Klart

Även i dag har det varit tävling utanför Kungsängen. DM i medeldistansorientering. Terräng var mycket fin vilket naturligtvis gör det extra kul att springa. Det var inga stora problem i skogen. Det var bara den sjunde kontrollen som vållade lite problem. Jag hade koll på läget när jag passerade höjden med stenen. Ytterligare en liten bit fram såg jag en kontroll till höger. Jag visste att den inte var min, men eftersom det var en liten höjd med en sänka sprang jag ändå dit. Självklart var det inte min kontroll.



Det var öppen och fin sikt så jag såg höjden där min kontroll skulle sitta. Det satt ingen skärm vid höjden och det fanns inge sänka. Kartan stämde inte så bra här. Kanske inte så konstigt eftersom jag var på fel höjd. När jag efter en stund förstod det så stämde kartan bättre. Lite onödigt och slarvigt var det. Sen gick det bättre även om jag började bli trött och inte orkade kämpa på som jag hade önskat. Dessutom väntade det stora misstaget även om jag inte visste om det just då.



Vid den sista kontrollen stämplade jag samtidigt som en annan tävlande. Jag blev direkt osäker på hur många ljudsignaler jag hörde, och inte såg jag väl något ljus. Jag sprang dock vidare mot mål och tänkte att stämpeln tog nog. Tveksamheten fanns dock kvar och jag tänkte vända, men fortsatte ändå. Det speler egentligen inte så stor roll om den tog eller inte. Våndan tar inte slut och när jag nästan är framme vid ängen där målet ligger bestämmer jag mig för att vända om för att stämpla en gång till. Eftersom jag redan är ganska trött är farten låg och det tar tid. Så småningom kommer jag dock till mål. När jag får sträcktiderna så får jag facit. Jag har stämplat två gånger vid kontroll 100. Drygt två minuter kostade all tveksamhet. Det var första gången jag har gjort något liknande. Det finns säkert ett antal fel som man ska göra innan man är färdig som orienterare. Nu kan jag lägga ett fel till till mitt orienterar-CV.