Klart

Här är några bilder från dagens träning. Klicka på bilden om du vill se den i lite större format.

  

  

I dag fick jag frågan om läget var lugnare i år än förra året. Personen som fråga syftade naturligtvis på 25-mannatävlingen och förberedelserna inför förra årets tävling. Ja, visst är det lugnare i år. De enda funderingar jag har just nu är vilken sträcka jag ska springa. Förra året visste jag att jag inte skulle springa men funderingarna var desto fler. Samtidigt kan jag sakna funderingarna lite. Jag drivs att försöka skapa banora som är så bra som möjligt och som bjuder löparna på utmanande och spännande orienteringsproblem. Nu i kväll har jag tittat tillbaka på vad bloggen innehöll i september förra året. Man glömmer fort kunde jag konstatera när jag såg bilderna på det nya hygget och lådorna med kartor i vardagsrummet.









Snart är det dags igen!

Jag har suttit och bläddrat i lite gamla bilder och hittade de jag tog på konserten med Lasse Winnerbäck. Jag har ju redan visat några av dem. Här är några du inte sett.

Det blir allt mörkare allt tidigare. Den här veckan går solen ner 18,25 och vid fint väder kan du kanske klara dig till 18,40 utan lampa. Mitt bästa tips blir naturligtvis att ladda lampan. Den här veckan träning består av två olika moment. Dels en högfartsbana på 4,2 kilometer. Banan består av lite längre sträckor och kontroller som är lite enklare. Du kan alltså hålla ett lite högre tempo. Det gäller dock att tempot inte blir för högt. Då ökar nämligen risken för bommar. Här kan du se en del av högfartsbanan.



Den andra banan är raka motsatsen. Den innehåller många kontroller, kortare sträckor och svårare kontroller. Här gäller det att vara koncentrerad och anpassa farten efter svårigheterna. Ibland kan det vara svårt att skifta tempo när en banan byter karaktär. Därför är det bra att träna på de två olika momenten och fundera på hur du ska lösa de olika typerna av orienteringsproblem. Så här ser den andra banan ut.



Jag tycker att det ärviktigt att du provar på båda banorna. Om du tycker att det blir för långt att springa båda banorna så går de att korta av. Du väljer i så fall själv var du ska korta av dem.

Samlingen är vid Torvalla språcentral som ligger öster om motorvägen. Du kommer dit genom tunneln några hundra meter sydost om Torvalla IP.

Det var ett bra tag sen jag skrev något kring banläggningsarbete. Det beror mest på att arbetet har legat nere under ganska många månader. Nu har de nordiska orienteringsförbunden gemensamt beslutat att lägga ner de nordiska mästerskapen med omedelbar verkan. I stället ska man försöka skapa en ny tävling, Nordic junior meeting eller vad det nu ska heta. Tanken är att skapa en bra tävling för juniorer i Norden och kanske även från andra länder. Därför blir det ett lite förkortat tävlingprogram vid samma tidpunkt som NOC skulle ha genomförts. Helgen inleds med en sprinttävling på fredagen. Därefter blir det en medel- eller låndistanstävling på lördagen och som avslutning en stafett med mixade lag. Två tjejer och två killar ska ingå i laget. Alla detaljer är inte klara ännu och det känns som om det börjar bli lite ont om tid. Om det blir lika mycket snö den här vintern som förra vintern är det bara två och en halv månad barmark kvar. Sen ligger snön till slutet av april och då är det bara dagar kvar. Just nu finns det nästan inga banor lagda.



I dag har jag sprungit en sväng i området. Det är mycket fin terräng. Det är god sikt och lätt att ta sig fram. På några få ställen hindras framkomligheten av lite tätare skog. Det finns också stora variationer i terrängen.



Bara 250 meter från platsen där den förra bilden är tagen ser terrängen helt annorlunda ut. Jag tror att det kan bli hur bra tävlingar som helst. Nu gäller det bara att komma igång med arbetet.

För några veckor sen visade jag ett antal bilder på temat sport och action. Min tanke med det var att få lite hjälp med att bestämma vilken bild jag skulle skicka in till en fototävling. Jag fick in en del röster och jag har också fått in röster genom lite andra vägar. Med hjälp av alla rösterna har jag nu bestämt mig för vilken bild som jag ska skicka in. Jag lovade ju att presentera den här och nu kan du se den.



