Raka spåret...
... är namnet på den friidrottstävling som jag tillbringat eftermiddagen på. Det är Spårvägen som arrangerar tävlingen och därav tävlingens namn. Spårvägens smeknamn är just Spåret. Mellersta tonåringen tävlade men inte heller den här gången var hon nöjd efter tävlingen. Därför blir det inga mer kommentarer om det. I övrigt var det en del bra resultat i tävlingen, i alla fall med svenska mått mätt. Här är några bilder från Sätrahallen i dag på eftermiddagen.
Inför landningen i tresteg
6,01 i kvinnligt längdhopp
1500 meter för män
Fundersam funktionär vid höjdhoppet
Mer höjdhopp
Försök på nytt svenskt juniorrekord, 4,42. Inget nytt rekord den här gången dock.
Inför landningen i tresteg
6,01 i kvinnligt längdhopp
1500 meter för män
Fundersam funktionär vid höjdhoppet
Mer höjdhopp
Försök på nytt svenskt juniorrekord, 4,42. Inget nytt rekord den här gången dock.
Isfritt
I går fick du se några bilder tagna från mitt hotellfönster. I natt väcktes jag av ett buller som kom utifrån. Ofta känner man igen ljud och kan ganska snabbt konstatera vad det härstammar från. Den här gången var det ett ljud som jag inte direkt kunde identifiera. Jag tittade ut genom fönstret och får se ett stort fartyg glida fram genom ismassorna på älven. Det är en lite underlig känsla att se en stor båt glida fram 30 meter från fönstret. Bullret kom från all is som slog mot båtens skrov.
I dag har jag gjort en liten utflykt till Trollhätte kanal. Där pågick ett ganska tröstlöst arbete med att försöka hålla själva slussarna isfria. Det får inte vara någon is alls i slussarna för då riskerar de stora båtarna att köra fast. När jag var där hade man precis öppnat en slussport och lät isflaken glida in i slussen. därefter stängde man porten, men innan den stängdes helt började man pumpa en massa vatten uppströms så att nya isflak inte skulle skapa tryck på slussporten. När den övre porten var stängd började man släpp ut vatten genom den andra porten och efter en stund öppna de nedre portarna. Isen får glid ut ur slussen och ned mot nästa sluss. När jag nu tittar ut genom hotellfönstret så kan jag bara konstatera att de har mycket jobb kvar. Det finns massor med is som trycker på uppifrån Vänern.
Slussporten går igen om isen som är på väg ner.
Vatten pumpas ut för att försöka hålla isen som trycker på tillbaka.
Isen släpps ut mot nästa sluss.
Mer is väntar ofanför alla slussar.
Här är ytterligare några bilder från Trollhätte kanal.
I dag har jag gjort en liten utflykt till Trollhätte kanal. Där pågick ett ganska tröstlöst arbete med att försöka hålla själva slussarna isfria. Det får inte vara någon is alls i slussarna för då riskerar de stora båtarna att köra fast. När jag var där hade man precis öppnat en slussport och lät isflaken glida in i slussen. därefter stängde man porten, men innan den stängdes helt började man pumpa en massa vatten uppströms så att nya isflak inte skulle skapa tryck på slussporten. När den övre porten var stängd började man släpp ut vatten genom den andra porten och efter en stund öppna de nedre portarna. Isen får glid ut ur slussen och ned mot nästa sluss. När jag nu tittar ut genom hotellfönstret så kan jag bara konstatera att de har mycket jobb kvar. Det finns massor med is som trycker på uppifrån Vänern.
Slussporten går igen om isen som är på väg ner.
Vatten pumpas ut för att försöka hålla isen som trycker på tillbaka.
Isen släpps ut mot nästa sluss.
Mer is väntar ofanför alla slussar.
Här är ytterligare några bilder från Trollhätte kanal.
Känd från radio och TV
Jag är ute på resa igen. Jag har samma ärende som i höstas, det vill säga inspirera landets orienteringsföreningar till offensiva satsningar. Nu på dagen har jag åkt till den svenska stad som det senaste halvåret varit mest omnämnd i radio och TV. Jag har i och för sig inte kollat och räknbat så noga, men visst har du hört talas om Trollhättan ett antal gånger. Den senaste tiden har Trollhättan och SAAB varit i fokus. Ena dagen ska SAAB säljas, nästa dag läggas ned för att ytterligare några dagar senare säljas igen. För några veckor sen verkade det kört men nu finns det visst nya bud.
Jag är inte i Trollhättan för att köpa SAAB. Jag har valt Trollhättan som bas för de två kommande dagarnas arbete. I kväll ska jag träffa föreningar i Lilla Edet. Det blir framför allt föreningar från Bohuslän och södra Dalsland. I morgonkväll ska jag åka upp till Ed i Dalsland för att träffa föreningar från resten av Dalsland.
Från hotellfönstret har jag utsikt över älven. Där ligger isen tjock men fartygen som ska till och från hamnarna i Vänern har brutit isen. Så här ser det ut från mitt hotellfönster.
Jag är inte i Trollhättan för att köpa SAAB. Jag har valt Trollhättan som bas för de två kommande dagarnas arbete. I kväll ska jag träffa föreningar i Lilla Edet. Det blir framför allt föreningar från Bohuslän och södra Dalsland. I morgonkväll ska jag åka upp till Ed i Dalsland för att träffa föreningar från resten av Dalsland.
Från hotellfönstret har jag utsikt över älven. Där ligger isen tjock men fartygen som ska till och från hamnarna i Vänern har brutit isen. Så här ser det ut från mitt hotellfönster.
Jag har inte slutat blogga
Ibland finns inte tiden riktigt, och ibland är det svårt att komma på vilket tema bloggen ska ha. Då går jag och funderar. Ibland kommer jag inte på något och ibladn kommer jag på något men då är klockan så mycket att jag går och lägger mig i stället. I dag har jag inte så mycket att skriva om men jag lägger ut några bilder frän vitrinskåpet i vårt vardagsrum. Det kanske inte är så mycket men jag testade att ta några kort på vinglasen häromdagen. Det var lite annorlunda vinklar och ibland är det till och med lite svårt att se vad det är.
Jag har en annan bildidé som jag gått och funderat på ett tag. I veckan såg jag att någon annan hade tagit just den bilden och den var publicerad i en fototidning. Nu får jag fundera på en utveckling av idéen och se om jag kan ta den bilden. Jag återkommer när jag har tagit den. Det kanske kan ta ett tag.
Jag har en annan bildidé som jag gått och funderat på ett tag. I veckan såg jag att någon annan hade tagit just den bilden och den var publicerad i en fototidning. Nu får jag fundera på en utveckling av idéen och se om jag kan ta den bilden. Jag återkommer när jag har tagit den. Det kanske kan ta ett tag.
