Träning 3 juni
Den här gången väljer jag att inte i förväg markera de naturliga lestängerna. Du får själv bestämma vilka terrängdetaljer du ska använda dig av för att lösa orienteringsproblemen. Jag ska ändå ge några ledtrådar. De tydligaste naturliga ledstängerna är kanter på större sankmarker och lite större höjdsträckningar. I området där vi ska träna på torsdag finns det en hel del av dem. Klarar du av att ta hjälp av de naturliga ledstängerna kommer du att kunna orientera både snabbare och säkrare. Det gäller dock att vara noga eftersom det ibland är lätt att blanda ihop olika detaljer som ser lika ut. Ett bra tips är att alltid dubbelkolla med kompassen så att du är på väg åt det håll du tänkt dig.
Att kunna orientera med hjälp av naturliga ledstänger är nyckeln till att klara av svårare orienteringsbanor. Speciellt i vår hemmaterräng är det ett av de vanligaste sätten att orientera. Med ett annat ord brukar man kalla det för att orientera utmed ett stråk. Även om det inte finns någon sammanhängande ledstång kan man ibland hitta ett antal tydliga terrängdetaljer som ligger nära varandra och på rad. Dessa kan då tillsammans också bilda ett stråk. Ligger de längre från varandra gäller det att vara noga med att hålla rätt riktning. Detta kallas för att orientera med hjälp av hållpunkter. Det är inte lika säkert och tar normalt lite längre tid. Kan du så bör du välja så tydliga hållpunkter som möjligt. Titta på kartan här ovanför och se vilka stråk och hållpunkter du kan hitta och eventuellt använda dig av på torsdag.
Samlingsplatsen är alldeles norr om Sadelmakartorp som ligger utmed Södertäljevägen en dryg halvmil från Tungelsta. I den skarpa kurvan vid Sadelmakartorp svänger du in på vägen som går norrut. Efter cirka 500 meter hittar du samlingsplatsen.
Flyga högt
Tänk om man kunde flyga lika högt och lika bra som en fågel. Då skulle exempelvis det här med höjdhopp inte vara så svårt. Yngsta tonåringen har tävlat i dag. Tre grenar blev det. Den första var lite ovanlig, i alla fall för honom. Han sprang 100 meter på 12,85. Personligt rekord eftersom det var första gången han tävlade på den distansen.
Här har han precis lämnat startblocken i 100-metersloppet. Efteråt tyckte han att det var kul och kanske blir det fler 100-meterslopp framöver.
Nästa gren var höjdhoppet. Där blev det tangerat personligt rekord. Hade han kunnat flyga som fågeln hade det kunnat bli ännu högre. Eller kanske var det för att han var lite stressad för att hinna med nästa gren som han rev ut sig. Hödjtävlingen kolliderade delvis med 2000-metersloppet. Några fin hopp blev det i alla fall.
Även i nästa gren blev det personligt, men även den här gången beror det på att det var första gången han tävlade på 2000 meter. Det gick inte så bra. Lite dålig uppladdning med att hoppa höjd två minuter innan start och sen en ömmande häl på det. Troligen lommer inte det här perset att stå sig så länge. Tre gånger fick han stå på pallen. Här tillsammans med två klubbkompisar vid prisutdelningen för höjdhoppet.
Fågeln på den första bilden flög över friidrottsarenan och spannade på alla som tävlade. Kanske lämnde de lite matrester efter sig någonstans.
Närbilder
Gammalt eller nytt
Det var fyra år sen jag sprang på Långholmen senast. Det är ganska intressant att jämföra kartorna. Det skiljer i och för sig mer än fyra år mellan kartorna eftersom den kartan som användes för fyra år sen ritades 1998 men en revidering till 2006. Så här ser de två kartorna ut.
Vilken karta som är bäst får du själv avgöra. Jag kan ändå inte låta bli att fundera över utvecklingen när flera av våra bättre juniorer springen med lupp för att kunna läsa kartan. Inte undra på att vi gubbar har problem. La du föresten märke till att det var olika linjebredd på kontrollringarna och de linjer som binder samman kontrollerna? Det är en annan liten detalj som som gör att karta och bana blir svårläst. Låter jag gnällig? Ja, jag är ju en av de där gubbarna som börjar få problem att se, och jag måste ju få gnälla över nånting. Å andra sidan kan jag inte låta bli att imponeras över alla duktiga ungdomar och juniorer som springer oerhört snabbt.