Just den här bilden fick många röster och dessutom är det en av mina favoriter. Visst är det action i bilden.

Juldagen 2008 stod jag uppe på ett berg. Det blåste en kall vind och händerna blev allt stelare. Utsikten var dock helt OK.

Varför genomför vi träningar på kurbildskartor? Varför fanns det inga meridianer på kartan? Orientering är en ganska komplex idrott. Den består huvudsakligen av tre olika delar som alla i sin tur består av ett antal faktorer. Allt det här samverkar och ju mer du kan ha kontroll över desto större är sannolikeheten att du lyckas prestera bra resultat. De tre olika delarna är fysiska faktorer, orienteringstekniska faktorer och mentala faktorer. Huvudtanken med de teknikträningar vi har är naturligtvis att vi ska bli bättre orienterare och kunna lösa orienteringsproblemen på ett bra sätt utan misstag. Under tiden får vi en del av den fysiska träning på köpet. Den mentala faktorerna tränar vi inte så ofta på. Tanken med dagens träning var dels att träna på att orientera med hjälpa av kurvbilden. För många av oss räcker det för att skapa osäkerhet kring hur vi ska kunna hitta rätt. Du måsta alltså kunna hantera dina egna tankar. När sen även meridianerna var bortplockade skapades ännu mer osäkerhet. Det sista fick du reda på precis innan du skulle starta. Vi reagerar alla olika i den här situationen. Någon blir extra orolig. En annan blir extra taggad att klara av utmaningen. En tredje bryr sig inte alls. Vilken typ du än är kan du styra mycket med dina egna tankar. Om du tar dig an banan med tankarna kring att det här klarar jag nog inte av så ökar sannolikheten att du kommer att göra misstag. Ditt fokus ligger mer på andra saker än att lösa själva orienteringsproblemet.



Banan här ovanför innehåller flera olika typer av svårigheter. Dels ska du kunna läsa av kurvbilden för att komma rätt. Dels måste du ha en plan för hur du ska attackera kontrollerna. Till kontroll 2 måste du vara noga med riktningen för att inte komma snett. Du har en stor och tydlig höjd som kontrollen ligger på men vägen dit består att ett detaljfattigt område där dessutom en hel del detaljer är bortplockade. Dessutom ska du hålla riktningen utan att kunna använda kompassen som du är van vid. Dina tankar är viktiga för hur du ska lyckas. Positiva tankar som går ut på att peppa dig själv. "Spännande utmaning! Det här klarar jag genom att ha en bra plan. JAg ska vara noga med att hålla rätt riktning mot den stora höjden. Kontrollen ligger nästan högst upp så om jag får kontakt med högsta toppen blir kontrolen inget problem." Det här ett exempel på hur du kan styra dina tankar in i positiva banor. Genom att våga testa på svårare utmaningar flyttar du också fram din gränser. Ditt självförtroende ökar och det blir lättare att skapa positiva tankar. Min förhoppning är att du passar på att ta hjälp av träningarna för att flytta fram dina gränser. Fler utmaningar kommer att komma. Till sist några bilder från kvällens träning. Dimman är ångan från en varm och svettig fotograf.

Dags att tända några ljus.

I söndags var jag ute i skogen tillsammans med hustrun. Redan samma kväll kunde du läsa om all svamp vi hittade. Det fanns också bilder både på svamp vi plockade och svamp vi inte plockade. Jag hade även ett annat ärende i skogen. Jag fotograferad markslitaget efter förra årets 25-mannatävling.



Så här såg tävlingsarenan ut i söndags. Kanske känner du igen dig. Rakt fram fanns en massa publik och vindskydd. I skogskanten till vänster varvade några av sträckorna och i högra bildkanten låg den sista kontrollen. Gräset var nyklippt och det var grönt i fint. Med undantag av några grunda hjulspår syntes inte ett spår av den stora tävlingen. Hjulspåren kom från de fordon som kämpade för att transportera ut tält och allt annat material som använts för att bygga upp arenan. I övrigt fanns inga spår. Jo, på ett ställe kunde man faktiskt se ett spår.



