Klart

I går satt jag och försökte lägga banor till långdistanstävlingen i april. De flesta banorna var redan klara, i alla fall i ett första läge. Några banor återstod att försöka få till. Bland annat en gul bana på 5 kilometer och en vit bana på 4 kilometer. Ofta är det här banorna de svåraste att lägga. I går tog det nästan en timma och fem olika försök innan den gula banan kändes OK. Då var den 500 meter för kort. Det fanns liksom inga andra alternativ. Efter det gav jag mig på utmaningen att försöka få till den vita banan på 4 kilometer. Ytterligare en halv timma senare var den klar. Då var den 500 meter för lång.



Banläggning blir ofta en kompromiss någonstans. De allra flesta banorna går att få till på ett bra sätt men plötsligt så blir det tvärstopp. Nu får kompromissbanorna ligga ett tag. Sen tittar jag på dem igen. Kanske kan jag hitta en annan lösning. Om inte, så får den en banan var lite för kort och den andra lite för lång.

I går var jag ute i skogarna mellan Tungelsta och Hemfosa igen. Det är där tävlingen ska gå vars banor jag lägger. Just nu är jag ute i skogen för att kolla att kartan stämmer. Än så länge är det mest nya stigar som jag lagt till. Lite lustigt är det att stigarna i de flesta fall inte är upptrampade av människor. De flesta nya stigarna är gjorda av hästar och bilar.

Det finns gott om fin terräng i området. Det är allt från gammal storskog till öppna och fina höjdplatåer med små mossar och små höjder. En hel del hällmark finns det också. Just den här platsen passerade jag i går.

I dag har jag fortsatt att ta mig igenom området tävlingarna den 21-22 april nästa år. Kartan håller bra men det finns en del mindre justeringar att göra. I dag har jag hittat ett nytt hus i skogen.



Jag hittade också några otydliga stigar som också kommer att finnas med på tävlingskartan när det är dags. För att få lite jämnvikt har jag också tagit bortt några mindre grönområden som gallarts och inte längre är gröna.

Ibland stämmer det påståendet och ibland inte. Just nu vet jag inte riktigt vad jag gett mig in på. Jag har nämligen påbörjat nästa banläggarprojekt. Efter en del diskussion om både det ena och det andra är det nu i alla fall bestämt att vi ska arrangera en dubbeltävling den 21 och 22 april 2012. Nu har arbetet startat och det är egentligen alldeles för sent. Jag räknar med att det blir en liknanande vinter som de två senaste åren. Det betyder snö i skogen från slutet av november till i början av april. Det innebär också att alla banor helst ska vara klara innan snön kommer och att alla kontrollpunkter i skogen ska vara besökta och uppmärkta. Det handlar alltså om en hel del jobb de närmaste två månaderna.

Häromdagen började jag arbetet. Från början handlar banläggningen mycket om att hitta en bra logistik i skogen och även på själva tävlingsarenan. Eftersom det är två tävlingsdagar ska helst inte banorna de olika dagarna gå i varandra för mycket. Samtidigt vill jag hålla nere antalet kontroller och också ytan på området vi ska använda. Allt för att hålla nere på jobbet. Jag tycker jag har hittat en ganska bra lösning så här långt. Det går att få ut både långa och korta banor båda dagarna. På långdistanstävlingen jobbar jag just nu med varvning på tävlingsarenan och kartbyte för de längre banorna.

I dag har jag varit ute i skogen för att kolla hur kartan stämmer. Kartan reviderades senast 2008 så det kan ju ha hänt en del. Det har ryktats om både en ny väg och avverkningar. Jag var ute i nästan tre timmar men jag hittade varken någon ny väg eller avverkningar. Däremot hittade jag en del nya stigar. De är dock lite svårbedömda eftersom det egentligen är terränggående bilar som gjort spåren. Ibland är de tydliga men ibland syns de nästan inte alls. Jag har i alla fall lagt in dem som liten tydlig stig. På några ställen har jag också tagit bort stigar som vuxit igen och några grönområden som är gallrade.

