Klart

För ett tag sen skaffade jag mig en Ipod. Det är en liten multimediamaskin där du kan ladda in musik, film, bilder och en del annat. Man kan lyssna på radio, spela spel, bli väckt, spela in videofilmer och så vidare. Jag har än så länge bara lyssnat på musik. Jag laddade in en hel del musik, 980 olika låtar för att vara exakt. Mätaren som indikerar hur mycket utrymme det finns kvar indikerar en halvfull enhet. Börjar man tänka efter är det ofattbart vilken mängd data man kan lagra i den. För 25 år sen krävdes det en dator stor som ett hus för att lagra samma mängd data, om det ens var möjligt.



Den är nio centimeter lång, fyra centimeter bredd och sex millimeter tjock. Man kan välja att lyssna på ett album, det vill säga typ en CD-skiva. Man kan också välja att lyssna på allt av en artist. Eller så kan man välja att lyssna på alla låterna i bokstavsordning. Det kom jag på eter ett tag och då började jag med det. Just den låten jag lyssnade på då började på C. Nu har jag kommit till mitt i K. Det  har blivit en brokig blandning. På en rad kan det komma låtar av Pink Floyd, Thåström, Louise Hoffsten, Eldkvarn, Melody Gardot, Fleet Foxes, mera Thåström, Elin Ruth Sigvardsson, Jan Johansson, Lars Winnerbäck, Beatles, Eric Clapton, ännu mera Thåström, Camilla Perez Walin och så vidare. Två låtar med Pink Floyd kom efter varandra. Jag har aldrig lyssnat på dem på det sättet men de passade bra ihop. Det var Echoes och Eclips. Visste du förresten att Echoes som är drygt 25 minuter lång varar hela vägen från det att dörrarna på pendeltåget stängs på Stockholms Central tills man kliver av tåget i Handen? Jag vet det nu i alla fall. En annan höjdare är Camilla Perez Wallin som gör egna tolkningar av Kent-låtar. Hon gör det på ett eget och helt suveränt sätt. Jag har aldrig lyssnat på Kent tidigare men det här är bra.