Hopp och lopp i fabrik

I Munktells gamla fabrikslokal i Eskilstuna finns det numera ett idrottscentrum. Här kan man utöva flera olika idrotter i inomhusmiljö. Det finns anläggningar för bangolf, innebandy, boule, bordtennis, skytte, bågskytte, friidrott och kanske ytterlkigare idrotter som jag inte kommer ihåg just nu. Jag var där i dag med mellersta tonåringen för att tävla. Ja, det vill säga det var inte jag som skulle tävla utan hon. Som vanligt var det höjd som stod på programmet. Tyvärr kunde hennes ordinarie tränare inte vara med och coacha. En timma innan tävlingen ringde han och meddelade att han fixat en annan coach med uppdrag kopplade till landslaget. Som en bonus dök ytterligare en coach upp. Hans främsta merit är väl  att ha coachat en OS-guldmedaljör i just höjd.



Hallen har ett behagligt ljus vilket är lite ovanligt för en inomhushall. Till skillnad från anadra hallar har den här ljusinsläpp i taket vilket säkert bidrar till ett mer naturligt ljus. I dag genomfördes ett antal löpgrenar, längdhopp, höjdhopp och kula. Här är några bilder från löpgrenarna.







Mellersta tonåringen gjorde nya försök att nå högre höjder. Det lyckades inte helt den här gången heller. Höjden finns definitivt inom räckhåll. Ett litet teknikfel i upphoppsögonblicket gör dock att hon ofta landar lite för nära ribban och river den på nedväg. Det hon gör är att vrida upphoppsfoten en aning från ribban i samma ögonblick som hon sk sätta ned den för upphoppet. Då kommer hon några centimeter för långt från ribban redan i upphoppet. Då spelar det ingen roll hur högt hon hoppar. Här är ett exempel på hur det kan se ut.





Ribban ligger här på 1,55 och det är mycket luft mellan ribban och kroppen. I det övre läget ska man nu böja huvudet framåt så att hakan slår mot övre delen av bröstkorgen. Då kommer benen att följa med över ribban. I den övre bilden är det svårt att se att kroppen är lite felplacerad i förhållande till ribban. På den nedre bilden kan man se att huvudet är på rätt väg, men också att kroppen är felplacerad. Rumpan slår i ribban. Ser det ut på det här sättet finns det dock förutsättningar för att ribban ska ligga kvar, trots närkontakten. Man tar inte med sig ribban utan den rör sig i bästa fall bara upp och ned. Det är det här som orsakar en ganska kraftig darr på ribban som ändå ligger kvar. I det här hoppet så blev det precis så. Ribban låg kvar.

Nu gäller det att jobba med att sätta i foten på rätt sätt. Lyckas  mellersta tonåringen med det så finns det betydligt högre höjder inom räckhåll. Det är både den ordinarie tränaren och det två tillfälliga caocherna eninga om. Varför ska man inte tro på experterna?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0