Klart

Har åkt skridskor på Drevviken igen. Isen var hyfsad men snöfall, töväder och köldgrader har gjort den lite knölig och på något ställe var det till och med ett stort hål med vatten och issörja. Den första delen från Norrby i Haninge upp till Sköndal var det motvind men hela tillbakavägen var det en skön medvind. Det går ganska mycket fortare i medvinden. På bilderna syns inte vinden men man kan få en liten uppfattning om hur isen var.

Även om det nu kommit lite snö så börjar man längta lite efter våren, speciellt nu som det har blivit lite varmare och snön börjar bli till slask. Därför tänkte jag bjuda på lite vårblommor. Det dröjer inte så länge innan du kan se nya upplagor av blommorna.


Vitsippor


Liljekonvalj


Adam och Eva


Styvmorsviol

... vatten vid strandkanten och en massa små stenar och snäckor. Går man på en strand och tittar på vad som finns i vattenbrynet upptäcker man naturens variation i oändlighet. Ingen sten eller snäcka är den andra lik.



Den här snäckan ligger under vattnet men när det är stilla och klart vatten ser det nästan ut som om den ligger på stranden i det fria.

Även när vattnet inte är helt stilla kan man hitta spännande bilder och vyer. Det blir lite mera liv i bilden när man lyckas fånga vågornas rörelse. Inget är bättre än det andra. Det är kontrasterna som gör att man upplever skillander. Se dig omkring och se vad naturen bjuder på.

Friidrottstävling i dagarna två har det varit nu i helgen. På lördagen sprang yngsta tonåringen 1000 meter. Det var ett bra lopp men det räckte inte riktigt till ett nytt pers. Det saknades ett par sekunder. I dag, söndag, gick det bättre. Först var det dags för ett lopp över 60 meter häck. Det resulterade i ett pers med några tiondelar. Häck är en svår gren rent tekniskt. Det gäller att passera häckarna så snabbt som möjligt. Ännu finns inte det riktiga flytet över häckarna utan det är mer hopp av det hela, men med lite träning blir det bättre.



Det andra loppet för dagen gick över 200 meter, ett varv runt arenan. Det hjälpte nu inte att ha den attraktiva ytterbanan, man får ju hjälp av en liten nerförsbacke i utgången av kurvorna. Det blev en sista plats i heatet men ett nytt personligt rekord med ett par sekunder. Nu har han inte sprungit just den här distansen på ett tag så det är svårt att jämföra, men ändå.

Den mellersta tonåringen hoppade höjd. Det såg bra ut redan på inhoppningen. Sen gick det lätt fram till 1,57 där alla höjder på vägen fram dit togs i första försöket med god marginal. I det första försöket på tangerat pers, 1,60, blev det en första rivning. I andra försöket var flytet tillbaka och höjden togs med god marginal.



Hoppningen gick vidare och efter ett misslycket försök på nya personliga rekordet 1,63 var det dags att klara även den höjden med god marginal. En ny höjning med tre centimeter och den här gången gled hon över 1,66 i första försöket, även nu med god marginal. En ny höjning med tre centimeter, men den här gågnen blev det lite för mycket. Två bra försök blev det dock, så det är inte så långt borta. På vägen fram mot det ny personliga rekordet blev också guldmedaljen i DM säkrad.



Det gäller att se lite cool ut mellan hoppen. Alltid kan man psyka någon. Kanske var det ett smart drag att lägga beslag på den blå mattan för att kunna vila på. När man tränar får man ju alltid slita med styrketräning på den under sträng uppsikt av demontränaren. I dag var det slappa som gällde.

Solen skiner och värmer lite. Det är några minusgrader i luften och lite kyligt i motvinden. Det är lite snö på isen och på några ställen har snön frusit fast lite och då går det trögt att åka. Har man lite fart så hugger det lite, så det gäller att vara med så att man inte går omkull. Isen är tjock, säkert tre decimeter. På stora delar av sjön har man till och med kört bil.


Drevviken 20 februari 2009

Eftersom det var fredag så var det inte så mycket folk ut och åkte skridsskor. Jag såg kanske 20 skridskoåkare, några sparkåkare, två skidåkare, en motocykel och ett antal som promenerade. Det var en lätt motvind hela vägen i mot Sköndal, men på tillbakavägen var det en skön medvind. Kanske kan det bli ytterligare en tur i helgen.