Som en glad mun fanns en liten U-formad vattenfylld fåra. Det här var det enda spår av löparna som fanns på hela den stora ängen. Vad hände just här? Det här är den enda plats där alla löparna har trampat på i stort sett exakt samma ställe. På alla andra ställen på ängen har löparnas fötter varit mer utspridda. Dessutom var det lite extra belastning eftersom löparna här gjorde en sväng. Den här platsen finns ungeför 10 meter efter mållinjen. Precis före kurvan lämnde löparna ifrån sig kartan. Runde ett par stolpar och fortsatte fram mot kartplanket. Nästan 9 000 löpare, 18 000 fötter, trampade precis här. På bilden här nedanför kan du se hur det såg ut på samma plats när tävlingen pågick som bäst.



Jag återkommer med rapporten om slitaget ute i skogen.

Även den här veckan är det kurvbildsträning som står på programmet. Vid det här laget så vet du hur det går till. Kurvbildsträning är bra på det sättet att du tvingas att läsa på höjdkurvorna, allt annat är ju bortplockat. Höjdkurvorna är ett av de viktigaste karttecknen att förstå. De ger oss mycket viktigt information. Träningen nu på torsdag innebär egentligen inte något annorlunda jämfört med de två tidigare kurbildsträningarna den här hösten. Möjligtvis är det lite enklare. Det som är de stora skillanden är att banan är uppdelad i tre slingor. Den kortaste slingan är 2,2 kilometer och den längsta är 2,7 kilometer. De finns tre olika slingor. Så här ser en av slingorna ut.



Vi är nu inne i andra halvan av september. För varje dag bli den ljusa delen av dygnet allt kortare. På torsdag går solen ner 18,46. Om det är klart väder så går det kanske att se kartan till klockan 19,00. Därefter blir det problem. En titt på väderprognosen för torsdag visar på uppehållsväder men mulet. Det kan ju ändras till klart väder eller regn. Kanske kan det vara en bra idé att ladda pannlampan. En annan bra ide´kan vara att försöka starta så tidigt som möjligt.

Samlingen är vid Riddartorp. Du hittar dit genom att åka genom Jordbro Industriområde till Silovägen. Åk Silovägen tills den tar slut och du är vid Riddartorp. Klickar du på länken så kommer du till en karta som kanske kan vara en liten hjälp på vägen. http://maps.google.se/maps?hl=sv&ie=UTF8&ll=59.151885,18.104568&spn=0.009836,0.0421&z=15

I dag har vi varit ute i skogen och plockat svamp. Det finns massor av svamp i skogen. Vi hade inte gått mer än några meter från bilen när vi plockade de första trattkantarellerna. När vi kom tillbaka till bilen en stund senare var korgen fylld till bredden med mer trattkantarell, vanlig gul kantarell, Karl Johan och svart trumpetsvamp. Kameran var med och jag fotade några av svamparna. Det är kanske bäst att tillägga att vi inte plockade all svamp på bilderna.

Har suttit en stund och tittat på gamla bilder. Det var långt innan tonåringarna blev tonåringar. Det var långt innan jag började fota digitalt med en massa megapixlar, bildsensorer och annat. Det var analogt, filmrullar, framkallning, negativ. Lite nostalgi, fast egentligen var det inte så länge sen.

 

 

 

 

 

Här är bilder på några av de som tränade i kväll. Klicka på bilderna om du vill se dem i större format.

          

I det här huset bodde en gång en hel familj. Man och hustru och, jag minns inte riktigt men åtminstone tre barn. När jag varje morgon går i badrummet går jag in i ett rum som är större än hela det här huset.



Här bodde familjen året runt. Under stora delar av året var mannen till sjöss. Kvinnan fick då sköta allt själv. Försörjning, mat, vatten och allt annat. Så mycket städning var det kanske inte, i alla fall inte det vi menar med städning.



Den lilla stugan ligger inklämd i en bergsskreva. Den har en dörr och ett fönster. Från fönstret har man en vacker utsikt över havet. På sommaren var det kanske ganska OK att bo här. Det vill säga om man kan stå ut med den ständiga fukten från det hårt packade jordgolvet.



På vintern var det nog inte så skönt att bo och leva här. Det har säkert dragit fram mer än en hård vinterstorm från havet. Kanske fanns det lite skydd i bergsskrevan?



Det är inte så länge sen det bodde någon här. Kanske inte mer än 150 till 200 år sen. Nu är taket omlagt och det är säkert nytt fönster och ny dörr. Annars ser det ut som det gjorde då. Stugan ligger på Säby Ö som ligger på den nordvästra delen av Tjörn.