Jag hittade också både kantareller och svart trumpetsvamp som jag plockade. Jag såg också mycket trattkantarell men de fick stå kvar. De får växa till sig lite. Jag hittade även annan svamp. Den plockade jag inte men några bilder blev det.

... att få gå i skogen en hel dag och sätta ut kontroller. Solen skiner från en klarblå himmel och det är en sån där dag mitt emmellan sommar och höst. Det är liksom höst på förmiddagen och sommar mitt på dagen. Nu i kväll är det tävling på kontrollerna och då är det nog höst igen.

På förmiddagen var jag ute i skogen. Det var precis innan åskan och regnet drog in på allvar. Jag blev lite blöt, men inte farligt. Anledningen till besöket i skogen. var revidering av en karta. Den 31 augusti arrangerar vi en av två regionfinaler i orientering för Stockholms ungdomar. Jag lägger banorna. Terrängen är fin och bitivs lite annorlunda än vad man kanske är van vid. Kartan har några år på nacken och det har hänt en del i skogen. Därför var jag ute för att revidera kartan. Det är mest stigar som försvunnit och kommit till. Jag har ett par gånger kvar att kolla kartan innan den är helt OK. Här nedanför kan du se kartan före och efter revideringen.


Före!

Och efter!

Egentligen går det inte att säga att två olika vägval är lika snabba eller att det ena är snabbare än det andra. Däremot kan man kanske påstå att två vägval är likvärdiga. Det tänker i alla fall jag göra nu. Det fanns en sträcka på medeldistanstävlingen den 8 maj som erbjöd tre olika vägval och där varje vägval innehåll viss variation.



Flera banor hade den här eller en liknanade sträcka. Det är den stora höjden mitt på sträckan som gör att det skapas olika möjligheter till vägval. Det finns alltid ett vägval rakt på, här grönt. I H 21 E är det många som har valt den vägen med lite olika variation. Ändå skiljer det en hel del i tid. Det beror sannolikt på olika löpkapacitet hos de tävlande men också på orienteringsstyrka. I H 21 E finns det också löpare som valt det röda vägvalet och det blå vägvalet. De har sämre tid på sträckan än de bästa längs den gröna vägen.

Riktigt intressant blir det i en annan klass med lite äldre löpare. Slutsegraren valde den röda vägen och totaltvåan valde den blå vägen. De har exakt samma sträcktid. Om man jämför deras sträcktider på övriga sträckor ser man att de sprungit ungefär lika fort hela banan. Det som slutligen skiljer dem åt är att totaltvåan gör ett misstag vid en av kontrollerna senare på banan. Här drar jag alltså slutsatsen att de två vägvalen är i princip likvärdiga. Möjligtvis går det att ta en lite effektivare väg längs det blå vägvalet.

Vilket vägval som är bäst är upp till dig som ska springa sträckan. Det gäller för dig att väga för- och nackdelar mot varandra. Vilken väg är säkrast? Minst kuperad? Kortast? Ja, det finns säkert andra frågor du måste svara på innan du väljer. Sen måste du också väga in dina egna styrkor och svagheter och den kunskap och karta och terräng som du så långt har skaffat dig. Ett sätt för dig att öka din kunskap är att välja ut en sträcka med flera vägval och sen springa dem för att se vilket resultat det ger. Då gäller det förstås att du springen lika snabbt varje gång och att du inte gör några misstag. Samtidigt är det ju det här som är en viktig del av orienteringsidrotten, att inte riktigt veta.

Vägval är alltid ett intressant diskussionsämne efter en tävling. Vilket vägval var snabbast? Vilket var bäst? Det är oftast inte helt enkelt att svara på det. Det är ju alltid någon som är snabbast längs någon väg. Det behöver ju inte betyda att det är det snabbaste. Som löpare gäller det att du funderar över vilka dina styrkor är och utifrån det bestämma vilken väg du tar. Det som är bäst för dig behöver inte vara detsamma som det snabbaste vägvalet enligt sträcktiderna.



