När jag åkte störtloppet i Wengen

Det var 1993 och jag var ute och reste. Ett av målen på resan var Wengen och eftersom det var vinter och snö var det givet att åka störloppet i Wengen.

Nej, nu var det inte riktigt så. Visst, jag var på resa men inte i närheten av Wengen. Visst var det vintern 1993 med snö och allt. Jag var i Oslo och gjorde tillsammans med reskamraterna och de norska värdaran ett besök i Holmenkollen. Där fanns det en skidsimulator. Simulatorn var en liten burk som man fick kliva in i. Där inne var det som en liten biosalong. Dörren tillbukren stängdes och det blev mörk. Vi spände fast oss med någon slags säkerhetsbälten och så började en film som en åkare med hjälmkamera tagit samtidigt som han åkte störloppsbanan i Wengen. Så fort åkaren gav sig i väg så började burken att röra sig så att man fick känslan av att faktiskt åka. Det var väl inte riktigt samma känsla. Det var ju exempelvis ingen belastning på benen. Däremot kändes det som om man flög när åkaren flög och vissa landningar var rätt hårda.

 

När vi ändå var i Hollmenkollen passade vi också på att ta en titt på skidanläggningen. Bland annat ställde vi oss precis under stupet på hoppbaken och tittade ner i underbacken. Det är nog med viss tvekan jag skulle ha åkt skidor nerför underbacken. Jag skulle definitivt inte ha hoppat utför stupet. Jag hade ju precis åkt Wengens störtlopp vilket troligen var mycket värre en underbacken i Holmenkollen, men ändå. Nu fanns inte möjligheten så jag slapp välja.



Vid besöket i Oslo bodde vi på Toppidrettscentret alldels intill Idrettshöjskolen i Oslos norra utkant, alldeles där Nordmarka tar vid. På den tiden var inte konstgräsplaner så vanliga. Jag minns att vi tittade ut genom hotellfönstret med viss förundran. Mitt i vintern spelade man fotboll på en alldeles grön gräsmatta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0