På begäran
Nya linser
Linsen är en så kallad Close Up med fyra gångers förstoring. På svenska kallas den för närbildslins. Man skruvar på den längst fram på kamerans objektiv och då fungerar den ungefär som ett förstoringsglas. Man får då ungefär samma effekt som med ett macroobjektiv. Man kan komma lite närmare och ta bra närbilder. För ett hyffsat macroobjektiv får man betala minst 2 500 kronor, oftast mer. Närbildslinser kan man hitta för 500-600 kronor. Den här linsen gav jag 119 kronor för. Jag fick tipset via en en fotoblogg. En ung tjej som arbetar som fotograf ger en del tips om utrustning hon testat, förutom alla snygga bilder. Är du intresserad så hittra du henne på www.emelieohlsson.blogg.se.
Här kan du se skillnaden. Båda bilderna är tagna på samma avstånd och med samma bränvidd. Den till vänster är tagen med kamerans vanlig objektiv. Den till höger är tagen med objektivet och närbildslinsen. Trots att det regnade ute i dag kunde jag inte hålla mig borta från rabatterna här hemma. Förutom regnet var det ganska dåligt ljus också. Så här blev resultatet.
När det blir torrare och bättre ljus ute kommer jag att skruva på linsen och lägga mig på mage. En del av resultatet kommer jag att lägga ut här. Det finns också en lins med 10 gångers förstoring. Lite sugen är jag att prova den också. Kanske blir det ännu en beställning så småningom.
Träning 27 maj
På kartan här ovanför kan du se en del av en bana som kommer att användas på torsdag. Du ser inte hela banan och det kan vara andra saker som du inte ser som kanske påverkar vägvalet till kontroll 3. Spontant känns det kanske som om det bästa är att ta kontrollen nerifrån, det vill säga använda stigen. När du väl är på stigen så kommer du ha ha svårt att bestämma exakt var du är vilket gör att det är svårt att veta när du ska gå upp mot kontrollen. Om du väljer att ta kontrollen uppifrån är det lättare att bestämma sin position. Vägen dit är dock lite svårare och det kanske går lite långsamare att ta sig fram. Kanske upplever du också att du får mer uppförsbacke om du ska ta kontrollen uppifrån, men om du tittar noga på kartan så kommer du att upptäcka att du bara behöver klättra upp en eller max två höjdkurvor extra. Beslutet om hur du ska göra är ditt. Det viktiga innan du fattar ditt beslut är att försöka se alla möjligheter.
En annan sträcka som bjuder på lite tankeproblem är sträckan mellan kontroll fyra och fem. Här finns tre alternativ. Ner på stigen, rakt på eller gå upp och ta kontrollen uppifrån. Det du bör väga in innan du bestämmer dig är hur lättframkomligt det är längs de olika vägvalen, varifrån kontrollen är lättast att ta, hur mycket klättring det behövs om du tar kontrollen nerifrån. Eftersom stigen finns i närheten så lockar det säkert många men är det bästa vägen. Återigen är det du som avgör. Utgå från dig själv och vilka dina styrkor och svagheter är. Vad är du bäst på? När det gäller de här två kontrollerna så är det viktigt att ta hjälp av kontrollbeskrivningen för att veta var kontrollen sitter. Det är ju dumt att leta efter branten vid kontroll 5 och kontrollen sitter vid stenen, eller tvärt om. Det kan ju också påverka vägvalet efter som stenen ligger höggre upp i sluttningen än vad branten gör.
Som du ser så bjuder även de andra sträckorna på lite olkka sluttningsproblem. Du kommer att tvingas använda lite olika metoder. Eftersom det är träning så tycker jag att du ska passa på att testa lite olika sätt. Det gör ju inget om du skulle missa. Det är av misstagen man lär sig. Lycka till!
Orientering och friidrott
En helg försvinner snabbt. I går gick tiden fort utan att jag tyckte att jag gjort något speciellt. Ändå blev det en del. I dag har tiden också gått fort och jag tycker att jag hunnit med mer fast jag egentligen inte har gjort det. Det här med tid är lite underligt.