I djungeln av begrepp
I går gjorde jag ett besök i djungeln av begrepp. Bakrunden finns att hitta i att vår TV sa upp sig i helgen. Den varslade om det redan före jul, men valde att ändå hålla färgen över alla helgerna. Men nu i helgen hade den gjort sitt. Det är inte roligt att titta på Vinterstudion när André Pops liknar kycklinggrytan med sötsur sås och krispiga grönsaker som stod på middagsbordet. Alla röda och oranga färger fick en röd skugga som liknade eldsflammor. Under helgen blev det bara värre och värre. På söndagkvällen gick det nästan inte att se något alls. En liten tröst var det att ljudet fortfarande var perfekt och text-TV var OK.
Vi har varit så där omoderna och hållit fast vid vår gamla tjock-TV. Den har fått duga så länge den har velat vara med. Med viss bävan har vi studerat reklambladen som landar i brevlådan varje vecka. Där kan man läsa om alla modeller av platt-TV med plasma, HDMI, analogt, LED, scart, LCD, tum hit och tum dit, digitalt, component och alla andra begrepp i begbreppsdjungeln. I går var det bara att dyka in i djungeln. Vi hade tur och lyckades få tag på en försäljare som naturligtvis vill sälja en TV men som också kunde förklara en del av alla begrepp. Förutom all teknik så lämnar några märken en viss typ av garanti mendan andra märkan lockar med annat. Valet blev inte lätt. Förutom allt detta finns ju en plånbok att ta hänsyn till.
Till slut lyckades vi ändå göra ett val. Vi lyckade också frakta hem TVn, sätta upp den och instalera allt utan misslyckande. Just nu har vi massor av kanaler som vi aldrig drömt om eller som ens viste fanns. Vi får in program från bland annat Spanien, Tjeckien, Turkiet, Frankrike, Norge, Danmark och en massa andra länder. Vi får väl se hur länge vi har dem. Troligen är det bara ett smart trick från företaget som levererar signalen. De låter oss bli beroende av Tjeckisk TV i någon vecka, men sen får vi betala för att stilla vårt beroende. Vi kommer dock inte att gå på det. Våra kunskaper i Tjeckiska och de flesta andra språk som talas i de olika programmen är ganska bristfälliga.
Vi har varit så där omoderna och hållit fast vid vår gamla tjock-TV. Den har fått duga så länge den har velat vara med. Med viss bävan har vi studerat reklambladen som landar i brevlådan varje vecka. Där kan man läsa om alla modeller av platt-TV med plasma, HDMI, analogt, LED, scart, LCD, tum hit och tum dit, digitalt, component och alla andra begrepp i begbreppsdjungeln. I går var det bara att dyka in i djungeln. Vi hade tur och lyckades få tag på en försäljare som naturligtvis vill sälja en TV men som också kunde förklara en del av alla begrepp. Förutom all teknik så lämnar några märken en viss typ av garanti mendan andra märkan lockar med annat. Valet blev inte lätt. Förutom allt detta finns ju en plånbok att ta hänsyn till.
Till slut lyckades vi ändå göra ett val. Vi lyckade också frakta hem TVn, sätta upp den och instalera allt utan misslyckande. Just nu har vi massor av kanaler som vi aldrig drömt om eller som ens viste fanns. Vi får in program från bland annat Spanien, Tjeckien, Turkiet, Frankrike, Norge, Danmark och en massa andra länder. Vi får väl se hur länge vi har dem. Troligen är det bara ett smart trick från företaget som levererar signalen. De låter oss bli beroende av Tjeckisk TV i någon vecka, men sen får vi betala för att stilla vårt beroende. Vi kommer dock inte att gå på det. Våra kunskaper i Tjeckiska och de flesta andra språk som talas i de olika programmen är ganska bristfälliga.
Höga hopp och snabba lopp
I dag har det varit friidrottstävling igen. Yngsta tonåringen tränar fortfarande alternativt. Mellersta tonåringen tävlade dock. Efter tävlingen frågade jag om jag fick blogga om tävling. "Ja det får du, bara du inte skriver hur det gick!" Då gör jag inte det. Därför blir det ingen mer text men några bilder kan jag bjuda på.
Små detaljer
För det mesta springer vi runt i vardagen utan att se oss omkring. Ibland borde vi kanske stanna upp en stund och titta oss om kring. Det finns mycket att upptäcka i det lilla. Här är några exempel.
Isformationer 2010
Kvarglömd julbelysning 2010
Dekorationsljus 2010
Blåsippa 2005
Spindel i nät 2005
Liten groda på stor väg 2005
Dagg i nät 2006
Isformationer 2010
Kvarglömd julbelysning 2010
Dekorationsljus 2010
Blåsippa 2005
Spindel i nät 2005
Liten groda på stor väg 2005
Dagg i nät 2006
Lätt men svårt
Vad som är lätt eller svårt i orientering är inte alltid så lätt. Där lät inte så klockrent kanske. Det jag menar är att det som är lätt för en person kan vara svårt för någon annan, men det betecknas ändå som en lätt orienteringssvårighet. När det gäller sprintorientering har jag vid några tillfällen sett exempel på svåra orienteringsmoment på banor som ska vara ganska enkla.
Det här exemplet är hämtat från Danmark och en av publiktävlingarna i samband med EM 2004. Publiktävlingarna var i form av en femdagarstävling och den tredje etappen var en sprintetapp. Tävlingen avgjordes i en sjukhuspark med många öppna ytor. Vid en första anblick kan det se ganska enkelt ut men att passera öppna ytor är svårare än man kan tro, speciellt för barn. Exemplet här ovan är hämtat från min bana men flera av kontrollerna användes också på den bana som i Sverige skulle motsvaras av U1, den enklaste banan. Den banan hade kontroll 4 som första kontroll för att sen gå vidare till kontroll 5 och 6. Här finns många detlajer som man måste ta hänsyn till. Dels en massa öppna ytor med delvis oregelbundna kanter. Det gör det svårare att orientera sig. Dessutom finns en hel del träd, buskar och häckar att ta hänsyn till. Små barn ser inte över en häck på samma sätt som en vuxen gör och har därför färre referenspunkter som de kan använda för att orientera sig. En annan svårighet bjuder sträckan mellan kontroll 4 och 5 på. Här finns det två vägval som båda innebär stora omvägar. Det var många av de yngre deltagarna som hade problem på den här banan. I sammanhanget vill jag nämna att banorna de andra fyra dagarna var mycket bra för den här klassen.