Efter en tävling kan man bara fundera över de olika sträcktiderna eftersom man oftast inte vet så mycket om de olika löparnas styrkor och svagheter. Här ovanför kan du se sträckan till den första kontrollen på stafetten den 8 maj. Det fanns fyra olika första kontroller. Just den här kontrollen låg i mitten och alla ringarna gick i varandra. Det var alltså inte så stor skillnad mellan de olika kontrollerna. På RunOway har några av löparna ritat in sina vägval. Du kan se dem på kartan. Snabbast för både killarna och tjejerna var högervägvalet längs vägen. De som valde någon av de andra vägarna var en liten bit efter. Fördelen med högervägvalet är att det är lättframkomligt och det är inte så mycket kupering. Man får också en ganska enkel ingång mot kontrollen. Innan tävlingen hade jag kanske inte gissat att det skulle vara snabbast längs vägen. Så här i efterhand var det roligt att några löpare valde det vägvalet och att det lönade sig. Tidsskillnaderna var doch inte jättestora.



De flesta misstagen gjordes vid de här kontrollerna och på den andra gafflingen i samma område. I det här området är det svårt. Framkomligheten är bra men sikten är bitvis lite sämre. Det gäller att vara noga med riktningen och hela tiden hålla reda på var man är. Tappar man greppet finns det många detaljer som påminner om varandra. Här har en del riktigt stora misstag gjort. Minst en löpare har passerat kartkanten i väster. Flera löpare har också kommit till fel gaffling och haft svårt att läsa in sig.



Ett annat ställe där en del misstag har gjort är kontrollen efter varvningen. Här har terrängen bytt karaktär och den bjuder in till löpning i hög fart. Sträckan kan se ganska enkel ut men den höga farten och kanske lite underskattning gör att bommen kommer. De flesta löparna har passerat mellan de två större sankmarkerna. Här blir sikten lite sämre en kort stund och det är lätt att glida iväg lite åt sidan, vanligtviss till höger. Sen finns det inte så mycket att läsa in sig på. För några löpare har det tagit en stund innan man läst in sig och kommit tillbaka mot rätt kontroll. Vid en provlöpning någn vecka innan tävlingen gjorde jag själv samma misstag. Det känns skönt att jag inte är ensam om att göra misstaget.

Det var några deltagare som påstod att en av kontrollerna i söndags eventuellt satt fel. Jag vet att jag var lite tveksam när jag skulle märka upp den. Det var snö i skogen och lite svårt att se alla detaljer. Jag gick dock från olika håll och läste av punkterna runt omkring kontrollen och kom fram till var den skulle sitta.

När snön var borta provsprang jag en av banorna som hade kontrollen. Jag sprang med GPS-klocka och tog mellantider vid varje kontroll. När jag kom hem ladda jag upp GPS-spåret i QuickRoute. Jag drog alla kontroller utefter spåret till rätt ställe utom den kontrollen där jag var tveksam. Den hamnade mitt i ringen på rätt ställe.

När deltagarna på tävlingsdagen kom fram till mig och påstod att en kontroll eventuell satt fel var jag inte överraskad över att det var just den här kontrollen. I kväll har jag varit ute i skogen och bland annat sprungit förbi den här kontrollen. Ett antal andra personer var också ute i skogen. Det känns skönt att kunna konstatera att den sitter rätt.



Jag kan dock fundera över varför jag är så envis. Om jag har valt ut en punkt så vill jag försöka få till det trots att jag först var lite tvecksam. Kanske hade det varit bättre att byta till någon annan punkt. Jag gjorde faktiskt vid ett par andra tillfällen där det inte var lämpligt att placera en kontroll. Den här kontrollen satt dock rätt.

Nu har jag skapat ett album med 88 bilder från söndagens stafett och medeldistans. Du hittar albumet genom att klicka på länken http://www.cig.canon-europe.com/p?p=HWtLfiwYG8Z. Vill du beställa någon bild eller har några frågor kring någon eller några av bilderna så skicka ett mail till [email protected].