Dagen började vid halv åtta då jag skjutsade barn till olika aktiviteter. Sen hem för att packa ihop sakerna i ryggsäcken och åka till Granby för KM, en av de mest prestigefulla tävlingarna på hela året. Just klassen H 35 brukar locka många deltagare och det brukar också vara en del "nätpsykningar" innan tävlingen. I år var de inte så många, psykningarna alltså. Deltagare var det gott om. Hela 12 stycken ställde sig på startlinjen till vad som skulle visa sig bli en sekundduell. Jag var inblandad i den, men bara som hare.
Mästerskapet avgjordes på klassiska marker och vi rundade den mytomspunna Ormputten. Jag gick bra i början av banan och lyckades trots en bom på sjätte kontrollen springa till mig en ledning med drygt tre minuter. Sen blev det tyvärr två bommar och försprånget var uppätet av två motståndare. Dessutom var det nog så att jag tröttnade lite och därför höll ett ännu lägre tempo. När jag sprang ut från den näst sista kontrollen såg jag löparen som startade efter mig i ögonvrån. Jag höll undan även till sista kontrollen men han tog in ytterligare lite. Jag ville hålla undan så jag fick ta i lite mot mål. Det gjorde jag men segern var det naturligtvis inte tal om. Medan vi eftersnackade vid målet kom fler löpare in. Den sist startande löparen kom till mål oroväckande snabbt. Efter avläsning visade det sig att han förlorat med två sekunder. När vi jämförde sträcktiderna så visade det sig att han hade ledningen med fyra sekunder vid den sista kontrollen. Jag drog alltså fram segraren till en vinst med två sekunder.
Efter loppet, dusch och fika åkte jag till Enskede IP. Där tävlade yngsta tonåringen i Nordeakampens kval. Sex grenar skulle klaras av under dagen. Fyra av grenarna var redan avklarade när jag kom fram. Så långt hade det blivit personligt rekord i två grenar, kula och 100 meter häck. Just de här grenarna tävlar han inte så ofta i så kanske är det lättare att slå gamla rekord. Det spelar egentligen ingen roll. Ett pers är alltid ett pers.
Nästa gren var spjut. Det är också en gren som han inte deltar i så ofta. Naturligtvis blev det pers även här, tre gånger till och med. Inför sista försöket var målet att kasta över 35 meter. Det lyckades inte riktigt men spjutet landade till sist på 34,89.
Den sista grenen var 800 meter. Det är en av favoritgrenarna. Det personliga rekordet innan tävlingen låg på 2,22. Ambitionen var naturligtvis att slå den tiden. Han lottades i det tredje och sista heatet. Det visade sig att han var den som var mest dragvilligt och låg i täten hela loppet. På bortre långsidan var den en kraftig motvind. Detta till trots lyckades han hålla undan ända in i mål på tiden 2,24. Med lite bättre förutsättningar hade det säkert kunnat bli lite bättre. Sjätte bästa tid totalt. Här är en ögonblicksbild från upploppet.
Mitt dilemma den här gången är vilken kategori jag ska använda för det här inlägget. Jag har ju inget kategori för både orientering och friidrott. Det får bli en av dem.
I dag blir det ...
... bara några bilder. Trots att jag är ledig är det svårt att hinna med allt. På förmiddagen var jag och shoppade. Det blev inte så mycket mer än två varor på Akpoteket, en beställd tid hos optikern och ett besök hos Kjell & Company. Jag letade efter ett minne till en bärbar dator. Efter lite rådgivning åkte jag hem och lyckades plocka ut det gamla minnet ur datorn. Med det i handen tog jag mig tillbaka till "Kjelle". Sen åkte jag hem med ett nytt minne, installerade det i datorn och fick igång den. Nu går den betydligt snabbare. Sen satt jag framför TV:n och sen lagade jag mat.
Jag har också hunnit med att ligga på magen i trädgården med kameran riktad mot rabatterna. Undrar vad grannarna tänkte. Här är i alla fall en del av resultatet.
Krusenberg herrgård
Love is answered
I had to come back to run again. This time I had my camera whit me and took some pictures.
In many places it is typical terrain for Södertörn. Open pine forest and fine with good visibility and good traction. This is the one expected to meet.
Suddenly, it looks totally different. Small scale heights in the open ground. Perhaps it has gone past and grazed animals here. Or there's another reason why it looks like this.
Elsewhere, it looks like this. Sparse pine forest and between the pine trees growing small spruces. There is good visibility and it is easy to get around.
