Comeback
Efter problem med skada, se inlägg den 2 juli 2010, och sen sjukdom var det dags för den mellersta tonåringen att göra comeback på ansatsbanan. Förutsättningarna var kanske inte de bästa för att kunna hoppa högt. Det regnade ett noggrant regn undet uppvärmningen. Ett sånt där regn som man blir så blöt av. Temperaturen var på sin höjd 11-12 grader. Tävlingen var tjejernas kväll på Stockholms stadion. Det är en tävling bara för tjejer och med tre års erfarenhet av tävlingen så kan man konstatera att det alltid regnar på Tjejernas kväll.
Inhoppningen gick så där. Kanske var det lite ovana. Ingånghöjden blev därför ganska blygsamma 1,48. Den klarades dock av utan problem i första försöket. På 1,52 blev den en rivning innan hon gled över även denna höjd. Mönstret var detsamma på 1,55. Rivning i första försöket. Om det var kylan eller något annat vet vi inte men i det här skedet av tävlingen började hon känna av kramp i vaderna. Hon gjorde ett försök som hon avbröt, men så länge man inte passerar ribban eller gör ett upphopp så har man inte förbrukat sitt försök. Tillbaka till tejpen som markerar platsen för starten på ansatsen och ett mycket bra hopp över 1,55.
Över 1,55 med marginal
Nu slog dock krampen till på allvar och hon kunde inte resa sig upp från mattan. Hon ville gärna fortsätta hoppa men det gick inte. Hon låg kvar på mattan i några minuter medan hon fick lite vård. Hon tog sig med hjälp över till en stol där hon fick sitta och dra på sig lite varma kläder medan den andra hopparna fortsatte tävlingen. Det gick rykten om att någon hade ringt efter ambulans. Det kändes kanske lite onödigt för lite kramp men det dök i alla fall upp en ambulans och sjukvårdarna stod en stund och tittade på höjdhoppet innan de tog sig upp på läktaren. Det är lite oklart varför de var där.
När tävlingen var över slutade hon i alla fall på en andra plats och det blev väntan på prisutdelning. Det tog en stund innan hopparna kallades till prisutdelningen. En mycket förvånad tonåring ropades upp som segrare. Eftersom hon fortfarande hade kramp kunde hon inte kliva upp på pallen men förstapris fick hon i alla fall. På läktaren satt den förvånade ettan och trean i tävling. De var inte kallade till prisutdelningen. Det var inte mycket annat att göra än att ta emot priset och halta iväg hemåt. Ettan och trean försökte uppmärksamma funktionärerna på att de också vill ha pris, men hur det gick vet vi inte. På väg hemåt började vi fundera på om det är det här som är att ha vinnarskalle eller vara bäst när det gäller. Simply the best, helt enkelt. Nästa tävling blir Skol-SM. Det blir spännande att se vilken placering och vilket pris det blir då.
Ett av priserna var en tröja
Inhoppningen gick så där. Kanske var det lite ovana. Ingånghöjden blev därför ganska blygsamma 1,48. Den klarades dock av utan problem i första försöket. På 1,52 blev den en rivning innan hon gled över även denna höjd. Mönstret var detsamma på 1,55. Rivning i första försöket. Om det var kylan eller något annat vet vi inte men i det här skedet av tävlingen började hon känna av kramp i vaderna. Hon gjorde ett försök som hon avbröt, men så länge man inte passerar ribban eller gör ett upphopp så har man inte förbrukat sitt försök. Tillbaka till tejpen som markerar platsen för starten på ansatsen och ett mycket bra hopp över 1,55.
Över 1,55 med marginal
Nu slog dock krampen till på allvar och hon kunde inte resa sig upp från mattan. Hon ville gärna fortsätta hoppa men det gick inte. Hon låg kvar på mattan i några minuter medan hon fick lite vård. Hon tog sig med hjälp över till en stol där hon fick sitta och dra på sig lite varma kläder medan den andra hopparna fortsatte tävlingen. Det gick rykten om att någon hade ringt efter ambulans. Det kändes kanske lite onödigt för lite kramp men det dök i alla fall upp en ambulans och sjukvårdarna stod en stund och tittade på höjdhoppet innan de tog sig upp på läktaren. Det är lite oklart varför de var där.
När tävlingen var över slutade hon i alla fall på en andra plats och det blev väntan på prisutdelning. Det tog en stund innan hopparna kallades till prisutdelningen. En mycket förvånad tonåring ropades upp som segrare. Eftersom hon fortfarande hade kramp kunde hon inte kliva upp på pallen men förstapris fick hon i alla fall. På läktaren satt den förvånade ettan och trean i tävling. De var inte kallade till prisutdelningen. Det var inte mycket annat att göra än att ta emot priset och halta iväg hemåt. Ettan och trean försökte uppmärksamma funktionärerna på att de också vill ha pris, men hur det gick vet vi inte. På väg hemåt började vi fundera på om det är det här som är att ha vinnarskalle eller vara bäst när det gäller. Simply the best, helt enkelt. Nästa tävling blir Skol-SM. Det blir spännande att se vilken placering och vilket pris det blir då.
Ett av priserna var en tröja
Kommentarer
Trackback
