Vägen hem
Nu när våren är här har jag plockat fram cykeln och använt den för att ta mig till jobbet. Första gången i år var veckan efter påsk och i dag var det andra gången. Därför blir temat på bloggen i dag cykel. Det var fler som hade tema cykel i dag. Nu i kväll tittade jag på TV-programmet Kobra som hade just cykel som tema. Där var en intervjuv med David Byrne från Talking Heads som vid sidan om att vara artist också är cyklist. Man hade också ett inslag om en fanatisk fotograf som när han inte kunde bli proffscyklist i stället började fotografera cyklar. En arkitektbyrå i Köpenhamn har fått i uppdrag att göra världens mest cykelovänliga stad, Mexico City, lite mer cykelvänligt. I staden bor 22 miljoner människor och varje dag dör 26 personer i stadens trafik.
Jag cyklade alltså till och från jobbet i dag. Totalt blir det en sträcka på nästan 65 kilometer. I morse var det kallt med 3-4 minusgrader men solen sken och de flesta cykelbanorna var nu sopade och rena från grus. Jag hade min nya lilla kamera med mig och på hemvägen fotograferade jag delar av vägen hem. Här är några av bilderna.
En kilometer från jobbet cyklar jag bredvid järnvägen där jag vanligtvis åker. När jag cyklar som snabbast går det lika snabbt att cykla som att åka tåg om man räknar från dörr till dörr.
Det är alltid skönt att cykla, speciellt när man cyklar förbi bilköerna eller som här på bron över Karlbergskanalen när man slipper betala trängselavgift.
Det är många broar att cykla under utefter Klara sjö. Här är jag snart framme vid Stadshuset. Här är det ibland lite trångt med många fotgängare och cyklister.
Vid Slussen är det oftast ännu mera folk, speciellt när det är fint väder. Då väljer många troligen att promenera i stället för att åka buss eller tunnelbana. Men det är ingenting mot...
... krönet på Götgatan. Här trängs gående och cyklar med varandra och ibland även bilar och lastbilar. Här är det gågata utan cykelbana och då gäller inga trafikregler. Det finns cykelbana i båda ändarna men inte på krönet. Här är det tillbud nästan varje gång. I höstas var det en man som slängde en stor gipsskiva över en cyklist. Mannen med gipsskivan tyckte att han hade rätt att gå i cykelbanan med sin gipsskiva.
Ibland måste man stanna för rött ljus som här vid korsningen Götgatan och Ringvägen. I morse hade jag flyt och hade bara ett stopp innan jag skulle korsa Folkungagatan. På hemvägen blev det betydligt fler stopp.
En liten stund senare är man nästan som på landet. Skenet bedrar dock. Alldeles till vänster bakom en bullervall går Nynäsvägen med masor av trafik och till höger ligger Tallkrogen.
Här är den jobbigaste sträckan på hemvägen. Det är Gamla Nynäsvägen från rondellen vid Skogås och mot Länna. Det är uppförsbacke hela vägen och den blir bara brantare ju mer man trampar. På morgonen kan man cykla fort åt andra hållet.
Nästan hemma. Nu är det bara 600 meter kvar. Du har nu fått se en del av vägen hem. Du har dock inte fått se det som påverkade mig mest på vägen hem. Likt det Isländska aksmolnet syns den nämligen inte, motvinden.
Jag cyklade alltså till och från jobbet i dag. Totalt blir det en sträcka på nästan 65 kilometer. I morse var det kallt med 3-4 minusgrader men solen sken och de flesta cykelbanorna var nu sopade och rena från grus. Jag hade min nya lilla kamera med mig och på hemvägen fotograferade jag delar av vägen hem. Här är några av bilderna.
En kilometer från jobbet cyklar jag bredvid järnvägen där jag vanligtvis åker. När jag cyklar som snabbast går det lika snabbt att cykla som att åka tåg om man räknar från dörr till dörr.
Det är alltid skönt att cykla, speciellt när man cyklar förbi bilköerna eller som här på bron över Karlbergskanalen när man slipper betala trängselavgift.
Det är många broar att cykla under utefter Klara sjö. Här är jag snart framme vid Stadshuset. Här är det ibland lite trångt med många fotgängare och cyklister.
Vid Slussen är det oftast ännu mera folk, speciellt när det är fint väder. Då väljer många troligen att promenera i stället för att åka buss eller tunnelbana. Men det är ingenting mot...
... krönet på Götgatan. Här trängs gående och cyklar med varandra och ibland även bilar och lastbilar. Här är det gågata utan cykelbana och då gäller inga trafikregler. Det finns cykelbana i båda ändarna men inte på krönet. Här är det tillbud nästan varje gång. I höstas var det en man som slängde en stor gipsskiva över en cyklist. Mannen med gipsskivan tyckte att han hade rätt att gå i cykelbanan med sin gipsskiva.
Ibland måste man stanna för rött ljus som här vid korsningen Götgatan och Ringvägen. I morse hade jag flyt och hade bara ett stopp innan jag skulle korsa Folkungagatan. På hemvägen blev det betydligt fler stopp.
En liten stund senare är man nästan som på landet. Skenet bedrar dock. Alldeles till vänster bakom en bullervall går Nynäsvägen med masor av trafik och till höger ligger Tallkrogen.
Här är den jobbigaste sträckan på hemvägen. Det är Gamla Nynäsvägen från rondellen vid Skogås och mot Länna. Det är uppförsbacke hela vägen och den blir bara brantare ju mer man trampar. På morgonen kan man cykla fort åt andra hållet.
Nästan hemma. Nu är det bara 600 meter kvar. Du har nu fått se en del av vägen hem. Du har dock inte fått se det som påverkade mig mest på vägen hem. Likt det Isländska aksmolnet syns den nämligen inte, motvinden.
Kommentarer
Trackback
