Klart

Jag har hållit på med bloggandet i snart två år nu. Jag håller lite koll på besöksstatistiken och kan se att jag har en ganska trogen besökarskara. De flesta besökarna är ganska anonyma för mig men några har jag koll på vilka de är. Vid några tillfällen har jag haft besökstoppar. Dagen innan 25-manna förra året var det 1093 unika besökare vilket också är ett rekord som fortfarande står sig.

För att kunna slå det rekordet har jag börjat fundera på en utveckling av bloggen för att locka ännu fler besökare. Jag har spanat lite för att få koll på läget och vad som gäller. En omvärldsanalys helt enkelt. Min slutsats är att de bloggar som lockar många besökare handlar om mode. Det är ett område som jag hittills har varit ganska ointresserad av. Men ska man locka många besökare gäller det att försöka anpassa sig. Det här inlägget är alltså det första med modeanknytning.



Efter en titt i klädskåpet förstod jag att det inte skulle bli så lätt. Jag hittade inga plagg som kändes direkt gångbara. Men varför ge upp så lätt.



Men en titt i skohyllan gav ungefär samma känsla. Snygga och bekväma skor, men mode? Nej, troligen inte. Det var bara att gå vidare till nästa ställe.



Nästa steg blev att ta en titt bland de kläder jag trivs bäst i, träningskläderna. Men inte heller där kändes det riktigt rätt utifrån begreppet modeblogg. En snabb titt i spegeln på dagens outfit bekräftade det jag börjat ana. Jag ligger inte riktigt rätt i förhållande till de traditionella modebloggarna. Frågan är dock vem som har rätt. Jag ger inte upp än. Dagens outfit består av ett par bekväma träningsbyxor och en skön tröja som jag fått i samband med något friidrottsarrangemang.

För några dagar sen fick jag dock ett litet bevis för att jag inte ligger helt fel. Jag köpte en ny och skön vinterjacka. När dottern fick syn på den utbrast hon: Den var ju inte helt fel!

De flesta gångerna är det roligt att träna. Det ska vara roligt att träna. Ibland ska man unna sig träningspass som man tycker roliga och som man kanske inte kan göra så ofta. I kväll har jag varit ute i skogen med pannlampa. Jag gillar att springa i skogen när det ligger snö på marken och på träden. Det blir så ljust och det är tyst. Snön dämpar alla ljud. Det är spår i snön från älg, rådjur, hare och andra djur. När man springer i skogen på vintern inser man hur många djur det finns, eller är det samma djur som springer runt i skogen?



Långa studer är det alldeles tyst i skogen. Plötsligt börjar det blåsa och snöa ymnigt. Det blir lite svårare att se eftersom snöflingorna fyller ut ljuskäglan från lampan. Jag tar mig upp på toppen av berget som ligger öster om motorvägen. Långt bort ser jag motorvägen och bilarna som kör på den. Snön som faller ser ut som dimma i ljuset från vägbelysningen. Trots att vägen ligger nära så hörs bilarna avlägset. Snön dämpar ljudet. Jag släcker lampan och står  en stund och tittar på utsikten. Efter en liten stund senare passerar jag under motorvägen och tar mig hemåt över bergen på den västra sidan av vägen.

Snö i massor. Just nu verkar det bli lika mycket snö den här vintern som förra. Jag både bävar och längtar. Det var med visst besvär som jag lyckades köra ut bilen från parkeringen. Vinden hade sett till att det låg en meterdjup driva utanför dörren. Jag fick skotta mig igenom den för att kunna hämta tidningen i morse. I morgon ska jag åka buss och tåg, om de går.

Samtidigt ska det bli kul att åka skidor en kall och vacker vinterdag. Det är ljust och fint även på kvällarna. Liksom det mesta här i livet finns det både för- och nackdelar även med vintern.

... sagt det förut, men jag tar risken med en lite upprepning. En av mina absoluta favoritfärger har jag lyckats fånga på bild några gånger. Det är framförallt på sensommaren och hösten man kan se den i naturen. Nu när vintern har kommit villjag ändå hålla fast ett litet tag till i hösten.