I dag när jag gick hem från bussen fick jag den första riktiga känslan av att sommaren är över för den här gången. Det blåste ordentligt och på stigen genom skogsdungen från busshållplatsen låg gula löv. Det började dugga lite. Vid halv åtta börjar det mörkna och nu en timma senare är det mörkt.



Låter det deppigt? Jag gillar årstidsväxlingarna. Det ska vara mörkt och regnigt för att jag ska kunna uppskatta en härlig kall vinterdag, vårsolen som börjar värma det första knopparna och de heta sommardagarna vid havet. Jag vill inte vara utan något av det.

Det har ju tidigare utlovats mer kurvbildsträning och nu är det dags. På torsdag är det nämligen kurvbildsorientering som står på programmet. Det kommer dock inte att bli riktigt lika svårt som förra gången. Det beror dels på att terrängen är lite lättare och dels på att de större stigarna finns med på en del av kartan. Att kunna läsa på kurvbilden är en viktig kunskap eftersom den ger mycket information. Med hjälp av kurvbilden kan du se hur kuperad terrängen är och om det är platt, går uppför eller nerför. Du kan också se om du kan följa en höjdsträckning eller orientera mot den.

Det svåraste med kurvbildorientering är att allt utom höjdkurvorna är borttaget. Det gör att det inte finns så många referenspunkter att använda sig av. För att med säkerhet kunna hålla koll på var man är behövs oftast minst tre olika detaljer. När stenar, branter, sankmarker och annat är borta så finns det inte lika många detaljer att ta hjälpa av.

Samlingen för träningen är i kurvan på Dalarövägen. Just den här kurvan ligger mellan Nynäsvägen och gamal Dalarövägen. Om du brukar springa milspåret från Torvalla så är samlingen vid tunneln där milspåret går under Dalarövägen. Här kan du se två kartklipp från träningen.

Har varit funktionär vid en friidrottstävling igen. I en paus i all tidtagning passade jag på att fotografera några längdhoppare av varierad ålder och olika stilar. Håll till godo!

I morse när hustrun kom till jobbet mötes hon av ett oväntat kaos. Sent under gårdagskvällen hade en brand brutit ut i delar av förskolan där hon jobbar. Hennes avdelning var inte drabbad men någonstans skulle ju alla barnen från den drabbade avdelningen vara. Därför blev det säkert lite kaos och inte riktigt som planerat. Tur i oturen var ju ändå att det brann på en tid när ingen var i lokalerna. Branden misstänkas ha startat i fläkt och ventilationen på taket. I vintras var jag på en av avdelningarna för att fotografera miljön till en broschyr för att marknadsföra en av avdelningarna. Inte heller den avdelningen är drabbad av branden. Här är några av bilderna från avdelningen.









I början på 1970-talet gick jag i tredje klass i ett av klassrummen som brann i natt.

Förra helgen sprang jag en orienteringstävling i skogarna söder om Uppsala. När vi rullade in mot parkeringen mötes vi av et litet hus som stod uppe på en liten höjd alldeles intill infarten till parkeringen. Huset var uppskattningsvis drygt två meter brett och drygt tre meter långt. Ståhöjd inomhus var det knappast tal om, i alla fall inte för mig som är nästan två meter lång.



Genast började jag fundera på vem som byggt huset och varför? Bor det någon i huset? Hur ser det ut inne i huset?

För några år sen var vi i Spanien på semester, Nerja närmare bestämt. Vi bodde i en andelslägenhet några kilometer utanför själva staden Nerja som ligger på den spanska sydkusten. Sista kvällen tog hustrun och jag en promenad i de närmaste omgivningarna. Bland annat pallade vi citron som växte i trädgårdarna. Kameran var också med och bland andra tog jag den här bilden.



Nere till höger ligger en liten bar. Det sprids ett varmt ljus från den. Visst ser det lite lockande att gå in på baren och sätta sig ner en liten stund. Vi gjorde inte det. Vi gick vidare.

Den här veckans träning innehåller tre olika delar. Du ska nämligen genomföra en momentbana. Det betyder att det på banan finns tre olika delar, var och en med lite olika inriktning. Allt är lagt som tre slingor som du kan ta i vilken ordning du vill. Så här ser start, varvning och delar av de olika slingorna ut.



De tre olika delarna är linjeorientering, kontrollplockning och en högfartsbana. Här följer en lite kort beskrivning av de olika delarna.

