Upphittat, tvåhundra kronor i skogen
I dag hittade vi över tvåhundra kronor när vi var ute i skogen. Vi åkte till ett av de bästa orienteringsområden man kan tänka sig. Gles tallskog, kala berghällar, öppna och fina mossar och sikt på flera hundra meter. Ska du springa Nordiska mästerskapen 2011 får du kanske springa här. Nu var det inte orientering vi var ute efter i dag. Vi var på jakt efter kantareller. Till att börja med var det dåligt med dem. En ensam Björksopp låg i påsen. Så småningom hittade vi dock några kantareller. Sen hittade vi några till och några till och ytterligare några till. Här är några av dem.
Till slut hade vi uppskattningsvis drygt två kilo. Lite senare hittade vi kantareller i butik för 9:90/hg. Vi hittade alltså över tvåhundra kronor i skogen. Nu återstår bara att rensa och göra i ordning dem.
Till slut hade vi uppskattningsvis drygt två kilo. Lite senare hittade vi kantareller i butik för 9:90/hg. Vi hittade alltså över tvåhundra kronor i skogen. Nu återstår bara att rensa och göra i ordning dem.
Att kunna identifiera en fågel
I dag har vi varit en liten tur ute på Gålö för att bada och lata oss i solen. Det var inte så varmt i vattnet men jag var i alla fall i två gånger. Som vanligt hade jag kameran med mig. När vi och det som satt intill oss tog fram fikakorgen blev fåglarna intresserade av oss. Troligen är de vana vid att kunna få sig lite till livs när människorna ätar och sen lämnar rester kvar på klipporna. Här är några bilder av måsarna ...
... eller vad det nu var för fågel. När vi satt på klippan och tittade på dem så var det naturligtvis en fiskmås, precis som alla liknande fåglar vi såg. Nu när jag har kommit hem har jag tagit fram "Alla Europas fåglar i färg" för att se om det verkligen var en fiskmås. Nu när jag har tittat och läst en stund i boken är jag definitiv osäker på vad det var. Det som ligger närmast till hands är Silltrut eller möjligen Gråtrut. Ju mer jag läser desto osäkrare blir jag. Frågan hur mycket man ska bry sig om respektive fågels beskrivna beteende. Eftersom den var tyst så kan jag inte ta den på lätet. Kanske kan du som läser det här hjälpa till? Om du vet vad det är så skriv gärna en kommentar.
... eller vad det nu var för fågel. När vi satt på klippan och tittade på dem så var det naturligtvis en fiskmås, precis som alla liknande fåglar vi såg. Nu när jag har kommit hem har jag tagit fram "Alla Europas fåglar i färg" för att se om det verkligen var en fiskmås. Nu när jag har tittat och läst en stund i boken är jag definitiv osäker på vad det var. Det som ligger närmast till hands är Silltrut eller möjligen Gråtrut. Ju mer jag läser desto osäkrare blir jag. Frågan hur mycket man ska bry sig om respektive fågels beskrivna beteende. Eftersom den var tyst så kan jag inte ta den på lätet. Kanske kan du som läser det här hjälpa till? Om du vet vad det är så skriv gärna en kommentar.
Så olika men ändå så lika
För några år sen hade jag ett litet eget fotoprojekt. Det pågick under ett drygt år. Projektet gick ut på att fotografera samma plats vid olika tillfällen för att se förändringar och skiftningar. Fast det är samma plats var olikheterna oftast större än likheterna. Här nedanför är tre bilder där du själv kan se skillnaderna och likheterna.
Februari 2006
Juni 2006
Augusti 2006
Fågel, fjäril eller ...
.. kanske en blomma. Ja, det är faktiskt det sista. Fantasin kan dock skena i väg och få det till något annat. Den här står i fönstret i vardagsrummet. Det är en orkidé som heter Phalaenopsis. Så här ser den ut.
Cykla på motorväg
Nej, det får man ju inte göra! Man jag gjorde det i dag. Dessutom hade jag med mig yngsta tonåringen och hustrun. Nu var det inte så farligt som det låter eftersom det inte var någon biltrafik på motorvägen i fråga. Vi cyklade på en del av den snart klara väg 73, Nynäsvägen. Just den här delen kommer att invigas den 26 september.
Längst bort kan man se Gryt där den nyligen invigda delen av motorvägen slutar och än så länge övergår i den gamla Nynäsvägen. Just här är det en ganska tuff uppförsbacke, i alla fall om gör som vi, cyklar söderut. En bit ner i backen syns en ny bro. Omkring 400 meter till vänster om den ligger målplatsen för SM i orientering, klassisk distans, år 1995. Den nya motorvägen går fram precis där slutdelen av banorna vid SM-tävlingen gick fram. Nu kommer ingen att kunna springa just de banorna igen.
Efter ytterligare ett par kilometer var det slut på den fina asfalten. Vi tvingades cykla några hundra meter på grusvägen innan vi kunde vända och ta oss av motorvägen för att cykla vidare på den lilla grusvägen mellan Häringe och Hemfosa. Totalt cyklade vi nästan exakt fyra mil.
Längst bort kan man se Gryt där den nyligen invigda delen av motorvägen slutar och än så länge övergår i den gamla Nynäsvägen. Just här är det en ganska tuff uppförsbacke, i alla fall om gör som vi, cyklar söderut. En bit ner i backen syns en ny bro. Omkring 400 meter till vänster om den ligger målplatsen för SM i orientering, klassisk distans, år 1995. Den nya motorvägen går fram precis där slutdelen av banorna vid SM-tävlingen gick fram. Nu kommer ingen att kunna springa just de banorna igen.