För ett drygt halvår sen flyttade hela familjen. När man letar efter ny bostad är det många olika saker att ta hänsyn till. En viktig aspekt för oss var närhet till skogen och naturen. Det läge vi hittade kan inte bli mycket närmare skogen. Från ytterdörren till skogen är det cirka 40 meter. Där finns karta och fin Södertörnsterräng. Våren 2007 var jag banläggare för en tvådagarstävling på kartan. I dag sprang jag en del av en av banorna. Jag tycker att det är roligt att springa banor som jag själv har lagt. Efter tävlingen vet jag ju vilka vägar deltagarna valde att ta. Då kan man få en uppfattning om vad deltagarna upplevde under tävlingen.



Här är en del av banan som användes av D 21 Lång och H 40. Det är ganska krävande terräng med några högre höjder. Det mesta av det som är vitt på kartan är mycket fin terräng. Undantaget är terrängen kring kontroll 2 och 3 där skogen är lite yngre vilket gör framkomligheten något sämre.

Hemifrån är det omkring 700 meter fågelvägen till den västra kartkanten. Vi tycker att det är ett bra läge. Lite längre österut ligger Tyresta By där vi sprang i helgen. Det är nära till fin terräng att springa i eller bara ut och promenera och kanske leta efter svamp.

Man kan undra hur min lärare på mellanstadiet vågade ta med sig hela klassen på skolresa till Island. Vi gick i årskurs 5 och till sin hjälp hade hon en lärarkollega och sin ex-pojkvän. Hon hade kommit i kontakt med en lärare från Eskilstuna som hade gjort resan tidigare med några klasser och nu fick vi följa med. I maj 1974 gav vi oss iväg på det stora äventyret. För många av oss var det första gången vi flög. Nu fick vi flyga med Sovjetiska Aeroflot till Köpenhamn för att byta till flyget till Island. Bara att få åka på rullbanadet på Kastrup var spännade.

Vi var på Island i en vecka och hann med en hel del. Jag minns inte allt men en hel del. Jag fotograferade redan på den tiden så det finns en del bilder. På den tiden hade jag en liten enkel kamera, Kodak Instamatic, som trots allt tog ganska bra bilder. Med tiden har de bleknat och blivit dammiga.Den bild som väckte störst uppmärksamhet i klassen i efterhand var "bubblan". Det var flera som försökte fånga geyser precis innan bubblan brast. Jag lyckades nästan.



Vi var också vid Islands mest kända vattenfall, Gullfoss. Det var en lite äventyrlig väg dit och nedanför fallet hade floden ätit sig djupt ned och bildat en ravin. Vid själva fallet fanns det inga avspärrningar så det gick att komma riktigt när och faktiskt känna på vattnet. En av killarna i klassen höll på att komma lite för nära och det var inte långt ifrån att han hade fallit i. Nu gick det som tur var bra.





Vi hann också med att bada i vatten uppvärmt av varma källor, besöka kyrkor, gamla byar, se Islandshästar och mycket annat. Jag minns också att vi köpte glass för 50 kronor, isländska. I den åldern hade vi naturligtvis svårt med att förstå olika valutor så 50 kronor kändes dyrt. Egentligen var det lite billigare än hemma i Sverige men jag tror att när valutan heter krona så känns det dyrt.



En annan upplevelse som jag minns var när vi gick på kraterkanten på en vulkan. Vulkanen var inte aktiv med med en 12-årings fantasi blev det lite liv i vulkanen. Många upplevelser som fortfarande finns kvar i minnet.

Det var en av rubrikerna i Skärmen 1965. Skärmen var under en lång rad år orienteringens årsbok med reportage, statstik och mycket annat. Under just den här rubriken finns ett reportage om junior-SM 1964. Tävlingen avgjordes delvis i samma område som 25-manna 2009. Målet var beläget i det som i dag är Jordbro industriområde mellan en kemisk industri och en möbelaffär. Då var det mer en öppen hed med sand och grus i botten. Av bilderna att döma var det inget stort publikarrangemang men arrangören Järla IF får beröm för banor och övriga arrangemang.


