Sjätte etappen

När O-Ringen är avslutat är det många som ser fram emot att vara med på den sjätte etappen. Det brukar innebära en hel del festande av varierande intensitet. I år erbjud arrangören ett antal artister. Själv satte jag mig i bilen hemåt redan en kvart efter målgång. Jag hade lite andra planer för den sjätte etappen. Väl hemma blev det en dusch, lite mat och sen iväg igen. Hustrun och jag åkte mot Stockholm, Djurgården och Gröna Lund där Ulf Lundell skulle uppträda. Det var mycket folk och i tidningarnas nätupplagor har man kunnat läsa om nästan 23 000 personer i publiken. Det lär vara den tredje mest besökta konserten på Gröna Lund genom tiderna. Bob Marley leder med 32 000 från sin konsert 1980. Förra året lockade Lady Gaga drygt 23 000 personer.



I och med konserten i går började en liten evenemangsperiod där jag kommer att besöka några olika typer av evenemang. I går var det alltså musik. Jag har varit på någonstans mellan 15 och 20 konserter med Ulf Lundell. Gårdagens konsert var en av de bättre med en taggad artist Kanske var det den stora publiken som taggade honom. Årets sommarturné har fått ganska ljumma recensioner så jag hade inte så stora förväntningar. Nu fick vi höra såväl lite nyare låtar som gamla låtar som nu har drygt 35 år på nacken. Ett exempel på det var en tung och svängig Stockholms City som var första spår på debutskivan från 1975. Andra äldre låtar som levererades på ett bra sätt var en countryinfluerad Rom i regnet och en Neil Young-inspirerad Ryggen fri. I mitten av konserten var det ett lite lägre tempo med en del lite nyare låtar som alla inte känner igen. Mot slutet är det dock högt tryck med högt tempo både på scenen och i publiken. Öppen väg, öppen bil, Om sommaren och Kär och galen. Ulf Lundell omger sig med bra kompmusiker som är väl samspelade. En gång haltade det dock lite,men det var nog mest Lundells eget fel. I Öppen väg, öppen bil började man plötsligt spela i reaggetakt och när man skulle tillbaka till ordinarie takt hängde Lundell inte riktigt med.

Etapp 5

Jag har inte starta ännu. Det är en timme kvar. Jag har hunnit med att ta en del bilder i väntan på att få starta. Här är några av dem.




Etapp 4

Åter till ordningen, det vill säga en dag med orientering och en dag med regn. Ganska mycket regn till och med. Själv gjorde jag en riktigt bra etapp. I stort sätt inga bommar och bra flyt, bara 6,51 efter segraren. Lite bilder hann jag med att ta. Jag kunde stå i tältet där alla läser av sina brickor och ta lite bilder på några av löparna.






Vilodag


Etapp 3

Nu är det koll på läget igen. I dag tog jag alla kontroller. Solen skiner och det är sommar igen. Det behövdes inte minst för de som bor i tält. Jag har hört flera tältare som inte hade några torra kläder. I dag har det dock funnits alla chanser att torka kläderna. Själv lever jag en lyxtillvaro med boende i en villa och nytvättade kläder varje dag. Just nu är det hämtpizza och friidrotts-EM. Här är några bilder från dagen tävling.




Etapp 2 eller hur kunde jag göra så?

Återigen en dag med regn. Den här gången inte så kraftig men mer ihållande. Små droppar som faller tätt tillsammans i en strid ström. Vi lyckades i alla fall glida ut från parkeringen. I morgon ska vi försöka glida in på samma parkering.



I dag har jag lyckats med något som jag bara gjort en gång tidigare. Jag har hoppat över en kontroll. Jag var inte medveten om det förrän jag kom till mål och stämplade ut. Ej godkänd var det meddelande jag fick av funktionären. Då började jag komma på varför jag kom så snett till den sjätte kontrollen. Jag var aldrig vid den femte kontrollen men när jag stämplat vid den fjärde började jag läsa från den femte. Till att börja med fick jag allt att stämma. Men efter ett tag hade jag inte koll på var jag var. Jag höll dock rätt riktning och mitt hopp stod till att kunna läsa in mig närmare kontroll 6. Till slut kom jag fram till en avlång mosse men det såg inte ut som de mossarna som omger kontroll 6. Efter en stund läser jag in mig vid mossen vid siffran 2 på kartan. Hur kunde jag komma så snett? Nåja jag tar kontroll 6 och fortsätter mot mål. Men som sagt, jag fick ett negativt besked. Jag har ingen bra förklaring till hur jag kunde göra så. Jag får fundera  lite på det, eller... Jag struntar i det. I morgon är en ny dag. Då...