Efter ytterligare ett par kilometer var det slut på den fina asfalten. Vi tvingades cykla några hundra meter på grusvägen innan vi kunde vända och ta oss av motorvägen för att cykla vidare på den lilla grusvägen mellan Häringe och Hemfosa. Totalt cyklade vi nästan exakt fyra mil.
Över Mysingen
Om man är på den nordöstra delen av Muskö kan man se tvärs över Mysingen. Det man ser då är Ornö och den mindre Björkö som delvis skymmer Ornö, fast på så här långt håll så flyfter de två öarna i hop. På ett ställe skiljer ett litet smalt sund de två öarna åt, Björkösund. Det var säkert 30 år sen jag var där senast men då fanns där en liten mack med en kiosk. Den här bilden tog jag i dag på eftermiddagen så vi var på Muskö. Vi gjorde en liten utflykt till den traditionella loppmarkanden. Om det blev några fynd vet jag inte men några inköp blev det i alla fall. Totalt spenderades femton kronor. Efter det åkte vi till Kanada och badade. Det är där bilden är tagen.
Etapp fem i bilder
Två timmar
Nej, jag var inte ute i två timmar i skogen i dag. En dryg halvtimma fick räcka. Vi i klubben hade tidig start i dag vilket innebar väckning vid halv sju, frukost och så en cykeltur till tävlingsplatsen där vi var vid kvart i åtta. Då var det ganska tomt på tävlingsplatsen. Några hade kommit och ställt sina ryggsäckar på plats.
Målplatsen 08,09.
Vid den här tiden var det desto fler vid hygienstationerna för att borsta tänderna och diska frukostdisken. Två timmar senare var det desto fler människor på målplatsen. En del hade redan sprungit klart medan andra förberedde sig på sin tur i skogen.
Målplatsen 10,03
Ändå var inte alla på plats. När vi kom hem till huset där vi bor mötte vi några av våra tillfälliga sambos som var på väg ut till tävlingen. En tävlingsdag på O-Ringen är alltid lång.
Nu återstår en dag av tävlingarna då slutplaceringarna ska avgöras. För egen del blir det den 75:e fullföljda O-Ringenetappen om man undantar åtta etapper på direktbana. Det är många som har betydligt fler etapper, men ändå...
Målplatsen 08,09.
Vid den här tiden var det desto fler vid hygienstationerna för att borsta tänderna och diska frukostdisken. Två timmar senare var det desto fler människor på målplatsen. En del hade redan sprungit klart medan andra förberedde sig på sin tur i skogen.
Målplatsen 10,03
Ändå var inte alla på plats. När vi kom hem till huset där vi bor mötte vi några av våra tillfälliga sambos som var på väg ut till tävlingen. En tävlingsdag på O-Ringen är alltid lång.
Nu återstår en dag av tävlingarna då slutplaceringarna ska avgöras. För egen del blir det den 75:e fullföljda O-Ringenetappen om man undantar åtta etapper på direktbana. Det är många som har betydligt fler etapper, men ändå...
Vad gör man på vilodagen?
Vissa år är det en vilodag på O-Ringen, i år är ett sånt år. Det finns säkert många saker man kan göra på vilodagen. Eftersom det var fint väder så ägnade vi förmiddagen åt att sola och bada. På den här badplatsen var det många andra som gjorde detsamma.
Vattnet var inte sommarens varmaste. Uppskattningsvis var det knappt 20 grader. Det blev i alla fall ett dopp med en liten simtur.
Totalledaren i D 21 Elitserien var ute på stan och jogga runt med karta i handen. Hon ville väl sträcka lite på benen inför avslutningen. På väg till start i måndags blev jag om sprungen av henne. När hon var jämsides med mig ropade hon, "Hej Lasse! Ha det så kul i dag i skogen." Det fick mig att fundera en stund kring hennes fokus. För henne handlar det säkert att ha fokus på det roliga i stället för prestationen. Än så länge verkar det gå bra.
Den här figuren valde också att vara aktiv på sin vilodag. Olfar valde studsmattan för sina aktiviteter.
Jag avslutar med lite om huset där vi bor den här veckan. Det är en av elva terrakottafärgade villor som byggdes mellan 1916 och 1921.De var från början tjänstebostäder för "gifta sergeanter och vederlikar". Fram till 1995 har husen ägts av staten. Numera är de flesta i privat ägo. Här några bilder.
Vattnet var inte sommarens varmaste. Uppskattningsvis var det knappt 20 grader. Det blev i alla fall ett dopp med en liten simtur.
Totalledaren i D 21 Elitserien var ute på stan och jogga runt med karta i handen. Hon ville väl sträcka lite på benen inför avslutningen. På väg till start i måndags blev jag om sprungen av henne. När hon var jämsides med mig ropade hon, "Hej Lasse! Ha det så kul i dag i skogen." Det fick mig att fundera en stund kring hennes fokus. För henne handlar det säkert att ha fokus på det roliga i stället för prestationen. Än så länge verkar det gå bra.
Den här figuren valde också att vara aktiv på sin vilodag. Olfar valde studsmattan för sina aktiviteter.
Jag avslutar med lite om huset där vi bor den här veckan. Det är en av elva terrakottafärgade villor som byggdes mellan 1916 och 1921.De var från början tjänstebostäder för "gifta sergeanter och vederlikar". Fram till 1995 har husen ägts av staten. Numera är de flesta i privat ägo. Här några bilder.
Tredje etappen...
... är avgjord. I går var det ingen bra dag. Den en vaden krånglade. Jag tvingades gå två tredjedelar av banan. Envis som jag är bestämde jag mig ändå för att ta mig runt det tre återstående etapperna. Till min förvåning kändes det förhållandevis bra i dag. Jag kunde faktiskt jogga stora delar av banan utan någon störe smärta. Jag kände dock av vaden och vågade inte prova den fullt ut. Banan bjud egentligen inte på några större svårigheter. Till första kontrollen kunde man springa stig nästan hela vägen. Till andra och tredje kontrollen var det orientering i ganska enkel kurvbild. Inga problem egentligen.