I början av maj 2011 är det dags för tävlingar. En stafett för juniorer kommer att avsluta tävlingshelgen. Stafettbanorna är i princip klara. Det som återstår är att stämma av några kontroller med den nya kartan. Samtidigt kommer en medeldistanstävling för övriga klasser att genomföras. Just nu jobbar jag med banorna till den delen av tävlingen. Jag har lagt några banor och jag tycker själv att det ser mycket bra ut. Jag tror att det kommer att bli intressanta och roliga banor som kommer att bjuda på omväxlande orientering.



Terrängen ger möjligheter till omväxling och jag har hittat ett antal sträckor som troligen kommer att tvinga löparna att lämna strecket, det vill säga det finns vägval. Det enda problemet just nu är tiden. Vintern har kommit och det återstår arbete med kartan och det återstår en hel del arbete i skogen. Än så länge är snödjupet inte så pass stort att det inte går att vara i skogen, men det snöar fortfarande och det är kallt. Kanske är det vintern som har kommit för att stanna precis som för ett år sen. Är det så kommer det att bli en hel del jobb att göra när våren börja komma. Livet som banläggare är spännande och oförutsägbart.

Ibland behöver man en bra kompis att luta sig emot när man behöver tröst eller stöd när man är lite trött.

Förra hösten visade jag sex nakna damer som satt i skogen. Jag har nu i år upptäckt att det bara var tre damer som satt tillsammans med tre herrar. Det var väl i all upphestning förra hösten som jag inte kollade så noga. Nu bjuder jag på mera naket. Den här gången är jag helt säker på att det är en man och en kvinna. Jag hittade dem första advent förra året. De satt mot en husvägg i Visby. Jag plockar fram den här bilden nu i väntan på årets första adventshelg.



Logiken i det här inlägget? Nej, den finns inte!

... i skogen blev jag i morse. Det var meningen och till och med min egen idé. Jag ville komma ut i skogen för att känna på hur den nya kartan som ritas inför vårens tävlingar kändes. Eftersom logostiken inte alltid går att få ihop på ett bekvämt sätt blev jag alltså utkörd i skogen cirka 15 kilometer hemifrån. Jag klev ur bilen och såg den åka iväg. Nu är det upp till mig att ta mig hem.



I början går det ganska långsamt. Jag är gammal och ser dåligt, i alla fall när det inte är riktigt ljust ute. Det duggregnar och är grått. Molnen ligger lågt och det är bara uppe på de öppna höjderna som jag får tillräckligt med ljus för att se bra. Det är tur att det finns många öppna partier i skogen.



Kartan kändes bra och det gick att springa, läsa kartan och hänga med. På något ställe saknades en sten som nog egentligen ska vara med. Troligen har den trillat bort i digitaliseringen. Sen kan man alltid fundera över gränserna för alla gula fläckar uppe på höjderna. Det är inget speciellt för den här kartan utan gäller för det mesta, tycker jag. I det här området finns det bitvis ganska många öppna ytor uppe på höjderna.



Det finns dock ett område på kartan som skiljer sig ganska mycket från övriga områden. Här finns inga öppna berghällar med mossa. Här finns ingen gles tallskog. Istället är det storstammig gammal granskog. Marken är täckt med grön mossa. Framkomligheten är om möjligt ännu bättre. Här finns inte heller så många detaljer. För mig som banläggare er det lite av en dröm att kunna slänga in några kontroller i ett sånt område. Det skapar omväxling och gör förhoppningvis orienteringen roligare för dig som deltagare.



På några plaster finns det spår av skogsbruk i form av hyggen, avverkning och gallring. Det finns också områden som härjats av skogsbränder. Det mest kända är kanske den stora Tyrestabranden 1999. Drygt 450 hektar skog slukades av lågorna. Brandområdets södra del finns med på en del av den nya kartan. Bitvis är det nästan omöjligt att ta sig fram, men det finns även områden som nästan ger känslan av att vara i fjällen.