Nu ligger alla banor från stafetten och medeldistansen på RunOway http://www.obasen.nu/runoway/default.php. Du får gärna gå in där och rita in dina vägval. Då kan du jämföra ditt lopp med de andra i din klass. Jag kan också göra analyser av tävlingen. Jag kommer att presentera några analyser här på bloggen. Redan nu finns det en del vägval inlagda och en del intressanta jämförelser.

En tom tävlingsarena när alla deltagare och funktionärer åkt hem. Bara morgondagens banläggare kvar. Alla kontroller är ute i skogen efter en del omplanering. I dag har jag gått drygt två mil i skogen. Vad gör det när solen skiner och fåglarna kvittrar.

I morgon är det dags för den första tävlingsdagen för helgen. Jag är inte iblandad i morgondagens tävling. Självklart kommer jag att vara där eller egentligen ute i skogen för att förbereda inför söndagens tävlingar. Här är några bilder från skogen som du kanske sett tidigare men som kan vara en liten aptitretare så här dagen innan.





Jag brukar inte besvara kommentarer som besökare gör här på bloggen men den här gången kan jag inte låta bli. Samtidigt är det ganska skönt att jag inte är ansvarig för just de här delarna av arrangemanget. För någon månad sen var det en tjej som tyckte att banorna för de tjejer som passerat seniorklassen var för korta på långdistans tävlingen. Jag kan inte annat än hålla med. Det finns tydliga anvisningar för hur långa banorna ska vara för de olika klasserna och de olika distanserna. Som banläggare är det mitt uppdrag att se till att alla tävlande får det de ska ha. Det ska vara rätt banlängd och rätt svårighetsgrad. Att det nu är nästan lika lång bana på lördagens långdistans som på söndagens medeldistans för några klasser är ju då inte rätt. Den här tävlingen är inte unik. Det här förekommer då och då på flera tävlingar. 

De senaste dagarna har två tjejer lagt varsin kommentar om ordningen på sträckorna i stafetten. De tycker att det är fel att tjejerna får de två lite mer ointressanta sträckorna i mitten av tävlingen. Sannolikt är det inte på de sträckorna som man kommer att uppmärksamma löparna som mest. För visst är det de som gör upp om slutsegern som kommer att få mest fokus. Som så många gånger tidigare är det killarna. Även här är jag utan skuld. Jag har lagt banorna efter de anvisningar jag har fått. Visst hade jag kunnat försöka påverka med det har jag inte gjort.

Orientering är i mångt och mycket en jämställd idrott. I klasserna för barn, ungdomar och juniorer är det ungefär lika många tjejer som killar som håller på. Tjejer och killar tävlar samtidigt i samma terräng. Inom landslaget så har alla samma förutsättningar. Men det finns också skillander. Ofta är det män som bestämmer och fattar beslut och man gör det utifrån manliga värderingar. Ska vi bli helt jämställda måste tjejerna ta plats. Det finns massor av duktiga tjejer som kan minst lika mycket som killarna. Av någon anledning kliver inte tjejerna fram, eller är det kanske så att de inte alltid tillåts kliva fram. Jag tror inte att vi män gör som vi gör av illvilja men vi har inte förmågan att se till att ge utrymme för tjejerna. Jag tror att ni tjejer måste bli bättre på att ta plats. Inte på bekostnad av killarna utan för att komplettera och berika verksamheten ur ett kvinnligt perspektiv. De ska finnas plats för alla.

Min förhoppning ar att alla deltagare oavsett ålder och kön kommer att uppleva just sin bana som rolig och utmanande. Kan jag uppnå det har jag lyckats med mitt uppdrag.

I dag har jag varit ute i skogen och bommat. Jag har sprungit en av banorna som killarna ska springa i stafetten på söndag. Egentligen skulle jag inte behöva bomma, så mycket som jag varit i skogen men det är säkert så att det är just därför det blir som det blir. Jag är inte riktigt skärp och springer på i tron att det löser sig. På något ställe så är det också så att omväxlingen i terrängen och banan ställer till det lite. Det växlar mellan det finaste av fina skogar till ungskog med sämre sikt. De här växlingarna innebär svårigheter. På några ställen är terrängen så fin och lättframkomlig att det inte kan bli bättre. Jag har sprungit i lika fin terräng på andra ställen, men aldrig finare.

