Klart

... är precis det jag gör när det gäller banläggningen. Det är inte så långt kvar tills årets Sprint-DM i Stockholm ska avgöras. Det är mindre än tre månader kvar. Ändå ligger jag lågt. Det är inte så mycket jag kan göra just nu. Det är alldeles för mycket snö för att kunna planera några banor ute på plats. Jag har varit ute ett par gånger och jag har ganska klart för mig var jag vill ha startplatsen. Jag vet också var jag vill ha den sista kontrollen och hur upploppet ska dras fram mot målet. Däremellan är det mer som är oklart. Jag har ett antal banstråk klara och jag tror att det kommer att kunna bli bra. All snö gör dock att det är svårt att kunna se detaljer i skogen. Det är så mycket snö att det ibland är svårt att se stenarna ordentligt. På väg hem från jobbet i dag så tog jag en promenad genom området. Här finns plogvallar på en till en och en halv meter, parkbänkar är nästan helt översnöade och snön på marken döljer en hel del av det deltajer som kan bli kontrollpunkter.





I tävlingsområdet finns det ett antal gamla husgrunder, brunnar, grindstolpar och annat som påminner om tid då det fanns hus i området. För ganska många år sen löste kommunen in de flesta fastigheterna för att kunna bygga nytt. I en del av området finns det nyare bebyggelse men det finns områden som fortfarande inte är bebyggt. Här finns fortfarande spår av det som en gång var. Nu är mycket spåren dolda under en massa snö. Det gör att det inte går att göra så mycket banläggarjobb ute i skogen.


En gammal grindstolpe


En annan stolpe och en nästan helt översnöad mur i bakgrunden

En annan orsak till att jag ligger lite lågt är att den slutliga kartan inte är klar. Det hanns lisom inte med innan snön kom. Nu verkar det som om snön kommer att ligga kvar ett bra tag till vilket i sin tur gör att kartan kommer att dröja ännu längre. Det kommer troligen att bli lite snålt om tid på slutet så det gäller att spara lite tid så att alla moment hinns med utan att det blir några fel som beror på stress och slarv. Det är nog flera orienteringsarrangemang i vår som kommer att påverkas av all snö.

Jag har kommit på mig själv med att skriva skogen flera gånger. Vanligtvis så är det ju där som banläggararbetet utförs. Den här gången stämmer det bara delvis. Ungefär en tredjedel av tävlingsområdet är bebyggelse, en tredjedel av området är mer att beteckna som vildvuxen park och den sista tredjedelen är normal skog. Jag tror att det kan bli en ganska spännande blandning.



Jag har medvetet valt att inte visa några bilder från bebyggelsen. Jag tror att det kanska kan avslöja lite för mycket som du som deltagare kan ha nytta av. Det är möjligt att jag ändrar mig senare, men just nu får du hålla till godo med bilder från skogen och den vildvuxna parken. De två parkbänkarna är det närmaste bebyggelsen du kommer den här gången.

I Munktells gamla fabrikslokal i Eskilstuna finns det numera ett idrottscentrum. Här kan man utöva flera olika idrotter i inomhusmiljö. Det finns anläggningar för bangolf, innebandy, boule, bordtennis, skytte, bågskytte, friidrott och kanske ytterlkigare idrotter som jag inte kommer ihåg just nu. Jag var där i dag med mellersta tonåringen för att tävla. Ja, det vill säga det var inte jag som skulle tävla utan hon. Som vanligt var det höjd som stod på programmet. Tyvärr kunde hennes ordinarie tränare inte vara med och coacha. En timma innan tävlingen ringde han och meddelade att han fixat en annan coach med uppdrag kopplade till landslaget. Som en bonus dök ytterligare en coach upp. Hans främsta merit är väl  att ha coachat en OS-guldmedaljör i just höjd.



Hallen har ett behagligt ljus vilket är lite ovanligt för en inomhushall. Till skillnad från anadra hallar har den här ljusinsläpp i taket vilket säkert bidrar till ett mer naturligt ljus. I dag genomfördes ett antal löpgrenar, längdhopp, höjdhopp och kula. Här är några bilder från löpgrenarna.