Det blev dock en liten bom på cirak 20 sekunder vid den fjärde kontrollen. Banans svårats kontroll var nog den sjätte. En ganska kort sträcka som avslutades i ett tätt område med dålig sikt och framkomlighet. Har har det bommats en del. Den snabbaste tiden var straxt under två minuter. Jag hade drygt två minuter men den längsta tiden var nästan en kvart. Jag var noga hela tiden och försökte hålla rätt riktning och läsa av det jag passerade på vägen.
Nu är det en vilodag då kroppen får en chans att ta igen sig lite, men det hade nog gått bra att köra ett lopp i mogon också.
(Den konstiga färgen på kartorna beror på att de är fotograferade i ljuset från lamporna i badrummet i huset där vi bor. Det var där det var bäst ljus nu i kväll.)
Det blev dock en liten bom på cirak 20 sekunder vid den fjärde kontrollen. Banans svårats kontroll var nog den sjätte. En ganska kort sträcka som avslutades i ett tätt område med dålig sikt och framkomlighet. Har har det bommats en del. Den snabbaste tiden var straxt under två minuter. Jag hade drygt två minuter men den längsta tiden var nästan en kvart. Jag var noga hela tiden och försökte hålla rätt riktning och läsa av det jag passerade på vägen.
Nu är det en vilodag då kroppen får en chans att ta igen sig lite, men det hade nog gått bra att köra ett lopp i mogon också.
(Den konstiga färgen på kartorna beror på att de är fotograferade i ljuset från lamporna i badrummet i huset där vi bor. Det var där det var bäst ljus nu i kväll.)
Precissionsorientering...
... eller Pre-O som det också kallas, vad är det? Det är en gren av orietering som från början skapades för rörelsehindrade. Numera är den öppen för alla. För att skapa rättvisa oavsett handikapp eller inte så har man tagit bort tidtagningen på förflyttningen i skogen. I stället tar man tid på hur mycket tid de tävlande behöver för att lösa orienteringsproblemen vid några av kontrollerna.
Pre-O är i grunden en vanlig bana, men vid kontrollerna så har man ett antal kontrollskärmar att välja mellan i stället för att stämpla och sticka vidare. Utifrån kontrollbeskrivningen ska man alltså avgöra vilken skärm som är den rätta. Man får en poäng för varje rätt. Så här kan det se ut i skogen vid en kontroll.
I det här fallet var det den vänstra kontrollen, A-skärmen som var den rätta. I kväll har det varit en möjlighet för alla "vanliga" orienterare att prova på dagen Pre-O banor. Jag och yngsta tonåringen gick elitbanan med ganska bra resultat. Vi hade inte vunnit men en plats bland de tio bästa hade det blivit. Pre-O är kul så har du chansen så prova det någon gång.
Pre-O är i grunden en vanlig bana, men vid kontrollerna så har man ett antal kontrollskärmar att välja mellan i stället för att stämpla och sticka vidare. Utifrån kontrollbeskrivningen ska man alltså avgöra vilken skärm som är den rätta. Man får en poäng för varje rätt. Så här kan det se ut i skogen vid en kontroll.
I det här fallet var det den vänstra kontrollen, A-skärmen som var den rätta. I kväll har det varit en möjlighet för alla "vanliga" orienterare att prova på dagen Pre-O banor. Jag och yngsta tonåringen gick elitbanan med ganska bra resultat. Vi hade inte vunnit men en plats bland de tio bästa hade det blivit. Pre-O är kul så har du chansen så prova det någon gång.
Nu är tävlingarna igång
Den första etappen av årets upplaga av O-Ringen är inte helt slutförd ännu. Det återstår några sent startande som ännu inte har hunnit slutföra sina lopp. Som vanligt har det varit en strid ström av löpare i de olika fållorna från tidig morgon och sen hela dagen. 
På morgon föll ett noggrant regn, ett sånt där regn som man blir så blöt av. Vid lunchtid minskade regnet för att så småningom upphöra helt.
För egen del gick det hyfsat. Några småbommar i början blev det. Kanske ett par minuter sammalagt. Det var ganska fin och lättlöpt terräng i början. Mot slutet hade vi en lite längre sträcka dör vi bland annat passerade över en sjö. Efter sjön skulle vi över ett högt berg. Där var det stökigt med branter stenar och tät skog. Där tog det lite tid, men det gjorde det nog för de flesta. Det i alla fall berget som var samtalsämnet efter loppet.
Efter berget var det inte så långt kvar till mål. Som vanligt var det mycket folk i skogen så det gäller att vara fokuserad på sin egen bana så man inte dras med till fel kontroll. Nu gäller det att ladda inför nästa etapp. Då väntar säkert nya överraskningar.
Lite grann från ovan
Eksjö brandförsvar hade en bil ute på O-Ringens centralort. För tio kronor kunde man åka upp i liften. Jag och yngsta tonåringen gjorde en tur. Eftersom jag hade kameran med mig så blev det några bilder.
Uppe på 27 meter fick man en bra överblick över Sveriges största campingsplats. Ännu är den inte fullbelagd men det kommer nya gäster hela tiden.
Uppe på 27 meter fick man en bra överblick över Sveriges största campingsplats. Ännu är den inte fullbelagd men det kommer nya gäster hela tiden.
Det börjar ta form
I dag har det rullat in en del husbilar och husvagnar under dagen. Det är dock ingen riktig rusning ännu. Det kommer säkert en hel del under morgon dagen.
