Klart

... har gått sen jag slutatde gymnasiet, eller i alla fall senare i år. Det är ganska lång tid och det har hunnit hända en hel del på de 29 åren. I fredags träffades 17 personer från en av de klasser som jag gick under min gymnasietid. En av klasserna efgtersom jag bytte klass ett par gånger. Just den här klassen var den jag gick längst tid i och den klass där jag trivdes bäst. Det var för det mesta en ganska skön stämning i klassen.



Vi kunde konstatera att det gått ganska bra för oss trots att vi också konstaterade att vi inte var så seriösa i skolan. Kanske är det en liten skillnad i förmågan till insikt som vi med åren har byggt på oss. Flera av oss tyckte kanske då att vi jobba på i skolan men så här 29 år senare inser vi att man kunde ha gjort mycket mer. I dag har i alla fall fyra personer i klassen doktorerat och två av dem är också proffessorer. Flera har bra jobb inom områden som inte är i närheten av vad vi läste på den samhällsvetenskapliga linjen. Som sagt, det hinner hända mycket på 29 år.

Kvällen i fredags började med några matcher i spelet boule. Vi spelade parvis och det par jag ingick i var obesegrade när sista matchen var spelad. Efter det åt vi middag och pratade gamla minnen och berättade om vårt liv i dag. Självklart pratade vi om gamla lärare. Några lärare var det många som kom ihåg, medan andra lärare hade fallit glömska hos de flesta. Den läraren vi hade i filosofi var det inte många som kom ihåg. Det var nog bara hon som fick ett dåligt betyg som sen höjdes av rektorn efter protest som hade ett tydligt minne av läraren. Ja, och så han som nu är professor i filosofi. Han lär vid något tillfälle ha yttrat att just den filosofilektionen som precis avslutats var den mest intressanta han hade varit med om. Vi som inte ens kom i håg att vi haft filosofi mindes inte heller den lektionen.