Lätt men svårt
Vad som är lätt eller svårt i orientering är inte alltid så lätt. Där lät inte så klockrent kanske. Det jag menar är att det som är lätt för en person kan vara svårt för någon annan, men det betecknas ändå som en lätt orienteringssvårighet. När det gäller sprintorientering har jag vid några tillfällen sett exempel på svåra orienteringsmoment på banor som ska vara ganska enkla.
Det här exemplet är hämtat från Danmark och en av publiktävlingarna i samband med EM 2004. Publiktävlingarna var i form av en femdagarstävling och den tredje etappen var en sprintetapp. Tävlingen avgjordes i en sjukhuspark med många öppna ytor. Vid en första anblick kan det se ganska enkelt ut men att passera öppna ytor är svårare än man kan tro, speciellt för barn. Exemplet här ovan är hämtat från min bana men flera av kontrollerna användes också på den bana som i Sverige skulle motsvaras av U1, den enklaste banan. Den banan hade kontroll 4 som första kontroll för att sen gå vidare till kontroll 5 och 6. Här finns många detlajer som man måste ta hänsyn till. Dels en massa öppna ytor med delvis oregelbundna kanter. Det gör det svårare att orientera sig. Dessutom finns en hel del träd, buskar och häckar att ta hänsyn till. Små barn ser inte över en häck på samma sätt som en vuxen gör och har därför färre referenspunkter som de kan använda för att orientera sig. En annan svårighet bjuder sträckan mellan kontroll 4 och 5 på. Här finns det två vägval som båda innebär stora omvägar. Det var många av de yngre deltagarna som hade problem på den här banan. I sammanhanget vill jag nämna att banorna de andra fyra dagarna var mycket bra för den här klassen.
Det andra exemplet är hätat från en deltävling i Stockholm City Cup för några år sen. Tävlingen avgjorde i Vitabergsparken på Söder i Stockholm. Det här är banan för klassen U1. Det flesta sträckorna på banan är helt OK och vållade inga större problem. Däremot var starten ett problem. Tidsstarten var placerad i södra kanten av målringen och alla startande sprang ned för den lilla stigen till startpunkten. Deltagarna i den här klassen skulle sen vika av tvärt åt vänster vid startpunkten. Det var många som inte klarade av det utan fortsatt att springa söderut. Den yngsta tonåringen, som då inte var tonåring ännu, gjorde det misstaget och ägnade ganska många minuter åt att komma tillbaka till startpunkten och sen börja om igen.
I kväll har vi haft ett planeringsmöte inför vårens Sprint-DM. Saker och ting börjar ta form. Vi pratade ingenting om svårighetsgraden på banorna. Det är min uppgift som banläggare att säkerställa en bra kvalitet. Däremot pratade vi en del om hur tävlingscentrum ska utformas och vad vi ska servera i markan. Tävlingen avgörs ju en vardagkväll i maj och många deltagare kommer direkt från jobbet. På mötet föddes en idé om att erbjuda någon form av matservering som någon form av After Run för deltagarna så att de slipper laga middag när de kommer hem efter tävlingen. Vi får väl se om idéen blir verklighet. Vi diskuterade också några andra idéer som förhoppningsvis kommer att uppskattas av deltagarna. Den 5 maj genomförs tävlingen, ganska centralt i Handen.
Det här exemplet är hämtat från Danmark och en av publiktävlingarna i samband med EM 2004. Publiktävlingarna var i form av en femdagarstävling och den tredje etappen var en sprintetapp. Tävlingen avgjordes i en sjukhuspark med många öppna ytor. Vid en första anblick kan det se ganska enkelt ut men att passera öppna ytor är svårare än man kan tro, speciellt för barn. Exemplet här ovan är hämtat från min bana men flera av kontrollerna användes också på den bana som i Sverige skulle motsvaras av U1, den enklaste banan. Den banan hade kontroll 4 som första kontroll för att sen gå vidare till kontroll 5 och 6. Här finns många detlajer som man måste ta hänsyn till. Dels en massa öppna ytor med delvis oregelbundna kanter. Det gör det svårare att orientera sig. Dessutom finns en hel del träd, buskar och häckar att ta hänsyn till. Små barn ser inte över en häck på samma sätt som en vuxen gör och har därför färre referenspunkter som de kan använda för att orientera sig. En annan svårighet bjuder sträckan mellan kontroll 4 och 5 på. Här finns det två vägval som båda innebär stora omvägar. Det var många av de yngre deltagarna som hade problem på den här banan. I sammanhanget vill jag nämna att banorna de andra fyra dagarna var mycket bra för den här klassen.
Det andra exemplet är hätat från en deltävling i Stockholm City Cup för några år sen. Tävlingen avgjorde i Vitabergsparken på Söder i Stockholm. Det här är banan för klassen U1. Det flesta sträckorna på banan är helt OK och vållade inga större problem. Däremot var starten ett problem. Tidsstarten var placerad i södra kanten av målringen och alla startande sprang ned för den lilla stigen till startpunkten. Deltagarna i den här klassen skulle sen vika av tvärt åt vänster vid startpunkten. Det var många som inte klarade av det utan fortsatt att springa söderut. Den yngsta tonåringen, som då inte var tonåring ännu, gjorde det misstaget och ägnade ganska många minuter åt att komma tillbaka till startpunkten och sen börja om igen.
I kväll har vi haft ett planeringsmöte inför vårens Sprint-DM. Saker och ting börjar ta form. Vi pratade ingenting om svårighetsgraden på banorna. Det är min uppgift som banläggare att säkerställa en bra kvalitet. Däremot pratade vi en del om hur tävlingscentrum ska utformas och vad vi ska servera i markan. Tävlingen avgörs ju en vardagkväll i maj och många deltagare kommer direkt från jobbet. På mötet föddes en idé om att erbjuda någon form av matservering som någon form av After Run för deltagarna så att de slipper laga middag när de kommer hem efter tävlingen. Vi får väl se om idéen blir verklighet. Vi diskuterade också några andra idéer som förhoppningsvis kommer att uppskattas av deltagarna. Den 5 maj genomförs tävlingen, ganska centralt i Handen.
Kommentarer
Trackback
