Klart

350 personer som rusar iväg samtidigt. Alla med samma mål, att så snabbt som möjligt ta sig från start till mål. Några är riktigt snabba, snabbare än vad banläggaren tänkt sig. För andra tar det längre tid, längre tid än de kanske tänkt sig. Den första sträckan i en stor orienteringsstafett innehåller alltid en massa spänning. Alla 350 personer har sin upplevelse.

Som banläggare gäller det att skapa en spridning av startfältet samdigt som sridningen inte ska bli för stor så att tävlingen mister sin spänning. Det gäller att skapa plats för alla vid kontrollerna så att alla kan stämpla så snabbt som möjligt och komma vidare mot nästa kontroll. Som banläggare gäller det att planera hur stämplingen ska gå så smidigt som möjligt. Det ska också gå att följa löparna vid olika tillfällen utefter banan. En radiokontroll efter en stund och så en varvning så att alla lagkompisar kan se hur lagets första löpare ligger till. Så här såg varvningen ut vid 25-manna 1999.



Just det här är faktiskt en del av den första sträckan det året. Jag vill försöka få till en varvning där publiken nästan kan ta på löparna som passerar, eller i alla fall känna hur de andas tungt av ansträngningen och se svetten i pannan på dem. Just varvningen 1999 upplevdes av många som lyckad. Möjligheterna att kunna få till en bra varvning är ju också beroende på hur alla andra delar på tävlingscentrum får plats. Det är mål, växling, kartplank och allt annat som hör själva tävlingen till. Dessutom är det en stor mängsklubbtält, serveringar, sprotförsäljning och en massa annat. Inför årets 25-mannatävling är min ambition att skapa en spännande tävling som är lätt att följa från tävlingscentrum utan att behöva flytta på sig. I slutändan blir det nog en del kompromisser. Ännu är inte allt klart, men det finns ett förlsg som jag tycker ser bra ut. Vi får väl se om vi lyckas få till det.



Det här är varvningskontrollen 1999. När löparna hade stämplat sprang de ut på ängen, upp över en bro och sen vidare ut i skogen mot nästa kontroll. Som du ser i bakgrunden var det mycket publik.

... en dag sent på hösten kan vara riktigt skönt. Solen skiner och luften är klar och kall. På eftermiddagen sprider solen ett varmt ljus som tas upp av omgivningen. Det är som om naturen känner på sig, precis som vi människor, att det är bäst att passa på innan det blir grått, snöslask och mörkt. Är man dessutom vid havet så kan man njuta av den blåa himlen som gör havet blått.


Grytholmen, Muskö 29 oktober 2006

Den här dagen låg havet lungt och speciellt vassen sög åt sig det varma solljuset vilket skapar en varm och fin färg.



Så här ser vassen ut i närbild. Grytholmen på Muskö är en av mina favoritplatser. Numera har jag lite längre dit men det blir säkert något besök där vad det lider. Tills dess får jag hålla till godo med bilderna.

Mitt första större banläggaruppdrag var en deltävling i det som på den tiden hette Ungdomscupen i Stockholm. Orienteringsföreningarna i Stockholm var indelade i ett antal divisioner och tävlade om att klättra uppåt i en högre division eller att undvika att ramla ned i en lägre division. Året var 1981 och min förening skulle arrangera en deltävling. Jag fick som tonåring uppdraget att lägga banorna. Jag minns att det var med stor respekt som jag tog emot synpunkterna från bankontrollanten. Det var ingen mindre än Kalle Gawelin som då var en erkänt duktig banläggare och anställd på Svenska Orienteringsförbundet med ansvar för tävlings- och arrangemangsfrågor. I dag kan jag undra över varför just han fick uppdraget att vara bankontrollant för en mindre ungdomstävling med omkring 400 deltagare. Men som sagt med stor respekt tog jag emot hans synpunkter. En av dem minns jag fortfarande. Men vänlig men bestämd röst meddelade han att D13-14 självklart skulle ha samma svårighetsgrad som H 13-14. En självklarhet som jag förbisett men som snabbt rättades till.

Jag tror att deltagarna tyckte att banorna var ganska bra och när jag själv tittar på banorna igen som hittar jag en del bra sträckor.


Avslutningen på banan för H 15-16

Nu, 28 år senare, håller jag på med ett nytt projekt. Det är lite större. Det kommer att komma betydligt fler deltagare än de cirka 400 som var med på Ungdomscupens deltävling 1981. Nu väntar vi omkring 9000 deltagare till 25-manna den 10 oktober. Det finns ändå en hel del likheter. Den kanske största likheten är att tävlingen kommer att avgöras i samma terrängområde. Som det ser ut nu kommer jag även att återanvända någon eller några kontrollpunkter, dock inte någon av kontrollerna från kartan här ovanför.