There is much variation in the area. If any of the races will go in this area we do not know yet. Soon the final decisions on which areas of the various races will be attending.
I`m in love
... if one can be in love in a forest. Last week I was out in the forest and ran. I ran in some of the area that may be used at the NOC 2011. I know it's nice terrain, but I had no special expectations. When I was out in the forest I fell in love. There were different types of terrain and the terrain was very nice. Although I do not live more than a few kilometers away and even though I run near this forest earlier I did not know that this was this nice. Unfortunately, I had no camera with me so I have no pictures. However, I can bid on two maps of terrain similar to what I ran in.
The first map is from Nyköping OK's competition in April 2009. Just here it was very nice terrain where I could run fast. There were no barriers on the ground. There were some hills that have a lot of details.
This map is from the middle distance championships in Stockholm 2009. This is quite similar to where I ran last week. In some places there were terrain similar to the controls at 6, 7 and 8. But there were also similar to the terrain at the other controls on the map.
In addition, there was an area that is unlike anything else I run in earlier. Next time I might take the camera whit me so that I can take some pictures.
Träning 20 maj
Den här gången kan träningen beskrivas som kontrollplockning eller en medeldistansbana med ganska många kontroller och många riktningsändringar. Banorna, tre stycken, går i varierad terräng. Du kommer att springa på berghällar med vitmossa och gles skog, fina och lättlöpta vitsippsbackar, lättframkomlig granskog, tät granskog och ett lättlöpt hygge. Stor variation alltså.
Här ser du en del av den långa banan som är ungefär 5,2 kilometer. Mellanbanan mäter cirka 3,9 kilometer och den kortaste banan 2,7 kilometer. Alla banor har ungefär samma svårighetsgrad. Jag gillar speciellt kontroll 10. Här kan man tjäna tid genom att vara noga med sin strategi. Kontrollen är inte så speciellt svår men om man slarvar så kan det rinna iväg en del tid. Sikten runt kontrollen är ganska begränsad och det finns flera linanande terrängföremål i närheten. Dessutom är det flackt. Bommar du kan det vara svårt att läsa in sig. Därför måste du vara extra noga när du ska ta kontrollen. Du måste ha en säker attackpunkt från vilken du attackerar kontrollen. Du måste vara noga med riktningen så att du inte kommer snett. Detsamma gäller även nästa kontroll som också kan vara lite knepig för den som slarvar.
Jag vill också passa på att tala om att banan som du ser här ovanför inte är en del av någon bana som ska användas vid Ungdomsserien. Om någon kontroll skulle vara samma som på Ungdomsserien så är det en tillfällighet. Jag har inte sett några av banorna till Ungdomsserien.
Ett scoop
Ja visst är det Kajsa Bergkvist på ansatsbanan, och visst vann hon tävlingen. Hon klarade 1,75 och gjorde också tre försök på 1,80 men klarade det inte. Nu var nog det här bara en engångsföreteelse. Hennes lag hade fått ett återbud i höjdhoppet, men visst kan man ha en sämre reserv.
Mellersta tonåringen var med i samma tävling och blev fyra. Det var första tävlingen utomhus för i år och hon var nöjd med sitt resultat. Med lite varmare väder och lite mindre vind så ska det säkert kunna bli högre höjder senare i vår och sommar.¨
Fler bilder från tävlingarna hittar du här http://www.cig.canon-europe.com/p?p=CyaiK8jQFxB.
Kärleken är besvarad
På många ställen är det typsik Södertörnsterräng. Öppen och fin tallskog med god sikt och bra framkomlighet. Det här är det man förväntar sig att möta.
Plötsligt ser det helt annorlunda ut. Små kala höjder i öppen mark. Kanske har det tidigare gått djur och betat här. Eller så finns det någon annan anledning till att det ser ut så här.
På ett annat ställe ser det ut så här. Gles tallskog och mellan tallarna växer det små granar. Det är bra sikt och det är lätt att ta sig fram.
Det är stor variation i området. Om någon av tävlingarna kommer att gå i det här området vet vi inte ännu. Snart kommer det slutliga besluten om i vilka områden de olika tävlingarna ska gå att tas.
Jag är kär...
Den första kartan är från Nyköpings OK:s tävling i april 2009. Just här var det väldigt fin terräng där det gick fort att springa. Det fanns inga hinder på marken. Det fanns en del höjder som har en hel del detaljer.