Mellersta tonåringen gjorde nya försök att nå högre höjder. Det lyckades inte helt den här gången heller. Höjden finns definitivt inom räckhåll. Ett litet teknikfel i upphoppsögonblicket gör dock att hon ofta landar lite för nära ribban och river den på nedväg. Det hon gör är att vrida upphoppsfoten en aning från ribban i samma ögonblick som hon sk sätta ned den för upphoppet. Då kommer hon några centimeter för långt från ribban redan i upphoppet. Då spelar det ingen roll hur högt hon hoppar. Här är ett exempel på hur det kan se ut.





Ribban ligger här på 1,55 och det är mycket luft mellan ribban och kroppen. I det övre läget ska man nu böja huvudet framåt så att hakan slår mot övre delen av bröstkorgen. Då kommer benen att följa med över ribban. I den övre bilden är det svårt att se att kroppen är lite felplacerad i förhållande till ribban. På den nedre bilden kan man se att huvudet är på rätt väg, men också att kroppen är felplacerad. Rumpan slår i ribban. Ser det ut på det här sättet finns det dock förutsättningar för att ribban ska ligga kvar, trots närkontakten. Man tar inte med sig ribban utan den rör sig i bästa fall bara upp och ned. Det är det här som orsakar en ganska kraftig darr på ribban som ändå ligger kvar. I det här hoppet så blev det precis så. Ribban låg kvar.

Nu gäller det att jobba med att sätta i foten på rätt sätt. Lyckas  mellersta tonåringen med det så finns det betydligt högre höjder inom räckhåll. Det är både den ordinarie tränaren och det två tillfälliga caocherna eninga om. Varför ska man inte tro på experterna?

... vid den här tiden så var det inte så mycket snö. Då kunde vi åka skridskor istället. EN dag när vi åkte på Orlången träffade vi en man med fiskelycka. Det här var hans fångst.

I dag har det varit första dagen på över en månad som temperaturen har legat en liten bit på plussidan. Snön har blivit lite blötare och det har droppat från taken.



Samtidigt har jag drabbats av en envis förkylning. Näsan är täppt och jag nyser och hostar om vartannat. I går blev jag portad från jobbet. Med all rätt eftersom jag sannolikt smittar. I dag har jag jobbat lite här hemma och kommer att göra det även i morgon. Jag hoppas att det vänder snart och att snuvan börjar ge med sig. I väntan på det tar jag andra droppar.

... en massa olika formationer av is och snö. Just nu är det massor med snö överallt. Jag tycker att det är vackert med all snö på träd och tak. Alla är säkert inte så glada. I går tjuvlyssnade jag på ett samtal där en kvinna klagade över all snö. "Den här sista snön som kom skulle ju inte komma!" Ett ganska konstigt uttalande tyckte jag. Vem kan bestämma om det ska komma mer snö eller inte? Hur som helst, nu kom den i alla fall. Snön och kylan skapar en massa olika former i naturen. Här är några exempel som är hämtade precis utanför dörren här hemma.









På väg hem från jobbet i dag kunde jag inte låta bli att reflektera över en sak. Det sägs att det inte finns två snöflingor som är exakt lika. Hur vet man det? Bara i det område där jag bor ligger det säkert fyra decimeter snö. Hur många snöflingor det är vet jag inte. Visst är det väl konstigt att det inte finns två som är lika.

... har gått sen jag slutatde gymnasiet, eller i alla fall senare i år. Det är ganska lång tid och det har hunnit hända en hel del på de 29 åren. I fredags träffades 17 personer från en av de klasser som jag gick under min gymnasietid. En av klasserna efgtersom jag bytte klass ett par gånger. Just den här klassen var den jag gick längst tid i och den klass där jag trivdes bäst. Det var för det mesta en ganska skön stämning i klassen.



