Klart

I dag har jag varit ute i skogen för en ny provlöpning. Jag lyckades bomma sju(!) minuter på en kontroll. Jag var på helt fel ställe. Till mitt försvar för jag väl ändå säga att det är svårare när det bara finns en snitsel i skogen. En skärm är lättare att se, speciellt när det är lite snö i skogen. Nu letade jag efter snitseln som inte fanns. Hade jag letat efter en skärm så hade jag förhoppningsvis konstaterat att jag var fel lite tidigare.

Terrängen är tuff och krävande. Lägsta punkt utefter banan var 16 meter över havet och högsta punkt 77 meter över havet. På en hel del ställen är det mycket datlajer och det gäller att hålla koll på kartan hela tiden. På många ställen är det mycket fint i skogen och det är lätt att ta sig fram. På andra ställen är det tätare skog med granplaneteringar och annat som hindrar framkomligheten. Det kommer att bli utslagsgivande tävlingar.

Senast vi arrangerade på samma plats var 2008. Här är några bilder från den gången.

Ja det kanske är att ta i. Jag sprang i alla fall en hel bana. Det gick väl så där. Inget speciellt flyt i löpningen och faktiskt samma känsla i orienteringen. Dessutom var några av snitslarna svåra att se eftersom de låg snö på dem. Tänk att man kan bli osäker på att man är rätt trots att man har varit och satt upp snitseln på exakt den platsen bara någon månad tidigare. Jag har sagt det tidigare och säger det igen. Det är först när man springer an bana som man får känsölan för hur det kommer att bli. På det sättet har porvlöpningen också ett värde. Efter dagens provlöpning kan jag konstatera att det kommer att krävas en del envishet för att orka ligga på i den krävande terrängen. Det kommer också att krävas en bra fokusering för att inte göra misstag. I dag ver det i alla fall en skön tur i skogen och vädret var perfekt. Här är en bit av banan jag sprang.



På tävlingsarenan låg snön vit och fin. Eftersom det är en grusyta så är den perfekt för en tävling i april. Inget väder, förutom mycket snö, kan förstöra underlaget. I värsta fall kan det bli några vattenpölar.



Utsikt från målet mot sista kontrollen.

... har jag besökt alla kontroller inför tävlingarna i vår. Alla kontrollpunkter är markerade med en snitsel med kodsiffra. Nu kan snön komma. Det känns skönt att ha kommit så här långt. I onsdags skickade jag iväg banfilerna till tävlingsadministrationen. Det kan bli några mindre justeringar så än så länge är allt preliminärt.  Nu i vinter ska jag klippa alla linjer och fixa utsättarbanor. Kartutsnitten ska också fixas till. Det betyder att jag nu får lite tid till att hjälpa till med planeringen av övriga delar. Vi ska testa ett delvis nytt arbetssätt och samtidigt dokumentera allt som görs. Blir det bra kan det vara grunden till ett nytt utbildningsmaterial kring arrangemang. För att fira att en milstolpe är nådd bjuder jag på den sista kontrollen som jag märkte upp samt en bonuskontroll som ligger alldeles i närheten.

I lördags trodde jag att jag hade besökt alla kontroller inför tävlingarna i april 2012. Jag trodde att jag hade hängt en snitsel med rätt kodsiffra vid alla kontroller. Ja, inte vid de som ligger närmast målet och som ligger utefter stigarna. De får inte sitta kvar. När jag la in alla uppgifter i kontrollbeskrivningarna så upptäckte jag att jag hade glömt ett besöka två kontroller. Nu blir det till att återvända och besöka även dessa. Det är en brant och en sten. Höjden på dem ska fastställas och jag ska bestämma på vilken sida om stenen kontrollen ska sitta. Så kan det gå när man inte är tillräckligt noga. Utsikten från delar av tävlingsområdet är i alla fall fin. Den här kan du njuta av från en av kontrollerna.

Klockan 07,58 stack jag ut i skogen. två timmar och 28 minuter senare var jag tillbaka. Under tiden hann jag märka upp en massa kontroller och njuta av att solen gick upp. Frosten låg kvar på de ställen dit solen inte nådde. I de mossar där det fanns öppet vatten låg en tun isskorpa.

I dag började nästa fas i banläggningsjobbet. Jag har besökt ett antal av de tilltänkta kontrollpunkterna. Jag har kontrollerat att allt stämmer och sen märkt upp kontrollerna med en snitsel med rätt kodsiffra. Jag har också bestämmt vilken sida om stenen eller höjden kontrollen ska sitta. Jag har mätt höjden på stenar och branter och storleken på de mindre sankmarkerna. Det mesta stämde bra men ett par punkter justerades lite. Bland annat var det en punkthöjd som inte fanns kvar!? Hur nu den bara har kunnat försvinna. Nåja det fanns en annan lämplig punkt alldeles intill. På ett annat ställe måste en stigförgrenng justeras något. Här är ett par smakprov på kontroller.

Ledig dag och jag har suttit framför datorn ett antal timmar. Nu är i alla fall alla banor till tävlingarna i april klara. Det kan naturligtvis blir lite förändringar när jag nu snart ska ut i skogen, men jag vet i alla fall hur jag vill ha det. När jag satt i början av veckan körde jag fast med de oranga banorna. När jag började i morse föll alla bitarna på plats och det blev bra. En stund senare var det det gula banorna där det hakade upp sig. Jag provade flera varianter och antingen blev banan för lång eller som blev det helt enkelt dålig. Jag lagade lite lunch, funderade på annat och när jag satte mig igen blev det tre bra gula banor. SÅ är det ofta med banläggningen. Det är en viss möda att få ihop allt. Nu känns det ganska bra. Långdistansen som varit klar ett tag är just en långdistans och medeldistansen har en tydlig medeldistanskaraktär. Jag tror det kan blir riktigt bra. Här nedanför kan du se en del av en av medeldistansbanorna.



Kartan får du se i april 2012.

Varje höst är det samma visa. Jag försöker göra något vettigt i skogen. Antingen träna eller förbereda någon tävling. Det går sådär kan jag meddela. De senaste tre helgerna har jag varit ute i skogen för att kolla kontrollpunkter och justera kartan där det behövs. Överallt finns det svamp, hur mycket som helst faktiskt. Vi har försökt koncentrera oss på Svart trumpetsvamp, och visst har vi hittat mycket. Sen springer man på ett helt område med gula kantareller. Då bara måste man plocka dem. För att inte tala om alla Trattkantareller. I år växer de som ogräs och dessutom är de stora. I söndags var det dags igen. Två sprängfylda påsar och ett fyllt kartfordral. På vägen hem gav vi bort en tredjedel men det var fortfarande mycket kvar.

I går satt jag och försökte lägga banor till långdistanstävlingen i april. De flesta banorna var redan klara, i alla fall i ett första läge. Några banor återstod att försöka få till. Bland annat en gul bana på 5 kilometer och en vit bana på 4 kilometer. Ofta är det här banorna de svåraste att lägga. I går tog det nästan en timma och fem olika försök innan den gula banan kändes OK. Då var den 500 meter för kort. Det fanns liksom inga andra alternativ. Efter det gav jag mig på utmaningen att försöka få till den vita banan på 4 kilometer. Ytterligare en halv timma senare var den klar. Då var den 500 meter för lång.



Banläggning blir ofta en kompromiss någonstans. De allra flesta banorna går att få till på ett bra sätt men plötsligt så blir det tvärstopp. Nu får kompromissbanorna ligga ett tag. Sen tittar jag på dem igen. Kanske kan jag hitta en annan lösning. Om inte, så får den en banan var lite för kort och den andra lite för lång.