Linjeorientering
Du kan se en del av linjeorienteringen i kartans övre vänstra del. Linjeorientering gå ut på att du ska följa linjen med hjälp av att läsa på de terrängdetaljer som linjen passerar. Utefter linjen sitter ett antal kontroller. Du vet inte på förhand hur många kontroller det är eller var de sitter. Linjeorientering kräver noggrann kartläsning. Just den här linjen följer till stora delar naturliga ledstänger. Detta för att du ska få en möjlighet att träna på att följa naturliga ledstänger. Kontrollerna sitter vid punkter som linjen passerar till exempel sten, sankmark, sänka, brant och så vidare.

Kontrollplockning
På den här delen av banan tränar du på att orientera noggrant på korta sträckor. Banan innehåller flera riktningsändringar så det är viktigt att du är noga med att hålla rätt riktning ut från kontrollerna Ett litet fel kan får stora konsekvenser. Kontrollpunkterna kan vara ganska svåra. Kontrollplockning påminner en hel del om medeldistansorientering.

Högfartsbana
Högfartsbanan innehåller inte så många kontroller. Kontrollerna är lite enklare violket gör att du kan hålla ett lite högre tempo. Det är viktigt att kunna springa fort där orienteringen är lite lättare. Det är dock viktigt att du hela tiden håller fullt fokus på orienteringen även om det är lite lättare.

På träningen kommer du att få en karta med alla banor och kontroller inritade. Springer du hela banan har du sprungit 7,1 kilometer. Alla tre bandelar går att korta av. Jag tycker att det är viktigt att du provar alla banor även om det bara är en liten bit på varje. För de yngsta deltagarna så räcker det kanske med att springa högfartsbanan som är lite enklare. Samlingen är en liten bit in på Brinkvägen. Från Haningen åker du mot Huddinge och svänger vänster precis innan MC-klubben vid Granby.

En sak till! Solen går ner 19,27 på torsdag. Det innebär att det är ganska mörkt i skogen från 19,45 och framåt. Är det dessutom mulet väder blir det mörkt tidigare. Det är därför viktigt att du ser till att vara tillbaka
 vid samlingsplatsen senast 19,45. Ett tips är att vara ute i god tid till träningen och starta så snart som möjligt. På så sätt får du mer tid i ljus. Om du skulle vara kvar i skogen när det börjar bli så mörkt att du inte kan läsa kartan så ska du gå österut om du är på linjeorienteringen eller högfartsbanan och västerut om du är på kontrollplockningen. Gör du det så kommer du ut någonstans på vägen där samlingsplatsen är.

Det är inte så ofta som vi springer samma bana yngsta tonåringen och jag. I dag hade vi samma bana på Lovödubbelns medeldistans. Det var alltså upplagt för en kamp om titeln Bäst i familjen.



Det var en medeldistansbana som bjöd på några kontroller som var lite luriga. Kontroll 2 låg i ett område med ungskog och sikten var inte så bra. Dessutom fanns det inte så mycket att läsa på. Det var viktigt att hålla riktningen och försöka hålla koll på det man passerade.



Det blev ingen jämn match. Än så länge behåller jag titeln Bäst i familjen. I dag blev marginalen nästan sju minuter. Yngsta tonåringen hade en ledning i början av loppet men några mindre bommar gjorde att jag kunde gå förbi. Mot slutet var ledningen två minuter. Vid nästa sista kontrollen kom en större bom. Här la han bort fem minuter. Det är bara att vänta till nästa tillfälle då vi har samma bana. Här följer några bilder från dagens tävling.

... att gå in och ge din röst på bästa bild. Läs mer i inlägget Fototävling.

         

I dag var jag ute i skogen för att spionera på de som tränade. Det finns mycket att lära genom att studera hur andra orienterare löser orienteringsproblemen eller försöker lösa dem. En del orienterar säkert och har full koll på läget medan andra göra små eller ibland stora misstag. På dagens träning såg jag flera bommar alldeles intill kontrollen. I flera fall hade löparen sett kontrollen om han eller hon vridit lite på huvudet. Det är ett beteende som man bör träna in. När man vet att man närmar kontrollen måsta man höja blicken och se sig omkring. Man måste också ha klart för sig vad det är för typ av kontrollpunkt man ska ha. Det är ju onödigt att springa fram till en brant om kontrollen ska sitta i en liten sankmark.



