Klart

En fototidning som jag läser har utlyst en fototävling på temat sport och action. Jag blev naturligtvis frestad att vara med. Frågan är bara med vilken bild? Jag har gått igenom en massa bilder och plockat ut några som kanske skulle kunna platsa. Sen har jag låtit familjen tycka till om bilderna. Efter det har jag gallrat lite hårdare. Nu tänkte jag att du skulle få möjlighet att påverka. Jag kommer att visa ett antal bilder. Jag vill att du lämnar en kommentar där du talar om vilken bild som är din favorit. Du kan vara anonym och bara skriva bildens nummer i kommentaren. Självklart kommer jag att redovisa vilken bild jag kommer att skicka in till tävlingen och också hur det går. Här är bilderna.


Bild 1


Bild 2


Bild 3


Bild 4


Bild 5


Bild 6


Bild 7


Bild 8


Bild 9


Bild 10

I alla fall ett tag. I dag har den första dagen av två tävlingsdagar i Nordeakampens final avgjorts. Nordeakampen är en lag tävling för friidrottande ungdomar upp till och med 15 år. Yngsta tonåringen förening tog sig till final via en bra kvaltävling i våras. I dag har tre grenar avgjorts, kula, höjd och 800 meter. I kula blev det personligt rekord och för första gången över tio meter. Efter kula var det dags för höjd. Alla höjderna upp till och med 164 togs i första försöket. Personligt rekord med en centimeter. Efter en hårfin rivning i första försöket på 168 klarades även den höjden av. Det var till och med lite luft till ribban. I och med det hoppet gick yngsta tonåringen förbi den mellersta tonåringen, men det kan snart vara annorlunda.



Med trötta ben blev 800 meter lite jobbigare än förra veckan. Något nytt pers blev det inte men alla i laget kämpade bra och det finns goda förutsättningar för en bra placering när tävlingarn fortsätter i morgon. Då är det spjut, längd och 100 meter häck.

Träningen i går gick ut på att springa en vanlig orienteringsbana men på en kurvbildskarta, det vill säga en karta där alla karttecken utom höjdkurvorna var borttagna. Det fanns en livlina i form av en "vanlig" karta utan bana. Vad är det då som gör det så svårt att springa på en karta med bara kurvbilden? För det första så är höjdkurvorna det svåraste karttecknet att förstå. Alla andra karttecken visar ett föremål i ett visst läge exempelvis en sten, en stig, en äng och så vidare. Den här typen av karttecken finns i samma plan hela tiden. Höjdkurvorna visar dels ett terrängföremål i sitt läge men också samma terrängföremål i olika plan. Det krävs mycket mer träning för att hjärnan ska förstå och kunna översätta höjdkurvorna till en inre bild av verkligheten.

För det andra så blir orienteringen svårare när man tar bort viktig information från kartan. För att kunna bestämma sin position med hjälp av kartan behöver man ha minst tre olika föremål till sin hjälp. Det kan vara en sten, en brant och en höjd. Med hjälp av deras läga kan man sen ganska exakt bestämma var man är. Den som har tränat mycket gör det här automatiskt och snabbt. För den som är mer ovan tar det längre tid och det sker inte med samma automatik. Det går att använda två eller till och med ett föremål men då ökar risken för fel. På kurvbildskartan är många detaljer bortplockade. Det gör att det finns färre föremål att använda sig av och det är längre avstånd mellan dem. Dessutom är de som finns kvar av den svåraste typen, höjdkurvorna.



