Klart

Kanske är det lite att ta i och kalla det provlöpning. Det var jag och hustrun som sprang på ett antal kontroller. Syftet var att kolla att rätt kodsiffra sitter vid rätt kontroll. Jag hade gjort fem slingor som vi delade upp mellan oss och sprang. Det var alltså inga riktiga tävlingsbanor som vi sprang.





Det var två dagar sen jag var i området. På de här två dagarna har mycket snö försvunnit. I dag gick det att springa på barmark långa stunder. Men på norrsidorna och i tätare skog ligger det fortfarande mycket snö kvar. Fortsätter det att vara varm kommer nog snön att vara bort om ett par veckor.

Genom att springa banor på kontrollerna får man en känsla av hur det kommer att bli när det är dags för tävling. Jag tror att du som kommer att vara med och tävla kommer att uppleva terrängen som mycket fin och omväxlande. Det är öppet och fint för det mesta och det är lätt att ta sig fram. När man springer får man en känsla av att det är ganska lätt men orientering är aldrig lätt. Det värsta man kan göra är att underskatta svårigheterna. Jag är säker på att det kommer att göras misstag och jag är också säker på att några kommer att göra näst intill perfekta lopp. DU bestämmer hur det kommer att gå för dig.

I dag blev det drygt två timmar i skogen. Det är fortfarande mycket snö kvar i skogen på sina håll. Det börjar också bli mycket vatten. Snön är inte hård längre utan man sjunker ner hela tiden. Snön är blöt och det är inte ovanligt med vatten under snön. Kallt om fötterna var det.

Alla kontroller är nu markerade. Med något undantag stämde det bra kring alla kontroller. Jag kunde använda alla punkter som jag tänkt mig utom en.



Den här kontrollen är radiokontroll på stafetten. Det är sänkan, nedre delen. Jag hade egentligen tänkt mig uppe i sänkan men granen står i vägen. Hade jag valt att sätta kontrollen ovanför granen hade det kunna bli trångt. Man är tvungen att hoppa ned i sänkan. När man har gjort det måste man tillbaka samma väg. Om det kommer tio löpare samtidigt blir det trångt. Därför får skärmen sitta i nedre delen där det är gott om plats.



Jag har också fått koll på gallingarna. Det var betydligt större område än jag såg förra helgen. Det område som är gallrat utgör ungefär 15 procent av området där medeldistansen och stafetten kommer att avgöras. Nu är det ingen större fara eftersom det inte sitter så många kontroller i det gallrade området. De områden som gallrats är tätare skog där sikten nu är betydligt bättre. Framkomligheten är dock försämrad. Kanske hinner man köra ut en del timmer ur området. Riset kommer nog att ligga kvar.



Men du kan vara lugn. Det finns fortfarande gott om fin terräng kvar att springa i, eller vad sägs om det här. Så här ser det ut i området där alla första kontroller ligger. Öppna och fina berghäller med mossa och gles tallskog. Här finns också många små höjder, branter, stenar och en och annan liten sankmark. Inte så överrskande egentligen. Så här ser det ut på Södertörn när det är som bäst.

I dag har jag en klubbkamrat varit och träffat två representanter för Skogssällskapet. Det är de som på kommunens uppdrag sköter om skogen i kommunen. Du som har hängt här på bloggen ett tag kommer kanske i håg avverkningarna som störde 25-mannatävlingen 2009. Det var Skogssällskapet som avverkade. Syftet med dagens träff var inte att skälla ut dem utan att diskutera hur vi på bästa sätt ska kunna informera varandra om vad vi har på gång. Som orienteringsklubb har vi våra arrangemang och vi vill inte ha nya avverkningar och gallringar alldeles inpå tävlingen. Skogssällskapet arbetar ju på uppdrag av kommunen men om vi är ute i god tid kan det finnas möjlighet att skjuta fram avverkningen eller gallringen. Ett annat alternativ kan vara att tidigarelägga arbetet.

Vi har nu fått reda på vilka planer som finns för 2011. Det kommer att bli både slutavverkningar och gallringar i de områden där vi tränar och tävlar. Inget berör dock de tävlingar vi planerar under 2011. För 2012 kan vi bli berörda lite beroende på vilket område vi väljer. I det här områdena kommer gallring att ske under året.