Det andra exemplet är hätat från en deltävling i Stockholm City Cup för några år sen. Tävlingen avgjorde i Vitabergsparken på Söder i Stockholm. Det här är banan för klassen U1. Det flesta sträckorna på banan är helt OK och vållade inga större problem. Däremot var starten ett problem. Tidsstarten var placerad i södra kanten av målringen och alla startande sprang ned för den lilla stigen till startpunkten. Deltagarna i den här klassen skulle sen vika av tvärt åt vänster vid startpunkten. Det var många som inte klarade av det utan fortsatt att springa söderut. Den yngsta tonåringen, som då inte var tonåring ännu, gjorde det misstaget och ägnade ganska många minuter åt att komma tillbaka till startpunkten och sen börja om igen.
I kväll har vi haft ett planeringsmöte inför vårens Sprint-DM. Saker och ting börjar ta form. Vi pratade ingenting om svårighetsgraden på banorna. Det är min uppgift som banläggare att säkerställa en bra kvalitet. Däremot pratade vi en del om hur tävlingscentrum ska utformas och vad vi ska servera i markan. Tävlingen avgörs ju en vardagkväll i maj och många deltagare kommer direkt från jobbet. På mötet föddes en idé om att erbjuda någon form av matservering som någon form av After Run för deltagarna så att de slipper laga middag när de kommer hem efter tävlingen. Vi får väl se om idéen blir verklighet. Vi diskuterade också några andra idéer som förhoppningsvis kommer att uppskattas av deltagarna. Den 5 maj genomförs tävlingen, ganska centralt i Handen.
Det här exemplet är hämtat från Danmark och en av publiktävlingarna i samband med EM 2004. Publiktävlingarna var i form av en femdagarstävling och den tredje etappen var en sprintetapp. Tävlingen avgjordes i en sjukhuspark med många öppna ytor. Vid en första anblick kan det se ganska enkelt ut men att passera öppna ytor är svårare än man kan tro, speciellt för barn. Exemplet här ovan är hämtat från min bana men flera av kontrollerna användes också på den bana som i Sverige skulle motsvaras av U1, den enklaste banan. Den banan hade kontroll 4 som första kontroll för att sen gå vidare till kontroll 5 och 6. Här finns många detlajer som man måste ta hänsyn till. Dels en massa öppna ytor med delvis oregelbundna kanter. Det gör det svårare att orientera sig. Dessutom finns en hel del träd, buskar och häckar att ta hänsyn till. Små barn ser inte över en häck på samma sätt som en vuxen gör och har därför färre referenspunkter som de kan använda för att orientera sig. En annan svårighet bjuder sträckan mellan kontroll 4 och 5 på. Här finns det två vägval som båda innebär stora omvägar. Det var många av de yngre deltagarna som hade problem på den här banan. I sammanhanget vill jag nämna att banorna de andra fyra dagarna var mycket bra för den här klassen.
Det andra exemplet är hätat från en deltävling i Stockholm City Cup för några år sen. Tävlingen avgjorde i Vitabergsparken på Söder i Stockholm. Det här är banan för klassen U1. Det flesta sträckorna på banan är helt OK och vållade inga större problem. Däremot var starten ett problem. Tidsstarten var placerad i södra kanten av målringen och alla startande sprang ned för den lilla stigen till startpunkten. Deltagarna i den här klassen skulle sen vika av tvärt åt vänster vid startpunkten. Det var många som inte klarade av det utan fortsatt att springa söderut. Den yngsta tonåringen, som då inte var tonåring ännu, gjorde det misstaget och ägnade ganska många minuter åt att komma tillbaka till startpunkten och sen börja om igen.
I kväll har vi haft ett planeringsmöte inför vårens Sprint-DM. Saker och ting börjar ta form. Vi pratade ingenting om svårighetsgraden på banorna. Det är min uppgift som banläggare att säkerställa en bra kvalitet. Däremot pratade vi en del om hur tävlingscentrum ska utformas och vad vi ska servera i markan. Tävlingen avgörs ju en vardagkväll i maj och många deltagare kommer direkt från jobbet. På mötet föddes en idé om att erbjuda någon form av matservering som någon form av After Run för deltagarna så att de slipper laga middag när de kommer hem efter tävlingen. Vi får väl se om idéen blir verklighet. Vi diskuterade också några andra idéer som förhoppningsvis kommer att uppskattas av deltagarna. Den 5 maj genomförs tävlingen, ganska centralt i Handen.
Då muren föll
Det är nu drygt 20 år sen muren föll. Det uppmärksammades i slutet av förra året på flera olika sätt. Själv minns jag när jag med spänning följde nyhetsändningarna från alla de olika platserna i Europa där förändringens vindar blåste. Det var delvis otäcka bilder och nyheter som nådde oss i väst. Jag minns också en direktsänd konsert med U2 som inleddes vid tolvslaget då 80-tal gick över till 90-tal. Det unika med den konserten var att den dirketsändes i alla östländer som bland andra Rumänien, Östtyskland, Jugoslavien och till och med Sovjetunionen. Flera av de här länderna finns inte i dag och när vi föräldrar berättar för våra tonåringar så förstår de inte riktigt på samma sätt som min generation inte riktigt kan förstå vad som hände i Europa på 40-talet.
Våren 1990 hade jag förmånen att få åka på en bussresa från Sverige, genom Östtyskland till Tjeckoslovakien. Se där, ytterligare ett land som inte finns längre. Det var en orienteringsresa och vi var bort i ungefär tio dagar. På vägen ner rastade vi i Dressden och kunde med egna ögon se resutatet av bombningarna under andra världskriget. I Tjeckoslovakien hade man haft en fredlig revolution och började sakta men säkert en anpassning till väst. Man vill så gärna få influenser från väst samtidigt som mycket av det gamla fanns kvar. Det var mycket turister från väst i Prag. Det var fortfarande mycket billigt att handla. Samtidigt fick man inte föra ut vad som helst och hur mycket som helst. Det skulle vi få erfara på hemvägen.
Vi var som sagt på träningsläger och det var ganska annorlunda terräng än vi var vana vid. Med lite fantasi kunde de flacka delarna i terrängen likna Gotland. De kuperade delarna av terrängen var något som jag aldrig varit i tidigare. På sina ställen ute i skogen kunde man ocks hitta platser som på bilden ovanför. Den kuperade terrängen kunde se ut som på kartorna här nedanför.
När vi var i Prag och shoppade var det bland annat kristall som inhandlades. Vi hade mycket kristall av olika slag med oss i bussen när vi skulle passera gränsen på hemvägen. Tulltjänstemännen var mycket misstänksamma men svalde till slut vårt påstående att det var priser. Vi hade nämligen sprungit en träningstävling och kunde till och med visa upp inbjudan och programmet för att verifiera vårt påstående. De verkliga priserna fick segrarna dock inte med sig. Segrarna i dam- respektive herrklassen hade nämligen vunnit varsitt par tjeckiska orienteringsskor. Värdet var i princip lika med noll men tulltjänstemännen var obeveckliga. Skor var på den tiden statligt subventionerade och fick inte föra ut ur landet hur som helst. Där gick gränsen. Segrarna fick snällt lämna tillbaka skorna.