Foto: Haningebladet

Själva tävlingen föregicks av en tesupé. Då visade tävlingsledaren upp två fina armbandsur som skulle tillfalla dam- respektive herrsegraren. Artikelförfattaren Tore Jägerström beskriver en händelse under tesupén på följande sätt. "Flickan mitt emot mig vid bordet suckade högt "Och jag som inte har något armbandsur" . Hon rodnade över sitt spontana utfall och darrade märkbart på handen av spänning då hon skulle dricka sitt te. Min första tanke var; stackars liten, vad kan du snygga och veka jänta ha att hämta i vresiga SM-marker?" Det visade sig att den snygga och veka jäntan var Lisbeth Masser från Orsa som dagen efter tog hem segern i damklassen. Herrklassen vanns av Lars Uno Rystedt, Arboga OK.

Angående terrängen skrev Jägerström följande: "En hastig blick på kartan gav kanske den uppfattningen att här var det bara att tuta och köra, men löparna togs snabbt ur den villfarelsen, vresiga Hanvedenmarker är i sina bästa avsnitt inte skapade för den taktiken. Banan hade dessutom en annan förtjänst, den eliminerade helt eventuell fördel av terrängkännedom, varför jag redan tidigt kunde lugna SOFT-gubbarna, att någon uteslutning av Stockholmsorienterare ej var nödvändigt." Här nedanför kan du se kartan med de båda banorna.



Slutdelen av banorna avgjordes i samma område som årets 25-manna. Nu har du fått en terrängbeskrivning, om än med några år på nacken. Ledordet i den beskrivningen var VRESIGT. Så här avslutar Jägerström sin artikel. "Det är skönt att se ungdomen storma fram som på detta SM, utan kompislöpning eller sniken bevakning, ty det togs egna initiativ och vägval av våra fina framtidslöften. Sällan har jag se så målmedvetet och självständigt orienterande som denna vackra solskensdag." Det återstår att se om årets 25-manna avgörs utan kompislöpning och sniken bevakning.

På 25-mannas femte sträcka kan lagen släppa loss alla sina herrseniorer. De är en av de längre sträckorna under tävlingen och det brukar gå undan. Sträckan kommer att vara omkring 6,5 kilometer och just nu är löptiden för täten beräknad till 37 minuter. Det gör en kilometertid på drygt fem och en halv minut. Banorna är dock inte spikade ännu så det kan bli en del justeringar. Det ska vara en svår sträcka, eller i alla fall så svår som terrängen tillåter. Den femte sträckan på 25-manna 2009 hoppas jag ska kunna bjuda på några svåra kontroller och några sträckor med vägvalsproblem. Sträckan ligger ganska mitt i tävlingen men ofta har det inte blivit så stor spridning. Det gör att det kan bli många löpare i skogen samtidigt vilket i sin tur kan innebära att kontrollerna blir lättare än det var tänkt i och med att det kommer att stå någon och stämpla nästan hela tiden. Det gäller dock att hålla reda på att man är på väg mot rätt kontroll. Att bara springa efter andra löpare är inte att rekomendera. Alla har ju inte samma bana.



Det här är ett exempel på en av de fyra banorna för sträcka fem vid 25-manna 1999. Då var det varvning för sträckan och man kunde också skymta dem i skogen vid kontroll sju om man var uppmärksam. Om det blir någon varvning för sträcka fem vid årets tävling återstår att se. Jag vill lägga bra och utmanande banor för alla sträckor. Ibland måste det bli lite kompromissande kring banorna för att få till både bra banor och varvningar. Det gäller också avväga hur många varvningar som de som tittar på hinner med att följa. 25-manna är ju en tävling då det händer mycket på kort tid och det är ibland svårt att hänga med. Jag vill prioritera bra banor och om det inkluderar en varvning på sträckan får vi som sagt se.

Nu är det friidrottstävlingar varje helg. Om man friidrottar här i Stockholmstrakten så genomförs de flesta tävlingarna i Sätrahallen. Så även denna helg då det var DM för ungdomar upp till 16 år. Den yngsta tonåringen var med i två grenar, höjd och 1000 meter. Höjdhopp handlar mycket om att få flyt och timing i ansatsen. Får man inte det är det svårt att hoppa högt. Idag fanns ingen timing och inget flyt. Slutresutatet blev elva centimeter under det personliga rekordet. Besviken förstås.

