25-manna och markslitage

För ett tag sen visade jag bilder på en massa svampar. I samband med det skrev jag också att jag skulle återkomma med lite bilder och text kring markslitaget och 25-manna förra året. En vecka efter tävlingen förra året tog jag bilder på ett antal platser. Nu har jag alltså varit tillbaka på samma ställe igen. Jag har försökt att ta bilder ur en så lika vinkel som möjligt. Bara genom att gå i skogen på de platser där många löpare sprungit kan jag konstatera att det är väldigt olika hur marken har påverkats och återhämtat sig. På några platser där över 4000 löpare passerat syns ingenting medan det det på en plats där bara 1000 löpare passerat fortfarande syns tydliga spår.

En gyllene regel när det gäller kontrollplacering är att inte placera kontroller på en berghäll där det växer mossa som kan slitas bort. Det tar lång tid för mossa att växa och spåren syns länge. Jag försökte undvika den typen av kontrollpunkter och det är egentligen bara på ett ställe som mossa har blivit skdad i någon större utsträckning. Däremot finns det åtminstone en plats där löpare mellan två kontroller slitit bort mossa. Som banläggare är det väldigt svårt att i förhand gissa sig till exakt var löparna kommer att passera. Vid en mindre tävling med inidividuell start påverkar inte löparna på varandra på samma sätt som vid 25-manna. Jag gissar att löparna på den första sträckan är orsaken till slitaget jag såg.







De här bilderna är tagna vid kontroll 73. Här har drygt 1000 löpare passerat. Marken är ganska mjuk och ligger i kanten till en mosse. Om man jämför de två bilderna så har återhämtningen kommit ganska långt. Det syns en stor skillnad och marken är grönare. Tittar man lite närmare kan man fortfarande se spår men läkningen är på god väg. Om ytterligare ett år har läkningen kommit ännu längre. Här nedanför kan du se två bilder som är tagna cirka 70 meter från kontroll 73 på vägen mot kontroll 76. Här har löparna passerat liksom säkert många av löparna från de tre kontrollerna sydost om kontroll 73.





Här syns fortfarande tydliga spår. Spåren har börjat växa ihop men de går fortfarande att följa. Här är marken mjuk och lite fuktig vilket säkert bidrar till att det blir spår. Även här kommer spåren att växa bort, men det tar kanske lite längre tid.

Den tredje platsen jag fotograferade besöktes av många löpare. det är en av näst sista kontrollerna. Just den här kontrollen, kontroll 124, besöktes av över 3100 löpare. Veckan efter tävlingen var slitaget självklart stort.







Fortfarande syns det tydliga spår, framför allt på stenen hitom kontrollen. Men det har också börjat växa en hel del. Även här kommer det om något eller några år att vara helt läkt med undantag för stenen. Mossan där kommer att behöva längre tid att återetablera sig.

Nästa område ligger alldeles intill och är området mellan näst sista kontrollerna och sista kontrollen. Hur många löpare som passerat just här är svårt att avgöra eftersom de tagit olika väger mot sista kontrollen. Bilderna är tagna precis i överkanten på 9:an i 95. Det är utförsbacke och en härhäll täckt med mossa. Precis här blir det lite brantare.





Spåren är fortfarande tydliga och det kommer att ta lång tid innan de är borta, men det har ändå hänt en hel del. Bara en liten bit härifrån växte massor av trattkantarell, mitt i spåret. Nu vet du var de finns. Det är bara att gå dit och plocka.

Kommentarer
Postat av: Clas Florgård

Titta i Lars Kardells rapport Vegetationsslitage i samband med orienteringstävlingar, Skogshögskolan 1974.

2010-10-08 @ 12:51:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0