På hemvägen tog vi en sväng in i Östberlin. Det var ju en stad som jag från min lilla värld upplevt som näst intill stängd. Nu kunde vi åka in i Östberlin utan några problem. Stora delar av muren fanns kvar med var nedklottrad av grafitti. Vid gränsövergångarna kunde människor nu passera på ett sätt som bara ett halvår tidigare varit otänkbart. Lite svårt att förstå då. En liten episod uppstod då några ur gänget som reste skulle gå på en offentlig toalett. Det kosta pengar men vi hade inga tyska pengar. Vakten protesterade när vi gick in på toaletten. Han fick dock problem när det stpormade in lika många tjejer på den andra avdelningen. Han prioriterade att ta betalt av tjejerna och vi grabbar kunde planka in på toaletten. Här är några bilder från Östberlin, Unter den Linden och Brandenburger Tor.
Våren 1990 hade jag förmånen att få åka på en bussresa från Sverige, genom Östtyskland till Tjeckoslovakien. Se där, ytterligare ett land som inte finns längre. Det var en orienteringsresa och vi var bort i ungefär tio dagar. På vägen ner rastade vi i Dressden och kunde med egna ögon se resutatet av bombningarna under andra världskriget. I Tjeckoslovakien hade man haft en fredlig revolution och började sakta men säkert en anpassning till väst. Man vill så gärna få influenser från väst samtidigt som mycket av det gamla fanns kvar. Det var mycket turister från väst i Prag. Det var fortfarande mycket billigt att handla. Samtidigt fick man inte föra ut vad som helst och hur mycket som helst. Det skulle vi få erfara på hemvägen.
Vi var som sagt på träningsläger och det var ganska annorlunda terräng än vi var vana vid. Med lite fantasi kunde de flacka delarna i terrängen likna Gotland. De kuperade delarna av terrängen var något som jag aldrig varit i tidigare. På sina ställen ute i skogen kunde man ocks hitta platser som på bilden ovanför. Den kuperade terrängen kunde se ut som på kartorna här nedanför.
När vi var i Prag och shoppade var det bland annat kristall som inhandlades. Vi hade mycket kristall av olika slag med oss i bussen när vi skulle passera gränsen på hemvägen. Tulltjänstemännen var mycket misstänksamma men svalde till slut vårt påstående att det var priser. Vi hade nämligen sprungit en träningstävling och kunde till och med visa upp inbjudan och programmet för att verifiera vårt påstående. De verkliga priserna fick segrarna dock inte med sig. Segrarna i dam- respektive herrklassen hade nämligen vunnit varsitt par tjeckiska orienteringsskor. Värdet var i princip lika med noll men tulltjänstemännen var obeveckliga. Skor var på den tiden statligt subventionerade och fick inte föra ut ur landet hur som helst. Där gick gränsen. Segrarna fick snällt lämna tillbaka skorna.
På hemvägen tog vi en sväng in i Östberlin. Det var ju en stad som jag från min lilla värld upplevt som näst intill stängd. Nu kunde vi åka in i Östberlin utan några problem. Stora delar av muren fanns kvar med var nedklottrad av grafitti. Vid gränsövergångarna kunde människor nu passera på ett sätt som bara ett halvår tidigare varit otänkbart. Lite svårt att förstå då. En liten episod uppstod då några ur gänget som reste skulle gå på en offentlig toalett. Det kosta pengar men vi hade inga tyska pengar. Vakten protesterade när vi gick in på toaletten. Han fick dock problem när det stpormade in lika många tjejer på den andra avdelningen. Han prioriterade att ta betalt av tjejerna och vi grabbar kunde planka in på toaletten. Här är några bilder från Östberlin, Unter den Linden och Brandenburger Tor.
Smalt bredband
Vi har under många år inte haft några problem med vårt bredband trots att vi haft den näst lägsta hastigheten. Det har fungerat bra hela tiden. Till och med flytten för ett och ett halvt år sen gick utan problem när allt skulle installeras här på det nya stället. Men så i höstas började allt gå låååångsamt. Jag har haft svårt att förstå varför. Vi har ju inte gjort något.
På det förra stället vi bodde på hade vi inte aktiverat några säkerhetsinställningar. Många av grannarna hade inte heller gjort det. Det hände att vi kunde ansluta oss till grannens nätverk. Därför har det inte varit så bråttom med att höja säkerheten här på det nya stället, trots att någon av grannarna lite fint frågat om vi inte ska skydda vårt nätverk. Nu när hastigheten plötsligt skönk har en teori varit att någon har hittat vårt nätverk och suttit och laddat hem filmer och annat.
En annan teori har varit att det skulle kunna vara fel på någon del i utrustningen. Jag har gått igenom datorer, kablar, modem, router och annat utan att hitta något som skulle kunna vara fel. En annan teori har varit att hastigheten kanske har varit för långsam. Vi har ju trots allt fler datorer som ska samsas om bandbredden. Därför beställde jag en högre hastighet förra veckan. Inte heller det hjälpte.
Jag installerade om modem och router och ökade säkerheten så att ingen utomstående skulle kunna åka snålskjuts på oss. Jag gick igenom alla kablar en gång till. Men inte heller det hjälpte.
Det sista hoppet stod nu till en tanke som legat och malt långt bak i huvudet men samtidigt verkat lite långsökt och otrolig även om yngsta tonåringen hävdat att sambandet har funnits där. Hastigheten gick nämligen ner i samband med att vi målade väggarna i höstas. Men hur skulle det kunna påverka bredbandshastigheten? Jag har tidigare sett över den del av kabeln från telefonuttaget som berördes av målningsarbetet. Kan det vara så att en liten klammer som fäster kabeln mot taklisten kan strypa hastigheten? Nej, det är väl inte troligt, men jag har ändå kontrollerat att kabeln inte är klämd på något ställe. Det har den inte varit.
I kväll gick jag ut i förrådet och hämtade in en skruvmejsel. Jag drog ut telefonen som sitter i splittern och sen drog jag ut själva splittern. Jag tog skruvmejseln och skruvade bort det lilla plasthöljet som skyddar själva telefonuttaget. Då såg jag att en liten tråd hade fått lite färg på sig och dessutom kommit lite i kläm. Jag rättade till alla de små sladdarna och lade fint tillrätta. Jag var noga med att se till att inga små sladdar kom i kläm när jag satte tillbaka plashöljet. Jag satte i splittern och sen telefonen.