Alla deltagande länders flaggor är hissade vid cermoniplatsen. Yngsta tonåringen, som är flaggnörd, har redan briljerat med att räkna upp alla länders flaggor. Det stora tätlet är restaurangen där man kan bli serverad alla möjliga rätter från pizza till husmanskost. Du kan också få en fika.
På campingen är det än så länge långt i från fullt, men troligen är den stora ankomstdagen i morgon. Även i mässan har det varit ganska lungt. Vi laddar för morgondagen då vi ska ta emot resten av deltagarna.
Alla deltagande länders flaggor är hissade vid cermoniplatsen. Yngsta tonåringen, som är flaggnörd, har redan briljerat med att räkna upp alla länders flaggor. Det stora tätlet är restaurangen där man kan bli serverad alla möjliga rätter från pizza till husmanskost. Du kan också få en fika.
På campingen är det än så länge långt i från fullt, men troligen är den stora ankomstdagen i morgon. Även i mässan har det varit ganska lungt. Vi laddar för morgondagen då vi ska ta emot resten av deltagarna.
Bygge
Vi kom iväg till Eksjö. Värken höll i sig hela natten och jag sov dåligt. Jag hade ont på morgonen när jag gick upp.Medan jag packade åkte hustrun iväg till Apoteket och fick tag på något muskelavslappnande. Det var bra för redan efter någon timme började det kännas bättre. Nu är det ännu bättre men inte helt OK.
Väl framme i Eksjö startade byggarbetet av mässmontern direkt. Vi hade hjälp av en som kunde sina saker så det handlade mest om att peka och tala om hur allt skulle vara. Det blev bra och vi blev klara med allt redan under kvällen.
Kvällen avslutades med pizza och trevligt sällskap mitt inne i Eksjös gamla trästad. Ska du till Eksjö så passa på att ta en promenad i den gamla trästaden. Den är väl värd ett besök.
Väl framme i Eksjö startade byggarbetet av mässmontern direkt. Vi hade hjälp av en som kunde sina saker så det handlade mest om att peka och tala om hur allt skulle vara. Det blev bra och vi blev klara med allt redan under kvällen.
Kvällen avslutades med pizza och trevligt sällskap mitt inne i Eksjös gamla trästad. Ska du till Eksjö så passa på att ta en promenad i den gamla trästaden. Den är väl värd ett besök.
Bad och värk
Har ont i ryggen och nacken. Jag vet inte riktigt vad jag har gjort, om jag nu har gjort något. Värken startar i en punkt mellan höger skulderblad och ryggraden. Problemet är att jag spänner mig så att värken sprids upp mot nacken. Det känns inte bra. Vi får se om jag kan vila lite under natten. I morgon är tanken att jag och yngsta tonåringen ska sätta oss i bilen för att åka till Eksjö och årets upplaga av O-Ringen. Vi ska självklart springa tävlingen men jag ska också jobba i mässan under veckan. Om nu inte nacken sätter stopp. Kanske ska jag vila i morgon och åka lite senare. Vi får se vad som händer.
Vi har varit en stund på stranden i dag, närmare bestämt Schwiezerdalen i utkanten av Dalarö. Här finns en liten sandstrand med en del gräsytor. Det är ganska långgrunt, så man får gå en bit innan man kan doppa sig. Det var ganska mycket folk och vattnet var ganska varmt. Om man blickar ut över stranden kan man en bit bort se Dalarö Skans. Skansen började anläggas av Karl X Gustaf år 1656. Fram till 1854 användes skansen av militären. Numera är det skärgårdskrog där bland annat bröloppsfester är vanliga.
Vi har varit en stund på stranden i dag, närmare bestämt Schwiezerdalen i utkanten av Dalarö. Här finns en liten sandstrand med en del gräsytor. Det är ganska långgrunt, så man får gå en bit innan man kan doppa sig. Det var ganska mycket folk och vattnet var ganska varmt. Om man blickar ut över stranden kan man en bit bort se Dalarö Skans. Skansen började anläggas av Karl X Gustaf år 1656. Fram till 1854 användes skansen av militären. Numera är det skärgårdskrog där bland annat bröloppsfester är vanliga.
Hemma igen...
.... efter två och en halv vecka på västkusten. Det är skönt att vara hemifrån ett tag men det alltid skönt att komma hem igen. Det hinner hända en hel del på några veckor fast man är ledig och inte gör så mycket. Här är en lite titt tillbaka i fotoalbumet.
Här är en liten bild från Världsungdomsspelen på Ullevi. De här tjejerna ska snart springa sitt heat på 300 meter häck. Som en del i uppvärmningen och uppladdningen tränar de starter och reaktion samtidigt som startern skjuter iväg ett annat heat. Startern står i röd tröja och man kan också skymta tjejen på bana ett som snart ska starta på riktigt.
Sommarens alla blommor visar sig i all sin prakt. Här är en klöver av den röda varianten som visar upp sig i en intensiv färg. Den är inte så här fin i så många dagar. Efter ett tag övergår färgen till en mer brun nyans, men olika blomor har sin blomstringstid så det finns alltid några blommor som står i blom.
Den sista bilden visar hur växlande vädret kan vara på sommaren. Ena stunden skinner solen från en klarblå himmel. En stund senare tornar hotfulla moln upp sig som en förvarning om oväder. Oavsett väder kan man alltid få energi av det både för egen del och som uppvärmning och elektricitet. Sommaren fortsätter och halva semestern är kvar även om jag ska jobba en dryg vecka från och med torsdag. Mer om det senare.
Här är en liten bild från Världsungdomsspelen på Ullevi. De här tjejerna ska snart springa sitt heat på 300 meter häck. Som en del i uppvärmningen och uppladdningen tränar de starter och reaktion samtidigt som startern skjuter iväg ett annat heat. Startern står i röd tröja och man kan också skymta tjejen på bana ett som snart ska starta på riktigt.
