Klart

Jag har suttit en stund och varit lite nostalgisk. Jag har fått tag på ett antal gamla kartor från den tiden kartorna trycktes på ett tryckeri. Numera är ju de flesta kartorna utskrivna och i stor sätt dagsfärska. Så var det inte förr. Nej, då tryckte man en ganska stor upplaga som skulle räcka till minst två tävlingar. Klubbarna låg på stora lager. Det är just det lagret i min klubb som nu går till återvinning. Jag har fått ett par examplar av alla kartor för att scanna in dem och på så sätt bevara dem.



Just den här kartan har en lite speciell historia, i alla fall för mig. Det är jag som har ritat den. Jag hade det som sommarjobb 1981. Kartan heter Berga och ligger sydost om Västerhaninge. På kartan finns både Berga lantbruksskola och Berga örlogsskolor. Här fanns också Helikopterbasen som numera är nerlagd. Du som orienterat ett tag kanske sprang O-Ringen 1975. Den femte etappen avgjordes i det här området.

Jag klarade av att göra rita det mesta under sommarmånaderna men inte allt. När hösten kom återstod det som fanns innaför grindarna till örlogsskolorna och helikopterbasen. För att komma in här behövdes tillstånd. Datumet då jag fick tillstånd att komma in på området fastställdes till den 28 oktober 1981. Kanske börjar du nu ana varför jag fick svårt att komma in på området. Natten till den 28 oktober 1981 gick rysk ubåt, U 137, på grund i Gåsöfjärden utanför Karlskrona. På morgonen vid Berga var det full aktivitet. Bevakningen vid grinden var skärpt. Då kommer jag till vakten och påstår att jag har tillstånd att komma in på området för att rita karta. Det blev en del diskussion med vaktchefen som ringde ett antal samtal. Han var mycket tveksam men tvingades till sist ge med sig när det stod klart att jag faktiskt hade tillstånd. Han vill dock inte ge sig utan ville ställa ytterligare en sista fråga. "Så du menar att jag ska släppa in honom? Han ser ju alldeles civil ut!"

... tydligen ända till Gotland. Det är inte så vanligt. Jag vet att det finns några som på allvar diskuterar om man kan ta sig över till Gotland via skridskor. Här är en bild som jag tog för några år sen på Muskö då isen också låg långt ut till havs.



Egentligen är det tre bilder som är ihopsatta till en.

I dag var jag och två kollegor och tittade på eventuella nya lokaler. Vi var i ett stort hus med många våningar och vi tittade på lokaler långt upp i huset och vi tittade på lokaler långt ner i huset. Om man bara nöjer sig med att titta på lokalerna, det vill säga det som finns innanför de fyra väggarna, så är det egentligen inte så stor skillnad. Dessutom kan man ju alltid fixa till insidan genom lite färg och genom att flytta väggar, ta bort väggar eller sätta upp nya väggar. Trots den insikten var vi, ovetande om varandras åsikter, överens om att de lokaler som låg högre upp i huset kändes bättre. Det blir mer ljus i lokalen och man ser längre. I de här lokalerna kunde man se både bebyggelse och skog. Just skogen är viktig för den ger en känsla av lugn och harmoni. En annan skillnad som jag upplever som viktig är att man kan se horisonten. Längre ner i byggnaden kan man inte se den. Utsikten störs av andra byggnader, trädtoppar och annat som stör. Längre upp kommer man ovanför allt störande och horisonten blir synlig. Det ger också en känsla av lugn och harmoni.





Nej, det var inte den här horisonten vi såg i dag. De här bilderna är från Gotland sommaren 2010.

I helgen har det varit Inomhus-SM i friidrott för juniorer. Sätrahallen har varit platsen för mästerskapen. På lördagen var jag funktionär vid det som kallas calling. Det innebär att de tävlande kommer dit för att prickas av. Deras nummerlapp och utrustning kontrolleras. Därefter blir det avmarsch till den plats där grenen ska avgöras. Jag fick möjlighet att möta många glada, nervösa, spända och trevliga ungdomar. Flera av dem presterade mycket bra resutat eller vad sägs om en ung kille som hoppar 5,31 i stav eller en ung tjej som hoppar 13,31 i tresteg. I dag var jag inte där. Därför gick jag miste om ett världsrekord. I dag blev det ett nytt juniorvärldsrekord i stavhopp för kvinnor. Mellan mina arbetspass passade jag på att fotografera en del. Här är några av bilderna.

















Flera av de tävlande valde att tävla med svarta sorgeband för att hedra den 23-åring som hastigt avled i samband med träning för en dryg vecka sen.