Etapp 1

O-Ringens första etapp avgjordes i regn och blåst. Hitills har sommaren varit varm och skön men nu  lagom till O-Ringen så har det nästa blivit höst. Jag mötte en bekant vid starten. Han hade precis börjat sin semester. -Här har man suttit på ett kontor i 30 graders värme hela sommaren och nu är man ledig och så blir det så här. Vi får hoppas på bättre väder de kommande dagarna. Värre än så här kan det nästan inte bli. Här är några bilder en liten stund efter ett av de värsta skyfallen.






O-Ringen

I morgon startar årets upplaga av O-Ringen. Den här gången genomförs tävlingen i och kring Örebro. I dag har de flesta deltagarna bekantat sig med O-ringenstaden och dess utbud. Här är några bilder.






Svamp


Svärmare


Allmän metallvingesvärmare


Bastardsvärmare

En fågel i boet

Den här fågeln hittade jag i sitt bo i ett gammalt träd på Gotland.


Närsholmen

Klockan är 22,20 och just nu sitter vi och tar en kvällsfika på Närsholmen på östra Gotland. Solen gick ned för en stund sen men det är fortfarande ljust. Vi har slagit upp tältet och ska "vildmarkstälta" i natt. Fast de vildaste djuren här i närheten är nog korna som går och betar på strandängarna. Vi har varit ute på en kvällspromenad och tagit en massa kort. Här är några av dem.








Sand

En av fördelarna med att springa orientering på Gotland på sommaren är att man kan åka till en strand för attbada efter tävlingen. Nackdelen på just den här stranden är att man får med sig väldig mycket sand i alla saker man har med sig. Men det var varmt och skönt i vattnet.


Åminne

I kusinkampen är det forsatt fördel för kusinen. En dag återstår men det är en hel del minuter att plocka in.




På rosornas ö

I går åkte vi bil från Tjörn österut och kom så småningom till Oskarshamn. Där tog vi båten till Visby. Vi tältar hos systern. Anledningen till att vi är här är orientering. Årets upplaga av tredagarsorienteringen går på Furillen. Det är en ö som ligger långt norrut på Gotlands östra kust. Här går alla tre etapper av tävlingen. Det är alltså lite speciella förhållanden för årets tävling. Tävlingsplatsen är vackert belägen alldels intill havet. Här är en bild från tävlingsarenan.



Temperaturen har legat på drygt 30 grader i skuggan. Som tur var blåste det en stadig bris rakt in från havet. Den svalkade lite. I skogen var det hett. I skogen har det också varit en kusinkamp. Yngsta tonåringen och hans kusin springer i samma klass. I dag var det kusinen som var den bättre av dem, men det återstår två dagar. Kusinen bjöd i alla fall på en bom inför publiken. Han kom rakt mot den sista kontrollen men stannade upp 20 meter innan den. Han vände upp i skogen igen och kom tillbaka efter en och en halv minut.

 


Inga knäpp

I dag är vi tillbaka på Tjörn. Det är lite fram och tillbaka med resorna. I morgon är det dags för resa igen. Vi ska 35 mil österut. Sen ska vi vidare med annat kommunikationsmedel. Vi för se om jag hinner med lite bloggande i morgon. I dag är första dagen på semestern som jag inte har knäppt några nya bilder. Det är tur att jag har några på lager. Häromdagen när vi var ute på promenad såg vi några orkideér som jag tog några bilder på. Med viss reservation vågar jag mig på att påstå att det är Jungfru Marie nycklar. Jag slog i floran och de här var mest lika bilderna i floran. Kanske har jag fel och kanske kommer någon att protestera. Det är bra i så fall för då kan jag lära mig något. Så här såg de i alla fall ut.




Grimeton

I dag har det burit i väg söderut. Just nu sitter jag i Grimeton i norra Halland. Grimeton kanske inte är så känt men har du åkt E6:an söderut från Göteborg och passerat Varberg har du kanske sett sex stycken master på rad. Det är Grimetons radiostation. Den byggdes på 1920-talet för att skapa den första trådlösa förbindelsen över Atlanten. De sex masterna är vardera 127 meter höga. !924 stod anläggningen klar för trafik. Sändningarna över Atlanten gick från Grimeton medan mottagningen skedde i Kungsbacka. Under andra världskriget spelade anläggningen en stor betydelse då sändningarna från USA via kabel var avbrutna. På 1920-talet bygdes ett nätverk av liknande anläggningar runt om i världen. Idag är det bara den i Grimeton som fortfarande fungerar. I dag finns flera nya och mordernare master i området.