Den här kartan är från Stockholms DM i medeldistans 2009. Det här är också ganska likt där jag sprang i går. På några ställen fanns terräng som liknar den vid kontrollerna 6, 7 och 8. Men det fanns också terräng som liknar den vid de andra kontrollerna på kartan.
Dessutom fanns ett område som inte liknar något annat jag sprungit i tidigare. Nästa gång tar jag kanske med kameran så att jag kan ta några bilder.
Nattblommor
En andra analys
På den här sträckan finns ett hinder ivägen. Man kan alltså inte springa rakt på. Då återstår två alternativ, vänster eller höger. Den vänstra vägen är något kortare, 152 meter, medan den högra vägen är lite längre, 188 meter. Skillnaden är 36 meter. Om båda löparna springer med en hastighet av 16 sekunder per 100 meter blir tidsskillnaden ungefär 6 sekunder. Så långt är valet givet. Den vänstra vägen innebär mer löpning i skog medan den det högra vägvalet till största delen innebär löpning på asfalt. Frågan är alltså om man kan springa så mycket fortare på det hårda underlaget att man kan ta in de 6 sekunderna. De allra flesta löparna, av de som ritiat in sin väg på Runoway, har valt det vänstra vägvalet. Det dock ett par tre löpare som valt den högra vägen. Vid en snabb jämförelse kan man se att tidskillnaden är betydligt mindre än 6 sekunder. Alltså går det att springa fortare längs den högra vägen. Det här stöds också av en provlöpning där två jämnbördiga löpare tog varsin väg och kom till kontrollen i stort sätt samtidigt. För att den högra vägen ska vara ett alternativ gäller det dock att man hittar en bra väg ut från kontrollen och inte fastnar i något tätt buskage eller måste väja för någon av branterna.
På den här sträckan finns också ett hinder i vägen, ett stort hus. Det finns genomgångar i huset som man kan använda sig av. Det gör att det vänstra vägvalet är möjligt att överväga. Det är dock längre än högervägvalet. Här måste man göra samma överväganden som på den föregående sträckan. Här finns det en bra tidsjämförelse. En av segrarna i en klass har tagit det vänstra vägvalet medan den andre- och femteplacerade löparen valde den högra vägen. Om löparna har hållt samma hastighet är den vänstra vägen i det här fallet 14 sekunder långsammare. Det är lite större skillnad än vad jag förväntade mig. Troligen beror den relativt stora tidsskillnaden på att underlaget och framkomligheten varierar en del och att det är en del riktningsändringar som gör att man tillfälligt måste sänka farten en aning. Det visar sig också att de flesta löparna har sett det och valt högervägvalet.
Samma byggnad utgör ett hinder på en anna sträcka. Även här ska man springa på samma sida om huset, den här gången de vänstra vägvalet. Det är säkert samma faktorer som spelar in och som gör att högervägvalet är långsammare. På en del sprinttävlingar är den här typen av vägvalsproblem vanliga och det gäller att planera sina vägval noga. Det är inte alltid lätt eftersom det finns ett stressmoment inbyggt i tävlingsformen.
Det här två lite längre sträckor som innehåller både ett hinder och hänsyn till framkomligheten. På båda sträckorna är det vänstra alternativet det snabbaste. Det innebär mindre löpning i skogen vilket gör att man kan hålla högra fart. Bland de som har ritat i sin vägval så är det ungefär lika många som valt det vänstra alternativet som det högra. I de allra flesta fall är vänster väg snabbast. I de fall det inte är det så är det nog löphastigheten hos respektive löpare som fäller avgörandet. Ofta tar det emot att "backa" ut från kontrollen men på sprintbanor och i vissa andra terrängtyper kan det vara ett vinnande val. i det här fallet var det så.
Den här sträckan var ganska kort och tog för de bästa mindre en 30 sekunder att genomföra. Här finns ett hinder mitt på sträckan som gör att man måste välja antingen vänster eller höger. Jag har själv sprungit den här sträckan några gånger. Jag har inte tagit tid men upplevt att högervägvalet är det snabbaste. Jag har upplevt det som bättre framkomlighet längs den högra vägen. Dessutom sitter kontrollskärmen så att man ser den när man är vid de två små gröna områden närmast kontrollen. Dit är vägen ganska enkel. En majoritet av löparna har dock valt det vänstra alternativet. Det är också där de snabbaste tiderna har noterats. Där fick jag. Jag ger mig dock inte utan tror fortfarande att den högra vägen är den snabbaste om man genomför den på rätt sätt. Kanske ska jag ge mig ut och springa sträckan själv och ta tid för att överbivisa mig själv eller för att bli än mer övertygad om högeralternativets förträfflighet. Det här med vägval är inte alltid så lätt, och det är väl tur det. Vad skulle vi annars prata om så länge efter varje tävling och träning?