Nu har vi ett bredband som är snabbare än vi någonsin haft. Vilken sida vi än vill titta på så laddar den upp text och bilder blixtsnabbt. Jag fattar egentligen ingenting men är lite av en hjälte nu när man kan titta på Bilddagboken igen. Yngsta tonåringen hävdar dock att han har en minst lika stor del i lösningen som jag och att han minsann också är en hjälte. Men som sagt, jag fattar inte vad felet har varit. Tydligen lyckades jag strypa hastigheten genom att inte vara så noga med att lägga sladdarna snyggt tillrätta innan jag skruvade fast platshöljet.
På det förra stället vi bodde på hade vi inte aktiverat några säkerhetsinställningar. Många av grannarna hade inte heller gjort det. Det hände att vi kunde ansluta oss till grannens nätverk. Därför har det inte varit så bråttom med att höja säkerheten här på det nya stället, trots att någon av grannarna lite fint frågat om vi inte ska skydda vårt nätverk. Nu när hastigheten plötsligt skönk har en teori varit att någon har hittat vårt nätverk och suttit och laddat hem filmer och annat.
En annan teori har varit att det skulle kunna vara fel på någon del i utrustningen. Jag har gått igenom datorer, kablar, modem, router och annat utan att hitta något som skulle kunna vara fel. En annan teori har varit att hastigheten kanske har varit för långsam. Vi har ju trots allt fler datorer som ska samsas om bandbredden. Därför beställde jag en högre hastighet förra veckan. Inte heller det hjälpte.
Jag installerade om modem och router och ökade säkerheten så att ingen utomstående skulle kunna åka snålskjuts på oss. Jag gick igenom alla kablar en gång till. Men inte heller det hjälpte.
Det sista hoppet stod nu till en tanke som legat och malt långt bak i huvudet men samtidigt verkat lite långsökt och otrolig även om yngsta tonåringen hävdat att sambandet har funnits där. Hastigheten gick nämligen ner i samband med att vi målade väggarna i höstas. Men hur skulle det kunna påverka bredbandshastigheten? Jag har tidigare sett över den del av kabeln från telefonuttaget som berördes av målningsarbetet. Kan det vara så att en liten klammer som fäster kabeln mot taklisten kan strypa hastigheten? Nej, det är väl inte troligt, men jag har ändå kontrollerat att kabeln inte är klämd på något ställe. Det har den inte varit.
I kväll gick jag ut i förrådet och hämtade in en skruvmejsel. Jag drog ut telefonen som sitter i splittern och sen drog jag ut själva splittern. Jag tog skruvmejseln och skruvade bort det lilla plasthöljet som skyddar själva telefonuttaget. Då såg jag att en liten tråd hade fått lite färg på sig och dessutom kommit lite i kläm. Jag rättade till alla de små sladdarna och lade fint tillrätta. Jag var noga med att se till att inga små sladdar kom i kläm när jag satte tillbaka plashöljet. Jag satte i splittern och sen telefonen.
Nu har vi ett bredband som är snabbare än vi någonsin haft. Vilken sida vi än vill titta på så laddar den upp text och bilder blixtsnabbt. Jag fattar egentligen ingenting men är lite av en hjälte nu när man kan titta på Bilddagboken igen. Yngsta tonåringen hävdar dock att han har en minst lika stor del i lösningen som jag och att han minsann också är en hjälte. Men som sagt, jag fattar inte vad felet har varit. Tydligen lyckades jag strypa hastigheten genom att inte vara så noga med att lägga sladdarna snyggt tillrätta innan jag skruvade fast platshöljet.
Moln
Bilder från Tjörn sommaren 2009.
Inomhus för första gången
I alla fall för i år. Mellersta tonåringen har tävlat inomhus för första gången den här säsongen. I dag var det bara hon som tävlade eftersom den yngsta tonåringen haft en spricka i stortån under slutet av november och början av december. Sen började han träna igen men fick en liten bristning i backsidan av låret efter att ha kört stegringslopp på en träning för en dryg vecka sen. Nu var det alltså mellersta tonåringen som tävlade. Det gick helt OK med tanke på att det var första tävlingen. Det brukar alltid vara lite vanskligt att tävlingshoppa för första gången på ett tag. Förra året blev den första tävlingen inte alls vad hon tänkt sig. Hon stannade på 1.47 och var inte alls nöjd.
Genom att i dag glida över 1,60 i första försöket lyckades hon också säkra den översta platsen på prispallen. Det var en klart bättre premiär än förra året. Det finns helt klart mer att ge. Om en vecka är det dags igen. Då kanske även den yngsta tonåringen är redo att stå på startlinjen.
Självklart pågick en hel del andra grenar i hallen. Här är några bilder som visar det.
Genom att i dag glida över 1,60 i första försöket lyckades hon också säkra den översta platsen på prispallen. Det var en klart bättre premiär än förra året. Det finns helt klart mer att ge. Om en vecka är det dags igen. Då kanske även den yngsta tonåringen är redo att stå på startlinjen.
Självklart pågick en hel del andra grenar i hallen. Här är några bilder som visar det.
Dags att komma igång
Det är bara fyra månader kvar tills det är dags för Sprint-DM. Jag och yngsta tonåringen ska lägga banorna. Just nu är det mycket snö och det käns ganska långt i från orienteringsdags, men det är bara fyra månader kvar. På väg hem från jobbet i dag tog jag en promenad genom tävlingsområdet. Bland annat kollade jag om den tilltänkta startplatsen kan fungera.
Jag har aldrig lagt banor till någon sprinttävling tidigare. Ska jag vara helt ärlig så är inte sprint min grej. Får jag välja springer jag helst en bra långdistansbana i vildmark. Det blir en utmaning att lägga banorna till Sprint-DM. Det är bra att ha yngsta tonåringen som medhjälpare. Även om jag inte riktigt gillar sprint så har jag sprungit en del sprinttävlingar.
Jag har aldrig lagt banor till någon sprinttävling tidigare. Ska jag vara helt ärlig så är inte sprint min grej. Får jag välja springer jag helst en bra långdistansbana i vildmark. Det blir en utmaning att lägga banorna till Sprint-DM. Det är bra att ha yngsta tonåringen som medhjälpare. Även om jag inte riktigt gillar sprint så har jag sprungit en del sprinttävlingar.
I våras sprang jag sista deltävlingen i Stockholm City Cup vid Tekniska museet på Djurgården. Slutet av banan gick ute på Gärdet och bjöd inte på några orienteringsmässiga svårigheter. Början av banan var bättre och bjöd på lite större utmaningar. Självklart gjorde jag ett dåligt vägval på en sträcka. Efteråt såg jag vilken väg jag skulle ha tagit. Det var fler som gick i samma fälla som jag. Banläggaren hade lyckats.
