Det började för 30 månader sen
Att förbereda för ett SM i orientering är en lång process. De första arbetsinsatseran gjorde jag i början av 2013, för två och ett halvt år sen. Planen var då att kunna utnyttja området på kartan här nedanför. Det är ett drygt 30 kvadratkilometer stort sammanhängde skogsområde. Det är för det mesta mycket fin terräng och det gränsar i norr till Tyresta nationalpark. Delar av området ligger i ett naturreservat. Kartan var i stort sett färdig och inte använd men i behov av lite revidering. Det första insatserna handlade om att springa igenom området för att få en uppfattning om karta och terräng.
Jag började också att titta på hur området skulle kunna utnyttjas på ett bra sätt för att få till alla delar i tävlingen. Det finns flera olika alternativ till arena. Ganska snart stod det klart att arenan skulle hamna på någon av ängarna i den nordöstra delen.
Ganska snart stod det också klart att överenskommelsen med den största markägaren inte på något sätt var självklar. Arbetet fortsatte och planerna började bli mer konkreta. En idé som började ta form gick ut på att samlingsplatsen för kvalet skulle vara i Tyresta By där deltagarna skulle samlasför att se gå till start en bit utanför nationalparken. För de kortare banorna skulle de i princip bli raka spåret till arenan, självklart med lite variation och riktningsändringar. Finalen skulle då gå i den sydöstra delen av området.
Ett annat alternativ som vi samtidigt jobbade med var att kunna använda mer terräng norrut. Det skulle dock förutsätta att vi fick möjlighet att springa genom en liten bit av nationalparken. Tanken var att inte ha några kontroller i parken utan bara passera med en långsträcka för respektive klass. Vi fick inte tillstånd till det och då försvann det alternativet.
Senvåren 2014 stängdes dörren till det här området definitivt, faktiskt utan att vi ens fick möjlighet att prata med anda än ombud för markägaren. Nu började ett intensivt arbete med att försöka hitta andra alternativ. Det var mycket att väga in. Självklar var markägarförhållandena viktiga men även status på befintliga kartor. Det började bli ont om tid för kartritningen. Av olika anledningar föll alternativen ifrån ett efter ett tills det bara återstod ett. Det som återstod var Muskö.
Diskussioner med berörda markägare startade. Den största markägaren är Fortifikationsverket och förutom dem var det ytterligare fem sex privata markägare. De privata markägarna var positiva och vi säkrade plats för en arena. Handläggningstiden för den stora markägaren var dock betydligt längre. Här fick vi chansa lite och kartritningen startade i september 2014, ungefär ett år innan tävlingen. Den gamla kartan var dock så pass bra att banläggningen kunde börja på ett bra sätt. I slutet av 2014 fick vi OK även från Fortifikationsverket och i början av 2015 var kartritningen av det som behövdes för genomföra tävlingen klar. Nästa avsnitt kommer att handla om själva banläggningsarbetet.
Kommentarer
Trackback