Ett annat misstag som är vanligt är att man inte har koll på var man är när man ska ta kontrollen. Det är viktigt att bestämma sig för en attackpoint, det vill säga en lämplig utgångspunkt i närheten av kontrollen. En lämplig utgångspunkt, attackpoint, är ett terrängföremål som är tydligt och som ligger så nära kontrollen som möjligt. Det är från den punkten som man orienterar den allra sista biten in till kontrollen. På sträckan här ovanför skulle jag välja den lilla branten och punkthöjden som ligger lite till höger om strecket och alldeles utanför kontrollringen. Härifrån har jag en ganska enkel väg mot kontrollen. Jag springer rakt ner för sluttningen och riskerar inte att glida iväg på skrå längs sluttningen. Branten är också en säker utgångspunkt eftersom den är ganska exakt och det finns inte så många andra branter i området. Väljer jag att ta kontrollen från andra hållet, vänster, riskerar jag att glida iväg till vänster om kontrollen. Där finns inget att orientera efter och det kan bli en bom. Jag såg flera löpare som gjorde precis det misstaget.



Det här var en annan kort sträcka från dagens träning. Har var det också flera som gjorde misstag. Några valde att ta sig fram längs staketet. Väljer man det alternativet är det svårt att veta exakt när man ska gå upp mot kontrollen. Det finns ingen exakt attackpoint. Väljer man att gå lite till höger om strecket måste man ha kartkontakt hela tiden. En lämplig attackpoint  är den stora sänkan i ringen innan kontrollen. Det finns också en höjd precis i ringkanten. Den syns dock lite dåligt. Om man väljer att gå till höger är det lätt att gå för mycket till höger. Det är ganska brant ner från punkthöjden och man "tvingas" mer till höger än man tänkt sig. Då hmanar man på stigen. Det kanske inte upplevs som en stor miss men jag mätte upp tidsförlusten hos några löpare till en minut eller mera. Gör man det här misstaget på flera kontroller rinner tiden lätt iväg.

Jag hade också kameran med mig och tog några bilder. Personerna på bilderna behöver inte vara desamma som gjort misstag i skogen, men de kan också vara så att någon eller några av dem gjorde misstag. Förhoppningsvis vet de själva hur det gick för dem.

Det är nu knappt elva månader sen 25-mannatävlingen. Jag har fortfarande positiva minnen från arbetet innan, tävlingsdagen och dagarna efter tävlingen. Jag gjorde en ganska grundlig analys av tävlingen med vägval, felstämplingar, markslitage, se inlägg från 5 november 2009, och en del annat. Efter att tävlingen avslutats har jag faktiskt inte varit tillbaka i området speciellt många gånger. I våras sprang jag igenom området på ett långpass, se inlägg från den 18 april 2010. Det var bara några veckor efter att snön försvunnit. Då kunde man fortfarande se en hel del spår i skogen.

I söndags sprang jag Hellas tävling som avgjordes i samma område. Vid några tillfällen sprang jag förbi kontrollpunkter som användes på 25-manna. Det var svårt att se att det elva månader tidigare passerat tusentals personer vid stenen, punkthöjden, höjden eller vad det nu var för kontrollpunkter. Om man inte visste att just den platsen besökt av så många skulle man inte lägga märke till någonting. Jag pratade med banläggaren i Hellas och han hade inte sett något alls, påstod han. Ytterligare en person med god insyn i förra årets 25-manna hade inte heller sett så mycket. Om en månad ungefär ska jag ut i skogen igen för att fotografera några platser som jag fotograferad veckan efter tävlingen. Efter det kommer jag att redovisa resultatet här på bloggen.

När jag kom hem efter tävlingen i söndags studerade jag kartan lite mer noga. Då kunde jag ändå upptäcka ett tydligt spår efter 25-manna. Du som följde bloggen efter 25-manna kommer kanske ihåg att jag var lite bekymrad över att några löpare på sträcka 4 kommit fel, ganska mycket fel till och med. Efter tävlingen upptäckte jag orsaken, en ny stig som bildats på ett ställe, se inlägg från 18 oktober 2009. Så här såg banan ut med den nya stigen inritad mellan kontroll 6 och 7.



Kartan som användes vid Hellas tävling i söndags är reviderad. Den nya stigen är inlagd på kartan. 25-mannatävlingen har satt avtryck i historien och i naturen. Om några år är den kanske borta igen om inte människor börjar använda stigen.


Den nyreviderade kartan!