Sommarens alla blommor visar sig i all sin prakt. Här är en klöver av den röda varianten som visar upp sig i en intensiv färg. Den är inte så här fin i så många dagar. Efter ett tag övergår färgen till en mer brun nyans, men olika blomor har sin blomstringstid så det finns alltid några blommor som står i blom.
Den sista bilden visar hur växlande vädret kan vara på sommaren. Ena stunden skinner solen från en klarblå himmel. En stund senare tornar hotfulla moln upp sig som en förvarning om oväder. Oavsett väder kan man alltid få energi av det både för egen del och som uppvärmning och elektricitet. Sommaren fortsätter och halva semestern är kvar även om jag ska jobba en dryg vecka från och med torsdag. Mer om det senare.
Jaktstart och glömska
I dag avslutades Hallands 3-dagars med den sista etappen. För de flesta klasserna var det jaktstart som gällde. Det innebär att den som leder sammanlagt startar först och sen startar de övriga med det tidsavstånd som gäller. Först i mål vinner. För egen del så lyckades jag plocka fem placeringar. Redan vid den första kontrollen var han som startade straxt efter mig i kapp. Han sprang lite fortare än vad jag gjorde så han försvann på väg mot andra kontrollen. När jag tagit den kontrollen såg jag han som startade alldeles före mig. Han stod och läste kartan på väg mot tredje kontrollen. Han hade inte full koll på läget. Då är det skönt att själv ha koll. Efter det såg jag inga andra i min egen klass, men tydligen hade jag sprungit om ytterligare fyra stycken. En av dem var han som sprang om mig i början.
Yngsta tonåringen var inte helt nöjd efter sitt lopp. En del bommar men ändå två plockade placeringar. En miss han gjorde var att ta fel tröja. Han sprang loppet med min tröja. Det kan man nästan se på bilden.
Hustrun gick ut som åttonde i sin klass. Ledare var ganska långt för men till andraplatsen var det knappt två minuter. Redan i början av loppet hade de sju löparna samlat i hop sig till en klunga. De flesta av dem var tillsammans vid andra och tredje kontrollen. På väg till fjärde tog de lite olika vägval. Då kommer hustrun på att hon inte stämplade vid den tredje kontrollen. Av någon anledning glömde hon bort det. Det var för långt att vända tillbaka så det blev till att inse att det inte skulle bli någon slutplacering. Tiden i mål hade dock räckt till en fjärde plats. Så kan det gå.
Yngsta tonåringen var inte helt nöjd efter sitt lopp. En del bommar men ändå två plockade placeringar. En miss han gjorde var att ta fel tröja. Han sprang loppet med min tröja. Det kan man nästan se på bilden.
Hustrun gick ut som åttonde i sin klass. Ledare var ganska långt för men till andraplatsen var det knappt två minuter. Redan i början av loppet hade de sju löparna samlat i hop sig till en klunga. De flesta av dem var tillsammans vid andra och tredje kontrollen. På väg till fjärde tog de lite olika vägval. Då kommer hustrun på att hon inte stämplade vid den tredje kontrollen. Av någon anledning glömde hon bort det. Det var för långt att vända tillbaka så det blev till att inse att det inte skulle bli någon slutplacering. Tiden i mål hade dock räckt till en fjärde plats. Så kan det gå.
Knatteknat och hjortron
Det var ganska många år sen jag var med på Knatteknat. I dag fick jag möjligheten igen genom tonåringarnas kusiner. På min lott föll tvååringen. Till att börja med var det ganska enkel terräng men en bit in på banan blev det mycket pinar på marken och en del vatten och gegga. Det gällde att hålla tungan rätt i munnen. Appropå tungan så var det så att vid en kontroll fick man ta en kaka. Efter två tuggor på kakan skulle den sparas. Nu bar det sig inte bättre att några pinnar var i vägen och plötsligt så låg både kakan och tvåringen på marken. Både kakan och handen som höll i kakan blev smutsiga. Katastrofen var nära. Jag fick i uppdrag att se till att kakan blev ren. Skräp på kakan kan man ju inte ha. Man kan ju få det i magen. Precis innan jag skulle lämna tillbaka den rengjorda kakan slickade tvååringen i sig det sista av smutsen på handen. Så var det med det.
Observara kakan i vänster hand
Efter tävlingen gjorde vi en liten utflykt till Bockstens mosse. Det var här som man 1936 hittade Bockstensmannen som blivit mördad 600 år tidigare. PH-värdet i mossen hade hjälp till att bevara både kroppen och kläderna så pass väl att de numera kan beskådas på museum i Varberg. Själva fyndplatsen är i dag inte så speciell. En skylt i en torvmosse är det enda så påminner om var mordet begicks.
Själva mordet var desto grymmare. Av okänd anledning har någon eller några spetsat Bockstensmannen med ett antal träpålar genom kroppen. Pålarna har också sett till att mannens kropp blivit kvar i mossen tills en vårdag 1936 då en bonde från trakten skulle bryta torv i mossen. Polisen lär ha kopplats in men det visade sig att brottet sen länge varit preskriberat.
Vi gjorde andra fynd i mossen. Det fanns en hel del stora och fina blåbär. Lite mer oväntat var kanske fyndet av hjortron. Det var inte så många och inte så stora men de som var mogna smakade bra.
Observara kakan i vänster hand
Efter tävlingen gjorde vi en liten utflykt till Bockstens mosse. Det var här som man 1936 hittade Bockstensmannen som blivit mördad 600 år tidigare. PH-värdet i mossen hade hjälp till att bevara både kroppen och kläderna så pass väl att de numera kan beskådas på museum i Varberg. Själva fyndplatsen är i dag inte så speciell. En skylt i en torvmosse är det enda så påminner om var mordet begicks.