Chans till revanch på 1000 meter. Det här var det tredje 1000-metersloppet. Tidigare år har den längsta distansen varit 800 meter men med stigande ålder ökar längden. Vid det andra loppet förbättrades tiden med knappt åtta sekunder. Nu var det dags för ett nytt försök att slå personligt rekord, och det gick bra. En förbättring med ytterligare drygt fyra sekunder. Det var lite sämre än han hade som mål, men slår man personligt rekord så är det ändå OK. På lördag kommer en ny chans då det är dags för nästa lopp. Dags för ännu ett personligt rekord?

Ja det känns i alla fall så när man springer i den. I dag sprang vi i Tyrestaterrängen. Jag blev väl inspirerad av cykelturen i söndags. Det var säkert minst 15 år sen jag sprang här senast. Det är ju nationalpark och det får ju inte vara någon organiserad orienteringsverksamhet här. Terrängen består till största delen av släta och fina berghällar med gles tallskog. Jag tror inte vi sprang i något område som skulle ha varit grönt på kartan, ja kanske ett litet område på slutet. Det enda som påverkar hur fort man kan springar är kuperingen och den egna förmågan. I dag var det lite snö på marken som också gjorde att det var något tyngre än normalt. Jag tog med mig den lilla kameran och tog några bilder.



Så här ser det ut nästan hela tiden. Jag kommer inte i håg när den senaste tävlingen gick i just den här delen men 1977 avgjordes Tiomila här. Just den tävlingen var ju historisk på det sättet att damerna för första gången hade en egen tävling. Första segrare var Gävle OK. Herrklassen vanns av OK Ravinen före Ludvika OK. I Ravinens lag var de flesta juniorer. Det är nog inte möjligt nu för tiden, att vinna Tiomila med ett lag dominerat juniorer. I dag måste man nästan ha tio landslagslöpare i laget.

Vi sprang vidare och via isen på Årsjön nådde vi brandområdet från den stora branden. I sommar är det tio år sen det brann och jag minns att vi såg brandröken på flera mils avstånd. Jag har länge tänkt att jag skulle besöka området och i dag blev det av. Jag har sett det på lite håll för några år sen då vi sprang DM på andra sidan området. När vi stannade till för att titta så fick vi nästan känslan av att vara i fjällen. Det är öppet och det är alldeles tyst. Inga ljud från bilar och annat hörs. Just där vi sprang var det inte så stora problem att ta sig fram, man jag kan tänka mig att det finns områden där det är nästan omöjliga att ta sig fram.



Så här såg det ut på den plats vi var. Det var lite dis i luften vilket gjorde att blev en lite mystisk stämning. Vi sprang bara en liten bit i brandområdet innan vi vände tillbaka mot Tyresta By igen. Kartan vi sprang på är ganska gammal. I ena hörnet finns årtalet 1982. Kartan är bra men den är inte riktigt lika distinkt som en nygjord karta. Här nedanför kan du se ett litet avsnitt ur kartan. Jag har lagt in två pilar där den violetta pilen markerar fotoriktningen för det översta fotot och den blå pilen för det nedersta fotot.



Som banläggare börjar jag fantisera om att få möjlighet att lägga någon tävling området. Det skulle vara häftigt och väldigt få skulle ju ha varit i området tidigare. Det har ju varit avlyst sen 1980-talet. Jag vet att andra orienterar har sprungit i området sen dess, men de är nog inte så många. För egen del kommer det inte att dröja 15 år till nästa gång.

Den som spar han har. Jag har sparat alla banor som jag lagt till tävlingar. Allt är i ordning i en mapp för respektive tävling. Det har blivit en del genom åren. Jag plockade fram den andra tävlingen jag la i tävlingsområdet för 25-manna 2009. Det var en lite annorlunda tävling. Arrangör var en förening som inte fanns längre vid tiden för arrangemanget mer än som ett kamratgäng. Jag var inte med i föreningen men blev anlitad som banläggare. Föreningen hette OK Skogsrännarna och var på sin aktiva tid hemmahörande i Trångsund, om jag minns rätt. När föreningen upplöstes hamnade flera av medelmmarna i min förening. Därav kopplingen till mig. Tävlingen var ett Skol-DM och året var 1982. Skol-DM finns inte längre som tävling, men på den tiden var det en ganska stor tävling. Klasserna var inte de vanliga utan det var Pojckar A, Flickor C och så vidare. Kartan här nedanför visar en del av banan för Pojkar C. Det var 91 anmälda i klassen vilket tyder på att tävlingen var ganska stor sett till antalet deltagare.