En annan deltävling i Stockholm City Cup gick också på Djurgården men den här gången med tävlingscentrum på Gröna Lund. Här bjöds på en del vägvalsproblem och som du ser av mina vägval var jag inte helt med i matchen. Förutom drygt 1000 orienterare var Gröna Lund öppet för allmänheten så det var mycket folk att ta hänsyn till. Inte riktigt min grej.
I våras sprang jag mitt första Sprint-DM. Det var lite spioneri för att få en uppfattning om vad ett Sprint-DM innebär. Det var en positiv upplevelse, speciellt i början av banan. Banläggaren hade fått till en hel del små klurigheter. För en del av löparna vållade första kontrollen bekymmer eftersom den kom så snart efter startpunkten och många hade nog inte ens hunnit titta på kartan innan det var dags för att stämpla. När man springer så långsamt som jag gör så var det dock inga problem.
En av de roligaste sprintbanor jag har sprungit var publiktävlingen i samband med JVM i Göteborg 2008. Banan innehöll hela tiden en blandning av bebyggelse och skog. Kontrollerna låg ofta i skogen men på sträckan bjöd bebyggelsen på vägvalsproblemen. I familjen valde vi att göra en liten utmaning. Hustrun, yngsta tonåringen och jag sprang herrarnas VM-bana. Vi var långt efter segraren men vi hade roligt. Hustrun är uppvuxen i Göteborg och när hon kommer till kontroll 11 upptäcker hon att den sitter precis utanför porten till en lägenhet hon bodde i en gång. Ja, det var faktiskt den lägenheten hon bodde i när vi träffades. Till och med jag kände igen mig. Men det var bara jag som såg vägvalet genom huset.
Förberedelserna för Sprint-DM 2010 är nu igång. Jag försöker tittat på sprintbanor jag sprungit för att se om det finns några bra idéer att låna. Den tilltänkta startplatsen som jag gick förbi i dag kommer nog att kunna fungera bra. Nu ska jag börja titta på om det går att få till några bra banor med den som utgångspunkt.
För ett år sen ...
... kom det första inlägget på bloggen. Det är alltså ett litet jubileum i dag. Jag hade inga förväntningar när jag drog igång för ett år sen. Det var under julledigheten som allt började. Vi i familjen satt och pratade om alla nymodigheter som Facebook, MSN, MMS, Bilddagboken, twitter och allt vad det heter. Det var då jag sa; "Man kanske skulle börja blogga!". Aldrig har väl det tre tonåringarna varit så eniga när det i kör brast ut i ett; "Vad fan ska du blogga om?" Det tog några dagar men sen kunde jag inte låta bli att öppna ett konto och lägga ut ett första inlägg. Under tiden hade också några idéer om vad bloggen skulle kunna innehålla tagit form.
Fotografier var en självklar del eftersom jag är intresserad av bilder. Har du hängt med under året så har du sett en del av alla bilder som jag har lagrade på två externa hårddiskar. Jag kom också fram till att Banläggartankar skulle vara en kategori liksom Träning. När bloggen väl startade var alla tonåringarna så där lagom spydigt kaxiga i sin undran över vem som skulle vilja läsa det som stod på bloggen. Men när yngsta tonåringen insåg att jag bland annat skulle blogga om banläggningsarbetet inför 25-manna blev ödmjukheten lite större. "Du kommer ju att få många besökare", var hans spontana analys.
Många besökare blev det. Jag hade inga förväntningar. De första två månaderna var det mellan noll och sju besökare dagligen. När träningsbloggen drog igång på allvar i mars ökade antalet besökare till det dubbla. Besöksantalet var ganska konstant under hea våren. Någon enstaka gång gick det upp till drygt 20 besökare. Från och med slutet av juli månad började det att hända saker. Antalet bessökare började sakta men säkert att öka. En intrssant iaktagelse var att besöksantalet var som störst måndag till torsdag och som minst fredag till söndag. Så var det vecka efter vecka. Nya besöksrekord slogs nästan varje måndag. Jag drog slutsatsen att det är många som surfar på jobbet. Redan vid åttatiden på morgon en måndag kunde det vara över tio besökare.
Veckorna innan 25-manna bröts trenden och antalet besökare ökade nästan varje dag, oavsett vilken veckodag det var. Rekordet, som fortfarande står sig, är från den 9 oktober. Dagen innan 25-manna hade bloggen 1093 unika besökare. Atalet besökare minskade sen i ganska snabb takt och var efter en dryg veckan nere under 100. Numera är det i genomsnitt omkring 15 besökare dagligen.
Jag kan bara se besöksantalet i form av ett linjediagram dag för dag. Jag har ingen aning om vem du som läser och tittar på bilderna är. Några har gett sig till känna och det är människor som jag vet vilka de är. Då och då kommer någon kommentar från någon läsare. De flesta är bekanta, men jag har också fått kommentarer från besökare som jag inte har en aning om vilka de är. Det är lite spännande att det jag skriver och visar läses av just dig. Jag skriver egentligen mest för mig själv. Jag har aldrig skrivit dagbok, men inser nu att jag har gjort det i ett år nu. Jag kan gå tillbaka och läsa om en del av vad jag har gjort under det senaste året.
Jag kommer att fortsätta med bloggen. Den kommer förhoppningsvis att fortsätta vara intressant för dig. Det kommer fortsatt att bli en hel del bilder. Alla bilder som visas på bloggen har jag själv tagit. Undantaget var bilderna från tonåringarnas fjällvandring som yngsta tonåringen tagit och bilden från DN-galan som var med i årskrönikan. Den har mellersta tonåringen tagit. I övrigt är alla bilder mina. Banläggarbloggen kommer att fortsätta. Till att börja med är det Sprint-DM i Stockholm som jag och yngsta tonåringen ska lägga banorna till. Tävlingen kommer att genomföras i maj i år. Under våren kommer också förberedelserna för nästa banläggaruppdrag att starta. Jag är en av banläggarna som ska lägga banorna till nordiska mästerskapen i orientering 2011. Nu i dagarna har det blivit klart att jag ska lägga stafettbanorna tillsammans med ytterligare en annan banläggare. Vi ska också lägga banorna till en av publiktävlingarna som arrangeras i samban med NOC som tävlingarna heter. Därför kommer jag inom kort att öppna en kategori på engelska så att alla deltagare som ska vara med på NOC har samma möjlighet att följa arbete. Det blir spännande eftersom engelska inte är någon av mina styrkor men jag hoppas att få lite hjälp med att granska texterna.
I dag har jag varit på hustruns arbetsplats. Hon frågade mig om jag ville fotografera arbetsplatsen så att de kan visa för andra hur det ser ut. Hon arbetar på en förskola och just hennes avdelning är lite speciell. På den avdelningen finns barn som är mycket infektionskänsliga och inte kan vara tillsammans med andra barn. De flesta av dem har också andra handikapp som är mer eller mindre svåra. Därför har man skapat en avdelning på förskolan som inte liknar någon annan. I ett antal olika rum finns möjlighet till upplevelser av olika slag. Det är ljus, färger, dofter, speglar och annat som ska stimulera alla sinnen hos barnen. Här är några bilder så att du kan få en uppfattning om hur det ser ut och vilka sinnen som stimuleras.
