Valfläsk, på riktigt!

Jag kanske ska starta en blogg, sa jag under julhelgen. Familjen satt och skojade någon av de lediga dagarna på jullovet. De tre tonårsbarnen var för en gång skull eninga. "Vad fan ska du blogga om?" Nu är den i gång, mest som en kul grej, fast lite planer har jag. En del är redan på plats medan andra är på gång. Nu drar jag i gång en tredje kategori där jag kommer att dela med mig av upplevelser, stora som små.

Den första upplevelsen jag lägger ut inträffade för snart 28 år sen men den är fortfarande mycket tydlig. Jag hade fått möjligheten att åka på en nordisk barn- och ungdomsledarkonferens på Färöarna. Jag minns inte så mycket av själva konferensen. Det är en annan händelse som jag minns. En av dagarna var en aktivitetsdag med en båttur och ett besök på museum. Gruppen delades i två delar och jag hamnade i den som skulle börja med att åka båt. Båten var en segelskuta och tanken var att vi skulle gå för motor ut en bit och sen segla tillbaka. Det dröjde dock inte så länge innan det börja bli en del uppståndelse på båten. Över radion kom meddelandet att man hade siktat grindvalar i närheten. Ganska snart såg vi valar som då och då kom upp till ytan för att visa ryggen. Fler båtar dök upp och tillsamman börja de driva valarna framför sig mot en vik. Plötsligt var vi indragna i en valjakt. Eftersom vår båt var lite större kunde den inte driva den sista biten. De mindre båtarna fick ta vid. Tillbaka på land kastade vi oss i ett par taxibilar som tog till viken. Där var slakten redan i full gång. Med hjälp av små båtar och långa rep med en kraftig krok drogs valarna en efter en in till land för att slaktas.

 

Det krävdes många män för att orka dra in de stora djuren. Vartefter tiden gick färgades vattnet allt rödare av blodet. Vi konferensedeltagare som stod där och tittade på hade aldrig varit med om något liknanade tidigare. Vi tappade begreppet om tiden. Båtturen hade startat ganska tidigt på morgonen. Plötsligt tittade någon på klockan och konstaterade att den var närmare fyra på eftermiddagen. Timmarna hade bara flugit iväg medan vi bara hade upplevt skådespelet.



Om timmarna som förflutit varit många så var antalet exponerade bildrutor ännu fler. Det här var långt före den digitala tiden. Varje bild kostade pengar, men jag tror att jag brände av mer en en filmrulle. Här är några av bilderna.

Jag tar inte ställning varken för eller emot valjakt. Jag vill bara dela med mig av en upplevelse. Dagen efter fick vi veta att fångsten fördelades till de olika skepparna beroende på antalet besättingsmän. Vi gissade av vår skeppare var ganska nöjd eftersom även vi turister räknades. Vi fick dock aldrig ut "vår" andel. Men en upplevelse att minnas fick vi med oss hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0