När fyra blir en
25-manna kan för den som inte sett eller varit med på tävlingen tidigare verka en aning rörigt och ostrukturerat. Det är massor med löpare ute samtidigt på samma sträcka. Sträckorna är korta och spridningen över sträckorna kan bli stor. Inom samma lag kan man faktiskt vara ute på både två och tre sträckor samtidigt. När man tittar lite närmare på tävlingen så finns det dock en logik och den är ganska raffinerad, Som lagledare för ett lag gäller det att matcha sitt lag på ett smart sätt. Det gäller att ha laget så samlat som möjligt när de fyra löparna på sträcka sju kommer in till växling. Efter sträcka sju byter tävlingen karaktär och är en traditionell stafett över de tre sista sträckorna.
Början och slutet av sträcka sju 1987
Sträcka sju alvslutar de sträckor som löpts med fyra löpare på respektive sträcka. Banläggningsteknisk skiljer sig inte sträcka sju från de övriga sträckorna. Sträckan är öppen för alla vilket innebär att en del lag kommer att ha fyra herrseniorer. Det komer att vara snabba löptider. Det ska vara en ganska svår banan med vägval och kluriga kontrollpunkter. De fyra banorna på sträckan ska vara så likvärdiga som möjligt så att det är så lite slumpmoment som möjligt när det gäller vilken bana respektive löpare får vid växlingen. Banlängden ligger omkring fyra och en halv kilometer.
Sträcka sju 25-manna 1999
När det gäller banläggningsarbetet inför 25-manna 2009 så har det varit ganska lungt de senaste veckorna. Det har legat en hel del snö i skogen så det har inte varit mycket idé att vara ute för att kolla olika kontrollpunkter. Nu börjar snön smälta så snart är det dags att börja märka upp alla kontroller i skogen. Innan dess ska en del mindre justeringar av några banor göras.