Här är en av sträckorna från gårdagens träning. Den sträckade linjen är den väg jag sprang. I början gick det bra och jag hade koll på läget. Jag kunde följa och läsa av hödjerna på vägen. Efter ungefär halva sträckan kommer jag fram till en ganska lång och flack sluttning. Här finns inga tydliga föremål att följa. Jag kan se andra föremål, men de är inte med på kartan så jag har ingen nytta av dem. Jag siktar på den tydliga höjden som ligger mitt under strecket. När sluttningen börjar ta slut blir skogen lite tätare och sikten lite sämre. Jag tycker att jag ser en höjd till vänster om mig och jag drar mig mot den. Den är dock inte lika hög som jag förväntat mig och den stämmer inte överens med höjden jag tror att jag är vid. Jag tittar på kompassen och ser att jag är på väg åt fel håll. Jag bestämmer mig då för att spring österut för att komma fram till höjdkanten. Här går en stig som jag följer åt söder. En liten stund senare läser jag in mig vid foten av höjden som kontrollen ligger på. Resten är inga problem. Frågan är om jag hade undvikit mitt misstag om jag hade haft den "riktiga kartan"?



Kanske! Jag har kanske kunnat bestämma min position mer exakt när jag började springa ner för sluttningen. Jag har kanske kunnat använda någgra förmål i luttningen, exempelvis gränsröset som jag såg på håll. Jag har kanske kunnat använda mig av sankmarkerna när jag kom så långt.

Vad har jag då för nytta av att kunna läsa på höjdkurvorna? Dels är det ju ett karttecken till som ger information som är viktig för mig. Ju mer jag förstår av kartan desto säkrar kan jag orientera. Dels så kan höjdkurvrna vara viktiga om jag kommer till platser där kartan i övrigt stämmer lite sämre. Hyggen är en sån plats där det kan vara svårt att läsa på andra föremål. Då kan höjdkurvorna vara räddningen. I går fanns det några sträckor på slutet där höjdkurvorna var till hjälp. Mellan de tre sista kontrollerna fanns det många stigar (motorcykelspår) på kartan. I terrängen var de ännu fler och det var svårt att läsa sig fram med hjälp av stigarna. Här blev hödjkurvorna en bra hjälp.



Om några veckor kommer du att få en ny chans att träna kurvbildsorientering. Då kommer det inte att finnas någon livlina.

Efter problem med skada, se inlägg den 2 juli 2010, och sen sjukdom var det dags för den mellersta tonåringen att göra comeback på ansatsbanan. Förutsättningarna var kanske inte de bästa för att kunna hoppa högt. Det regnade ett noggrant regn undet uppvärmningen. Ett sånt där regn som man blir så blöt av. Temperaturen var på sin höjd 11-12 grader. Tävlingen var tjejernas kväll på Stockholms stadion. Det är en tävling bara för tjejer och med tre års erfarenhet av tävlingen så kan man konstatera att det alltid regnar på Tjejernas kväll.

Inhoppningen gick så där. Kanske var det lite ovana. Ingånghöjden blev därför ganska blygsamma 1,48. Den klarades dock av utan problem i första försöket. På 1,52 blev den en rivning innan hon gled över även denna höjd. Mönstret var detsamma på 1,55. Rivning i första försöket. Om det var kylan eller något annat vet vi inte men i det här skedet av tävlingen började hon känna av kramp i vaderna. Hon gjorde ett försök som hon avbröt, men så länge man inte passerar ribban eller gör ett upphopp så har man inte förbrukat sitt försök. Tillbaka till tejpen som markerar platsen för starten på ansatsen och ett mycket bra hopp över 1,55.


Över 1,55 med marginal

Nu slog dock krampen till på allvar och hon kunde inte resa sig upp från mattan. Hon ville gärna fortsätta hoppa men det gick inte. Hon låg kvar på mattan i några minuter medan hon fick lite vård. Hon tog sig med hjälp över till en stol där hon fick sitta och dra på sig lite varma kläder medan den andra hopparna fortsatte tävlingen. Det gick rykten om att någon hade ringt efter ambulans. Det kändes kanske lite onödigt för lite kramp men det dök i alla fall upp en ambulans och sjukvårdarna stod en stund och tittade på höjdhoppet innan de tog sig upp på läktaren. Det är lite oklart varför de var där.