I det här rummet kan man ligga och titta på alla färgerna och hur reflexerna på väggen och i taket flyttar på sig. Färgen på bubblorna i bubbelröret växlar. Med hjälp av de små lådorna som du ser i nedre delen av bilden kan barnen själva bestämma vilken färg bubblorna ska ha. Flera av barnen är bundna vid rullstol och kan inte gå. Därför kan det vara skönt att ligga på en varm och mjuk fäll och bara uppleva.
Här är en annan del av samma rum. När man ligger på den U-formade madrassen i bilden nedre vänstra del tränar man många muskler i kroppen eftersom madrassen hela tiden rör lite på sig.
I det taktila rummet får barnet möjlighet att stimulera känseln. Det kan ske både genom att barnet får ta på och hålla i olika saker eller genom massage. Under tiden kan man ligga och uppleva färger, ljus och dofter.
Här kan man göra lite vad man vill. De två dörrana som du ser går till det taktila rummet och till rummet där barnen kan uppleva färger och ljus.
Vem vill inte ligga en stund i bollhavet? Barnen på den här förskolan kan ligga i bollhavet varje dag om de vill. När man väl ligger där kan man titta på alla planeterna på väggen.
En liten bit av akvariet i vattenrummet.
Fotografier var en självklar del eftersom jag är intresserad av bilder. Har du hängt med under året så har du sett en del av alla bilder som jag har lagrade på två externa hårddiskar. Jag kom också fram till att Banläggartankar skulle vara en kategori liksom Träning. När bloggen väl startade var alla tonåringarna så där lagom spydigt kaxiga i sin undran över vem som skulle vilja läsa det som stod på bloggen. Men när yngsta tonåringen insåg att jag bland annat skulle blogga om banläggningsarbetet inför 25-manna blev ödmjukheten lite större. "Du kommer ju att få många besökare", var hans spontana analys.
Många besökare blev det. Jag hade inga förväntningar. De första två månaderna var det mellan noll och sju besökare dagligen. När träningsbloggen drog igång på allvar i mars ökade antalet besökare till det dubbla. Besöksantalet var ganska konstant under hea våren. Någon enstaka gång gick det upp till drygt 20 besökare. Från och med slutet av juli månad började det att hända saker. Antalet bessökare började sakta men säkert att öka. En intrssant iaktagelse var att besöksantalet var som störst måndag till torsdag och som minst fredag till söndag. Så var det vecka efter vecka. Nya besöksrekord slogs nästan varje måndag. Jag drog slutsatsen att det är många som surfar på jobbet. Redan vid åttatiden på morgon en måndag kunde det vara över tio besökare.
Veckorna innan 25-manna bröts trenden och antalet besökare ökade nästan varje dag, oavsett vilken veckodag det var. Rekordet, som fortfarande står sig, är från den 9 oktober. Dagen innan 25-manna hade bloggen 1093 unika besökare. Atalet besökare minskade sen i ganska snabb takt och var efter en dryg veckan nere under 100. Numera är det i genomsnitt omkring 15 besökare dagligen.
Jag kan bara se besöksantalet i form av ett linjediagram dag för dag. Jag har ingen aning om vem du som läser och tittar på bilderna är. Några har gett sig till känna och det är människor som jag vet vilka de är. Då och då kommer någon kommentar från någon läsare. De flesta är bekanta, men jag har också fått kommentarer från besökare som jag inte har en aning om vilka de är. Det är lite spännande att det jag skriver och visar läses av just dig. Jag skriver egentligen mest för mig själv. Jag har aldrig skrivit dagbok, men inser nu att jag har gjort det i ett år nu. Jag kan gå tillbaka och läsa om en del av vad jag har gjort under det senaste året.
Jag kommer att fortsätta med bloggen. Den kommer förhoppningsvis att fortsätta vara intressant för dig. Det kommer fortsatt att bli en hel del bilder. Alla bilder som visas på bloggen har jag själv tagit. Undantaget var bilderna från tonåringarnas fjällvandring som yngsta tonåringen tagit och bilden från DN-galan som var med i årskrönikan. Den har mellersta tonåringen tagit. I övrigt är alla bilder mina. Banläggarbloggen kommer att fortsätta. Till att börja med är det Sprint-DM i Stockholm som jag och yngsta tonåringen ska lägga banorna till. Tävlingen kommer att genomföras i maj i år. Under våren kommer också förberedelserna för nästa banläggaruppdrag att starta. Jag är en av banläggarna som ska lägga banorna till nordiska mästerskapen i orientering 2011. Nu i dagarna har det blivit klart att jag ska lägga stafettbanorna tillsammans med ytterligare en annan banläggare. Vi ska också lägga banorna till en av publiktävlingarna som arrangeras i samban med NOC som tävlingarna heter. Därför kommer jag inom kort att öppna en kategori på engelska så att alla deltagare som ska vara med på NOC har samma möjlighet att följa arbete. Det blir spännande eftersom engelska inte är någon av mina styrkor men jag hoppas att få lite hjälp med att granska texterna.
I dag har jag varit på hustruns arbetsplats. Hon frågade mig om jag ville fotografera arbetsplatsen så att de kan visa för andra hur det ser ut. Hon arbetar på en förskola och just hennes avdelning är lite speciell. På den avdelningen finns barn som är mycket infektionskänsliga och inte kan vara tillsammans med andra barn. De flesta av dem har också andra handikapp som är mer eller mindre svåra. Därför har man skapat en avdelning på förskolan som inte liknar någon annan. I ett antal olika rum finns möjlighet till upplevelser av olika slag. Det är ljus, färger, dofter, speglar och annat som ska stimulera alla sinnen hos barnen. Här är några bilder så att du kan få en uppfattning om hur det ser ut och vilka sinnen som stimuleras.
I det här rummet kan man ligga och titta på alla färgerna och hur reflexerna på väggen och i taket flyttar på sig. Färgen på bubblorna i bubbelröret växlar. Med hjälp av de små lådorna som du ser i nedre delen av bilden kan barnen själva bestämma vilken färg bubblorna ska ha. Flera av barnen är bundna vid rullstol och kan inte gå. Därför kan det vara skönt att ligga på en varm och mjuk fäll och bara uppleva.
Här är en annan del av samma rum. När man ligger på den U-formade madrassen i bilden nedre vänstra del tränar man många muskler i kroppen eftersom madrassen hela tiden rör lite på sig.
