Klart

I dag var jag med och sprang Luffarligan. Det är ett nätverk av lite äldre orienterare som varje vecka, året runt, turas om att arrangera orientering. Den här gången genomfördes arrangemanget nära mig så det passade bra att vara med. När jag hade tagit ut cykeln ur garaget sprang två stycken förbi på väg mot en kontroll. Samtidigt kom ytterligare två andra och passerade på min andra sida. När jag hade cyklat en bit så körde jag om ytterligare några och en stund senare passerade jag starten. Jag var mitt i tävlingsområdet och fick en tanke på den diskussion som pågår på Alternativet och terrängkännedom.



Terrängkännedom eller inte, mellan kontroll två och tre sprang jag genom ett område med helt nygallrad skog som jag inte sett förut. Ibland händer det saker i närheten som man inte har en aning om. Kontroll sju ligger däremot längs den väg jag ibland tar till och från pendeln. Jag passerade där så sent som i förrgår och på väg till kontroll åtta sprang jag förbi huset där jag bor. Mer hemmaplan än så kan det knappast bli. Dessutom hade jag faktiskt kontroll tio i går när klubben hade Tiomilatest. Nu är det väl så att jag springer lite för sakta, speciellt med nio kilometer i benen sen i går. Det var säkert ett antal deltagare i dag som hade bättre tid än vad jag hade, men det är skönt att bara komma ut i skogen nu på våren. Snön är borta men fortfaran finns det is som bär på en del mossar medan det i en del andra är en massa vatten. Problemetär att det är svårt att räkna ut ver det är is och var det är vatten. Man får räkna med att bli lite blöt och kall.

Det blev tävlingspremiär i dag, trots all nysnö. Egentligen var det inte så farligt. Det var lite kallt om fötterna, men efter att ha bytt om så blir man varm igen efter en stund. Jag lyckades hitta årets första kontroller utan några större problem.



Det blev en del spår i skogen, men jag tyckte ändå att jag sprang och spårade själv flera gånger. Kanske var jag på fel ställe.



Så här såg det ut på tävlingsplatsen. Lite snö kan inte hindra orienterare som har väntat en hel vinter för att få ge sig ut i skogen igen.



En av klubbarna har gjort ett snöfort för att markera sitt område på tävlingsplatsen. Det fanns också en del snögubbar. Allt fungerar trots snön, men visst längtar man efter att få springa i skogen utan en massa snö och gärna ett antal grader varmare i luften.

Snön vräker ner utanför fönstret. Det ligger nog snart en decimeter nysnö. I morgon är det meningen att jag ska gör tävlingspremiär i orienteringsskogen. Det är tävling i Södertälje. Jag tycker i för sig om att springa i skogen när det är snö, men det är när man kan förvänta sig att det är vinter. Nu ska det vara vår och och fint väder. Fast  när man tänker efter så är vädret precis som det brukar vara så här års. Jag minns förra året och IK Trennes tväling på långfredagen. Det var runt noll grader, ganska hård vind och snö på tvären. Men inte kunde det hindra ett ganska stort antal orienterare från att gå upp tidigt och ge sig ut i skogen. Dagen efter var det tre minusgrader, solsken och fortfarande en hård vind. Kallt, men fortfarande en massa orienterare i skogen. På annadagen hade det kommit ännu mera snö och det var nog minst två decimeter snö i skogen. Barnen gjorde snögubbar på tävlingsplatsen, och de större barnen hade snöbollskrig. Fortfarande många orienterare till start. Det blir nog likadant i morgon.

 

Men visst längtar man efter barmark, varmt väder och fin orienteringsterräng. Det är ju skönt att veta att det kommer dagar då det är precis så. Frågan är bara när.