Själva mordet var desto grymmare. Av okänd anledning har någon eller några spetsat Bockstensmannen med ett antal träpålar genom kroppen. Pålarna har också sett till att mannens kropp blivit kvar i mossen tills en vårdag 1936 då en bonde från trakten skulle bryta torv i mossen. Polisen lär ha kopplats in men det visade sig att brottet sen länge varit preskriberat.
Vi gjorde andra fynd i mossen. Det fanns en hel del stora och fina blåbär. Lite mer oväntat var kanske fyndet av hjortron. Det var inte så många och inte så stora men de som var mogna smakade bra.
Ont här, ont där och så lite blod
Första etappen av Hallands tredagars i orientering har avgjorts i kväll. Yngsta tonåringen startade först med undantag av de efteranmälda. Förhoppningarna var ganska stora innan men det tog längre tid är beräknat att ta sig runt banan. Vaden som gjort ont tidigare kändes även i dag. Båda knäna smärtade också liksom huvudet. Dessutom föll han i skogen och slog upp ett sår på tummen som blödde en del. Som om inte det vore nog missade han en del i skogen. På en sträcka hade han halva segrartiden.
Det var den nionde kontrollen som skapade mest problem men det var inte bara den kontrollen. Det var flera som inte satt riktigt där han ville. Själv tyckte jag att en del av kontrollerna var lite väl gömda. Jag tog i alla fall en meriterande seger i spurttävlingen. Det är inte ofta som jag är bäst i familjen på upploppet, men i dag slog jag till.
I morgon är det en ny dag med chans till förbättring. Skärpa och fokusering är det som gäller.
Det var den nionde kontrollen som skapade mest problem men det var inte bara den kontrollen. Det var flera som inte satt riktigt där han ville. Själv tyckte jag att en del av kontrollerna var lite väl gömda. Jag tog i alla fall en meriterande seger i spurttävlingen. Det är inte ofta som jag är bäst i familjen på upploppet, men i dag slog jag till.
I morgon är det en ny dag med chans till förbättring. Skärpa och fokusering är det som gäller.
Regntunga skyar
Var det inte en gammal låt som hette så? I dag hade vi tänkt att göra en liten utflykt till Klädesholmen. Det är en liten ö alldeles utanför Tjörn. Man kommer dit via en vägbro. Klädesholmen är kanske mest känt för sina sillfabriker. En gång i tiden fanns det över 20 olika fabriker men numera finns det bara en kvar. Den tillverkar desto mera sill. Du kan hitta sill från Klädesholmen i nästan vilken livsmedelsbutik som helst. Vi skulle inte dit för att titta på sill utan för att ta en promenad, titta på husen som ligger tätt intill varandra och gå ut på klipporna mot havet. Så blev det inte riktikgt. När vi kom fram såg himlen ut så här.
Och så här.
Vi fick åka hem och ta en fika istället. Det är inte helt fel det heller.
Och så här.
Vi fick åka hem och ta en fika istället. Det är inte helt fel det heller.
Milsvidd utsikt och en gammal grind
Förra sommaren var jag ute och sprang på den nordvästra delen av Tjörn. Jag har gjort det många gånger. Terrängen är mycket svårframkomlig och kuperad. Det finns ingen karta över området så det är bara att springa ut i blindo. Förra sommaren när jag var ute och sprang hittade jag en gammal stig som säkert använts tidigare. Jag följde den en bit och kom fram till en stenmur med en gammal grind. Den var kanske inte så vacker men i den miljön så såg jag genast grinden som ett fotografi. Tyvärr hade jag ingen kamera med mig den gången.
I kväll tog jag och den äldsta och yngsta tonåringen en promenad i bergen. Vi började med att gå upp på ett av Tjörns högsta berg, Tranerös. Det är en inte så lång men bitvis ganska besvärlig vandring. Toppen ligger på 97,7 meter över havet. Från toppen har man en milsvidd utsikt åt alla fyra väderstreck. Just i kväll såg det ut så här åt nordost.
På andra sidan av Stigfjorden på de södra delarna av Orust kom det en regnskur men över oss sken solen. Om man vände sig mot nordväst så stod solen fortfarande ganska högt på himlen.
På vägen ner för berget så gick vi en annan väg, eller snarare klättrade. Jag ville gör ett försök att hitta tillbaka till grinden jag såg förra sommaren. Det var ingen enkel väg och vi fick klättra ner för branter och ändra våra planer flera gånger. Till slut hittade vi ändå en liten otydlig stig. Jag tyckte jag kände igen mig och vi beslutade att gå till vänster. Efter bara 50 meter såg vi den. Inte dåligt. Nu hade jag kameran med och kunde ta flera bilder. Här är en av dem.
I kväll tog jag och den äldsta och yngsta tonåringen en promenad i bergen. Vi började med att gå upp på ett av Tjörns högsta berg, Tranerös. Det är en inte så lång men bitvis ganska besvärlig vandring. Toppen ligger på 97,7 meter över havet. Från toppen har man en milsvidd utsikt åt alla fyra väderstreck. Just i kväll såg det ut så här åt nordost.
På andra sidan av Stigfjorden på de södra delarna av Orust kom det en regnskur men över oss sken solen. Om man vände sig mot nordväst så stod solen fortfarande ganska högt på himlen.
På vägen ner för berget så gick vi en annan väg, eller snarare klättrade. Jag ville gör ett försök att hitta tillbaka till grinden jag såg förra sommaren. Det var ingen enkel väg och vi fick klättra ner för branter och ändra våra planer flera gånger. Till slut hittade vi ändå en liten otydlig stig. Jag tyckte jag kände igen mig och vi beslutade att gå till vänster. Efter bara 50 meter såg vi den. Inte dåligt. Nu hade jag kameran med och kunde ta flera bilder. Här är en av dem.
