Snabba beslut och dåliga vägval

Sista etappen av Stockholm City Cup är avgjord. Det är också dagens kamp med yngsta tonåringen. Återigen hade vi samma bana. Han startade drygt fem minuter för mig. När jag startade slängde jag en blick mot varvningen men innan jag försvann in i skogen hann han inte ut på Gärdet. Tävlingen avgjordes på Gärdet mitt emot Tekniska museet. Starten var ute på Gärdet och efter en sväng i skogen intill Kaknästornet gick banan ut på Gärdet igen för ett par kontroller. Tillbaka in i skogen för några kontroller för att avsluta med fem kontroller ut på Gärdet. Banan var inte så svår men alla detaljer och lite för små kontrollringar gjorde att det var lite svårt att hitta rätt.



Nu ska jag inte skylla mina misstag på det. Jag har bara mig själv att skylla. Fram till kontroll nio gick det ganska bra. Några sekunders miss på den femte kontrollen. Jag hade några löpare framför mig så jag funderade inte så mycket på vägvalet till den tionde kontrollen. Det hade inte varit så många vägvalsproblem innan dess. När jag hade kommit ut på vändplanen efter kontroll nio upptäckte jag att jag hade tagit fel vägval. Det bästa hade nog varit att ta ett högervägval. Det hade blivit kortare och troligen snabbare. Av bara farten gjorde jag ett misstag till den elfte kontrollen. Jag sökte en väg genom görnområdena. Jag fick inte ihop det riktig och tog fel väg igenom. När jag kommer ner på Gärdet så stämmer det inte riktigt och det tar några sekunder innan jag inser vad jag har gjort. Resten av banan var enkel och det var bara att försöka ta sig i mål så snabbt som möjligt.

Som tur var för mig gjorde den yngsta tonåringen samma misstag som jag, till och med lite mer. Det innebär att jag fortfarande håller undan. Den här gången med en dryg minuts marginal. Nu är det ett tag till nästa gång vi springer samma bana. Nu kan vi lugn och ro ägna oss åt våra ordinarie klasser. Nästa gång vi möts på samma bana har han förhoppningsvis utvecklats ytterligare och jag har i bästa fall kunnit behålla min nuvarande förmåga.

Kommentarer
Postat av: Syster Eva

Tycker att jag kan ana en stor oro för att bli slagen av den yngsta. Med egen familjs facit i handen kan jag meddela att jorden snurrar vidare ändå. Då börjar räknanadet av vem som vunnit flest gemensamma race och på så sätt kan den äldre fortsätta vara bäst ett tag till.

2009-06-04 @ 08:18:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0