Efter en stund passerar jag kartkanten för det nyritade området och får byta karta till den lite äldre. Den är också bra och jag fortsätter i en del av de stråk som jag planerar att dra fram banorna i. Terrängen är fortsatt mycket fin. På ett ställe finns ett område som ganska nyligen har avverkats. Det kommer dock inte att bjuda på några större problem. Marken är rensad och fin och det finns inte mycket ris kvar. Just i dag var det ganska blött.



Jag lämnar tävlingsområdet och nu gäller det bara att sig hem. Jag får byta karta ytterligare en gång och passar också på att dricka lite av vätskan jag bär med mig. Tyvärr vet jag inget bra sätt att hålla den varm och det är lite förvånanasvärt vad snabbt varm vätska blir kall igen. Jag har dock inga problem med det och låtter de kalla dropparna rinna ner genom strupen för att fylla på vätskedepåerna.



Efter en stund når jag fram till ytterligare ett gammalt brandområde. Det här är från 1992 och är gabnska svårframkomligt med ny och ung skog som breder ut sig. Jag håller mig på berghällarna i södra kanten. Vid ett tillfälle är jag högt uppe på en höjd och blickar ut över omgivningen. Eftersom molnen ligger lågt kan man bara ana Brandbergen i norr. Annars är det bara skog. Framför mig finns en dalgång och på andra sidan nya skogsklädda höjder. Det är alldeles tyst i skogen och om man inte visste att Dalarövägen går i dalgången skulle man kunna tro att världen bara består av skog. I alla fall just här.



Jag tar mig fram till Dalarövägen och gör det sista kartbytet. Nu är det bara sista biten hem och jag börjar ana slutet. Det blir allt tyngre i backarna och jag tvingas gå på några ställen. Jag korsar ännu en väg, Nynäsvägen den här gången. Nu är det bara minuter kvar och ännu en gång får jag springa i gammal fin granskog. Tyvärr har den gallrats och det finns en de djupa hjulspår som är vattenfyllda. Väl hemma väntar en skön dusch och blåbärssoppa. Av någon anledning blir jag alltid sugen på just blåbärssoppa när det är kallt ute och jag tränar länge. En timma och femtifem minuter var jag ute i dag. Jag känner mig ganska nöjd!

Muskö november 2005

Så här års växlar årstiderna snabbt. I dag har det i och för sig gått från vinter till höst. Vi får se hur det blir i morgon.

Mickrum, Muskö 2005

Fast nu är det snart vinter. Snö och kyla lär vara på väg.

Arbetet med att skapa så bra förutsättningar som möjligt för bra tävlingar i samband med Nordic Junior Meeting pågår på flera håll. Tyvärr så verkar det som om övriga nordiska länder drar sig ur en efter en. Just nu är det lite oklart hur mycket Nordic det blir i samband med Junior Meeting. Arbetet pågår i alla fall. Nu i kväll har jag lär mig något nytt i OCAD, det dataprogram som är ett stöd i banläggningen. Jag har vetet att det finns ett stöd för att hålla ordning på alla gafflingar vid en stafett men jag har inte vetat hur det fungerar och hur man ska göra. I kväll har jag läst igenom ett antal hjälptexter, testat, gjort fel, testat igen, läst mera och nu tror jag att jag börjar förstå hur det ska användas. Jag har fortfarande inte gjort rätt men jag tror jag vet hur det ska bli rätt.

Kartritningen pågår också för fullt. Det är korta dagar och ibland dåligt väder så det gäller att kartritaren är på hugget. Det vet jag att han är och bit efter bit börjar bli klar. Här nedanför kan du se två små utsnitt från kartan så långt den är klar. Det är första gången som du har möjlighet att se en del av kartan.