Anledningen till besöket i Grimeton är inte masterna utan svågern med familj som bor alldeles intil foten vid den innersta masten från E6:an räknat.

Sol

I dag skinner solen och bilen rullar igen. Det var lite mulet på förmiddagen men fram på dagen bröt solen igenom. Vi satt i solen och väntade på att telefonen skulle ringa. Plötsligt ringde den. Min ringsignal, Beatles Day tripper ljöd en kort stund. Ja, det var bilverkstan, och ja den var klar. Laddningen av batteriet fungerar igen med en ny generator. Vi pakade ihop våra saker och blev skjutsade från vår bas på Tjörn till Stenungsund. Vi löste ut bilen och gav oss av söderut. Inga lampor utan de som verkligen ska lysa lyste och vi kom fram till mellanlandningen i Göteborg. Vid midnatt ska mellersta tonåringen hämtas vid Centralstationen. Några timmars sömn innan vi drar vidare en bit söderut.


Den nya generatorn syns inte på bilden

Mellersta tonåringen har i dag gjort sin sista dag på sommarjobbet, förskoleavdelningen Grodan. Jag beskrev det i ett inlägg för några veckor sen. I går berättade hon om en liten episod med en flicka på 5 år. Följande samtal utspelade sig.

- Är du myndig? (flickan)
- Nej inte än. (tonåringen)
- Blir du det snart? (flickan)
- Ja, i slutet av somaren. (tonåringen)
- Jag längtar efter att bli myndig. (flickan)
- Jasså, varför då? (tonåringen)
- Jo, för då får man fisa. Det har pappa sagt. (flickan)

Regn

Just nu regnar det där jag är. Det var väntat eftersom alla prognoser har förvarnat om regn. Det gör inte så mycket. Vi har haft några dagar med sol och fler lär komma om man ska lita på prognoserna. Men just nu regnar det som sagt. Jag sitter inne och hör regnet mot taket på altanen utanför. Genom fönstret kan jag se regnet men det gör som sagt inte så mycket. Den här dagen blev ändå inte riktigt som planerat. Men så är det ibland.



Vi planerade att åka till Stenungsund för att göra ett par ärenden och gå och titta i Gallerian. På väg dit stannade vi vid en mack för att byta en gasoltub. När vi svänger ut från macken börjar ett par lampor lysa på instrumentpanelen i bilen. Efter ett tag lyser ännu en lampa. Lamporna indikerar att batteriet inte tar laddning som det ska. VI stänger av radion och allt annat onödigt. När vi närmar oss Stenungsund har det mesta slocknat men vi rullar in på en mack. Jag vet att batteriet som sitter i bilen inte är helt OK så jag får tag på ett nytt. Jag får låna lite verktyg så att jag kan byta batteri. Nu startar bilen igen, men lamporna lyser fortfarande. Vi stannar ändå till vid Gallerian och går en sväng. Efter det åker vi till Mekonomen men de har ingen verkstad där. En ny generator kan man dock fixa till i morgon. Vi får tips om en verkstad i närheten och åker dit. Här har man dock ingen möjlighet att hjälpa oss, men vi får tips om en annan verkstad. Vi åker dit, men de har stängt för lunch. Det är bara att vänta. Under tiden kan jag i alla fall konstatera att alla remmar snurrar som de ska till generatorn. Nu är de tillbaka efter sin lunch och de konstaterar det vi redan misstänkt. Batteriet tar inte laddning. Även här kan de få fram en ny generator tills i morgon och de kan också hjälpa till att byta ut den gamla.

Nu är vi tillbaka i stugan, utan bil. Regnet faller utanför, men det gör inget. I morgon har vi en ny generator och en bil som fungerar. Det är bra eftersom vi har planerat att åka en bit med bilen. På måndag ska vi på en ännu längre tur. Vi får se hur det blir.


På jakt

Semester betyder inte att man slipper träningen. Naturpasset är ett bra tillfälle att träna lite orientering. Stenungsunds OK brukar ha Naturpass som jag då och då nyttjar. Hustrun brukar också vara med och i dag följde till och med yngsta tonåringen med. I år fick vi springa norr om Ödsmål. Terrängen var väl inte den allra bästa. Det var mycket grönska, tät skog, brännässlor, enar och en del annat. Dessutom var det ganska kuperat med branter, stenmurar och annat. Sen beror det ju naturligtvis på vilken väg man väljer.



