Stafettvägval och missar

Vägval är alltid ett intressant diskussionsämne efter en tävling. Vilket vägval var snabbast? Vilket var bäst? Det är oftast inte helt enkelt att svara på det. Det är ju alltid någon som är snabbast längs någon väg. Det behöver ju inte betyda att det är det snabbaste. Som löpare gäller det att du funderar över vilka dina styrkor är och utifrån det bestämma vilken väg du tar. Det som är bäst för dig behöver inte vara detsamma som det snabbaste vägvalet enligt sträcktiderna.



Efter en tävling kan man bara fundera över de olika sträcktiderna eftersom man oftast inte vet så mycket om de olika löparnas styrkor och svagheter. Här ovanför kan du se sträckan till den första kontrollen på stafetten den 8 maj. Det fanns fyra olika första kontroller. Just den här kontrollen låg i mitten och alla ringarna gick i varandra. Det var alltså inte så stor skillnad mellan de olika kontrollerna. På RunOway har några av löparna ritat in sina vägval. Du kan se dem på kartan. Snabbast för både killarna och tjejerna var högervägvalet längs vägen. De som valde någon av de andra vägarna var en liten bit efter. Fördelen med högervägvalet är att det är lättframkomligt och det är inte så mycket kupering. Man får också en ganska enkel ingång mot kontrollen. Innan tävlingen hade jag kanske inte gissat att det skulle vara snabbast längs vägen. Så här i efterhand var det roligt att några löpare valde det vägvalet och att det lönade sig. Tidsskillnaderna var doch inte jättestora.



De flesta misstagen gjordes vid de här kontrollerna och på den andra gafflingen i samma område. I det här området är det svårt. Framkomligheten är bra men sikten är bitvis lite sämre. Det gäller att vara noga med riktningen och hela tiden hålla reda på var man är. Tappar man greppet finns det många detaljer som påminner om varandra. Här har en del riktigt stora misstag gjort. Minst en löpare har passerat kartkanten i väster. Flera löpare har också kommit till fel gaffling och haft svårt att läsa in sig.



Ett annat ställe där en del misstag har gjort är kontrollen efter varvningen. Här har terrängen bytt karaktär och den bjuder in till löpning i hög fart. Sträckan kan se ganska enkel ut men den höga farten och kanske lite underskattning gör att bommen kommer. De flesta löparna har passerat mellan de två större sankmarkerna. Här blir sikten lite sämre en kort stund och det är lätt att glida iväg lite åt sidan, vanligtviss till höger. Sen finns det inte så mycket att läsa in sig på. För några löpare har det tagit en stund innan man läst in sig och kommit tillbaka mot rätt kontroll. Vid en provlöpning någn vecka innan tävlingen gjorde jag själv samma misstag. Det känns skönt att jag inte är ensam om att göra misstaget.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0