När tävlingen var över slutade hon i alla fall på en andra plats och det blev väntan på prisutdelning. Det tog en stund innan hopparna kallades till prisutdelningen. En mycket förvånad tonåring ropades upp som segrare. Eftersom hon fortfarande hade kramp kunde hon inte kliva upp på pallen men förstapris fick hon i alla fall. På läktaren satt den förvånade ettan och trean i tävling. De var inte kallade till prisutdelningen. Det var inte mycket annat att göra än att ta emot priset och halta iväg hemåt. Ettan och trean försökte uppmärksamma funktionärerna på att de också vill ha pris, men hur det gick vet vi inte. På väg hemåt började vi fundera på om det är det här som är att ha vinnarskalle eller vara bäst när det gäller. Simply the best, helt enkelt. Nästa tävling blir Skol-SM. Det blir spännande att se vilken placering och vilket pris det blir då.


Ett av priserna var en tröja

Fast egentligen lutar inte tornet. Det är bara en effekt som uppstår när man fotograferar med mycket vidvinkel och står nära ett högt föremål. Dessutom ligger fokuspunkten en bit upp på tornet, det vill säga jag vinklar kameran lite uppåt. Horisonten är också lite lätt böjd. Det ser ut som om det är lite nerförsbacke mot mitten.

Den här veckan blir det en svår träning. Vi ska nämligen träna kurvbildsorientering det vill säga alla karttecken utom just höjdkurvorna är bortplockade. I alla fall nästan. Det finns några andra karttecken kvar på kartan. Dels är det en stor mosse som på grund av att det finns trampkänsliga växter i den är förbjudet område och dels en liten göl som finns mitt i skogen. I början och slutet av banorna samt hela den kortaste finns de flesta karttecknen kvar. För att kunna orientera måste du alltså läsa på höjdkurvorna. Det kan vara svårt ibland. Dessutom gäller det att vara fokuserad på det du ska göra. Du kommer nämligen att bli störd utefter banan. Störningen består av att du utmed banan kommer att passera stigar, hyggen, tät skog, sankmarker, stenar, branter och en del annat som inte är med på kartan. Då gäller det att fortsätta orientera efter höjdkurvorna och inte låta dig störas och påverkas av det som inte är med. Så här ser en del av en av banorna ut.



Och så här ser samma bana ut med den "riktiga" kartan, den med alla detaljerna kvar.



Vi har ju tränat på att orientera efter naturliga ledstänger vid ett antal tillfällen. På den här träningen ska du använda samma teknik. Du ska försöka följa höjdsträckningarna och du ska försöka att orientera mot en tydlig höjd. Det är viktigt att du hela tiden har kartkontakt så att du vet var du är. Stäm av med kompassen att håller rätt riktning. Använd dig av de stora och tydliga höjderna. Det kommer att finnas ett antal "riktiga" kartor utan inritade banor så att de som känner sig osäkra kan ta hjälp av den vid behöv. Det är dock viktigt att du försöker att orientera på kurvbildskartan. Att kunna orientera efter kurvbilden är en av de viktigare kunskaperna för att klara av svårare orientering.

Samlingen är vid Högstabanan. Den ligger några kilometer in efter vägen till Åva med infart från Dalarövägen. Det finns också ett par saker som är viktiga att känna till innan du startar träningen. Det finns inga skärmar vid kontrollerna. Däremot finns det en rödvit snitsel vid alla kontroller.

Den första kontrollen på den korta banan ligger i en hästhage. Det kan gå hästar i hagen. Vill du inte gå in i hagen räcker det med att du ser höjden där kontrollen sitter från utsidan av hagen. Vill du gå in till kontrollen är det OK men var rädd om staketet så att det inte går sönder. Alla andra banor kommer att passera hästhagen och självklart gäller det för alla att vara försiktiga och visa hänsyn när hästhagen passeras. Så här ser det ut på kartan.



