Klart

Den här veckan har jag sprungit i skogen två gånger. Båda gånger har det varit den bästa av terränger. Eller vad sägs om följande.



I tisdags var det dags för den traditionella inledningen på hösten, Stigfinnarcupen. Allt var precis som vanligt. Ett gäng äldre orienterare, har du inte fyllt 35 får du inte vara med. Utslagsgivande banor i mycket fin terräng och naturligtvis start vid den mytomspunna Ormputten. Det är en lite tjärn mitt i skogen. Det sägs att den på gamla kartor låg ett par hundra meter fel och därför var en favoritkontrollpunkt bland banläggarna. Numera ligger den rätt på kartan.



I kväll har det varit klubbträning. Den genomfördes i samma skogsområde men några kilometer åt sydväst. Om jag säger Tornberget så kanske du vet mer exakt. Samma härliga terräng, eller vad sägs om sträckan mellan kontroll 1 och 2. Den går alldeles förbi toppen på Tornberget och terrängen är öppen och fin med lite blåbärsris och många kalla berghäller. På många håll växer inte ens mossa. Det kan inte bli mycket bättre.