Dagens bild
En första analys
Totalt gjordes 30 felstämplingar/missade stämplingar och antalet startande var omkring 700. Det innebär att nästan 4,5 procent av deltagarna stämplat fel. Det kan jämföras med de 70 fel som gjordes på 25-manna i höstas med nästan 9000 deltagare. Då stämplade 0,78 procent av deltagarna fel. Däremot drabbades nästan 70 av 350 lag. Vid Sprint-DM stämplade deltagarna fel/missade stämpling vid 21 olika kontroller. Vid de allra flesta kontroller var det bara någon enstaka löpare som stämplade fel. Det finns dock några kontroller där det var flera löpare som gjorde något fel.
Fyra löpare har hoppat över kontroll 53. Här hade vi en vakt som såg flera löpare bara springa förbi. Kontrollen kan kanse tyckas lite onödig men jag ville ha den där så att löparna skulle tvingas sakta ner innan de passerade vägen. Vi kunde inte stänga av vägen för biltrafik och vi visste att scouterna hade verksamhet i sin stuga samma kväll.
En annan kontroll som totalt tre löpare sprungit förbi är gropen som de flesta banorna hade på slutet. Sannolikt har de här löparna slappnat av och tyckt att loppet i stort sätt var klart och bara sprungit på mot målet. Man ska aldrig slappna av förrän man har målstämplat.
På det här stälet har totoalt 7 fel gjorts. I några fall tror jag att man helt enkelt har blandat ihop kontroll 31 och kontroll 46. De två kontrollerna har ju en liknanade karaktär och det är möjligt att man inte varit så noga utan bara letat efter en skärm. När sen skärmen satt på en plats som liknar det man ser på kartan så stämplar man. Det här är ett vanligt fel som många gör. Man letar efter skärmen istället för att läsa kartan och orientera fram till kontrollpunkten. Jag har sett det beteendet på flera tävlingar och många gånger på träning. I det här fallet tar man stora risker eftersom kontrollerna sitter tätt.
Vid kontroll 62 är det 3 löpare som gjort fel. Jag tror att de helt enkelt har hoppar över den. Alla kom från kontroll 61. Efter kontroll 62 skulle man till kontroll 43 vid bron över järnvägen. Det troliga är att de här tre löparna helt enkelt har läst från fel kontroll och sen bara sprungit på tills man kom till bron.
Jag är lite överraskad över att det bara är en löpare som stämplat fel inne på gården. Här vet jag att det rör sig om en ren felstämpling eftersom jag har pratat med löparen i fråga. Han skulle ha kontroll 67 men har stämplat vid 47. Eftersom kontrollerna sitter tätt här och syns från varandra så trodde jag att fler skulle stämpla fel här. Kontrollvakten som befann sig i området har berättat att det missades en hel del här. Många löpare sprang flera gånger mellan kontrollerna innan de stämplade. För alla utom en blev det rätt till slut.
Det finns mer att skriva om men det får i så fall bli en annan gång. Vid de flesta andra kontroller som fel har begåtts så är det bara en löpare och det går egentligen inte att se några samband. En intressant detalj vill jag dock nämna. Av de 30 fel som gjordes var det 23 manliga löpare och 7 kvinnliga. Nu var det ju lite färre kvinnor som deltog men det är ändå en överrepresentation bland männen när det gäller att göra fel.
En liten historia
Ibland kan en liten och ganska obetydlig händelse sätta sig kvar i huvudet. Just det här hände mitt under pågående Sprint-DM och jag kan inte låta bli att bjuda på den lilla historien. Under tävlingen var jag ute i tävlingsområdet och tog en massa kort. En del av dem har du kanske redan sett. Jag hade just tagit kortet här nedanför. Ingen speciell bild kanske och dessutom så höll jag inte kameran rakt. Hela bilden lutar lite. Mannen i rött och svart har precis stämplat och ger sig i väg mot nästa kontroll. Några sekunder efter att bilden tas möter han ett ungt par. Mannen i paret rycker till och utropar; Heja Björn! Sen vänder han sig till mig och utbrister; Det var min gamla mattelärare. Håller han på än? Han fick ju en hjärtinfarkt! Jag kommer ihåg att han jagade mig i skolans korridor. Fan, jag hann inte undan. Det var kul att se att han mår bra.