Vi kunde konstatera att det gått ganska bra för oss trots att vi också konstaterade att vi inte var så seriösa i skolan. Kanske är det en liten skillnad i förmågan till insikt som vi med åren har byggt på oss. Flera av oss tyckte kanske då att vi jobba på i skolan men så här 29 år senare inser vi att man kunde ha gjort mycket mer. I dag har i alla fall fyra personer i klassen doktorerat och två av dem är också proffessorer. Flera har bra jobb inom områden som inte är i närheten av vad vi läste på den samhällsvetenskapliga linjen. Som sagt, det hinner hända mycket på 29 år.

Kvällen i fredags började med några matcher i spelet boule. Vi spelade parvis och det par jag ingick i var obesegrade när sista matchen var spelad. Efter det åt vi middag och pratade gamla minnen och berättade om vårt liv i dag. Självklart pratade vi om gamla lärare. Några lärare var det många som kom ihåg, medan andra lärare hade fallit glömska hos de flesta. Den läraren vi hade i filosofi var det inte många som kom ihåg. Det var nog bara hon som fick ett dåligt betyg som sen höjdes av rektorn efter protest som hade ett tydligt minne av läraren. Ja, och så han som nu är professor i filosofi. Han lär vid något tillfälle ha yttrat att just den filosofilektionen som precis avslutats var den mest intressanta han hade varit med om. Vi som inte ens kom i håg att vi haft filosofi mindes inte heller den lektionen.

... är namnet på den friidrottstävling som jag tillbringat eftermiddagen på. Det är Spårvägen som arrangerar tävlingen och därav tävlingens namn. Spårvägens smeknamn är just Spåret. Mellersta tonåringen tävlade men inte heller den här gången var hon nöjd efter tävlingen. Därför blir det inga mer kommentarer om det. I övrigt var det en del bra resultat i tävlingen, i alla fall med svenska mått mätt. Här är några bilder från Sätrahallen i dag på eftermiddagen.


Inför landningen i tresteg


6,01 i kvinnligt längdhopp


1500 meter för män


Fundersam funktionär vid höjdhoppet


Mer höjdhopp


Försök på nytt svenskt juniorrekord, 4,42. Inget nytt rekord den här gången dock.

I går fick du se några bilder tagna från mitt hotellfönster. I natt väcktes jag av ett buller som kom utifrån. Ofta känner man igen ljud och kan ganska snabbt konstatera vad det härstammar från. Den här gången var det ett ljud som jag inte direkt kunde identifiera. Jag tittade ut genom fönstret och får se ett stort fartyg glida fram genom ismassorna på älven. Det är en lite underlig känsla att se en stor båt glida fram 30 meter från fönstret. Bullret kom från all is som slog mot båtens skrov.

I dag har jag gjort en liten utflykt till Trollhätte kanal. Där pågick ett ganska tröstlöst arbete med att försöka hålla själva slussarna isfria. Det får inte vara någon is alls i slussarna för då riskerar de stora båtarna att köra fast. När jag var där hade man precis öppnat en slussport och lät isflaken glida in i slussen. därefter stängde man porten, men innan den stängdes helt började man pumpa en massa vatten uppströms så att nya isflak inte skulle skapa tryck på slussporten. När den övre porten var stängd började man släpp ut vatten genom den andra porten och efter en stund öppna de nedre portarna. Isen får glid ut ur slussen och ned mot nästa sluss. När jag nu tittar ut genom hotellfönstret så kan jag bara konstatera att de har mycket jobb kvar. Det finns massor med is som trycker på uppifrån Vänern.



Slussporten går igen om isen som är på väg ner.



Vatten pumpas ut för att försöka hålla isen som trycker på tillbaka.



Isen släpps ut mot nästa sluss.



Mer is väntar ofanför alla slussar.

Här är ytterligare några bilder från Trollhätte kanal.