Som du ser så är kartan lite tidstypisk. Det som var lite annorlunda med den här kartan var att det fanns en hel del gamla namn på platser på kartan. Jag minns att vi vid några klubbträningar hade rebusorientering där man genom att lösa en rebus fick reda på vart man skulle bege sig. På kartan kan du också se Vargstenarna som jag berättat om i ett tidigare inlägg. När jag tittar på kartan ser jag att banpåtrycket var gjort med hjälp av Mulle. Det var en tryckerianordning för banpåtryck. På en stor självhäftande tejp monterade man gummiringar och gummilinjer, förbjudna områden och allt annat som skulle tryckas på kartan. När allt var monterat och klart använde man en stor stämpeldyna för att få färg på gummiringarna. Sen la man allt på kartan och hade man lyckats så blev det en bana tryckt på kartan med inte allt för stor förskjutning. Färgen man använde hade en speciell lukt och var svår för att inte säga omöjlig att få bort från händerna, kläderna eller var den nu hade hamnat. Jag nästan känna lukten än i dag.

Sveriges natur bjuder på stor variation. Att resa runt i landet bjuder på många upplevelser, allt i från platta öppna jordbruksbygder till kuperad terräng och fjällnatur. Stora delar av landet är omgivet av hav, vi har stora insjöar och en massa skog. Jag har de senaste dryga tio åren haft förmånen att vistas en sommarvecka i fjällen. På vägen dit ser man hur mycket skog det finns. Det flesta av de här veckorna har jag tillbringat i Idre. De sista femton milen från Mora till Idre är det i stor sett bara skog. Väl framme i Idre har man faktiskt möjlighet att blicka bakåt.


Städjan 30 maj 2007

Från Idre fjäll är det en lagom tur att bestiga Städjan 1 131 meter över havet. Det kanske inte är världen hösta berg, men utsikten är fantastisk. Den här bilden är tagen mot syost och jag befinner mig straxt under toppen. Städjan har en ganska speciell profil och den sticker verkligen upp ur omgivningen. När man kommer med bil från Mora så ser man Städjan första gången när man kör in i Särna. Då har man drygt tre mil kvar till Idre. Från toppen kan man en klar dag se Sälenfjällen, en bra bit in i Norge mot Trysil och en bra bit av Härjedalen.

Att sen flytta sig till havsnivån blir en stor kontrast. Då upplever man verkligen skillnaderna i landet. Jag har tillbringat varje sommar sen 1988 på Tjörn på västkusten. Ja, faktiskt en och annan jul och en hel del påsklov också. Nästa bild är tagen på stranden där vi brukar hålla till, framför allt på sommaren. Men bilden är inte tagen på sommaren. Det är faktiskt påsken 2008. Det hade inte varit snö på hela vintern, men lagom till påsk kom det snö. Just den här dagen var det en del snöbyar över Stigfjorden. Det var knappt man såg den lilla klippön Gulskär. Plötsligt blev det en lucka i molnen och solen bröt fram och träffad just Gulskär med sina strålar. Snöbyarna drog bort och man kunde skymta Orust på andra sidan fjorden.


Tjörn, Gulskär 25 mars 2008

Två helt olika platser i landet, men samma möjlighet till speciella upplevelser. Det gäller att gå ut med öppet sinne och vara beredd på att ta in det som omgivningen erbjuder. Det finns alltid något att uppleva, stort som smått.

Den tredje sträckan på 25-manna är vikt för tjejerna. Den tredje sträckan är också speciell på det sättet att de fyra tjejerna i respektive lag går ut tillsammans när lagets löpare på sträcka två kommer in till växling. Det brukar vara ganska jämt till växling. Det kan vara något eller några lag som har gått ifrån lite men ganska snart brukar det vara en strid ström av löpare mot mål efter två sträckor. Det innebär att det på kort tid sticker ut 1 400 tjejer i skogen. Det är fler löpare än på de flesta vanliga tävlingar. Det ställer naturligtvis stora krav på arrangemanget. Bara en sån sak som att alla ska duscha efter sitt lopp gör att duschen måste kunna ta emot många på en gång. Ute i skogen ska det också fungera. Kontrollerna i början av banan måste kunna ta emot många löpare samtidigt.