Mässan är den mest centrala kristna gudstjänsten. Mässan har sitt ursprung i brödbrytelsen vid Jesu sista måltid och har en mycket lång tradition inom kyrkan. Mässan kan vara reciterad med sjungna partier eller alltigenom sjungen. Högmässan är kanske den mässform som är mest allmänt bekant. Högmässan firas på söndagar och högtidsdagar. I Göteborg fann prästen Mikael Ringlander att det fanns mycket gemensamt mellan budskapet i mässan och textarna i Eldkvarns musik. I juni 2000 genomfördes en första mässa baserad på texten och musiken som Eldkvarn framfört. Eldkvarn själva spelade en central roll i mässan som genomfördes i Annedalskyrkan.



Mässan, som hade temat kärlekns törst, spelades in och är utgiven på CD. Akustiken i kyrkan och Eldkvarns sparsmakade arrangemang ger stundtals ett helt nytt liv åt musiken. Några av höjdpunkterna på CDn är Ett hus på stranden och Nånting måste gå sönder.

Samarbetet mellan Eldkvarn och Mikael Ringlander har fortsatt och resulterat i flera Mässor i Annedalskyrkan. År 2006 var det dags för nästa mässa att ges ut på CD. Temat den här gången var kärlekens låga.



Återigen ett antal avskalade och enkla versioner av ett antal av Eldkvarns många låter. I all sin enkelhet blir de till små pärlor och många av låtarna får nytt liv. Några av höjdpunkterna den här gången var Himlen ser och himlen hör, som först spelades in av Peter LeMarc, och Landsortsgrabb.

Nu, hösten 2010, har en tredje mässa landad i skivbutikerna. Jag upptäckte den i förra veckan när jag gjorde ett snabbt besök i en av mina favoritbutiker, Bengas på Drottninggatan. Mitt mål var egentligen ett par andra skivor men jag kunde naturligtvis inte motstå den här tredje mässan.



Temat den här gången är Kärlekens väg och här finns två av mina favoriter ur Eldkvarns stora låtkatalog, Alice och Nedför floden. På alla tre skivorna är de religös budskapen ganska nedtonade. Förutom någon enstaka kort sekvens från Mikael Ringlanders predikan är det bara musik. Musiken och texterna får tala sitt eget språk. Även den här gången är arrangemangen enkla och avskalade vilket gör att texterna träder fram lite tydligare än i originalversionerna. Alla tre skivorna är väl värda att lyssna på. De tidigare kan vara lite svåra att få tag på men är du intresserad så kan ett tips vara att söka via butikerna på nätet.

I dag har jag avslutat årets orienteringssäsong, i alla fall vad gäller tävlandet. Golden Rings var tävlingen med ett lite annorlunda upplägg. Tävlingen var en stafett med två sträckor och ett handikappsystem. Klass A som jag deltog i var för kvinnor och män i etablerade parförhållanden, gifta, sambo, särbo med mera. Handikapp systemet utgick ifrån seniorklassen och för varje år yngre eller äldra man var i förhållande till seniorklassen fick man 30 sekunders bonus. Första sträckan sprangs av männen som också fick hela lagets bonus i en jaktstart. Jag startade 26 minuter och 30 sekunder efter det lag som hade högst bonus. Allt bäddade för stora omkastningar i tävlingen.



Tävlingen avgjordes i en av de bästa terränger man kan tänka sig. Lättlöpta berghällar med mossa och ibland helt kala. Gles tallskog gör att sikten är mycket bra. Det är väl backarna och de blöta mossarna som gör att det tar emot. Det kan tänkas att träningsstatusen och spelar en viss roll. Nu kan jag i lugn och ro gå in i den tunga vinterträningen. Klarar jag det är förhoppningsvis träningsstatusen lite bättre till våren.

... sen jag tog den första bilden. Eller i alla fall nästan. Det är ett år mellan bilderna så när som på fem dagar. För ett år sen beskrev jag en regnig bilfärd längs E4an söderut. Plötsligt bröt solen igenom och jag stannade och tog bilden.



Straxt erfteråt föll regnet igen. I dag åkte jag samma väg. Solen var på väg ner och molnen var färgade i gula, orangea och röda färger. Jag närmade mig Norrbränningen och tänkte att nu kan jag få en fin bild igen.