Jag är ute på resa igen. Jag har samma ärende som i höstas, det vill säga inspirera landets orienteringsföreningar till offensiva satsningar. Nu på dagen har jag åkt till den svenska stad som det senaste halvåret varit mest omnämnd i radio och TV. Jag har i och för sig inte kollat och räknbat så noga, men visst har du hört talas om Trollhättan ett antal gånger. Den senaste tiden har Trollhättan och SAAB varit i fokus. Ena dagen ska SAAB säljas, nästa dag läggas ned för att ytterligare några dagar senare säljas igen. För några veckor sen verkade det kört men nu finns det visst nya bud.

Jag är inte i Trollhättan för att köpa SAAB. Jag har valt Trollhättan som bas för de två kommande dagarnas arbete. I kväll ska jag träffa föreningar i Lilla Edet. Det blir framför allt föreningar från Bohuslän och södra Dalsland. I morgonkväll ska jag åka upp till Ed i Dalsland för att träffa föreningar från resten av Dalsland.

Från hotellfönstret har jag utsikt över älven. Där ligger isen tjock men fartygen som ska till och från hamnarna i Vänern har brutit isen. Så här ser det ut från mitt hotellfönster.

Ibland finns inte tiden riktigt, och ibland är det svårt att komma på vilket tema bloggen ska ha. Då går jag och funderar. Ibland kommer jag inte på något och ibladn kommer jag på något men då är klockan så mycket att jag går och lägger mig i stället. I dag har jag inte så mycket att skriva om men jag lägger ut några bilder frän vitrinskåpet i vårt vardagsrum. Det kanske inte är så mycket men jag testade att ta några kort på vinglasen häromdagen. Det var lite annorlunda vinklar och ibland är det till och med lite svårt att se vad det är.





Jag har en annan bildidé som jag gått och funderat på ett tag. I veckan såg jag att någon annan hade tagit just den bilden och den var publicerad i en fototidning. Nu får jag fundera på en utveckling av idéen och se om jag kan ta den bilden. Jag återkommer när jag har tagit den. Det kanske kan ta ett tag.

I går gjorde jag ett besök i djungeln av begrepp. Bakrunden finns att hitta i att vår TV sa upp sig i helgen. Den varslade om det redan före jul, men valde att ändå hålla färgen över alla helgerna. Men nu i helgen hade den gjort sitt. Det är inte roligt att titta på Vinterstudion när André Pops liknar kycklinggrytan med sötsur sås och krispiga grönsaker som stod på middagsbordet. Alla röda och oranga färger fick en röd skugga som liknade eldsflammor. Under helgen blev det bara värre och värre. På söndagkvällen gick det nästan inte att se något alls. En liten tröst var det att ljudet fortfarande var perfekt och text-TV var OK.



Vi har varit så där omoderna och hållit fast vid vår gamla tjock-TV. Den har fått duga så länge den har velat vara med. Med viss bävan har vi studerat reklambladen som landar i brevlådan varje vecka. Där kan man läsa om alla modeller av platt-TV med plasma, HDMI, analogt, LED, scart, LCD, tum hit och tum dit, digitalt, component och alla andra begrepp i begbreppsdjungeln. I går var det bara att dyka in i djungeln. Vi hade tur och lyckades få tag på en försäljare som naturligtvis vill sälja en TV men som också kunde förklara en del av alla begrepp. Förutom all teknik så lämnar några märken en viss typ av garanti mendan andra märkan lockar med annat. Valet blev inte lätt. Förutom allt detta finns ju en plånbok att ta hänsyn till.



Till slut lyckades vi ändå göra ett val. Vi lyckade också frakta hem TVn, sätta upp den och instalera allt utan misslyckande. Just nu har vi massor av kanaler som vi aldrig drömt om eller som ens viste fanns. Vi får in program från  bland annat Spanien, Tjeckien, Turkiet, Frankrike, Norge, Danmark och en massa andra länder. Vi får väl se hur länge vi har dem. Troligen är det bara ett smart trick från företaget som levererar signalen. De låter oss bli beroende av Tjeckisk TV i någon vecka, men sen får vi betala för att stilla vårt beroende. Vi kommer dock inte att gå på det. Våra kunskaper i Tjeckiska och de flesta andra språk som talas i de olika programmen är ganska bristfälliga.