Vi har varit ute vid två tillfällen. I måndags sprang hustrun vid kontroll 9. Efteråt kunde hon berätta om hur tätt det var in till kontrollen och även ut från den. I dag när jag kom från kontroll 14 sprang jag dirket över stigen och stenmuren och kunde då springa på en slät och fin berghäll ända fram till kontrollen. Jag tog samma väg mot kontroll 8. Vägvalet är ofta avgörande. En annan viktig sak är att läsa kontrollbeskrivningen. Vid kontroll 7 letade jag runt hela stenen efter kontrollen men den satt naturligtvis i stenmurskröken och skrattade åt mig. Tur att man kunde glädja den lilla kontrollen.



Kartan var nog inte helt nyreviderad. Framför allt märktes det på hyggena. Till kontroll 21 tog jag mig från öster. Hela vägen fram till den lilla höjden i ringkanten var det tätt, ja för att inte säga jättetätt. Det var ormbunkar, taggbuskar av olika slag och så en massa lövsly. Sen öppnade det upp sig och blev ett mera normalt hygge. Vägen längs hyggeskanten mot kontroll 28 var helt OK. Nu har vi tagit alla kontroller så nu ska vi bara skicka in vårt kontrollkort och vänta på priserna.

På långt håll

I går kröp jag omkring på marken. I dag har jag klättrat i berg. Alldeles i närheten av platsen jag befinner mig på just finns ett av Tjörns högsta berg, Tranerös, som är drygt 97 meter över havet. Från toppen har man en milsvidd utsikt.



En klar dag som i dag kan man se Marstrand och fästningen i söder. Fågelvägen är det 19 kilometer från Tranerös till Marstrand. På så här långt håll skymmer lite dis själva fästningen. Ut mot väster är det lite mindre dis.



Då kan man se det klarblå havet där segelbåtarna försöker hitta bra vindar. Mitt i bilden ligger Björholmen. Där finns en gästhamn, ett hotell, restaurang och man kan köpa glass.



I nordost breder Stigfjorden ut sig. På just den här bilden är den skymd av lite gräs som växer på toppen av Tranerös. Uppe på toppen finns också ett röse.



Uppe på toppen finns också en liten låda. I lådan finns en liten gästbok. Där kan man skriva några rader. Man kan också läsa vad andra besökare på berget har skrivit. Det har funnits ett antal böcker före den här. Just den här boken har legat ett antal år, men det finns en hel del plats kvar att skriva i den. Vi var först i år att skriva i boken och senast jag var på berget var den 8 juli förra året. Det finns bilder här på bloggen från det besöket om du letar på juli 2009.


På nära håll

I dag har jag krupit, legat och stått på knä i naturen. Mycket av det jag såg såg jag genom kameralinsen. Längs fram hade jag close up filtret som gör att jag kan komma ännu närmare. Motivet förstoras och det kan ibland vara svårt att se proportionerna eftersom motivet blir förstorat. Finns det då inga referenser i bilden är det lätt att ögat blir lurat. Här är några av bilderna.














Att inte få nog

Världsungdomsspelen har pågått även i dag. Vi har inte varit där. Trots det kunde den yngsta tonåringen inte få nog. När det stod klart att morfar hade ett gammalt spjut på vinden skickades morfar upp för att hämta det. Det var ett seniorspjut som är 200 gram tyngre. Första kastades spjutet på tomten, men den räckte inte till för full ansats. Därför bar det av till en gräsplan i närheten. Med en planka som avslut på ansatsbanan och ett måttband som var för kort blev det några kast. En fotbollsmatach pågick på planen. Därför fick kasten ske i en liten nedförsbacke. Som längst fick han i väg spjutet drygt 33 meter. Här är några bilder från kvällen improviserade spjutkastning.






Höga hopp och långa kast

Världsungdomsspelens andra dag är genomförd. Yngsta tonåringen har tävlat i två grenar. Tidigt i morse var det dags för höjdhopp. Han hade förhoppningar om att slå sitt gamla personliga rekord på 153. Han har inte hoppat så mycket höjd det senaste året så det har stått sig ett tag. Ingångshöjden 145 vållade inga problem det gjorde inte heller 153 vilket innebar ett tangerat pers. På nästa höjd, 158, blev det en rivning i första försöket. Efter det gjorde han ett bra hopp och gled enkelt över. Nytt pers! Flera andra hoppare behövde ett tredje försök och några rev ut sig på höjden. Dags för 163. Nu glider han över redan i första försöket. Nytt pers igen! Nu blir det en lite längre vänta på de som ska göra sina andra och tredje försök. Ytterligare några river ut sig. Nästa höjd är 168. Nu börjar det bli högt om man redan har höjt sitt pers med 10 centimeter. Tre bra försök blir det dock men utan att klara.