På slutet av alla banor passeras en annan hästhage. Självklart gäller samma sak här. Visa häsnyn till hästarna och var rädd om staketet. Så här ser det ut på kartan. (Kontroll 4)

Den förlorar som ger upp. Du kanske känner igen orden. De fanns med i ett inlägg från tidigare i augusti. Det är några rader från Lars Winnerbäcks låt Elden. Yngsta tonåringen har länge kämpat för att springa under 2,20 på 800 meter. Han har slagit sitt pers vid några tillfällen men ändå varit några tiondelar från att passera gränsen. I går blev det ju två pers och ett svullet knä som resultat av tävlingarna. I dag var knät lite bättre och fokuseringen var stor inför dagen lopp över 800 meter.



Taktiken var lite annorlunda den här gången. Ofta har han haft ganska mycket krafter kvar på slutet av loppet. Den här gången planerade han att ta rygg på några löpare med bättre pers och försöka hänga med så länge som möjligt. På bilden ovanför syns de tre första löparna precis innan klockringningen inför det andra och sista varvet. Första varvet gick på 1,05. Bäddat för pers om han bara orkar med andra varvet i ett hyffsat tempo.



På upploppet var han mer sliten än han brukar. Det fanns inte krafter kvar till någon vass spurt. Men det blev en tredje plats och ett nytt personligt rekord, 2,18,35. Då är man naturligtvis glad när man kliver upp på pallen.

Förutom att jag och hustrun sprungit orientering i dag har yngsta tonåringen tävlat i friidrott. Som tur var låg de olika tävlingarna nära varandra så det var inte större logistikproblem för att få ihop transporterna. Yngsta tonåringen fick gå upp lite tidigare, men det är bara bra inför den komande skolstarten. Efter orienteringen hann vi lagom till hans start på 100 meter häck. Han gjorde ett bra lopp och satte ett nytt pers. Dessutom gick han till final. Innan finalen passade han på att kasta spjut. Även här blev det personligt rekord och en plats bland de åtta som fick kasta ytterligare tre kast. Spjuttävliningen kolliderade med häckfinalen, men det var fler av deltagarna som skulle dubblera så det löste sig ganska bra. I finalen startade han ännu bättre än i försöken. Det gick bra och han låg på en femte eller sjätte plats när han slog knät i den näst sista häcken. Han landade i oblans och gjorde en kullerbytta fram till sista häcken. Där slutade hans lopp. Med ett smärtande knä fullföljde han i alla fall spjuttävlingen. Här följer fyra bilder som visar fallet, i alla fall det jag fick med på bild.


Här har vänster knä precis slagit i häcken


Än så länge inga stora problem


Nu börjar det bli problem


Fallet är ett faktum

Nu drar höstsäsongen igång på allvar. Nu i helgen är det två tävlingar, Attundadubbeln. Sen är det tävlingar nästan varje helg fram till mitten av oktober. Jag ska i alla fall förska ta alla kontroller och inte upprepa mitt misstag från O-Ringen.



Någon kanske undrar över om Banläggartankarna är slut. Nej, det är de inte. De går bara på lite sparlåga just nu. Det pågår nämligen lite diskussioner kring de Nordiska mästerskapen 2011. Resultatet av de diskussionerna kommer att påverka tävlingarna och innan dess är det ingen idé att göra så mycket. I början av september vet jag mer och då kommer Banläggartankarna att väckas till liv igen.

I söndags morse upptäckte jag att jag var bestulen. Under natten hade någon eller några varit framme vid skohyllan som står alldeles utanför vår ytterdörr. Tre par av mina skor var borta. Ett par löparskor av märket Asics hittade jag på ett elskåp bara ett par tiotal meter bort. De andra skorna var dock borta.