I dag har det varit friidrottstävling igen. Yngsta tonåringen tränar fortfarande alternativt. Mellersta tonåringen tävlade dock. Efter tävlingen frågade jag om jag fick blogga om tävling. "Ja det får du, bara du inte skriver hur det gick!" Då gör jag inte det. Därför blir det ingen mer text men några bilder kan jag bjuda på.

För det mesta springer vi runt i vardagen utan att se oss omkring. Ibland borde vi kanske stanna upp en stund och titta oss om kring. Det finns mycket att upptäcka i det lilla. Här är några exempel.


Isformationer 2010


Kvarglömd julbelysning 2010


Dekorationsljus 2010


Blåsippa 2005


Spindel i nät 2005


Liten groda på stor väg 2005


Dagg i nät 2006

Vad som är lätt eller svårt i orientering är inte alltid så lätt. Där lät inte så klockrent kanske. Det jag menar är att det som är lätt för en person kan vara svårt för någon annan, men det betecknas ändå som en lätt orienteringssvårighet. När det gäller sprintorientering har jag vid några tillfällen sett exempel på svåra orienteringsmoment på banor som ska vara ganska enkla.



Det här exemplet är hämtat från Danmark och en av publiktävlingarna i samband med EM 2004. Publiktävlingarna var i form av en femdagarstävling och den tredje etappen var en sprintetapp. Tävlingen avgjordes i en sjukhuspark med många öppna ytor. Vid en första anblick kan det se ganska enkelt ut men att passera öppna ytor är svårare än man kan tro, speciellt för barn. Exemplet här ovan är hämtat från min bana men flera av kontrollerna användes också på den bana som i Sverige skulle motsvaras av U1, den enklaste banan. Den banan hade kontroll 4 som första kontroll för att sen gå vidare till kontroll 5 och 6. Här finns många detlajer som man måste ta hänsyn till. Dels en massa öppna ytor med delvis oregelbundna kanter. Det gör det svårare att orientera sig. Dessutom finns en hel del träd, buskar och häckar att ta hänsyn till. Små barn ser inte över en häck på samma sätt som en vuxen gör och har därför färre referenspunkter som de kan använda för att orientera sig. En annan svårighet bjuder sträckan mellan kontroll 4 och 5 på. Här finns det två vägval som båda innebär stora omvägar. Det var många av de yngre deltagarna som hade problem på den här banan. I sammanhanget vill jag nämna att banorna de andra fyra dagarna var mycket bra för den här klassen.



Det andra exemplet är hätat från en deltävling i Stockholm City Cup för några år sen. Tävlingen avgjorde i Vitabergsparken på Söder i Stockholm. Det här är banan för klassen U1. Det flesta sträckorna på banan är helt OK och vållade inga större problem. Däremot var starten ett problem. Tidsstarten var placerad i södra kanten av målringen och alla startande sprang ned för den lilla stigen till startpunkten. Deltagarna i den här klassen skulle sen vika av tvärt åt vänster vid startpunkten. Det var många som inte klarade av det utan fortsatt att springa söderut. Den yngsta tonåringen, som då inte var tonåring ännu, gjorde det misstaget och ägnade ganska många minuter åt att komma tillbaka till startpunkten och sen börja om igen.

I kväll har vi haft ett planeringsmöte inför vårens Sprint-DM. Saker och ting börjar ta form. Vi pratade ingenting om svårighetsgraden på banorna. Det är min uppgift som banläggare att säkerställa en bra kvalitet. Däremot pratade vi en del om hur tävlingscentrum ska utformas och vad vi ska servera i markan. Tävlingen avgörs ju en vardagkväll i maj och många deltagare kommer direkt från jobbet. På mötet föddes en idé om att erbjuda någon form av matservering som någon form av After Run för deltagarna så att de slipper laga middag när de kommer hem efter tävlingen. Vi får väl se om idéen blir verklighet. Vi diskuterade också några andra idéer som förhoppningsvis kommer att uppskattas av deltagarna. Den 5 maj genomförs tävlingen, ganska centralt i Handen.