Det är framför allt de gröna områdena med tät skog som ska gallras. Det blir lite besvärligt den första tiden men på lite sikt är det ju bara bra för oss orienterare. Både sikten och framkomligheten blir bättre.

I klubben har vi en strategi att med jämna mellanrum träffa personer vars jobb påverkar vår verksamhet. I höstas träffade vi kommunekologen och diskuterade djurliv och nyckelbiotoper. För något år sen träffade vi kommunen jaktansvarige för att diskutera jakt och orientering. Bra möten där vi har fått ny kunskap och där vi också höjt kunskapen om orientering hos de personer vi har träffat.

I dag började en ny fas i arbetet inför tävlingarna i maj. Jag har varit ute i skogen och märkt upp ett antal kontroller. Det är fortfarande mycket snö kvar i skogen. På sina håll är det säkert mellan tre och fyra decimeter snö kvar. På andra ställen börjar marken under snön titta fram men det är fortfarande sällsynt. Bäst är det att vara ute på förmiddagen och hålla sig på platser där solen har kommit åt. Där har det varit mycket blöt snö som frusit till en hård yta under natten. Här bär det bra. Sämst är det på norrsidorna där det dels är mycket snö och den är fortfarande ganska finkornig och den bär inte alls. Så här såg det ut på ett ställe med ganska öppen skog.



Totalt hann jag med 21 kontroller på en sträcka av 3,3 kilometer. Allt som allt tog det en timma och tjugo minuter. Här är några av kontrollerna som blev besökta och uppmärkta i dag.







Om du tittar ovanpå branten kan du få en uppfattning om hur mycket snö det handlar om. Som du ser ligger solen på uppe på branten. Vid foten är det dock skugga nästan hela dagen. Där är det ännu mera snö kvar.

Om man håller ögonen öppna kan man också få se en del spännande, häftiga, vackra eller vad det nu kan vara för något. Förra helgen var det två sora älgar. I dag såg jag inga djur men väl en stor gammal ek som stolt visade upp sig i vårsolen. Mitt i barrskogen stod den och markerade sin plats.



På vägen hem stod ett säkert vårtecken i dikeskanten. Vårtecknet lyste i kapp med vårsolen. Än så länge var det bara en ensam stackare men snart får den nog sällskap av flera.

Nej, ännu är det långt till vår som det sjungs i visan. Det är mycket snö kvar. Det är lite synd för nu är det i stort sätt bara arbetet i skogen som återstår inför tävlingarna i vår. Alla banor är lagda och jag har nu gått igenom alla banor och flyttat om lite så att det blir en jämnare belastning på kontrollerna. Jag har också lyckats minska antalet kontroller något. Det är dock fortfarande en hel del kontroller och på vissa ställen ligger de tätt. Eller vad sägs om det här?



Det här är en del av tävlingsområdet. Det är tät mellan kontrollerna så det gäller att vara noggrann. Först för mig när jag ska märka upp alla kontroller. Det gäller att hålla reda på vilken av kontrollerna som är 150, 154 och så vidare. När det väl är dags för tävling så gäller det för dig att se till att du stämplar vid rätt kontroll. Jag har sett till att jag har koll på läget.

Som du kanske ser så har jag också klippt alla ringar så att karttecken som ligger under ringarna syns. Det kan vara en liten sten, en brant, en stig förgrening eller något annat som kan vara viktigt för dig att se när du är på väg mot kontrollen. Jag har också gått igenom alla banor och klipp i linjerna som binder ihop kontrollerna till en bana. Även detta för att du ska kunna se alla viktiga detaljer. Nu är det som sagt bara att vänta på att det ska bli snöfritt eller i alla fall att lite av snön ska försvinna. Kanske kan jag komma ut en sväng nästa helg...

Det är fortfarande mycket snö i skogen så det är nu flera månader sen jag var ute i skogen. Jag har inte märkt upp några kontroller i skogen än. Det återstår alltså en del arbete. Nästan alla banor är lagda. Om jag får säga det själv så ser det riktigt bra ut. Jag tror att du som deltagare kommer att uppleva banorna roliga och omväxlande. Jag tror också att du kommer att uppleva terrängen som öppen och fin med god sikt. Det finns både detaljfattiga områden och detaljrika områden. Nu är det som sagt bara att vänta på att snön försvinner.