På arenan börjar det hända lite saker. Fast än så länge är det i ganska blygsam skala. Några toaletter och ett ensamt tält är det enda som skvallrar om att något är på gång. Det ser lite komiskt ut med med tältet som står mitt ute på ängen.



Jag har räknat på lite passertider för stafettlöparna, eller i alla fall för täten. På den första sträckan passeras en radiokontroll efter 3 kilometer. Jag räknar med en löptid på 19 minuter dit, ja det kommer att gå fort. Efter 3,7 kilometer och 23 minuter är det dags för en passering på arenan. Nästa passering är förvarningen efter 5,6 kilometer. Hit räknar jag med att det tar 34 minuter. Sen återstår bar två minuters löpning in till mål. För den sista sträckan gäller samma tider.

Sträcka två och tre är lite kortare. Radion passeras efter 1,8 kilometer och 14 minuter. Fem minuter senare är det dags för passering på arenan. Då har löparna sprungit 2,5 kilometer av sträckan. Förvarningen ligger efter 4,4 kilometer och dit har jag räknat med att det tar 33 minuter och efter ytterligare tre minuter är det växling. Målgång blir det alltså 12,09. I PM står det 12,05 men jag har reviderat den tiden med fyra minuter. På söndag för vi se om det stämmer. Jag känner att jag har lite att leva upp till. På 25-manna 2009 räknade jag fel på den totala tiden för segrande lag med 23 sekunder.

I dag har jag hämtat alla kartor med banor. Jag har tittat igenom alla kartor och det ser bra ut. Jag har fixat baksidor till kartorna för stafetten. På baksidorna finns lagets nummer och sträcka. Allt för att hålla ordning på lag kartor och gafflingar. Som om inte det vore nog är alla lösa kontrollbeskrivningar kopierade och skurna. I morgon plockas allt i plastfickor. Bitarna börjar falla på plats.

Nu är sista handen lagd vid kartan. Nu kommer det inte att göras några förändringar innan tävlingen. Alla banor, kartan och beställningen av antalet kartor är skickade för att skrivas ut. Om en vecka är allt över. Här är några klipp ur kartan. Terrängen i ett av klippen kommer att användas båda dagarna och det andra kommer bara att användas för söndagens tävling.





Som du kan se är meridianerna blå vilket kan vara lite ovant för några. Det blir alltid diskussion kring blåa eller svarta meridianer och åsikterna går ofta isär. Blå meridianer används framför allt i terräng med mycket svarta detaljer, exempelvis stenar och branter. Man slipper klippa så mycket i meridianen då. Nackdelen är att det ibland kan vara lätt att blanda ihop meridianen med ett dike. På den nedre kartan finns ett uppehåll på den högra meridianen.

På kartan finns det också en massa annan information. Det är exempelvis kartskalan, ekvidistans fakta om kartan och annat. Här kan du se ett exempel på det på kartan som inte är karta.



I dag har jag varit ute och provsprungit en del av stafettbanan. Jag sprang den första delen av sträcka 1 och 4 fram till varvningen. Den delen av banan kommer att bjuda på varierande terräng som kommer att testa löparnas förmåga att använda rätt teknik vid rätt tillfälle. På sista strckan finns det tillfällen för den som jagar att passera lpare som växlat ut lite tidigare. Kanske kan stafetten avgöras på den här delen av banan. Sjävlklart finns det tillfällen till ett avgörande även på delen efter varvningen. Och så finns ju alltid upploppet och ett spurtavgörande.

Nu är alla banor klara. Nu i kväll har jag gått igenom alla banor för både stafetttävlingen och medeldistanstävlingen. Jag har klipp alla kontrollringar där det behövs och jag har klippt alla sammanbindsningslinjer där det behövs. Jag har gått igenom alla kontroller en gång till för allt i kontrollbeskrivningen ska vara korrekt. Jag har placerat alla kontrollsiffror så att de stör bansträckningen så lite som möjligt. Jag har också placerat kontrollbeskrivningen så att den kommer att ligga på ett bra ställe. Jag har också gjort ett förslag till utsnitt som fungerar för både stafetten och medeldistansen. Nu är allt klart att skickas iväg för utskrift.