Här stod skorna

Den ena paret sörjar jag inte så mycket. Det var ett par Jalas, som i och för sig inte var så mycket använda men som inte passade på mina fötter. Det andra paret var nästan helt nya. Jag köpte dem på O-Ringen och det var perfekta för mina ganska stora fötter. Jag har svårt att få tag på bra orienteringsskor. Nu är de borta.

I kväll tog hustrun och jag en liten kvällspromenad. Vi gick i skogen och hittade faktiskt några små kantareller. På slutet av promenaden kom vi in i bebyggelsen igen. Då i kanten av gångvägen låg en av innersulorna till skorna. Vi gjorde några svängar intill fyndplatsen utan att hitta något mer. Nu har vi i alla fall ett spår att gå efter. Det kan ju också vara ett villospår.


Sulan

Vägval är en viktig del av orienteringen. Efter en tävling diskuteras ofta olika vägval, vilket vägval som var bäst och vilken väg den som var snabbast på sträckan valde. Vi sätter gärna likhetstecken mellan snabbast tid och bästa vägval. Så enkelt är det dock inte. När du väljer väg mellan två kontroller måste du först och främst väga in din egen situation. Några frågor du måste besvara är:

- Vilka är mina styrkor som orienterare?
- Vilka är mina svagheter orienterare?
- Hur ser terrängen ut?
- Hur är framkomligheten?
- Finns det möjlighet att springa på stig eller väg?
- Hur lång omväg blir det?
- Från vilket håll är det säkrast/lättast att ta kontrollen?

För den vane orienteraren tar ofta vägvalsbeslutet bara några sekunder medan den ovane ibland funderar betydligt längre tid. Ändå blir det inte alltid rätt. Kanske tog löparen fel beslut. Kanske gjorde löparen misstag på vägen. På träningen den här veckan kommer du att få möjlighet att träna på att välja vägval.



Här ovanför ser du en av sträckorna på träningen. I just det här fallet så är det framför allt kuperingen som gör att du tvingas välja väg. Det finns i och för sig alltid ett vägval rakt på men i det här fallet innebär det mycket klättring. Som du ser av de vägval som är iritade på kartan är de olika långa och olika svåra att genomföra. Det vägval som är kortast innebär mycket kartläsning. Är du en duktig kartläsare väljer du kanske det. Det finns andra vägval som är lite enklare men lite längre. Vad väljer du?



Den här sträckan har en lite annan karaktär. Det finns inga stora berg längs strecket. Rakt på är terrängen mycket öppen och lättlöpt med god sikt. Det krävs dock en hel del kartläsning. Det finns dock några sotra terrängföremål, hållpunkter, som du passerar på vägen och som gör att du kan checka av att du är rätt. Det finns också en möjlighet att springa på stig hela eller nästan hela vägen till kontrollen. Det vägvalet är dock längre. Du kan korta av vägen genom att gena över ängen eller ännu lite snålare väg genom att följa höjden. Troligen är framkomligheten lite sämmre här än längs vägvalet uppe på berget. Vad väljer du för väg?

Samlingsplatsen är vid Gladö stugområde. Från Haninge åker du mot Huddinge. Vid Sundby Gård svänger du av mot Gladö. Efter cirka 200 meter håller du till höger och efter ytterligare 200 meter höger igen. Du är nu inne på Lidavägen som du åker i ungefär 600 meter. Om allt stämmer ska du nu har enliten parkeringsplats på höger sida. Du är framme! Det är lite ont om parkeringsutrymme så kan du samåka med någon så är det bra.

I morgon börjar vardagen igen. Tillbaka på jobbet och snart börjar skolorna. Hösten kommer med förhoppningsvis många fina dagar. Det känns bra att kunna se tillbaka på många fina sommardagar.

... när solen skiner på vågorna i havet.








Alla bilder är tagna på Gålö (Oxnö) den 14 augusti 2010

Det glittrar är en låt av Imperiet från 1984.