Sträcka 3A 25-manna 1999

Det gäller att försöka skapa spridning på löparna samtidigt som de olika banorna ska vara likvärdiga i löptid. Jag vill också skapa utmanande orientering på den här och alla andra sträckor. Jag hoppas och tror att det kommer att lyckas. De här banorna är två av fyra banor som användes vid 25-manna 1999 för just sträcka 3.


Sträcka 3C 25-manna 1999

Det är i dag åtta månader kvar till 2009 års 25-manna. Då får jag veta hur väl jag har lyckats med banorna. I dagsläget är alla banorna preliminärt klara. De senaste veckorna har de vilat och jag har inte funderat så mycket på dem. Jag hoppas att vi inom kort beslutar hur tävlingscentrum ska se ut med målfålla, varvning, växling och kartplank. Det styr i stor utsträckning hur banorna kommer att se ut. När det väl är bestämt börjar arbetet i skogen med att märka upp alla kontroller. Sen ska banorna provlöpas för att se om de beräknade tiderna stämmer. Sen gör vi eventuella justeringar innan banorna spikas. Du kommer att få lite rapporter då och då kring det aktuella läget kring banläggningen.

... när man får blommor på jobbet. I dag har vi avslutat konferensen som jag har jobbat med hela helgen sen i fredags eftermiddag. Vi i konferensenledningen fick faktiskt var sin blomma av några av deltagarna. Det är första gången det har hänt. Det känns naturligtvis bra och det värmer att höra alla fina ord. Om vi har lyckats inspirera några ledare så att de åker hem stärkta i sin ledarroll och kan lyfta sin verksamhet med nya idéer är det naturligtvis jättebra. Just nu står blommorna i en vas på matbordet.


Blommorna

När jag kom hem så bytte jag om och drog i väg på en timmes tur på cykeln. Det var lite halt på en del mindra vägar, eller mycket halt om sanningen ska fram. Jag klarade mig från att gå omkull. Jag passerade Tyresta By på vägen. Det var länge sen jag var i Tyresta By. När jag åkte förbi serveringen luktade det gott från fikabröda och annat. Ett par hundra meter senare passerade jag stallet och då var det helt andra dofter. Jag passerade också ängen där den den senaste orienteringstävlingen i Tyresta By arrangerades. Det var DM-stafetten 1985. Efter det har det inte arrangerats några tävlingar eftersom det numera är nationalpark. När jag kom hem var jag tungen att bläddra i kartpärmen och plocka fram kartan.



Jag minns nästan ingenting av tävlingen. Antagligen var jag ganska trött på slutet. Därav vägvalet till 10:e kontrollen. Nu cyklade jag på körvägen i kartans östra kant. om det inte var is så var det stora stenar på vägen. Sen kom jag ner på vägen i söder och tog den västerut. Då fick jag motvind. Jag ska inte klaga. Det var skönt att komma ut efter att ha jobbat hela helgen. Och så blommorna såklart.

... och vackert väder är det inte varje dag. I dag var det sannerligen inte klart. En tung och tjock dimma har legat över omgivningarna hela dagen. Det var till och med lite svårt att köra bil. Plötsligt dök det upp en rondell och det var svårt att avgöra avståndet till rödljuset. Man så bara det röda ljuset men ingen stolpe. Då är det svårt att bedömma avståndet. Jag har jobbat idag. Vi har en konferens med omkring 90 deltagare. Vi har för det mesta varit inomhus men vi har haft ett utepass.



Eftersom det låg lite snö på marken var det inte helt enkelt att se något. Det mesta var vitt eller grått. På lite håll var det svårt att se kontrollerna som var utplacerade på ängen. Det är faktiskt samma plats som 25-manna avgjordes 1999 och 2004.

