Så blev det i D 21
I boken Banläggning och i en av Svenska Orienteringsförbundets tävlingsanvisningar finns det något som heter distanseras särart. Här beskrivs i stora drag hur banor för olika typer av distanser bör se ut. Här kan man läsa om va som är typiskt för en långdistans, en medeldistans och sprintdistansen. För en långdistansbana gäller i stora drag att vägvalet sa ha stor betydelse och det ska vara en fysisk utmaning för deltagarna. Sträckorna bör vara av varierande längd och alla kontroller behöver inte vara av högsta svårighetsgrad. En del av en långdistansbana kan ha karaktären av medeldistans. Variation av terräng tempo och teknik är också en viktig ingrediens. Det här har varit en del av mitt arbete md banorna.
Utmaningen har hela tiden varit att försöka skapa allt det som långdistans ska vara i den terräng som jag de till förfogande. Här fanns ju också en del begränsningar i form av terrängpartier som vi av olika anledningar inte kunde utnyttja. I området skulle det få plats en kvaltävling, A-finalbanorna, banor för B/C-finaler och en publiktävling. Jag bestämde mig från början att A-finalbanorna skulle ha högst prioritet i valet av terräng. Därefter i tur och ordning kvalet, B/C-finalerna och publiktävlingen.
Jag försökte hitta ett antal möjliga långsträckor och ett antal möjligheter att knyta ihop dem. I H 21 och D 21 ville vi också erbjuda en varvning på arenan. Jag har försökt att lägga en bana som bjuder på en fysisk utmaning. Efter att ha spanat lite på olika digitala kartarkiv, prata med löpare och tittat på GPS-uppföljningen känner jag att jag till stora delar lyckats. Många har sagt att det var en utmanande bana med olika typer av vägvalsproblem.
Efter en relativt enkel inledning i flack terräng kommer den första utmaningen till kontroll 2. Början av sträckan innehåller inga större svårigheter men det gäller att vara noga med var man går upp på den stora höjden. Väl där uppe blir det svår orientering med mycket kartläsning. En del har klarat den svårigheten på ett bra sätt medan andra har gjort stora misstag. Sträckan resulterade också i en ganska stor spridning av löparnas val av väg.
Nästa intressanta sträck är den till kontroll 6. Sträckan avslutas med en väldigt enkel kontroll i en vägförgrening och beroende på vilket vägval man väljer blir det mycket löpning på väg och stig. När banorna planerades var förutsättningen ganska högt gräs på det som kallas Södra gärdet. Bara ett par veckor innan tävlings slogs gräset och framkomligheten förbättrades avsevärt. På kvalet kom en del löpare i kontakt med andra delar av den här öppna marken. Kanske har det påverkat en del löpare att välja vägen över Södra gärdet och sen runda det stora berget. Ett antal löpare har dock valt att gå över berget på lite olika ställen. Bland det som valt att runda finns olika val i fråga om att avsluta sträckan. En bra spridning av vägvalen blev det i alla fall. De som valde att gå över berget har generellt sett tappat tid på de som valde att runda.
Innan jag bestämde mig får att avsluta den här sträckan med vägförgreningen har jag testat den på ett antal olika personer och de har gjorts en del tester. Jag har också haft alternativ med kontroller inne i skogen innan vägen. Jag tror dock inte att jag uppnått samma spridning av vägvalen som nu.
Tjejernas längsta sträcka kom efter vägpassagen. Här såg jag tre huvudvägval, vänster, höger och rakt på, alla med lite variationer. Rakt på innebär delvis ganska besvärlig terräng och bitvis svår orientering. Vänster innebär en hel del väg/stiglöpning men också kupering som delvis är svår att upptäcka. När man är som högst upp är man cirka 55 meter över havet och springer man hela vägen runt ner till ängen så är man nere på havsnivå för att sen tvingas klättra upp till cirka 40 meter. Höger innebär väg- och stiglöpning och kupering som är lite snällare. Högervägvalet upptäcktes bara av tre löpare varav två medaljörer. Här noterades de snabbaste tiderna men de här löparna hade också högst fart under loppet så det är lite svårt att veta vad de skulle ha resterat på något av de andra alternativen.
Efter varvning hade jag försökt att skapa en vägvalssträcka i kuperad terräng. är valde dock alla löpare i stort sett samma väg. I slutet av sträckan blev det lite variation, men snabbast var troligen att runda hela vägen runt. Jag har lekt med tanken på om utfallet blivit annorlunda om sträckan kommit tidigare på banan när deltagarna var piggare. Vid sträckans start ställs man som löpare inför en vägg men väl där uppe är det snabb och fin terräng. Troligen skulle jag behöva ha valt en annan utgångspunkt för att få löpare att gå rakt på. Här spökade kvalbanorna för mig som avslutades med kontroller i området. Jag blev låst vid det här alternativet.
Även till 15:e kontrollen blev det bra spridning på löparna. Även till kontroll 16 och den korta sträckan till kontroll 17 bjöd på ganska stor spridning av löparna.
På den korta sträckan till 17:e kontrollen fick faktiskt striden om silverplatsen lite liv igen då det norra vägvalet var drygt en halv minut snabbare och det var också en lite enklare kontrolltagning från det hållet.
Kommentarer
Trackback