I det taktila rummet får barnet möjlighet att stimulera känseln. Det kan ske både genom att barnet får ta på och hålla i olika saker eller genom massage. Under tiden kan man ligga och uppleva färger, ljus och dofter.
Här kan man göra lite vad man vill. De två dörrana som du ser går till det taktila rummet och till rummet där barnen kan uppleva färger och ljus.
Vem vill inte ligga en stund i bollhavet? Barnen på den här förskolan kan ligga i bollhavet varje dag om de vill. När man väl ligger där kan man titta på alla planeterna på väggen.
En liten bit av akvariet i vattenrummet.
Snöpulsning
Det har varit en hel del skidåkning de senaste veckorna. Helt naturligt eftersom det är ovanligt mycket snö och en kyla som verkar hålla i sig ett tag till. Enligt prognoserna ska kylan hålla i sig i minst tio dagar till. Det kommer alltså att bli många tillfällen till fin skidåkning de näsmaste veckorna.
För att inte slita ut skidorna valde jag i dag att dra på mig pannlampan och springa en sväng i skogen. Springa var kanske lite mycket sagt. Det är ganska mycket snö i skogen och det gick inte så fort. Det var sån där jobbig snö i skogen. Det överrsta lagret är lätt kallsnö och vållar inga större problem, men under finns det gammal snö som varit kall, töat och sen frusit igen. Under träden ligger dessutom alla snö som fallit ner när det var lite varmare och sen frusit igen. Men varför klaga det var ju frivilligt. Dessutom tror jag att det är bra att hålla kartkontakten då och då även under vintern. Fast å andra sidan slarvade jag en del i dag. När man springer i ett känt område så är det lätt att man bara springer och sen inte riktigt har koll på läget. Dessutom hade jag ingen kompass med mig och då är det svårt att hålla rätt riktning i mörkret. Skogen ser också annorlunda ut med all snö vilket gör det ännu svårare. Fast så särskilt svårt var det ju egentligen inte.
För att inte slita ut skidorna valde jag i dag att dra på mig pannlampan och springa en sväng i skogen. Springa var kanske lite mycket sagt. Det är ganska mycket snö i skogen och det gick inte så fort. Det var sån där jobbig snö i skogen. Det överrsta lagret är lätt kallsnö och vållar inga större problem, men under finns det gammal snö som varit kall, töat och sen frusit igen. Under träden ligger dessutom alla snö som fallit ner när det var lite varmare och sen frusit igen. Men varför klaga det var ju frivilligt. Dessutom tror jag att det är bra att hålla kartkontakten då och då även under vintern. Fast å andra sidan slarvade jag en del i dag. När man springer i ett känt område så är det lätt att man bara springer och sen inte riktigt har koll på läget. Dessutom hade jag ingen kompass med mig och då är det svårt att hålla rätt riktning i mörkret. Skogen ser också annorlunda ut med all snö vilket gör det ännu svårare. Fast så särskilt svårt var det ju egentligen inte.
Inte visste jag...
I onsdagens DN kunde man läsa om att från och med årsskiftet finns det 200 nya lagar att ta hänsyn till. Det är allt från stort till smått. En del av lagarna berör oss dagligen medan andra av de nya lagarna kommer vi kanske aldrig att komma i kontakt med. En av de nya lagarna som kan vara bra att känna till, i alla fall om du kör bil, är att du numera är skyldig att anmäla kollison med vilt. Som vilt räknas björn, varg, järv, lo, älg, kronhjort, dovhjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår och örn. Jag kan bara undra om man klarar av att göra någon anmälan när man har kört på en fullvuxen björn.
En annan av de nya lagaran innebär att det numera är billigare att köpa gödsel. Detta beror på att skatten på gödselmedel upphört från och med årsskiftet. Sverige har nämligen varit det enda EU-land som haft skatt på gödsel. En annan skatt som sänkts är skatten på gröna bilar. Tyvärr har jag en blå bil. Nästa gång jag ska köpa ny bil blir det nog en grön bil.
När det gäller bilar så kommer kontrollmärket att försvinna. Kontrollmärket är den där färgglada klisterdekalen som sitter på bilens registreringsskylt där bak. All information finns redan hos myndigheterna genom vägtrafikregistret, det vill säga att dekalen är röd och har siffran 3, eller...
Några andra nya lagar som kan vara viktiga att känna till är att segdragna fall i domstolen ska snabbas på, att landstingen är skyldiga att låta medborgarna välja mellan olika vårdgivare, att integritetsskyddet ska bli bättre vid signalspaning och att prisbasbeloppet sänks.
Däremot kände jag inte till att det tydligen har införts nya lagar när det gäller namngivningen av grönsaker, frukt och annat som finns på den avdelningen i livsmedelsbutikerna. I dag var första gången på det nya året som jag besökte en livsmedelsbutik. Det mesta var sig likt men på grönsaksavdelningen hade det hänt en del. De flesta verkade dock känna till förändringarna. De plockade gladeligen åt sig av det som låg i hyllorna. Undrar om de visste vad de bar med sig hem eller om de blev överraskade när de packade upp matkassarna?
En annan av de nya lagaran innebär att det numera är billigare att köpa gödsel. Detta beror på att skatten på gödselmedel upphört från och med årsskiftet. Sverige har nämligen varit det enda EU-land som haft skatt på gödsel. En annan skatt som sänkts är skatten på gröna bilar. Tyvärr har jag en blå bil. Nästa gång jag ska köpa ny bil blir det nog en grön bil.
När det gäller bilar så kommer kontrollmärket att försvinna. Kontrollmärket är den där färgglada klisterdekalen som sitter på bilens registreringsskylt där bak. All information finns redan hos myndigheterna genom vägtrafikregistret, det vill säga att dekalen är röd och har siffran 3, eller...
Några andra nya lagar som kan vara viktiga att känna till är att segdragna fall i domstolen ska snabbas på, att landstingen är skyldiga att låta medborgarna välja mellan olika vårdgivare, att integritetsskyddet ska bli bättre vid signalspaning och att prisbasbeloppet sänks.
Däremot kände jag inte till att det tydligen har införts nya lagar när det gäller namngivningen av grönsaker, frukt och annat som finns på den avdelningen i livsmedelsbutikerna. I dag var första gången på det nya året som jag besökte en livsmedelsbutik. Det mesta var sig likt men på grönsaksavdelningen hade det hänt en del. De flesta verkade dock känna till förändringarna. De plockade gladeligen åt sig av det som låg i hyllorna. Undrar om de visste vad de bar med sig hem eller om de blev överraskade när de packade upp matkassarna?
Färgsprak
I går la jag in en gammal bild på ett fyrverkeri som avslutning på årskrönikan. I dag läggar jag ut några bilder på fyrverkerier före, under och efter tolvslaget.