Du som kommer att spring årets 25-manna kommer att möta en ganska varierad terräng. Du har redan sett några bilder som framför allt visar fin och lättframkomlig terräng där det mest handlar om mossklädda berghällar med ganska gles tallskog. Det är en ganska vanlig terrängtyp på Södertörn. Tävlingsområdet för 25-manna 2009 gränsar till en gammal grusås. I tävlingsområdet kan man hitta en del mindre spår av den. Tyvärr är större delen av den gamla grusåsen borta. Den har varit grustäkt och sen exploaterats till ett stort industriområde. Där finns bland annat i dag en stor multinationell läskedryckstillverkare.



I tävlingsområdet finns en del områden som är flacka och ganska detaljfattiga. Här är det lite mer blandad skog där gran blir vanligare. Oftast är det i de här områdena öppen och fin terräng och det kommer att gå mycket fort.



På andra platser i terrängen är det betydligt mer kuperat och på några ställen även lite mer stenar och branter. Det är fortfarande öppet och fint men kupering och underlag gör att farten inte blir lika hög. Som banläggare är det kul att kunna bjuda på lite olika terrängtyper på en och samma bana. Vid 25-manna 2009 kommer de flesta sträckor att få känna på lite olika terrängtyper. Det går dock inte att få till på alla sträckor. Jag kommer att visa lite fler bilder senare under året och också ta lite nya bilder. Än så länge har jag bara visat fin terräng men självklart finns det också områden med lite sämmre sikt och framkomlighet. Jag återkommer till det.

... att det är spännande att se sig om i världen. För några år sen var vi, familjen, i Spanien en vecka. Vi hade Nerja på sydkusten som utgångspunkt. Det blev naturligtvis en hel del badande men också en del utflykter. I slutet av veckan när vi hade fått nog av solen gjorde jag och äldsta tonåringen en utflykt. VI gjorde en vandring i bergen. Tyvärr hade vi inte så mycket utrustning med oss så vi kunde inte gå så långt som vi ville. Men kameran hade jag med mig. Turen varade ungefär tre timmar, men vi han ändå med att uppleva naturen i stort i form av utsikten och det lilla i form av djur och natur.



Den här lilla ödlan låg i solen och tog igen sig. Den blev inte störd av att jag kröp nära för att ta bilder. Lite senare såg vi en betydligt större ödla. Den var tyvärr också betydligt skyggare och sprang i väg så fort jag började ta fram kameran.

Det fanns en hel del växter också. En del var vackra medan en del var mer skräckinjagande. Eller vad sägs om den här som man definitivt inte vill komma i närkontakt med.



Jag vet inte vad den heter men den ser vass ut. Vi såg också en blomma som såg lite speciell ut och som jag inte har en aning om vad den heter. Den liknande en flaskborste.



Som sagt, det finns mycket att uppleva både här hemma och på andra platser. Oftast tar vi oss inte tid att se oss omkring. Vi rusar framåt hela tiden. Tog vi oss tid att lugna ner oss och se oss omkring skulle vi upptäcka en massa spännande saker.

Vilka som springer sista sträckan på 25-manna har varierat genom åren. Under en lång tid har det av någon anledning varit självklart att det är killarna som ska avsluta och avgöra. Under några år var det varannan tjejernas för att ganska snart återgå till killarnas avgörande. Nu sen en kort tid tillbaka verkar det vara varannan tjejernas som gäller igen. Inför årets 25-mannatävling planerar jag för att tjejerna ska få avgöra tävlingen. Jag vill sätta dem på prov och ge dem chansen att visa att de kan bjuda på en spännande avslutning. De ska få chansen att visa hur duktiga de är. Men jag vill också sätta dem på prov.



Jag har varit banläggare vid 25-manna två gånger, 1987 och 1999. Vid båda tillfällena har det varit killarna som sprungit sista. Därför har jag ingen gammal sista sträcka för tjejerna att visa. Banan här ovanför är den näst sista sträckan vid 25-manna 1999. Jag minns att det blev en del omkastningar på den 24 sträckan. Södertälje gick ut i ledningen med ett försprång på närmare tre minuter. Därefter var det tio lag som gick ut inom drygt en minut. Det var i tur och ordning IK HP, Hedemora, Rajamäen Rykmentti, Leksand, Pargas, Turun Suunnistajat, Stora Tuna, Halden, Lidingö och Tisaren. Det blev några bommar och till växling efter sträcka 24 var det nio lag inom en minut. Ordningen var förändrad och två lag hade fallit bort. Hedemora växlade som tionde lag drygt två minuter efter täten och Leksand föll tillbaka ända till sextonde plats, sex minuter efter täten. De nio lag som gav sig ut på sista sträckan, alla inom en minut, var i tur och ordning Stora Tuna, IK HP, Tisaren, Södertälje, Turun, Pargas, Halden, Lidingö och Rajamäen. Det blev en spännande sista sträcka där det hände en hel del, men mer om det en annan gång.

