Klart

Jag sprang Stockholm city cup i går. Det hör egentligen inte till vanligheterna att jag är med på den tävlingen. Sprint är inte riktigt min grej. Jag kan inte låta bli att fundera lite över hur tävlingen kan vara så populär. Över 900 deltagare var med. Det är långt fler än på de fyra skogstävlingar som genomförts i Stockholm den här våren. Gårdagens tävling kan inte på något sätt mäta sig men någon av de tävlingarna. Var finns vägvalen? Vägval är ju själva grunden för orientering. Längs vägvalen ska det sen vara kartläsning. I går var det mest riktningsändringar. Men faktum kvarstår. Drygt 900 personer var med i går. Kanske har jag inte fattat grejen.

Det var fyra år sen jag sprang på Långholmen senast. Det är ganska intressant att jämföra kartorna. Det skiljer i och för sig mer än fyra år mellan kartorna eftersom den kartan som användes för fyra år sen ritades 1998 men en revidering till 2006. Så här ser de två kartorna ut.





Vilken karta som är bäst får du själv avgöra. Jag kan ändå inte låta bli att fundera över utvecklingen när flera av våra bättre juniorer springen med lupp för att kunna läsa kartan. Inte undra på att vi gubbar har problem. La du föresten märke till att det var olika linjebredd på kontrollringarna och de linjer som binder samman kontrollerna? Det är en annan liten detalj som som gör att karta och bana blir svårläst. Låter jag gnällig? Ja, jag är ju en av de där gubbarna som börjar få problem att se, och jag måste ju få gnälla över nånting. Å andra sidan kan jag inte låta bli att imponeras över alla duktiga ungdomar och juniorer som springer oerhört snabbt.