Minifestival

I dagarna tre har Lars Winnerbäck och ett antal andra artister spelat på Långholmen i Stockholm. Spelningen har varit som en liten minifestival med två scener, matservering, cafe och en skivbutik. Jag gjorde ett inköp. Lars Halapis When your TV makes you cry. Lars Halapi stod också på scen tillsammans med Sophie Zelmani. Det första uppträdandet började redan straxt före klockan 6. Love Antell spelade på den mindre scenen. Det var ganska dåligt ljud och det var inte min typ av musik. Därför var mitt engagemang inte så stort. Som andra uppträdande på den lilla scenen spelade Dundertåget. Jag vet inget om dem sen tidigare men det var helt OK. Som tredje uppträdande spelade Sophie Zelmani på den stora scenen. Jag gillar hennes lågmälda, ja nästan blyga musik. Jag har aldrig hört och sett henne uppträda tidigare. Hon hade med sig fyra duktiga musiker och tillsammans bjöd de på kort men bra konsert.



Det fjärde uppträdandet ägde rum på den lilla scenen och bestod av Laleh. Jag har inte lyssnat så mycket på henne men en del av det jag hört är bra. Nu bjöd hon på en hel del låtar i ganska rockiga versioner. Hon verkar ha en ganska stor publik och så här dags hade det samlats en hel del i publiken.



Exakt klockan 9 och efter en nedräkning de sista tre minuterna klev Lars Winnerbäck in på scenen. Han började med att acapella sjunga Stockholmskyss. Hans trogna publik var genast med på noterna och sjung med. Efter det fortsatte han med att framföra ytterligare 4 låtar endast kompad av sig själv på gitarr. Yngsta tonåringen sken upp när när de första tonerna av sin favoritlåt, Kom änglar, ljöd. Faller och Över gränsen var de andra låtarna han framförde innan hela bandet klev upp på scenen.





Efter det bjuds vi på en lång rad av både nya och äldre låtar som Kjedjebrev, Järnvägsspår, Elegi, Hugger i sten och naturligtvis även långköraren på Svensktoppen, Om du lämna mig nu. Den senare i duett med Anna Stadling. Sammanfattningsvis en mycket bra konsert. Lars Winnerbäcks konserter bygger mycket på samspelet mellan artisten och publiken. Stora delar av publiken älskar Lars Winnerbäck och att dömma av artisten framträdande så är kärleken besvarad. Winnerbäck är egentligen ganska skygg och har lite svårt att hantera sitiationen som hyllad stjärna. Det här speglas bra i konsertfilmen Solen i ögonen som spelades in under sommarturnén för två år sen. Här får man förutom intervjuer med Winnerbäck också följa tre tonårstjejer som ägnar hela sommaren åt att följa med på turnén och vara med vid alla konserter.

Långholmen den 9 augusti blev ett segertåg precis som Winnerbäck sjunger i en av låtarna som avslutar konserten. När de sista tonerna av Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen lämnar musikernas instrument brakar ett mäktigt fyrverkeri loss. Här är ytterligare ett antal bilder från konserten.







I mitten av konserten faller fonden till golvet och bilder och filmer visas på en stor videoskärm som nu utgör fonden. Lite senare visas bilder av musikerna. Det finns ett antal kameror utplacerade på olika delar av scenen.









De tre sista bildern är tagna under låten Elden i vars text följande budskap finns. Den förlorar som ger upp, den vinner som är trägen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0