Kanske ska du springa den här banan, eller så är det här en helt annan bana. Vem vet?

I dag har jag fått alla banorna till långdistanstävlingen med Silva Junior Cup. Det är den tävlingen som går dagen innan stafett- och medeldistanstvälingen som jag lägger banorna till. Jag ska kolla att banorna går i olika stråk så långt som möjligt. Det är ju inte roligt för deltagarna om de springer i samma stråk två dagar i rad.

Förr hade varje orienteringsförening med någon form av verksamhet en egen klubbtidning. Det var i princip lika vanligt förekommande som en egen hemsida är nu för tiden. Jag vet inte hur många föreningar som har kvar sin tidning och hur många som har ersatts av andra medier. Min egen förening har fortfarande kvar tidningen. I dag när jag kom hem från jobbet som började jag rensa i några gamla högar. I högen låg ett exemplar av Skriet från Hanveden som tidningen heter. Den var nästan ett år gammal och det fanns en liten artikel om förberedelsearbetet inför 25-manna 2009 skriven av tre tjejer i klubben.

En vacker dag i september när Kajsa, Tessan och Emelie var ute och skulle lämna plankor i skogen (som senare skulle bli kontroller till 25-manna) hände årets roligaste. Vi körde in på en liten skogsväg i VH för att slippa bära plankorna allt för långt. När vi stannat och gått ur bilen kom en blå bil och stannade bakom oss (vi var typ mitt ute i skogen) och föraren i den blå bilen vevade ner rutan och frågade oss:
- Vart leder den här vägen?
- Hit, svarade Emelie. Det står ett betongfundament här så man kommer inte längre.
- Jaha okey, sa snubben. Och han började backa.
I våra huvuden var det nu mycket förvirring över bland annat, varifrån kom bilen? Vad fan ville snubben? Och en massa annat. Vi öppnade backluckan och förberedde oss för att gå ut med plankorna. Efter en bit började bilen köra tillbaka mot oss och Kajsa fick nu panik, slängde mig i backsätet och halvskrek till Emelie:
- Den tar sats, den kommer att köra över dig!
Bilen stannade och ut kom en annan snubbe och gick fram till oss. En mycket snygg snubbe (VIKTIGT!). Kajsa, Tessan och Emelie är som tre blöta fläckar på marken.
- Nej, alltså vi blev lite nyfikna vad ni ska gör egentligen..? Ska ni slänga ut plankor i skogen? frågade snubben.
- Ja typ, sa Emelie.
- Gör inte det.
Snubben flashar sin polisbricka som i en dålig polisrulle. Kajsa, Tessan och Emelie blir en aning väldigt mycket chockade.
- Vi ska göra det här..., säger Kajsa (panikartat) och ger den heta polisen kartan. ...sätta ut kontroller till 25-manna.
- Jaha okey men det är ju lungt. Tyckte väl att plankorna var lite för fina för att slängas, svarade den heta polismannen.
Vi andas ut och brister ut i asgarv.
- Ja men då får ni ha det så bra tjejer, säger den heta polismannen.
Wooow, dagens happening. Den heta polismannen garvade lite smått och gick sedan tillbaka till bilen och åkte därifrån.


Fina plankor i skogen

Jag sitter och försöker jobba med banorna inför vårens tävlingar. Det går lite trögt. Kanske är det vintern och all snö som gör att det går lite trögt. Jag har i alla fall ändrat lite på stafettbanorna så att de nu helt och hållet går fram på det kartmaterial som är klart. Det betyder att tävlingen går att genomföra utan ytterligare kartritning i skogen. Jag har också ambitionen att lägga fler banor till medeldistanstävlingen. Det går lite trögt. Jag ska försöka ett tag till. Annars blir det ett nytt försök en annan dag.