163, nytt pers!

Efter en knapp timmes vila var det dags för spjut. I dag skulle det bli första tävlingen med en lite längre ansats. Inkastningen såg ganska bra ut även om det såg ut att vara lite ovant med ansatsen. På läktaren fällde vi några kommentarer om det rosa sputet som han valde.

Tävlingen tog ganska lång tid. Det var 38 stycken som skulle kasta. Yngsta tonåringen kastade på slutet. Första kastet var hyfsat men det landade platt och det blev röd flagga eftersom det inte gick att se var det slog ned. Två försök kvar. En lång väntan och under tiden kunde både han och vi på läktaren notera att det var ganska många ogiltiga och dåliga kast. Kunde han kasta ett par tre meter längre än sitt tidigare pers skulle det kunna bli en bra placering. Dags för andra försöket. Även det här ett hyfsat kast men röd flagga. Det landade platt även den här gången. Nu är det bara ett försök kvar. Ytterligare en lång väntan och fortfarande endast ett fåtal bra kast. Dags för sista försöket. -Ta det rosa spjutet, ropare tränaren från läktaren. I de två första försökan hade han kastat med ett annat spjut. Nu tog han det rosa spjutet och den här gången landade det med spetsen i marken. Mätning och så resultatet på ljustavlan, 37,71, nytt pers igen. Det rosa spjutet var tydligen rätt. För att inte vara någon spjutexpert så är 13:e plats klart godkänt.


Det rosa spjutet

I dag lyckades jag inte fånga någon kullerbytta på bild. Jag bjuder dock på en annan fartfylld bild från Ullevi. I morgon blir det ingen friidrott. Tonåringarna har tävlat klart på Ullevi för i år.


Kullerbytta

Nu har även yngsta tonåringen tävlat på Ullevi. Ett hinderlopp över 1500 meter. Det var hans andra hinderlopp och det blev en liten förbättring av tiden från det första loppet. Förväntningarna var lite högre ställda men det krävs nog lite mer träning. Det gäller att musklerna orkar stå emot i landningen after hindren. Så här såg det ut vid passagen av vattengraven.





Jag kan inte låta bli att bjuda på dagens kullerbytta. Det hände vid vattengraven på sista varvet för flickor 17. Ledaren bestämde sig för att klippa hindret utan att sätta i foten. Det gick bra men hon räknade inte med motståndet i vattnet. Därför kom hon ur balans och resultatet blev en kullerbytta.







Hur det gick? Hon kom snabbt på fötter och spurtade mot mål som segrare.

Ibland ...

... går det inte som man vill. I dag på morgonen startade Världsungdomsspelen. Det är en av Sveriges största ungdomstävlingar i friidrott. Tävlingen går på Ullevi vilket gör att det är en häftig inramning, långt i från alla de idrottsplatser som man vanligtvis tävlar och tränar på. Redan som första gren i hela tävlingen skulle den mellersta tonåringen hoppa höjd. Inhoppningen gick lite si och så. Därför valde hon en låg ingångshöjd, 144. Så här god marginal hade hon till ribban.



Efter en slarvig rivning på nästa höjd klarade hon den i andra med nästan lika god marginal som i hoppet här ovan för. Dags för första hoppet på 157. Normalt ska det inte vara något problem. Det hade det säkert inte varit heller, men något hände just i upphoppsögonblicket. Något inne i fotten gick sönder och det smärtade. Hoppet gick inte att genomföra som det var tänkt.



Självklart påverkar smärta i foten hoppningen. Den blev en rivning. I all hast fick tränaren rycka in och tejpa foten så att den kanske skulle hålla för ytterligare några hopp.



Det hjälpte tyvärr inte. De två sista försöken på höjden slutade med rivningar. Lite deppigt var det naturligtvis. Skadan är nog inte så allvarlig. Några dagars vila så ska det nog gå att träna igen.

Just nu är det lite tid för att vila och slappa. Sent i eftermiddag ska den yngsta tonåringen in i tävlingen. Du är det dags för 1500 meter hinder. Blöt lär han bli. Vad det blir för tid och placering är lite mer osäkert.

Semester






RSS 2.0