Jag gillar gamla staket och stenmurar. Ofta kan de lyfta landskapet och lyckas jag som fotograf kan det bli en bra bild där staketet eller stenmuren skapar en linje genombilden. Här är ett exmepel från Muskö en försommardag i början av juni 2004.

Det är fortfarande mycket snö i skogen så det är nu flera månader sen jag var ute i skogen. Jag har inte märkt upp några kontroller i skogen än. Det återstår alltså en del arbete. Nästan alla banor är lagda. Om jag får säga det själv så ser det riktigt bra ut. Jag tror att du som deltagare kommer att uppleva banorna roliga och omväxlande. Jag tror också att du kommer att uppleva terrängen som öppen och fin med god sikt. Det finns både detaljfattiga områden och detaljrika områden. Nu är det som sagt bara att vänta på att snön försvinner.



Kanske ska du springa den här banan, eller så är det här en helt annan bana. Vem vet?

Hustrun och hennes kollegor har just nu vatten som tema på förskolan. Jag har skrivit ut några bilder på vatten som de ska sätt upp på väggen. Tänk att vatten kan ha så olika form.

I dag har det varit en sån där nästan perfekt vinterdag. Det var ungefär 6 minusgrader och solen sken från en klarblå himmel. Vad kan då vara bättre än att ta en skidtur. Det var lite löst i spåren och det kändes lite tungt att åka, men solen sken.

... går upp mot nybakta kanelbullar. Först doften i hela huset och sen en kopp te och nybakta och fortfarande varma bullar.

Hela eftermiddagen och kvällen har snön vräkt ner och den har fått hjälp av en ganska kraftig vind. Det ligger mellan två och tre decimeter nysnö ute. I de omständigheterna har jag hängt ut årets första oríenteringsskärmar. På lördag ska det bli en poängorienteirng inom ramen för ungdomsträning syd. Arton skärmar hänger ute i skogen. Tro det eller ej men i dag var det faktiskt enklast att springa i skogen. Den gamla skarsnön som ligger i botten bar mig nästan hela vägen. I skogen var det dessutom lite mindre nysnö. De oplogade vägarna var tyngst att springa på. Det var dock svårt att se eftersom snön blåste in i ljuset från pannlampan. Man såg nästan ingenting men jag tror att alla skärmarna hänger på rätt ställe. Är du sugen på lite orientering så är första start 09,30 vid Rudan på lördag.



Här sitter några av de arton skärmarna.

Vad är typsikt 70-tal? Så här 40 år senare blir i alla fall svaret fylliga svarta krulliga hår. I lördags var jag på en 70-talsfest i Hunnestad. Festen dominerades av peruker. Solglasögon, utsvängda byxor, färglada kläder i fantasifulla mönster var också vanliga. Massor av musiknostalgi var det också. Men hallå, visst är Septembers version av Mikrofonkåt bra men det är inte mycket 70-tal, och var fanns all punk? Själv stack jag ut genom att vara den enda klädd i just punktema. Här är ett litet smakprov från festen.

Eller i alla fall ibland. Egentligen skulle jag kunna fortsätta på det senaste inlägget, Vad är det som händer? Just nu är jag i Halland med hustrun. I kväll ska vi på 40-årsfets och i morgon är det jobb i Falkenberg. Vägen hit var dock lite krånglig. Natten till fredagen tillbringade jag och yngsta tonåringen på akuten på Södersjukhuset. Han skadade sin vänstra fot på träning. I drygt tio timmar satt vi på akuten. Nu var det "bara" en kraftig stukning och inga frakturer. Trött kom jag hem för att hämta ut hyrbilen och sen packa ihop lite saker och ge sig ut på resan mot Halland. Jag hade inte sovit mycket så hustrun fick köra de första timmarna. På vägen ringde dottern och i bisats meddelande hon att 20-åring var på sjukhus. Vi ringde honom och då meddelade han att han låg på samma akut som jag tillbringat natten på. Senare på natten till i dag fick vi reda å att det handlade om en lungkollaps. Nu är han hemma igen med en slang med en dosa som ska återställa lungan. Ibland blir det lite mycket.

Jag och hustrun är i alla fall kvar i Halland. I dag har vi varit ute på en liten träningstur. I skogen var det allt från barmark till ganska mycket snö. Så här inbjudande var det i alla fall vid starten.



Vi sprang en del av en gammal tävlingsbana från en tävling påskafton 2005. Lite nya hyggen och annat hittade vi men det får man räkna med. Här är en del av banan med både gamla och nya vägval.



Det blev faktiskt en bom på kontroll 14. Årets första men säkert inte sista!

För några dagar sen lyckades jag ha sönder rakapparaten. I dag har jag köpt en ny.



Senare i dag satt jag sönder en stol!