Klart

Muskö 16 november 2015

 

I boken Banläggning och i en av Svenska Orienteringsförbundets tävlingsanvisningar finns det något som heter distanseras särart. Här beskrivs i stora drag hur banor för olika typer av distanser bör se ut. Här kan man läsa om va som är typiskt för en långdistans, en medeldistans och sprintdistansen. För en långdistansbana gäller i stora drag att vägvalet sa ha stor betydelse och det ska vara en fysisk utmaning för deltagarna. Sträckorna bör vara av varierande längd och alla kontroller behöver inte vara av högsta svårighetsgrad. En del av en långdistansbana kan ha karaktären av medeldistans. Variation av terräng tempo och teknik är också en viktig ingrediens. Det här har varit en del av mitt arbete md banorna.

 

Nästa intressanta sträck är den till kontroll 6. Sträckan avslutas med en väldigt enkel kontroll i en vägförgrening och beroende på vilket vägval man väljer blir det mycket löpning på väg och stig. När banorna planerades var förutsättningen ganska högt gräs på det som kallas Södra gärdet. Bara ett par veckor innan tävlings slogs gräset och framkomligheten förbättrades avsevärt. På kvalet kom en del löpare i kontakt med andra delar av den här öppna marken. Kanske har det påverkat en del löpare att välja vägen över Södra gärdet och sen runda det stora berget. Ett antal löpare har dock valt att gå över berget på lite olika ställen. Bland det som valt att runda finns olika val i fråga om att avsluta sträckan. En bra spridning av vägvalen blev det i alla fall. De som valde att gå över berget har generellt sett tappat tid på de som valde att runda.

 

Fyra olika tävlingar ska få plats i tävlingsområdet. Först och främst och med högst prioritet är det A-finalerna, det vill säga de banor där det ska koras svenska mästare. Näst på tur och med näst högsta prioritet ska kvaltävlingen ha en plats. Dessa två tävlingar ska så långt som möjligt gå i skilda områden. Det får inte heller finnas några slumpmoment så att någon i något kvalheat ska komma i kontakt med kontroller som används i finalen. Det ska vara lika för alla. Med något litet undantag lyckades det. Undantaget var kontrollen efter varvningen i DH 21. B/C-finaler och publiktävlingen kommer i tredje hand. B/C-finalerna startar tidigt på finaldagen och de ska inte påverka A-finalen. Det innebär att i de delar av området som är gemensamt så ska de allra flesta löparna i B/C-finalerna hinna undan innan löparna i A-finalen kommer dit. Publiktävlingen var enklare eftersom det är en medeldistans och kan gå i samma område som första delen av kvalet.

 

Kännetecknen för en långdistansbana är fysisk utmaning, vägval i fokus, variation i både terräng och orienteringstempo. Området innehåller flera olika typer av terräng så förutsättningarna finns för att kunna skapa omväxling. Banlängderna för de olika banorna varierar från cirka 7 kilometer upp till drygt 16 kilometer. Det innebär att alla banor inte kan utnyttja all terräng.

 

Den stora utmaningen i det här området är att skapa bra vägvalssträckor och några riktigt långa sträckor. De skogsområden som finns styckas hela tiden av av olika terrängföremål som vägar, kraftledningar, ängar och stigar. Passagen av den stora trafikerade vägen är också en utmaning. I ett första skede provade jag med en riktigt lång sträcka som korsade vägen och på så sätt band ihop den södra delen med den norra. Med tanke på trafiksäkerheten valde vi dock styrda vägpassager för både kval och final. Här kunde vi ha viss bevakning utan att har några befogenheter att stoppa trafik. Här kunde vi också ha vätska och onlinekontroller.

 

För att skapa omväxling var det några områden som jag gärna ville använda till så många klasser som möjligt.

 

 

Jag började också att titta på hur området skulle kunna utnyttjas på ett bra sätt för att få till alla delar i tävlingen. Det finns flera olika alternativ till arena. Ganska snart stod det klart att arenan skulle hamna på någon av ängarna i den nordöstra delen.

 

Ganska snart stod det också klart att överenskommelsen med den största markägaren inte på något sätt var självklar. Arbetet fortsatte och planerna började bli mer konkreta. En idé som började ta form gick ut på att samlingsplatsen för kvalet skulle vara i Tyresta By där deltagarna skulle samlasför att se gå till start en bit utanför nationalparken. För de kortare banorna skulle de i princip bli raka spåret till arenan, självklart med lite variation och riktningsändringar. Finalen skulle då gå i den sydöstra delen av området.

 

Ett annat alternativ som vi samtidigt jobbade med var att kunna använda mer terräng norrut. Det skulle dock förutsätta att vi fick möjlighet att springa genom en liten bit av nationalparken. Tanken var att inte ha några kontroller i parken utan bara passera med en långsträcka för respektive klass. Vi fick inte tillstånd till det och då försvann det alternativet.

 

Senvåren 2014 stängdes dörren till det här området definitivt, faktiskt utan att vi ens fick möjlighet att prata med anda än ombud för markägaren. Nu började ett intensivt arbete med att försöka hitta andra alternativ. Det var mycket att väga in. Självklar var markägarförhållandena viktiga men även status på befintliga kartor. Det började bli ont om tid för kartritningen. Av olika anledningar föll alternativen ifrån ett efter ett tills det bara återstod ett. Det som återstod var Muskö.

 

Diskussioner med berörda markägare startade. Den största markägaren är Fortifikationsverket och förutom dem var det ytterligare fem sex privata markägare. De privata markägarna var positiva och vi säkrade plats för en arena. Handläggningstiden för den stora markägaren var dock betydligt längre. Här fick vi chansa lite och kartritningen startade i september 2014, ungefär ett år innan tävlingen. Den gamla kartan var dock så pass bra att banläggningen kunde börja på ett bra sätt. I slutet av 2014 fick vi OK även från Fortifikationsverket och i början av 2015 var kartritningen av det som behövdes för genomföra tävlingen klar. Nästa avsnitt kommer att handla om själva banläggningsarbetet.

 

 

 

Vackra vyer väntar från arenan. Det är torrt och fint utom på en liten fläck. Det kommer att vara nära till det mesta på arenan.

 

 

Här är en av alla kontroller där man kan skymta havet, i det här fallet i horisonten uppe till vänster. Jag njuter hela tiden när jag får vara ute i skogen. Jag tror att även om du ska tävla i helgen kan du kasta en blick på utsikten vid några tillfällen och njuta du också.

 

 

 

 

I en del av området så har man gallrat skogen och som vanligt lämnar skogsmaskinerna en hel del spår efter sig. Även här behöver kartan justeras.

 

 

 

 

 

Uppe på höjderna är det oftast fin terräng och ganska lättlöpt även om det ibland är ganska stark kupering även där. Liknande terräng finns även i området för SM lång. Det är ganska typisk terräng för många öar i den södra delen av Stockholms skärgård och även Södertörns kustterräng.

 

Samlingen är klockan 18:00 i den södra delen av den stora parkeringen vid Skälåker på Gålö. Tänk på att du kan behöva betala P-avgift för att parkera. Skälåker är den stora badplatsen på Gålö.