Jag cyklade till jobbet i dag. Det var -11 grader när jag startade och det var inte så mycket varmare när jag kom fram. Jag ville testa hur det är att cykla när det är kallt och om det går att klä sig så att man inte fryser. När jag kom till jobbet var det nog några som underade om jag är riktigt klok. Det finns ju andra dagar att cykla då vädret är varmare. Jag kanske är lite knäpp, men samtidigt fick jag uppleva solens uppgång en kall vinterdag. Jag stannade till mitt på Västerbron och tog några kort.



Om man cyklar till jobbet så måste man ju cykla hem också. Det är faktiskt lite längre på vägen hem men det beror på att man får köra en lite annan väg vid Rålambshovsparken upp på Västerbron. Det är också en lite annan väg vid Hornstull och när man ska komma till rätt sida om Nynäsvägen vid Gullmarsplan. Totalt cyklade jag 65,5 kilometer.  Vädret var fortfarande klart och fint men temperaturen hade stigit till -2 grader. Jag passerad Västerbron även på hemvägen. Då var solen på väg ner. Jag passade på att ta några kort även den här gången.



Hur var det då med klädseln? Jo det var bra. Det enda som var lite kallt var fötterna. Det är svårt att hålla sig varm om fötterna. De rör sig ju inte så mycket när man cyklar.

Terrängen där 25-manna 2009 avgörs är ganska normalt kuperad för att var på Södertörn, om det nu finns något som är normalt. Det varierar naturligtvis en del. Det finns en hel del höjder i området. En del är lite högre än andra. Oavsett vilken sträcka så kommer alla att få känna på både uppförs- och utförsbackar. På några banor blir det lite brantare.



Några av deltagarna kommer kanske att få möjlighet att se den här utsikten. Det är mest skog, men mitt i alla skog sticker tornet på Västerhaninge kyrka upp. Borta i horisonten kan man också skymta havet. Den plats där kortet är taget ligger 75-80 meter över havet. Från den här platsen och några andra platser i tävlingsområdet kan man också se in mot Stockholm. Några mer kända landmärken som du kan se är Nackamasterna, förbränningsanläggningen i Högdalen och Globen. De flesta som springer 25-manna kommer sannolikt inte att ha så mycket tid att titta på utsikten.

Stockholms skärgård straxt efter midsommar och solen är på väg ner. Klipporna förgas rödorangea av den nedåtgående solen. Solen har legat på klipporna och det är fortfarande varma. Vi hade tagit kanoten ut en bit utanför Muskö. Tältet var med så att vi skulle kunna övernatta. Middagen var uppäten och vi ägnade kvällen åt att spela kort och njuta av den sköna kvällen.


Fårfjärden, Muskö 9 juli 2005 klockan 21,14

När man är ut så här i naturen utan alla bekvämligheter så behöver man inte titta på TV och göra en massa annat. Man går och lägger sig när det blir mörkt. Så gjorde vi. Mitt i natten vaknade jag och kände att jag behövde gå ut. Det som mötte mig då var gryningen och soluppgången. En lätt dimma låg över den spegelblanka vattenytan. Normalt är man ju inte vaken vid den här tiden på dygnet och framför allt inte ute på en liten ö i skärgården. Det här var vad jag såg.


Fårfjärden, Muskö 10 juli 2005 klockan 03,10

Jag gjorde det jag gått upp för att göra och gick tillbaka till tältet för att hämta kameran. När jag tagit några bilder stannade jag uppe en stund för att bara njuta. Sen gick jag tillbaka till tältet och somnade om. Nästa dag tog vi kanoten tillbaka till verkligheten igen, en upplevelse rikare. Det är samma klippa på båda bilderna