Allt är över på några sekunder men hela episoden säger en hel del tycker jag. En gammal elev som trots en del motsättningar uppskattar sin lärare. En äldre man som tack vare idrotten kan komma igen efter en allvarlig sjukdom och återigen få uppleva livskvalitet.
Bilder från Sprint-DM
I dag har jag inte gjort så mycket åt tävlingen. Jag konstaterade redan i morse att de korrigerade resultaten lades ut på nätet i natt. Därför har jag skickat iväg banor, karta och sträcktider till Runoway så att du kan rita in dina vägval. Ännu ligger inte banorna uppe, men jag hoppas att de kommer snart. Nu i kväll har klubbens medlemmar haft möjlighet att springa banorna. Vi tog inga exakta tider men jag tror inte att det blev några distriktsmästare i kväll. Däremot var det några som gick ner i diket. Om du undrar vilket dike så titta på bilderna i albumet så förstår du.
Tävlingen avklarad
Kontrollerna är på plats
Arenan med målvagn, serveringstält och resultattavlor
Kontroll med grafitti för DH 10
En annan kontroll för DH 10
Kontroll med sjöutsikt för några andra klasser
Välkommen till Sprint-DM 2010!
De sista förberedelserna
I morgon är det dags för årets första DM-tävling i Stockholm. I och med att Nat-DM blev inställt så blir Sprint-DM årets första mästerskap. Just nu pågår de sista förberedelserna inför tävlingen. Det är många små detaljer som ska fungera för att tävlingen som helhet ska fungera. Brister det på ett ställe i kedjan kan det vara mycket som faller. I går fick vi alla kartor från karttryckaren och i går kväll plockades alla kartor i plastfickor och sorterades klassvis i olika lådor. De lösa kontrollbeskrivningarna sorterades också klassvis. Alla kartlådorna ska märkas upp med rätt klass så att du som tävlande lätt hittar rätt karta. I dag har vi kompletterat med ytterligare några lösa kontrollbeskrivningar så att de säkert ska räcka till alla. För säkerhets skull finns de också tryckta på tävlingskartan
Nu i kväll har jag varit uti i området och kompletterat med några snitslar på ett par ställen där de har försvunnit. Vi har också haft lite genomgång med kontrollvakterna så att de vet vad de ska göra och vilken tid de ska vara på plats. Eftersom det är en kvällstävling kan en hel del arbete vänta till tävlingsdagen. I morgon kommer att kontrollställningar, skärmar och SI-enheter att sättas på plats. I dag finns bara en snitsel vid kontrollerna. Hela tävlingsarenan kommer att byggas upp under morgondagen. I dag finns inte så mycket som tyder på att något är på gång.
Eftersom det är en kvällstävling och sista start är 19,59 så kommer det att bli ganska sent innan allt är bortplockat. Därför vet jag inte hur mycket jag kommer att hinna med att blogga i morgon. Jag kommer dock att följa upp tävlingen här på bloggen med en hel del bilder, vägvalsanalyser och annat. Det finns alltså alla anledning att hänga kvar här. Dessutom kommer jag att blogga mer om nästa tävling, de Nordiska mästerskapen i maj 2011. Jag kommer att lägga banorna till stafetten och en av publiktävlingarna. Hänger du kvar här så kommer du att få följa arbetet.
Träning 6 maj
2 maj 2010 i bilder
Provlöpning
Felstavnign
I tisdags den här veckan fick jag den slutliga kartan till Sprint-DM. På den kartan var all layout klar. När jag öppande kartfilen på datorn så var det första jag såg ett stavfel och inte var som helst. Kartans namn, högst upp till vänster på kartan, var felstavat. Eftersom kartan och banorna var på väg att skrivas ut var det snabba ryck för att hinna rätta felet. Felet har troligen uppkommit genom att två bokstäver i kartans namn kastats om. Nedre Rudan hade blivit Nerde Rudan. Felet hann dock rättas till och nu är det rätt.
