar på sitt sätt olyckan i samband med VM-safetten i Ungern nyligen. Jag höll på att förbereda mig för min sträcka och skulle precis ge mig ut och jogga för att få upp värmen. Då ser jag en yngre orienterare som kommer gående mot målet men från lite annat håll än alla andra. Han håller upp sitt ena byxben och man ser tydligt att han har slagit i knät och det är blodigt. Jag tänker att jag kanske skulle gå och möta honom för att fråga om han behöver hjälp, men det gör jag inte. Han haltar knappt och han verkar ha koll på läget. Han närmar sig och jag går ifrån min ryggsäck och mot uppvärmningen. När jag kommit en bit väntar jag ändå in honom. När han närmar sig ser jag att han gråter och jag ser också att det är ett ganska stort jack under knät. Han ser ut att springa i H 14 och jag lägger handen på hans axel och frågar om han behöver hjälp. Han snyftar fram ett ja och jag förvånas över hur skärrad han låter. Jag försöker lugna honom med att vi går till hans klubb så att någon där kan hjälpa honom vidare. Vi går kanske inte mer än 20-30 meter tillsammans och vi säger inget mer till varandra.

Efter mitt lopp så kommer en man i min ålder fram till mig och frågar hur det gick för killen som hade slagit i knät. Jag vet ju inte mer än att jag såg honom i sjukvården för att bli omplåstrad. Mannen sa att han hade tänkt att göra samma sak som jag gjorde men han valde att inte göra det. Sen ångrade han sig. Kanske var det fler som såg honom men inte tyckte att det behövdes någon hjälp. Han gick ju nästan utan att halta. Men när jag frågade vill han ha hjälp. Jag gjorde inte så mycket, men jag kanske gjorde rätt.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Vi har också haft DM-stafett i helgen, och DM Lång. Hela sex medaljer till familjen, fyra guld och två silver. Alla familjemedlemmmar fick medaljer!! Kanske inte lika stor konkurrens här på ön, men i alla fall.

2009-09-07 @ 08:13:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0