Nordisk premiär 1955
Just nu har jag flera banläggningsuppdrag på gång. Jag har redan skrivit en del om Stockholms Sprint-DM nu i vår. Nästa får, i maj 2011, kommer jag att vara en av två banläggare för stafettävlingen vid de nordiska mästerskapen, NOC 2011. Vi ska också lägga banorna till en av publiktävlingarna som kommer att arrangeras i samband med NOC 2011. Jag kommer att blogga om arbetet med banorna, terrängen, kartan och en hel del annat kring NOC 2011. Trots mina birstande kunskaper i engelska kommer jag också att försöka att översätta alla inlägg om NOC 2011 till engelska så att alla deltagare har samma möjlighet att hänga med.
Jag har tittat lite i historieböckerna och hittat en hel del intressant kring de nordiska mästerskapens historia. Innan premiärtävlingen hade en nordisk landskamp arrangerats under ett antal år. Från om med 1955 uppgraderades landskampen till ett nordisk mästerskap. Premiärtävlingen genomfördes i Kolmården och så här står det om tävlingen i årsboken Skärmen från 1956.
"Nordiska mästerskapets premiärskedde i legendomspunna Kolmården. I marker som gav vision av sagans land med tomtar och troll." Kartan ansågs vara en läckerhet i skala 1:50 000 och med 5 meters ekvidistans. Herrbanan hade en banlängd på 14,8 kilometer via 12 kontroller. Dambanan var 7,9 kilometer lång och innehöll 7 kontroller. Så här såg läckerheten ut.
Fyra nationer deltog, Sverige, Norge, Danmark och Finland. I herrklassen blev det en svensk segrare genom Marthe Andersson. Sverige och Finland dominerade herrtävlingen och bland de 20 främsta fanns bara en norsk löpare. Även damtävlingen dominerades av Sverige och Finland. Överst på pallen fick finskan Ella Hanelius kliva upp följd av två svenskor.
Vid de här första nordiska mästerskapen genomfördes ingen stafett. Däremot räknade man ihop tider för de tio bästa herrarna och sex bästa damerna. Herrtävlingen vanns av Finland före Sverige medan det var det omvända resultatet i damtävlingen. Norge var trea i båda tävlingarna. Danmark hade för få deltagare för att kunna vara med i lagtävlingen.
Naturligtvis finns det en hel del kuriosa kring tävlingen. På bilden här ovanför ger den piprökande norska ledarinnan Eva Voss Bendixen en av de norska löparna "sista smörjelsen" innan start.
Även 1955 var tävlingsarenan viktig. Arrangören tyckte att det var lite väl öppet på arenan. Man löste det genom att helt enkelt såga ned några björkar, gräva gropar på arenan och "plantera" björkarna i groparna.
Jag har tittat lite i historieböckerna och hittat en hel del intressant kring de nordiska mästerskapens historia. Innan premiärtävlingen hade en nordisk landskamp arrangerats under ett antal år. Från om med 1955 uppgraderades landskampen till ett nordisk mästerskap. Premiärtävlingen genomfördes i Kolmården och så här står det om tävlingen i årsboken Skärmen från 1956.
"Nordiska mästerskapets premiärskedde i legendomspunna Kolmården. I marker som gav vision av sagans land med tomtar och troll." Kartan ansågs vara en läckerhet i skala 1:50 000 och med 5 meters ekvidistans. Herrbanan hade en banlängd på 14,8 kilometer via 12 kontroller. Dambanan var 7,9 kilometer lång och innehöll 7 kontroller. Så här såg läckerheten ut.
Fyra nationer deltog, Sverige, Norge, Danmark och Finland. I herrklassen blev det en svensk segrare genom Marthe Andersson. Sverige och Finland dominerade herrtävlingen och bland de 20 främsta fanns bara en norsk löpare. Även damtävlingen dominerades av Sverige och Finland. Överst på pallen fick finskan Ella Hanelius kliva upp följd av två svenskor.
Vid de här första nordiska mästerskapen genomfördes ingen stafett. Däremot räknade man ihop tider för de tio bästa herrarna och sex bästa damerna. Herrtävlingen vanns av Finland före Sverige medan det var det omvända resultatet i damtävlingen. Norge var trea i båda tävlingarna. Danmark hade för få deltagare för att kunna vara med i lagtävlingen.
Naturligtvis finns det en hel del kuriosa kring tävlingen. På bilden här ovanför ger den piprökande norska ledarinnan Eva Voss Bendixen en av de norska löparna "sista smörjelsen" innan start.
Även 1955 var tävlingsarenan viktig. Arrangören tyckte att det var lite väl öppet på arenan. Man löste det genom att helt enkelt såga ned några björkar, gräva gropar på arenan och "plantera" björkarna i groparna.
Kommentarer
Trackback
