Bra eller dåligt?
Vem har rätt till att tycka om något eller inte tycka om något? Egentligen har väl alla det eller ingen. Jag har funderat på frågan efter att ha varit på Stadion i går kväll och sett och lyssnat på Bruce Springsteen. Så här dagen efter har man kunnat läsa i en av tidnigarna att gårdagens konsert bara var en i raden av många och ingen har kunnat överträffa Ullevi 1985. I en annan tidning har man kunnat läsa att trots vädret lyckads Bruce Springsteen leverera en av de bästa konserterna någonsin. Vad är sanningen? Det handlar naturligtvis om tycke och smak. Så är det med många saker. Vi tycker olika om mat. Någon tycker om fisk medan en annan aldrig skulle kunna tänka sig att äta fisk frivilligt. Jag har flera gånger läst recencioner av hyllade böcker som jag sen köpt och läst för att bara bli besviken. Däremot har jag köpt böcker efter att ha sett omslaget och läst på baksidan, böcker som har varit riktigt bra. Detsamma gäller musik, film, teater med mera. Jag ser exempelvis en Lasse Åberg-film med behållning även om de inte alltid har fallit recencenterna i smaken.
Jag tycker att gårdagens konsert var bra, riktigt bra. Det som är viktigt för mig är att artisterna utstrålar glädje och på så sätt visar att de har roligt. Från första till sista tonen fanns också ett samspel mellan artisterna och publiken. Det är också viktigt. Sen kan en eller annan låt kanske vara lite sämre men i går var höjdpunkterna desto fler. Här är en av resencenterna och jag inte överens. Resencenten tyckte att Seeds var trist och platt. Själv tyckte jag att den var tung och doftade blues. För att inte tala om Johnny 99 som även den levererades tung och bluesig. Här hade Nils Lofgren ett vilt solo på sin lapsteel. The Wrestler från senaste CD:n är ganska intetsägande men i går var de en av de lite lugnare pärlorna.
En annan av favoriterna var Because the night som han en gång skrev tillsammans med Patti Smith. En annan höjdare var Hard times, en gammal låt från mitten av 1800-talet som innehåll stämningsfull sång och sköna rytmer. Självklart fick vi också höra låtar som Born to run, Caddillac Ranch, Bobby Jean, Dancing in the dark, Raise your hand, Glory days med flera. Den största överraskningen var kanske Idas sommarvisa på dragspel som inledde hela konserten. I spotligtens sken kunde man se regnet som föll, men där jag stod kändes det inte. Om det var regnkläderna eller upplevelsen som hindrade regnet vet jag inte. Kanske var det både och.