De finns överallt i havet de små klipporna. En del sticker upp en bit ovanför vattenyten. Andra ligger lömskt och lurar alldels under ytan. Samma lilla klippa kan också se helt annorlunda ut beroende på hur man ser den.






Alla bilder tagna på Gålö (Oxnö) den 13 augusti 2010

Den här veckan har jag sprungit i skogen två gånger. Båda gånger har det varit den bästa av terränger. Eller vad sägs om följande.



I tisdags var det dags för den traditionella inledningen på hösten, Stigfinnarcupen. Allt var precis som vanligt. Ett gäng äldre orienterare, har du inte fyllt 35 får du inte vara med. Utslagsgivande banor i mycket fin terräng och naturligtvis start vid den mytomspunna Ormputten. Det är en lite tjärn mitt i skogen. Det sägs att den på gamla kartor låg ett par hundra meter fel och därför var en favoritkontrollpunkt bland banläggarna. Numera ligger den rätt på kartan.



I kväll har det varit klubbträning. Den genomfördes i samma skogsområde men några kilometer åt sydväst. Om jag säger Tornberget så kanske du vet mer exakt. Samma härliga terräng, eller vad sägs om sträckan mellan kontroll 1 och 2. Den går alldeles förbi toppen på Tornberget och terrängen är öppen och fin med lite blåbärsris och många kalla berghäller. På många håll växer inte ens mossa. Det kan inte bli mycket bättre.

I dagarna tre har Lars Winnerbäck och ett antal andra artister spelat på Långholmen i Stockholm. Spelningen har varit som en liten minifestival med två scener, matservering, cafe och en skivbutik. Jag gjorde ett inköp. Lars Halapis When your TV makes you cry. Lars Halapi stod också på scen tillsammans med Sophie Zelmani. Det första uppträdandet började redan straxt före klockan 6. Love Antell spelade på den mindre scenen. Det var ganska dåligt ljud och det var inte min typ av musik. Därför var mitt engagemang inte så stort. Som andra uppträdande på den lilla scenen spelade Dundertåget. Jag vet inget om dem sen tidigare men det var helt OK. Som tredje uppträdande spelade Sophie Zelmani på den stora scenen. Jag gillar hennes lågmälda, ja nästan blyga musik. Jag har aldrig hört och sett henne uppträda tidigare. Hon hade med sig fyra duktiga musiker och tillsammans bjöd de på kort men bra konsert.



Det fjärde uppträdandet ägde rum på den lilla scenen och bestod av Laleh. Jag har inte lyssnat så mycket på henne men en del av det jag hört är bra. Nu bjöd hon på en hel del låtar i ganska rockiga versioner. Hon verkar ha en ganska stor publik och så här dags hade det samlats en hel del i publiken.



Exakt klockan 9 och efter en nedräkning de sista tre minuterna klev Lars Winnerbäck in på scenen. Han började med att acapella sjunga Stockholmskyss. Hans trogna publik var genast med på noterna och sjung med. Efter det fortsatte han med att framföra ytterligare 4 låtar endast kompad av sig själv på gitarr. Yngsta tonåringen sken upp när när de första tonerna av sin favoritlåt, Kom änglar, ljöd. Faller och Över gränsen var de andra låtarna han framförde innan hela bandet klev upp på scenen.





Efter det bjuds vi på en lång rad av både nya och äldre låtar som Kjedjebrev, Järnvägsspår, Elegi, Hugger i sten och naturligtvis även långköraren på Svensktoppen, Om du lämna mig nu. Den senare i duett med Anna Stadling. Sammanfattningsvis en mycket bra konsert. Lars Winnerbäcks konserter bygger mycket på samspelet mellan artisten och publiken. Stora delar av publiken älskar Lars Winnerbäck och att dömma av artisten framträdande så är kärleken besvarad. Winnerbäck är egentligen ganska skygg och har lite svårt att hantera sitiationen som hyllad stjärna. Det här speglas bra i konsertfilmen Solen i ögonen som spelades in under sommarturnén för två år sen. Här får man förutom intervjuer med Winnerbäck också följa tre tonårstjejer som ägnar hela sommaren åt att följa med på turnén och vara med vid alla konserter.