I dag har jag återigen varit ute i skogen för att kolla kartan och en del tänkbara kontrollpunkter inför tävlingarna i maj 2011. Än så länge går det bra hyfsat att springa i skogen. I genomsnitt är det omkring tre decimeter snö men den är lätt och luftig och bjuder inte så stort motstånd. Men det tar lite tid att ta sig fram. I dag har jag kollat ett antal tänkbara kontrollpunkter i områden jag inte varit så mycket i tidigare. Kartan stämmer bra och det går alldeles utmärkt att orientera från punkt till punkt. De flesta punkterna går ganska bra att se trots all snö. Det är svårt att se små stigar, sankmarker och när snön ligger tung på träden grenar blir man ibland lite osäker på var gränserna för tät skog går.

För varje gång jag är ute i området känns det som att tävlingarna kan bli riktigt bra med intressant och spännande orientering. Det är för det mesta öppen och fin terräng. Det finns några områden med lite yngre skog där sikten är lite sämre och det finns några få områden med tät skog. I stora delar av området kommer det att gå undan för de som är bra tränade och orkar ligga på, men det gäller att gå rätt också.

I dag var det en fin vinterdag. Solen sken och det var ungefär åtta minusgrader. Trädens grenar är nedtyngda av snön som har fallit. Det är inte fruset i mossarna så det gäller att hålla lite koll så man inte går ned sig och blir blöt. Det är nog inte så skönt när det är kyligt i luften. Kameran var med så med hjälp av bilderna kan du få en uppfattning om hur det var.

... blir fler banor klara till tävlingarna till våren. Det stora problemet just nu är snön. Det känns bekant. Arbetet inför sprint-DM tidigare i år präglades av all snö och frågan om kartan skulle bli klar i tid eller inte. Nu ligger det massor av snö i skogen igen och arbetet med kartritningen har stannat av. Kanske får jag ta till en reservplan och använda ett annat område till stafettbanorna. Det finns tillräckligt med karta klar men inte riktigt över det område som ursprungligen är tänkt att användas.

                                                               

Eventuella ändringar av stafettbanorna får vänta lite. Just nu fokuserar jag på medeldistansbanorna. Min förhoppning är att det inte kommer så mycket mer snö de närmaste veckorna. Då kan jag nämligen hinna lägga alla banor och även börja arbetet med att märka upp kontrollerna i skogen. Tyvärr så styr jag inte över vädret så hur det än blir är det bara att gilla läget. Blir det mera snö så får jag plocka fram skidorna i stället. Så småningom kommer det en vår.

I början av maj 2011 är det dags för tävlingar. En stafett för juniorer kommer att avsluta tävlingshelgen. Stafettbanorna är i princip klara. Det som återstår är att stämma av några kontroller med den nya kartan. Samtidigt kommer en medeldistanstävling för övriga klasser att genomföras. Just nu jobbar jag med banorna till den delen av tävlingen. Jag har lagt några banor och jag tycker själv att det ser mycket bra ut. Jag tror att det kommer att bli intressanta och roliga banor som kommer att bjuda på omväxlande orientering.



Terrängen ger möjligheter till omväxling och jag har hittat ett antal sträckor som troligen kommer att tvinga löparna att lämna strecket, det vill säga det finns vägval. Det enda problemet just nu är tiden. Vintern har kommit och det återstår arbete med kartan och det återstår en hel del arbete i skogen. Än så länge är snödjupet inte så pass stort att det inte går att vara i skogen, men det snöar fortfarande och det är kallt. Kanske är det vintern som har kommit för att stanna precis som för ett år sen. Är det så kommer det att bli en hel del jobb att göra när våren börja komma. Livet som banläggare är spännande och oförutsägbart.

... i skogen blev jag i morse. Det var meningen och till och med min egen idé. Jag ville komma ut i skogen för att känna på hur den nya kartan som ritas inför vårens tävlingar kändes. Eftersom logostiken inte alltid går att få ihop på ett bekvämt sätt blev jag alltså utkörd i skogen cirka 15 kilometer hemifrån. Jag klev ur bilen och såg den åka iväg. Nu är det upp till mig att ta mig hem.



I början går det ganska långsamt. Jag är gammal och ser dåligt, i alla fall när det inte är riktigt ljust ute. Det duggregnar och är grått. Molnen ligger lågt och det är bara uppe på de öppna höjderna som jag får tillräckligt med ljus för att se bra. Det är tur att det finns många öppna partier i skogen.



