Då muren föll

Det är nu drygt 20 år sen muren föll. Det uppmärksammades i slutet av förra året på flera olika sätt. Själv minns jag när jag med spänning följde nyhetsändningarna från alla de olika platserna i Europa där förändringens vindar blåste. Det var delvis otäcka bilder och nyheter som nådde oss i väst. Jag minns också en direktsänd konsert med U2 som inleddes vid tolvslaget då 80-tal gick över till 90-tal. Det unika med den konserten var att den dirketsändes i alla östländer som bland andra Rumänien, Östtyskland, Jugoslavien och till och med Sovjetunionen. Flera av de här länderna finns inte i dag och när vi föräldrar berättar för våra tonåringar så förstår de inte riktigt på samma sätt som min generation inte riktigt kan förstå vad som hände i Europa på 40-talet.

Våren 1990 hade jag förmånen att få åka på en bussresa från Sverige, genom Östtyskland till Tjeckoslovakien. Se där, ytterligare ett land som inte finns längre. Det var en orienteringsresa och vi var bort i ungefär tio dagar. På vägen ner rastade vi i Dressden och kunde med egna ögon se resutatet av bombningarna under andra världskriget. I Tjeckoslovakien hade man haft en fredlig revolution och började sakta men säkert en anpassning till väst. Man vill så gärna få influenser från väst samtidigt som mycket av det gamla fanns kvar. Det var mycket turister från väst i Prag. Det var fortfarande mycket billigt att handla. Samtidigt fick man inte föra ut vad som helst och hur mycket som helst. Det skulle vi få erfara på hemvägen.



Vi var som sagt på träningsläger och det var ganska annorlunda terräng än vi var vana vid. Med lite fantasi kunde de flacka delarna i terrängen likna Gotland. De kuperade delarna av terrängen var något som jag aldrig varit i tidigare. På sina ställen ute i skogen kunde man ocks hitta platser som på bilden ovanför. Den kuperade terrängen kunde se ut som på kartorna här nedanför.





När vi var i Prag och shoppade var det bland annat kristall som inhandlades. Vi hade mycket kristall av olika slag med oss i bussen när vi skulle passera gränsen på hemvägen. Tulltjänstemännen var mycket misstänksamma men svalde till slut vårt påstående att det var priser. Vi hade nämligen sprungit en träningstävling och kunde till och med visa upp inbjudan och programmet för att verifiera vårt påstående. De verkliga priserna fick segrarna dock inte med sig. Segrarna i dam- respektive herrklassen hade nämligen vunnit varsitt par tjeckiska orienteringsskor. Värdet var i princip lika med noll men tulltjänstemännen var obeveckliga. Skor var på den tiden statligt subventionerade och fick inte föra ut ur landet hur som helst. Där gick gränsen. Segrarna fick snällt lämna tillbaka skorna.

På hemvägen tog vi en sväng in i Östberlin. Det var ju en stad som jag från min lilla värld upplevt som näst intill stängd. Nu kunde vi åka in i Östberlin utan några problem. Stora delar av muren fanns kvar med var nedklottrad av grafitti. Vid gränsövergångarna kunde människor nu passera på ett sätt som bara ett halvår tidigare varit otänkbart. Lite svårt att förstå då. En liten episod uppstod då några ur gänget som reste skulle gå på en offentlig toalett. Det kosta pengar men vi hade inga tyska pengar. Vakten protesterade när vi gick in på toaletten. Han fick dock problem när det stpormade in lika många tjejer på den andra avdelningen. Han prioriterade att ta betalt av tjejerna och vi grabbar kunde planka in på toaletten. Här är några bilder från Östberlin, Unter den Linden och Brandenburger Tor.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0