Humlor
I går skrev jag om humlan som vi såg. Jag letade lite på nätet om humlor och hittade bland annat följande. Dessutom hittade jag en bild som jag tagit på en humla. I Sverige finns 39 arter av humlor om man räknar in de nio arterna av snylthumlor. De vanligaste arterna i Sverige är bland andra ljus jordhumla, hushumla, ljunghumla, ängshumla, trädgårdshumla och åkerhumla. Humlorna är sociala bin med drottning, hane och arbetare. Humlorna är besläktade med getingar och honorna har liksom dessa och andra bin en gadd, som bildats av det omvandlade äggläggningsröret. Detta har helt förlorat sin ursprungliga funktion; hos drottningarna kommer ägget ut vid gaddens bas. Gadden syns dock nästan inte på grund av den ludna bakkroppen. Den har inte några hullingar och kan därför användas flera gånger. Men humlan ska vara rejält uppretad innan den sticks. Giftet är mycket svagare än till exempel tambiets, och det känns mer som om humlan "bränns".
Ett märkligt fenomen hos humlor är att de är "varmblodiga". De är i stånd att reglera kroppstemperaturen genom att förbränna fett och kolhydrater. Aktiva humlor har en kroppstemperatur på 35-40 °C. Vid stor aktivitet kan temperaturen stiga över 40 grader. Ska humlan kunna flyga måste temperaturen i bröstpartiet vara över 30 °C. En nedkyld humla måste därför ägna tid åt att värma upp sig så att den kan flyga. Blir en vilande humla störd, försöker den snabbt få upp temperaturen, bland annat genom att aktivera de stora vingmusklerna. Vingarna vibrerar då lätt, och man kan höra ett brummande ljud från den stillasittande humlan. När den är uppvärmd, lättar den och flyger. Denna förmåga gör också att man kan se humlor flyga vid mycket låga temperaturer. På kalfjället är det inte ovanligt att se humledrottningar flyga i snöväder, med temperaturer runt noll grader. När humlorna är inaktiva, sänker de "termostaten" och blir "växelvarma" och kroppstemperaturen anpassar sig till omgivningen.
En långlivad myt om humlor är att de enligt fysiska lagar inte borde kunna flyga och att det är en gåta att de ändå flyger. Denna myt blev populär på 1930-talet när en aerodynamiker beräknade att humlan inte kan skapa tillräckligt med lyftkraft på grund av sina relativt små vingar, låga flyghastighet och tyngd. Men det är dock inget bevis på att de inte kan flyga. Det är ett bevis på att humlor inte kan glidflyga. I verkligheten karakteriseras humlans flykt av en oscillerande vinge, som mer påminner om ett helikopterblad, än en flygplansvinge. Dessutom använder humlan liksom många andra insekter upplagrad energi vid generering av rörelseenergi som sedan släpps lös momentant.
