Dags att komma igång

Det är bara fyra månader kvar tills det är dags för Sprint-DM. Jag och yngsta tonåringen ska lägga banorna. Just nu är det mycket snö och det käns ganska långt i från orienteringsdags, men det är bara fyra månader kvar. På väg hem från jobbet i dag tog jag en promenad genom tävlingsområdet. Bland annat kollade jag om den tilltänkta startplatsen kan fungera.

Jag har aldrig lagt banor till någon sprinttävling tidigare. Ska jag vara helt ärlig så är inte sprint min grej. Får jag välja springer jag helst en bra långdistansbana i vildmark. Det blir en utmaning att lägga banorna till Sprint-DM. Det är bra att ha yngsta tonåringen som medhjälpare. Även om jag inte riktigt gillar sprint så har jag sprungit en del sprinttävlingar.



I våras sprang jag sista deltävlingen i Stockholm City Cup vid Tekniska museet på Djurgården. Slutet av banan gick ute på Gärdet och bjöd inte på några orienteringsmässiga svårigheter. Början av banan var bättre och bjöd på lite större utmaningar. Självklart gjorde jag ett dåligt vägval på en sträcka. Efteråt såg jag vilken väg jag skulle ha tagit. Det var fler som gick i samma fälla som jag. Banläggaren hade lyckats.



En annan deltävling i Stockholm City Cup gick också på Djurgården men den här gången med tävlingscentrum på Gröna Lund. Här bjöds på en del vägvalsproblem och som du ser av mina vägval var jag inte helt med i matchen. Förutom drygt 1000 orienterare var Gröna Lund öppet för allmänheten så det var mycket folk att ta hänsyn till. Inte riktigt min grej.



I våras sprang jag mitt första Sprint-DM. Det var lite spioneri för att få en uppfattning om vad ett Sprint-DM innebär. Det var en positiv upplevelse, speciellt i början av banan. Banläggaren hade fått till en hel del små klurigheter. För en del av löparna vållade första kontrollen bekymmer eftersom den kom så snart efter startpunkten och många hade nog inte ens hunnit titta på kartan innan det var dags för att stämpla. När man springer så långsamt som jag gör så var det dock inga problem.



En av de roligaste sprintbanor jag har sprungit var publiktävlingen i samband med JVM i Göteborg 2008. Banan innehöll hela tiden en blandning av bebyggelse och skog. Kontrollerna låg ofta i skogen men på sträckan bjöd bebyggelsen på vägvalsproblemen. I familjen valde vi att göra en liten utmaning. Hustrun, yngsta tonåringen och jag sprang herrarnas VM-bana. Vi var långt efter segraren men vi hade roligt. Hustrun är uppvuxen i Göteborg och när hon kommer till kontroll 11 upptäcker hon att den sitter precis utanför porten till en lägenhet hon bodde i en gång. Ja, det var faktiskt den lägenheten hon bodde i när vi träffades. Till och med jag kände igen mig. Men det var bara jag som såg vägvalet genom huset.

Förberedelserna för Sprint-DM 2010 är nu igång. Jag försöker tittat på sprintbanor jag sprungit för att se om det finns några bra idéer att låna. Den tilltänkta startplatsen som jag gick förbi i dag kommer nog att kunna fungera bra. Nu ska jag börja titta på om det går att få till några bra banor med den som utgångspunkt.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0