Kartan kändes bra och det gick att springa, läsa kartan och hänga med. På något ställe saknades en sten som nog egentligen ska vara med. Troligen har den trillat bort i digitaliseringen. Sen kan man alltid fundera över gränserna för alla gula fläckar uppe på höjderna. Det är inget speciellt för den här kartan utan gäller för det mesta, tycker jag. I det här området finns det bitvis ganska många öppna ytor uppe på höjderna.



Det finns dock ett område på kartan som skiljer sig ganska mycket från övriga områden. Här finns inga öppna berghällar med mossa. Här finns ingen gles tallskog. Istället är det storstammig gammal granskog. Marken är täckt med grön mossa. Framkomligheten är om möjligt ännu bättre. Här finns inte heller så många detaljer. För mig som banläggare er det lite av en dröm att kunna slänga in några kontroller i ett sånt område. Det skapar omväxling och gör förhoppningvis orienteringen roligare för dig som deltagare.



På några plaster finns det spår av skogsbruk i form av hyggen, avverkning och gallring. Det finns också områden som härjats av skogsbränder. Det mest kända är kanske den stora Tyrestabranden 1999. Drygt 450 hektar skog slukades av lågorna. Brandområdets södra del finns med på en del av den nya kartan. Bitvis är det nästan omöjligt att ta sig fram, men det finns även områden som nästan ger känslan av att vara i fjällen.


Efter en stund passerar jag kartkanten för det nyritade området och får byta karta till den lite äldre. Den är också bra och jag fortsätter i en del av de stråk som jag planerar att dra fram banorna i. Terrängen är fortsatt mycket fin. På ett ställe finns ett område som ganska nyligen har avverkats. Det kommer dock inte att bjuda på några större problem. Marken är rensad och fin och det finns inte mycket ris kvar. Just i dag var det ganska blött.



Jag lämnar tävlingsområdet och nu gäller det bara att sig hem. Jag får byta karta ytterligare en gång och passar också på att dricka lite av vätskan jag bär med mig. Tyvärr vet jag inget bra sätt att hålla den varm och det är lite förvånanasvärt vad snabbt varm vätska blir kall igen. Jag har dock inga problem med det och låtter de kalla dropparna rinna ner genom strupen för att fylla på vätskedepåerna.



Efter en stund når jag fram till ytterligare ett gammalt brandområde. Det här är från 1992 och är gabnska svårframkomligt med ny och ung skog som breder ut sig. Jag håller mig på berghällarna i södra kanten. Vid ett tillfälle är jag högt uppe på en höjd och blickar ut över omgivningen. Eftersom molnen ligger lågt kan man bara ana Brandbergen i norr. Annars är det bara skog. Framför mig finns en dalgång och på andra sidan nya skogsklädda höjder. Det är alldeles tyst i skogen och om man inte visste att Dalarövägen går i dalgången skulle man kunna tro att världen bara består av skog. I alla fall just här.



Jag tar mig fram till Dalarövägen och gör det sista kartbytet. Nu är det bara sista biten hem och jag börjar ana slutet. Det blir allt tyngre i backarna och jag tvingas gå på några ställen. Jag korsar ännu en väg, Nynäsvägen den här gången. Nu är det bara minuter kvar och ännu en gång får jag springa i gammal fin granskog. Tyvärr har den gallrats och det finns en de djupa hjulspår som är vattenfyllda. Väl hemma väntar en skön dusch och blåbärssoppa. Av någon anledning blir jag alltid sugen på just blåbärssoppa när det är kallt ute och jag tränar länge. En timma och femtifem minuter var jag ute i dag. Jag känner mig ganska nöjd!

Arbetet med att skapa så bra förutsättningar som möjligt för bra tävlingar i samband med Nordic Junior Meeting pågår på flera håll. Tyvärr så verkar det som om övriga nordiska länder drar sig ur en efter en. Just nu är det lite oklart hur mycket Nordic det blir i samband med Junior Meeting. Arbetet pågår i alla fall. Nu i kväll har jag lär mig något nytt i OCAD, det dataprogram som är ett stöd i banläggningen. Jag har vetet att det finns ett stöd för att hålla ordning på alla gafflingar vid en stafett men jag har inte vetat hur det fungerar och hur man ska göra. I kväll har jag läst igenom ett antal hjälptexter, testat, gjort fel, testat igen, läst mera och nu tror jag att jag börjar förstå hur det ska användas. Jag har fortfarande inte gjort rätt men jag tror jag vet hur det ska bli rätt.