Bloggare i bild
För första gången är jag själv med på en bild som jag lägger ut på bloggen. För en liten stund sen tog jag kameran med mig upp på ett berg i närheten och tog några bilder på utsikten och horisonten som forfarande präglades av den nedgående solen. Genom att lägga kameran på berget och palla upp den så att den stod nästan rakt kunde jag faktiskt både hinna trycka av och springa fram för att ställa mig framför kameran för en gångs skull. Det kommer inte att bli någon vana. Bilden togs 22,49.
Horisonten blev nästan rak. Det är ibland ett litet problem med den här typen av bilder att få horisonten rak. Ibland luras ögat av bergssluttningar och annat.
Jag passade också på att byta objektiv så att jag kunde zooma lite. Då framträder lite andra detaljer. En fyr blinkar långt ute i havsbandet. En liten båt med sin topplanterna synlig är på väg in till Björholmen för natten. I nedre kanten syns ett av husen i Halsbäck och lite längre ut kan man skymta husen i Mollösund.
Åt andra hållet tornade några mer hotfulla moln upp sig. Kanske kommer det att bli regn till natten och kanske lite åska. Det skulle vara lite häftigt att lyckas fånga en blixt på bild, men jag går nog inte upp i natt. Det får bli en annan gång.
Horisonten blev nästan rak. Det är ibland ett litet problem med den här typen av bilder att få horisonten rak. Ibland luras ögat av bergssluttningar och annat.
Jag passade också på att byta objektiv så att jag kunde zooma lite. Då framträder lite andra detaljer. En fyr blinkar långt ute i havsbandet. En liten båt med sin topplanterna synlig är på väg in till Björholmen för natten. I nedre kanten syns ett av husen i Halsbäck och lite längre ut kan man skymta husen i Mollösund.
Åt andra hållet tornade några mer hotfulla moln upp sig. Kanske kommer det att bli regn till natten och kanske lite åska. Det skulle vara lite häftigt att lyckas fånga en blixt på bild, men jag går nog inte upp i natt. Det får bli en annan gång.
Bommar...
... master och segel i massor såg vi i Skärhamn i dag. I dag och i morgon så är det en samling för gamla segelskutor samtidigt som Skärhamns egen skuta Atene fyller 100 år.
När Atene inte är ute på havet ligger hon vid kaj inne i Skärhamn. Jag gillar färgen av lackat trä och det finns det gott om på Atene och de andra båtarna. Det finns gott om spännande detaljer att titta på.
Totalt var det säkert mer än 20 segelskutor som låg förtöjda vid kajen. Det var en hel skog av master, bommar, rig, vimplar. Visst skulle det vara spännande att få följa med ut på havet och låta vinden fylla seglen.
När Atene inte är ute på havet ligger hon vid kaj inne i Skärhamn. Jag gillar färgen av lackat trä och det finns det gott om på Atene och de andra båtarna. Det finns gott om spännande detaljer att titta på.
Totalt var det säkert mer än 20 segelskutor som låg förtöjda vid kajen. Det var en hel skog av master, bommar, rig, vimplar. Visst skulle det vara spännande att få följa med ut på havet och låta vinden fylla seglen.
Träning på karta som inte stämmer....
... eller var det vi som inte var på rätt ställe hela tiden? Jag vill nog hävda att det var det första. Den yngsta tonåringen har tävlat i friidrott i dag. Min tanke var att lägga ut några bilder här, men så blir det inte. När jag skulle börja fotografera så fanns det inget minneskort i kameran. Då går det inte att lagra några bilder och då blir det inga bilder på bloggen. Han hade fortfarande ont i sin krampande vad men lyckades ändå med två pers. Först hoppade han längd och landade på 4,87 meter. Sen var det en paus på tre timmar innan höjdhoppet började. Med lite problem på vägen lyckades han i alla fall ta sig över 1,53 meter vilket är en höjning av det förra perset som slogs för en vecka sen.
Det var i pausen som vi, jag och hustrun, stack ut på en träningsrunda. Jag ville testa om min vad höll för löpning. Det gjorde den. Kartan vi sprang på är från 1992 och det har hänt en del i skogen sen dess. Det är dock inte det som gör att den inte stämmer. Jag upplevde den som skev och som om det fattades ganska stora detaljer.
Vi parkerade bilen på grusplanen mellan 3:an och 4:an och sprang över vägen och tog oss bort mot 7:an. Efter det tog vi oss till 13:e. Här stämmer det ganska bra med undantag för lite nya hus. Vi sprang vidare mot 15:e och sen 18:e. Det var inte heller några stora problem förutom lite nya hyggen. På väg mellan 18:e och 19:e sprang vi på en stor brant. Vi sprang väl snett sa vi och trodde att vi kommit till banten alldeles norr om kontrollen, men sen såg vi den avlånga höjden väster om kontrollen. Vi fortsatte och kom till mossen. Kartan stämde igen. Vi hittade 19:e kontrollen och sprang vidare mot 17:e. Här blev det problem igen. Här fattades det en hel del detaljer på kartan. Branten som vi tror var rätt var minst tio meter hög och vi kom snett när vi skulle vidare mot kontroll 21. Kontrollerna 25 och 24 gick ganska bra men vid 26 blev det lite konstigt igen.
Efter rundan i skogen badade vi för att kyla ned oss lite, om man nu kan kyla ner sig när vattnet är 23-24 grader. Om du undrar så sprang vi på Stenungsön som ligger precis utanför Stenungsund på väg mot Tjörn.
