Stor och liten

Vi har haft en lite kämpig vinter i familjen. I början av februari kunde du som följer bloggen läsa om äldsta sonens lungkolapps. Det har gått bra och han är helt återställd. I värsta fall kan det hända igen, men det är allt. Det blev en hel del sjukhus besök innan han kunde friskförklaras. Han kommer aldrig att kunna dyka med syrgastuber, men det har egentligen aldrig varit aktuellt.

För två veckor sen fick dottern diagnosen Ulcerös kolit. Det är en kronisk inflamatorisk tarmsjukdom. Hon har haft problem från och till under det senaste året men de senaste månaderna har det blivit värre. Hon har tagit ett antal prover och för två veckor sen gjordes en undersökning av tarmen. Halva tjocktarmen var sårig och behövde behandlas. Läkaren skrev ut recept på medicin som vi direkt åkte för att hämta. Det var två olika mediciner. Nu hade man bara lite av det ena medan det andra var beställningsvara. Någon dag senare fanns den andra medicinen på apoteket.



När man tänker på medicin som man hämtar ut på ett apotek har man, i alla fall jag, en förutfattad mening om hur det ser ut och hur stor förpackningen är. Det hade även kvinnan som hjälpte oss. Hon hittade nämligen inte medicinen. Den stod inte på hyllan där all medicin som är beställd ska stå. jag ska titta en gång till, sa hon och försvann igen. Efter en stund kom hon tillbaka med en av de största papperskassar jag har sett. I den fanns medicinen. Ett antal stora förpackningar. På bilden ovanför kan du se hur stor den var. Som en jämförelse finns en av de större temuggarna som vi har. Så är det när man har förutfattade meningar om saker och ting.

För dottern har nu en livslång behandling börjat. Just nu handlar det om att häva ett akut läge. Om en dryg månad blir det fler läkarbesök och kontroller för att påbörja den fortsatta behandlingen. Vad det blir får vi se då. Vad det än blir kommer vi inte att bli överraskade över stora förpackningar.

Inget ont som inte har något gott med sig. Äldsta sonen jobbade snabbt ihop till frikort och dottern är snart där. Hon tränar på och ser positivt på framtiden. Nu vet hon ju svaret på varför hon inte orkat träna alla gånger. Nu finns det hopp om att det ska bli bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0