Här är ett exempel på en av banorna som kommer att användas och den här gången är det faktiskt så. Jag luras inte. Här kan du se de klipta ringarna och linjerna. Där de är klippta finns det något karttecken som kan vara viktigt för att kunna ta kontrollen utan problem.

I går var jag ut och sprang i området. Bland annat kollade jag några av stigarna där de yngsta deltagarna ska springa. de gallringar som gjordes för ett tag sen berör delvis deras banor. Visst ligger det lite rester från gallringarna på stigarna men det kommer inte att bli några större problem. Det var mycket fint i skogen. I vissa terrängpartier kommer det att gå mycket fort, troligen ner mot fem minuter per kilometer. Men då gäller det förståss att inte göra några misstag. 

Nu pågår de sista förberedelserna inför tävlingarna den 7 och 8 maj. Kartan är klar och in i det sista har det varit förändringar. Här är två utsnitt ur kartan som visar på några av förändringarna. Den första kartan visar hur det såg ut fram till för en dryg månad sen och den andra kartan visar hur det ser ut i dag. Förhoppningsvis ser det ut på samma sätt den 7 och 8 maj.

I dagens DN kunde man läsa om namn på olika idrottsarenor. Den senaste i raden är ju Guldfågeln Arena i Kalmar som invigdes i går när Kalmar möte Djurgården. Yterligare tolv arenor presenterades. Det var bland annat Färs och Frosta Sparbank Arena, Starke Arvid Arena, Pontushallen, Läkerol Arena och Coop Arena. Nu ska det vara Arena men förr dög det bra med Vallen.

Det här med arena har smittat av sig även på orientering. För pratade vi om TC. Det var kanske inte så enkelt för alla att förstå att det betyder tävlingscentrum. Numera ska det heta arena även för den minsta tävlingen. Det får mig att fundera på vad vi ska kalla arenan där tävlingarna den 7:e och 8:e maj ska avgöras. Vad jag vet har vi ingen sponsor som kan ge namn åt arenan. Jag vet inte heller vad markägaren heter, annars skulle ju det kunna vara en idé, typ Andersson Arena. Man skulle ju kunna tänka sig ett namn med geografisk koppling. Då skulle det bli Hammarby Arena. Nja, kanske ändå inte. Vaför skulle vi uppkalla arenan efter ett fotbollslag när de själva inte gör den kopplingen. Nåja så här ser den i alla fall ut.

I dag har jag provlöpt H 21 E inför medeldistansen 8 maj. Det är en sak att springa runt och märka upp kontroller men man får en helt annan känsla både för terräng och banor när man springer en hel bana. Jag tror att deltagarna kommer att uppleva både teräng och banor mycket positivt. Både terrängen och banorna är omväxlande. Banorna går fram i traditionell södertörnsterräng med hällmarker och bitvis många detaljer. Här gäller det att vara noga om hålla i kartläsningen. Banorna går också fram i mer detaljfattig och flack terräng där det går att spring riktigt fort men det gäller också att vara noga med riktningen annars kan man komma snett. Det kan se enkelt ut men man ska aldrig underskatta svårigheten på en orienteringsbana.

Nästan all snö är borta. Längs banan jag sprang är det uppskattningsvis 97 procent barmark. Det är fortfarandeganska blött på sina ställen. Jag tror också att det finns några områden där snön kommer att ligga någon vecka till. På arenan är det torrt och fint med något enstaka undantag. Jag skulle inte tvecka att köra ut bilen på ängen.

Som ytterligare tecken på att våren är här hörde vi tranorna komma flygande. Blåsipporna blommade för fullt i en sydsluttning. Tre nässelfjärilar landade alldeles intill och på väg till startplatsen ringlade en snok över stigen. Den låg och solade men blev nog störd när vi kom springande.