Det var i pausen som vi, jag och hustrun, stack ut på en träningsrunda. Jag ville testa om min vad höll för löpning. Det gjorde den. Kartan vi sprang på är från 1992 och det har hänt en del i skogen sen dess. Det är dock inte det som gör att den inte stämmer. Jag upplevde den som skev och som om det fattades ganska stora detaljer.
Vi parkerade bilen på grusplanen mellan 3:an och 4:an och sprang över vägen och tog oss bort mot 7:an. Efter det tog vi oss till 13:e. Här stämmer det ganska bra med undantag för lite nya hus. Vi sprang vidare mot 15:e och sen 18:e. Det var inte heller några stora problem förutom lite nya hyggen. På väg mellan 18:e och 19:e sprang vi på en stor brant. Vi sprang väl snett sa vi och trodde att vi kommit till banten alldeles norr om kontrollen, men sen såg vi den avlånga höjden väster om kontrollen. Vi fortsatte och kom till mossen. Kartan stämde igen. Vi hittade 19:e kontrollen och sprang vidare mot 17:e. Här blev det problem igen. Här fattades det en hel del detaljer på kartan. Branten som vi tror var rätt var minst tio meter hög och vi kom snett när vi skulle vidare mot kontroll 21. Kontrollerna 25 och 24 gick ganska bra men vid 26 blev det lite konstigt igen.
Efter rundan i skogen badade vi för att kyla ned oss lite, om man nu kan kyla ner sig när vattnet är 23-24 grader. Om du undrar så sprang vi på Stenungsön som ligger precis utanför Stenungsund på väg mot Tjörn.
Ett höjdhopp i tre delar
I går blev det inget bloggande. Det fanns liksom inte tid och dessutom var jag inte i närheten av någon dator på hela dagen. Ganska skönt det också. I dag har det varit dags för lite mer friidrott. Bohuskampens första dag har avgjord i Stenungsund i dag. Bohuskampen är egentligen en mångkampstävling men mellersta tonåringen fick möjlighet att vara med på höjdhoppet. Det gick ganska bra även om hon inte var nöjd. Hon klarade 1,62 meter vilket hade varit utomhuspers för en vecka sen. Krav ökar naturligtvis. Här nedanför kan du se tre bilder i följd som visar hoppet från sista steget till landningen i mattan.
I morgon ska yngsta tonåringen tävla i längd, höjd och 800 meter om han kan. Han var på Liseberg hela dagen i går och fick kramp i vaden i natt. Det är bara att hoppas att det går över till i morgon.
Små röda gubbar
Även idag har solen brännt på från en klarblå himmel och det har varit 23 grader i vattnet. Det finns säkert en hel del röda gubbar och gummor både här och där. Nu var det egentligen inte de jag tänkte på utan de som vi plockade.
Fältet med jordgubbar är säkert konstbevattnat och därför finns det fortfarande gott om dem. Nu var vi fem personer som plockade så det tog inte så många minuter att få ihop fyra liter. Det gick nästan lika fort att äta upp dem, men då var vi i och för sig sju personer.
Det har blivit en cykeltur i dag också. Det blev samma runda som i förrgår. Jag passade på att ta några bilder även i dag, från nästan samma ställe som förra gången. Ändå blir det helt nya vyer.
Cykeln hade nya däck eftersom de gamla var slitna och det är lite irriterande med alla punkteringar. Den nya däcken var lite grövre mönstrade så det tog emot lite på de asfalterade vägarna, men det var en del motvind också. Vad som tog emot mest vet jag inte. Det kanske var jag som inte hade tillräckligt med kraft i pedalerna.
Havets monster
Vattnet var klart men inte speciellt kallt. Det låg lungt och stilla förutom några små krusningar på ytan skapade av den milda sjöbrisen. Solen sken från en klarblå himmel. Långt borta i nordost tornade lite hotfulla moln upp sig inne över fastlandet, men som vanligt löstes de upp ute över havet. Plötsligt bryts stillheten av något. Havets lugna yta blir orolig och en våg växer sig allt högre. Något under vattenytan stör lugnet.
Så var det naturligtvis inte, men man kan väl få låta fantasin skena iväg. Det är inte så svårt när man studerar en krabbklo på lite närmare håll. Så här ser den lite skräckinjagande ut, men i verkligheten är inte "käften" mer än en dryg centimeter lång. Den här låg på en klippa. Kanske har någon större fågel tagit upp krabban för att få sig lite mat men lämnat själva klon för att den är svårare att komma åt.
Så här såg det egentligen ut. Ganska likt den inledande beskrivningen. De hotfulla molnen kom aldrig närmare, men det är ganska vanligt att det ligger hotfulla moln just där över Orust och bort mot Uddevalla. Om du är skarpsynt kanske du kan ana några blå blommor i bildens nedre del.
Så här ser de ut på lite närmare håll. Jag tycker att det är lite spännande att fotografera ur lite olika vinklar och på lite olika sätt. Den här blomman finns ju med på två bilder men de är helt olika.
Så var det naturligtvis inte, men man kan väl få låta fantasin skena iväg. Det är inte så svårt när man studerar en krabbklo på lite närmare håll. Så här ser den lite skräckinjagande ut, men i verkligheten är inte "käften" mer än en dryg centimeter lång. Den här låg på en klippa. Kanske har någon större fågel tagit upp krabban för att få sig lite mat men lämnat själva klon för att den är svårare att komma åt.
Så här såg det egentligen ut. Ganska likt den inledande beskrivningen. De hotfulla molnen kom aldrig närmare, men det är ganska vanligt att det ligger hotfulla moln just där över Orust och bort mot Uddevalla. Om du är skarpsynt kanske du kan ana några blå blommor i bildens nedre del.
Så här ser de ut på lite närmare håll. Jag tycker att det är lite spännande att fotografera ur lite olika vinklar och på lite olika sätt. Den här blomman finns ju med på två bilder men de är helt olika.