Tyvärr förändrades vädret lika snabbt den här gången också. Det blev inge bild med fina färger. En vacker plats är det i alla fall.

I kväll är jag i vinterlandet. Snön hänger tung på trädens grenar och det är vitt över allt. På gatorna är det höga plogvallar och i skogen har man pistat skidspåren. Jag har tyvärr inga skidor med mig. För ett par dagar sen spelade man fotboll här bland alla snödrivorna. Kan du gissa var jag är?


Södra berget, Sundsvall

Dagens snackis, i alla fall i den här delen av landet. är snöstormen. Jag tycker kanske inte att det är så farligt men en decimeter blöt nysnö skapar alltid en del problem. Nu på kvällen börjar det frysa på så det blir nog inte bättre. Nyheternas sändningar domineras av olika väderproblem. Mest synd är det kanske om de som halkar omkull och gör sig illa.

För att värma sig lite kan man ju tända några levande ljus. Jag har också tittat en liten stund på bilder från sommaren. Just den här bilden tog jag på kvällen den första semsterdagen. Någon dag senare badade jag vid bryggan i bilden vänstra kant. Då var det drygt 20 grader i vattnet.

Höstlunken är en av orienteringsårets höjdpunkter. Långa banor i par med någon annan och så möjligheten att vinna en tårta var. Genom åren har det blivit tre tårtor och varje år är hoppet stort innan tävlingen. Tårtorna slumpas ut bland dem som tar sig runt sin banan och tar sig till mål. Nu är det några år sen den senaste tårtan och det blev ingen tårta i år heller. Nu är det bara att vänta i ett år till.



Nu blev det istället en bra tur i strålande novemberväder. Solen sken från en klarblå himmel och det var någon plusgrad i luften. På marken var det fruset och vattnet i mossarna var iskallt. Precis som det ska vara.

I dag har äldsta tonåringen lämnat tonåren. Nu får jag ändra mig när jag skriver om barnen. Det gäller att du hänger med också. När de var mindre och vi resta runt i bilen åkte vi ibland förbi åkrar där bonde hade gjort ensilagebalar. Barnens fantasi skenade i väg och plötsligt var det ett UFO somlagt ägg på åkerna. Titta där är UFO-ägg!

Jag sitter och försöker lägga några banor till Nordic Junior Meeting. Jag har ansvar för banorna till den avslutande stafetten. Jag hade en idé men den fungerade inte som jag tänkt mig. Banorna blir bra men de blir lite för långa. Jag får nog gå och lägga mig. I morgon kanske jag kommer på lösningen.

Den tredje delen av poängorienteringen hösten 2010 närmar sig. Sen sist har det blivit vintertid. Det betyder att det nu är mörkt långt innan startskottet går. Det gäller att ladda lampan. Förra veckan var det fler deltagare än första veckan. I ledningen sammanlagt återfinns P-O tätt följd av bloggaren. Det kan lätt ändras den här veckan då det är nya förutsättningar som gäller. Den här veckan blir det lite tuffare terräng i och med att vi flyttar till Klubbstugan och Rudan. Det här är förutsättningarna för poängorienteringen. Totalt finns det 18 kontroller och du får ta dem i valfri ordning. Starten sker gemensamt för alla som ska vara med så det är viktigt att du är på plats vid 18,00 så att starten kan gå så snart som möjligt. Du har 70 minuter på dig att ta alla kontroller och du har då samlat ihop 90 poäng. Den som är snabbast tillbaka vinner. För de som tar färre kontroller gäller i första hand antal poäng och i andra hand tiden. Ingen kan alltså placera sig före den som tar 90 poäng oavsett hur snabbt man tar sina kontroller. Eftersom det är fyra omgångar kommer resultaten att läggas ihop och slutsegrare är den som samlar flest poäng på kortast tid. Den här veckan får du bara se en kontroll i förväg. Resten får du se när starten går.



Glöm inte att ladda lampan!