Det är nu drygt 20 år sen muren föll. Det uppmärksammades i slutet av förra året på flera olika sätt. Själv minns jag när jag med spänning följde nyhetsändningarna från alla de olika platserna i Europa där förändringens vindar blåste. Det var delvis otäcka bilder och nyheter som nådde oss i väst. Jag minns också en direktsänd konsert med U2 som inleddes vid tolvslaget då 80-tal gick över till 90-tal. Det unika med den konserten var att den dirketsändes i alla östländer som bland andra Rumänien, Östtyskland, Jugoslavien och till och med Sovjetunionen. Flera av de här länderna finns inte i dag och när vi föräldrar berättar för våra tonåringar så förstår de inte riktigt på samma sätt som min generation inte riktigt kan förstå vad som hände i Europa på 40-talet.

Våren 1990 hade jag förmånen att få åka på en bussresa från Sverige, genom Östtyskland till Tjeckoslovakien. Se där, ytterligare ett land som inte finns längre. Det var en orienteringsresa och vi var bort i ungefär tio dagar. På vägen ner rastade vi i Dressden och kunde med egna ögon se resutatet av bombningarna under andra världskriget. I Tjeckoslovakien hade man haft en fredlig revolution och började sakta men säkert en anpassning till väst. Man vill så gärna få influenser från väst samtidigt som mycket av det gamla fanns kvar. Det var mycket turister från väst i Prag. Det var fortfarande mycket billigt att handla. Samtidigt fick man inte föra ut vad som helst och hur mycket som helst. Det skulle vi få erfara på hemvägen.



Vi var som sagt på träningsläger och det var ganska annorlunda terräng än vi var vana vid. Med lite fantasi kunde de flacka delarna i terrängen likna Gotland. De kuperade delarna av terrängen var något som jag aldrig varit i tidigare. På sina ställen ute i skogen kunde man ocks hitta platser som på bilden ovanför. Den kuperade terrängen kunde se ut som på kartorna här nedanför.





När vi var i Prag och shoppade var det bland annat kristall som inhandlades. Vi hade mycket kristall av olika slag med oss i bussen när vi skulle passera gränsen på hemvägen. Tulltjänstemännen var mycket misstänksamma men svalde till slut vårt påstående att det var priser. Vi hade nämligen sprungit en träningstävling och kunde till och med visa upp inbjudan och programmet för att verifiera vårt påstående. De verkliga priserna fick segrarna dock inte med sig. Segrarna i dam- respektive herrklassen hade nämligen vunnit varsitt par tjeckiska orienteringsskor. Värdet var i princip lika med noll men tulltjänstemännen var obeveckliga. Skor var på den tiden statligt subventionerade och fick inte föra ut ur landet hur som helst. Där gick gränsen. Segrarna fick snällt lämna tillbaka skorna.

På hemvägen tog vi en sväng in i Östberlin. Det var ju en stad som jag från min lilla värld upplevt som näst intill stängd. Nu kunde vi åka in i Östberlin utan några problem. Stora delar av muren fanns kvar med var nedklottrad av grafitti. Vid gränsövergångarna kunde människor nu passera på ett sätt som bara ett halvår tidigare varit otänkbart. Lite svårt att förstå då. En liten episod uppstod då några ur gänget som reste skulle gå på en offentlig toalett. Det kosta pengar men vi hade inga tyska pengar. Vakten protesterade när vi gick in på toaletten. Han fick dock problem när det stpormade in lika många tjejer på den andra avdelningen. Han prioriterade att ta betalt av tjejerna och vi grabbar kunde planka in på toaletten. Här är några bilder från Östberlin, Unter den Linden och Brandenburger Tor.