Kartritningen pågår också för fullt. Det är korta dagar och ibland dåligt väder så det gäller att kartritaren är på hugget. Det vet jag att han är och bit efter bit börjar bli klar. Här nedanför kan du se två små utsnitt från kartan så långt den är klar. Det är första gången som du har möjlighet att se en del av kartan.

Jag sitter och försöker lägga några banor till Nordic Junior Meeting. Jag har ansvar för banorna till den avslutande stafetten. Jag hade en idé men den fungerade inte som jag tänkt mig. Banorna blir bra men de blir lite för långa. Jag får nog gå och lägga mig. I morgon kanske jag kommer på lösningen.

I går kväll träffades de personer som kommer att lägga banorna till Nordic Junior Meeting. Vi kom överens om hur området ska användas på bästa sätt. Eftersom samma tävlingsarena ska användas för tre tävlingar gäller det att planera banorna så att löparna springer så lite som möjligt på samma ställe. Just nu pågår kartritningen för fullt. Drygt hälften av kartan är klar. Jag har inte varit ute på den ännu men det ser bra ut. Här kan du se en del av den gamla kartan. Just det här området ligger precis utanför tävlingsområdet och är ganska typiskt för hur det ser ut. Det finns dock några områden som har en helt annan karaktär.

Nu är det klart hur Nordic Junior Meeting, tävlingarna som ersätter de nordiska mästerskapen 2011, kommer att se ut. Torsdag den 5 maj är det en sprinttävling och samtidigt Sprint-DM för Stockholm. Fredag den 6 maj är det en medledistanstävling och troligen även en publiktävling på samma banor. Lördag den 7 maj är det en långdistanstävling med Silva Junior Cup samt en publiktävling. Som avslutning på söndagen den 8 maj är det en mixstafett där även distrikts- och klubblag är välkomna att vara med. I laget ska det ingå fyra löpare från klasserna H 20, D 20, D 18 och H18. Segrartiden på respektive sträcka kommer att vara 40 minuter. Samtidigt kommer det att arrangeras en publiktävling över medeldistans. För några dager sen var jag ute i skogen för att bli mer bekant med terrängen. Här är några bilder.







Nu kan banläggningsarbetet börja på allvar. Jag kommer att ansvara för stafettbanorna.

Minns du den här bilden.



Den togs en vecka efter 25-manna förra året. För en dryg vecka sen skrev jag lite om markslitaget på 25-manna och visade bilder på hur det såg ut nu ett år efter tävlingen. Just den här bilden var tagen på väg från de näst sista kontrollerna till den sista kontrollen. Precis i den övre kantan på 9 i 95. Jag var lite bekymrad över att mossan slitits bort från berget.



Nu har jag slutat vara bekymrad. Jag har inte ett dugg dåligt samvete för vad vi orienterare eventuellt lämnar för spår efter oss. I helgen hörde jag rykten om nya avverkningar i skogen där 25-manna avgjordes förra året. I kväll, precis innan solen gick ner, var jag ute och kollade om ryktena var sanna. Ja de var de. Två stora nya hyggen på platser där skogen är som allra finast. Man blir lite ledsen i ögat. Ett ställe där det nu ligger timmer och kvistar huller om buller är där bilden här ovanför är tagen. Jag kan alltså konstatera att nu ett år efter tävlingen syns inte ett spår av orienterarna! Jag kan inte låta bli att fundera över vad som hänt med nyckelbiotoperna som vi skulle vara lite extra rädda om. Jag har lagt in de nya hyggena på en karta så att du kan se hur det ser ut. Gränserna är inte exakta men de stämmer ganska bra med verkligheten. Det är de två norra hyggena som är nya.



Det södra hygget var det som gjordes veckorna innan 25-manna förra året. På ett år har en hel del skog försvunnit.