Utkörd ...

... i skogen blev jag i morse. Det var meningen och till och med min egen idé. Jag ville komma ut i skogen för att känna på hur den nya kartan som ritas inför vårens tävlingar kändes. Eftersom logostiken inte alltid går att få ihop på ett bekvämt sätt blev jag alltså utkörd i skogen cirka 15 kilometer hemifrån. Jag klev ur bilen och såg den åka iväg. Nu är det upp till mig att ta mig hem.



I början går det ganska långsamt. Jag är gammal och ser dåligt, i alla fall när det inte är riktigt ljust ute. Det duggregnar och är grått. Molnen ligger lågt och det är bara uppe på de öppna höjderna som jag får tillräckligt med ljus för att se bra. Det är tur att det finns många öppna partier i skogen.



Kartan kändes bra och det gick att springa, läsa kartan och hänga med. På något ställe saknades en sten som nog egentligen ska vara med. Troligen har den trillat bort i digitaliseringen. Sen kan man alltid fundera över gränserna för alla gula fläckar uppe på höjderna. Det är inget speciellt för den här kartan utan gäller för det mesta, tycker jag. I det här området finns det bitvis ganska många öppna ytor uppe på höjderna.



Det finns dock ett område på kartan som skiljer sig ganska mycket från övriga områden. Här finns inga öppna berghällar med mossa. Här finns ingen gles tallskog. Istället är det storstammig gammal granskog. Marken är täckt med grön mossa. Framkomligheten är om möjligt ännu bättre. Här finns inte heller så många detaljer. För mig som banläggare er det lite av en dröm att kunna slänga in några kontroller i ett sånt område. Det skapar omväxling och gör förhoppningvis orienteringen roligare för dig som deltagare.



På några plaster finns det spår av skogsbruk i form av hyggen, avverkning och gallring. Det finns också områden som härjats av skogsbränder. Det mest kända är kanske den stora Tyrestabranden 1999. Drygt 450 hektar skog slukades av lågorna. Brandområdets södra del finns med på en del av den nya kartan. Bitvis är det nästan omöjligt att ta sig fram, men det finns även områden som nästan ger känslan av att vara i fjällen.


Efter en stund passerar jag kartkanten för det nyritade området och får byta karta till den lite äldre. Den är också bra och jag fortsätter i en del av de stråk som jag planerar att dra fram banorna i. Terrängen är fortsatt mycket fin. På ett ställe finns ett område som ganska nyligen har avverkats. Det kommer dock inte att bjuda på några större problem. Marken är rensad och fin och det finns inte mycket ris kvar. Just i dag var det ganska blött.



Jag lämnar tävlingsområdet och nu gäller det bara att sig hem. Jag får byta karta ytterligare en gång och passar också på att dricka lite av vätskan jag bär med mig. Tyvärr vet jag inget bra sätt att hålla den varm och det är lite förvånanasvärt vad snabbt varm vätska blir kall igen. Jag har dock inga problem med det och låtter de kalla dropparna rinna ner genom strupen för att fylla på vätskedepåerna.



Efter en stund når jag fram till ytterligare ett gammalt brandområde. Det här är från 1992 och är gabnska svårframkomligt med ny och ung skog som breder ut sig. Jag håller mig på berghällarna i södra kanten. Vid ett tillfälle är jag högt uppe på en höjd och blickar ut över omgivningen. Eftersom molnen ligger lågt kan man bara ana Brandbergen i norr. Annars är det bara skog. Framför mig finns en dalgång och på andra sidan nya skogsklädda höjder. Det är alldeles tyst i skogen och om man inte visste att Dalarövägen går i dalgången skulle man kunna tro att världen bara består av skog. I alla fall just här.



Jag tar mig fram till Dalarövägen och gör det sista kartbytet. Nu är det bara sista biten hem och jag börjar ana slutet. Det blir allt tyngre i backarna och jag tvingas gå på några ställen. Jag korsar ännu en väg, Nynäsvägen den här gången. Nu är det bara minuter kvar och ännu en gång får jag springa i gammal fin granskog. Tyvärr har den gallrats och det finns en de djupa hjulspår som är vattenfyllda. Väl hemma väntar en skön dusch och blåbärssoppa. Av någon anledning blir jag alltid sugen på just blåbärssoppa när det är kallt ute och jag tränar länge. En timma och femtifem minuter var jag ute i dag. Jag känner mig ganska nöjd!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0