Långholmen den 9 augusti blev ett segertåg precis som Winnerbäck sjunger i en av låtarna som avslutar konserten. När de sista tonerna av Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen lämnar musikernas instrument brakar ett mäktigt fyrverkeri loss. Här är ytterligare ett antal bilder från konserten.







I mitten av konserten faller fonden till golvet och bilder och filmer visas på en stor videoskärm som nu utgör fonden. Lite senare visas bilder av musikerna. Det finns ett antal kameror utplacerade på olika delar av scenen.









De tre sista bildern är tagna under låten Elden i vars text följande budskap finns. Den förlorar som ger upp, den vinner som är trägen.

På torsdag startar höstens teknikträning. Den här första gången är samlingsplatsen vid Sadelmakartorp. Kommer du med bil svänger du in mitt i kurvan vid Sadelmakartorp och åker några hundra meter till pakrkering. Det är samma ställe som vi har varit vid tidigare. Temat för träningen är naturliga ledstänger. För att kunna lösa orienteringsproblemen kommer du att tvingas använda naturliga ledstänger. Ibland kan du spring längs med dem och ibland kommer du att springa mot dem. De blir då en uppfångare på din väg mot kontrollen. Vi har genomfört liknanande träningar tidigare så du vet säkert hur du ska göra. Det svåra brukar vara att göra det i praktiken. Du kan förbereda dig lite genom att studera kartan här nedanför. De kontroller du ser är en del av den långa banan.

I två dagar har ungdomar kämpat på Stockholms Stadion. DN-galan men för ungdomar. I går var det en rejäl regnskur som störde tävlingarna. Längdhopparna landade i gegga och stavhoppet fick skjutas upp ett dygn. Annars var det många bra prestationer. Här är några bilder.

Har varit funktionär och åskådare vid DN-galan på Stadion. Här är lite bilder.

I mitten av juni hade vi en träning ute på Gålö. Du kunde läsa om den här på bloggen. I dag var det dags att plocka in alla snitslar som hängde i skogen. Området delades upp i två delar och på min lott föll de branta sluttningarna på kanten mot havet. Här är det inte så lätt att springa. Förutom att det är brant är det också rejält sönderskuret med en massa små sänkor och åsar. Det är både små och stora stenar och inte nog med det, en massa branter ligger på alla håll i sluttningarna. Nivåskillnaden från havet och upp till toppen är minst 50 meter. Men varför klaga. Uppe på höjderna är terrängen öppen och fin. Utsikten är bedövande vacker, speciellt en klar och fin dag som i dag.

Här är några andra favoritbilder just nu.

Nej, vi har inte blivit inspirerade av något av alla byggprogram på TV. Det är helt på eget initiativ som vi har byt diskbänk, bänkskivor, blandare och kakel. I dag har kaklet kommit upp på väggen. I morgon är det meningen att vi ska fixa fogarna mellan kakelplattorna. Här är två bilder, en före och en efter.

Här är några av mina favoritbilder just nu.

För att spara benen lite blev det en cykeltur i dag. Drygt tre och en halv mil blev det. Det var mycket bekvämt i medvinden och lika obekvämt i motvinden. Turen gick fram på olika ställen, allt från stora asfalterade vägar till små stigar. Så här såg det ut på en skogsväg mellan sjön Öran och Tornberget.



Turen gick vidare via Tungelsta, Stav, Berga, Ormsta och Österhaninge Kyrka. Alldeles bredvid kyrkan finns Kyrkskolan. En gång i tiden var det en helt vanlig skola. Numera är det ateljéer för konstnärer. Nu på sommaren finns det en konstutställning i naturen. Har du vägarna förbi Österhaninge kyrka kan du bland annat se de här verken.