Träning 3 september 2009
Den här gången har jag ingen aning om vad som väntar på träningen på torsdag. För en gångs skull är det inte jag som har lagt banorna. Jo, lite vet jag och jag ska skriva om det jag vet. Samlingen är vid Hundängen i Tyresö. Du kommer dit genom att åka till Tyresö Centrum. Precis när du har passerat Tyresö centrum tar du av till höger mot Krusboda. Sen följer du vägen i stort sätt så långt det går att köra. När du kommer till vändplatsen för bussarna fortsätter du ytterligare en liten bit. Du kommer att köra ner för en backe och kan skymta en sjö på vänster sida. Där finns det några grusytor där du kan parkera bilen. Hundängen ligger nu ytterligare cirka hundra meter framåt. På kartan här nedanför kan du se hur det ser ut. Hundängen är den stora avlånga ängen lite ovanför mitten på kartan.
Själva träningen är en medeldistansträning. Medeldistans är en tävlingsform som ska vara orienteringsteknisk kanska krävande. Det krävs mycket kartläsning och banan innehåller ofta många riktningsförändringar. Sträckorna är oftast ganska korta och det finns inte alltid så många vägval. I övrigt så är det egentligen inte så annorlunda. Försök att utnyttja naturliga ledstänger att orientera utefter och mot. Var noga med riktningarna så att du inte kommer snett. Kontrollpunkterna kommer troligen att vara ganska svåra, men eftersom det är ganska tätt mellan kontrollerna så har du oftast en säker utgångspunkt i närheten.
Själva träningen är en medeldistansträning. Medeldistans är en tävlingsform som ska vara orienteringsteknisk kanska krävande. Det krävs mycket kartläsning och banan innehåller ofta många riktningsförändringar. Sträckorna är oftast ganska korta och det finns inte alltid så många vägval. I övrigt så är det egentligen inte så annorlunda. Försök att utnyttja naturliga ledstänger att orientera utefter och mot. Var noga med riktningarna så att du inte kommer snett. Kontrollpunkterna kommer troligen att vara ganska svåra, men eftersom det är ganska tätt mellan kontrollerna så har du oftast en säker utgångspunkt i närheten.
Ska jag, eller ska jag inte?
Även i dag har det varit tävling utanför Kungsängen. DM i medeldistansorientering. Terräng var mycket fin vilket naturligtvis gör det extra kul att springa. Det var inga stora problem i skogen. Det var bara den sjunde kontrollen som vållade lite problem. Jag hade koll på läget när jag passerade höjden med stenen. Ytterligare en liten bit fram såg jag en kontroll till höger. Jag visste att den inte var min, men eftersom det var en liten höjd med en sänka sprang jag ändå dit. Självklart var det inte min kontroll.
Det var öppen och fin sikt så jag såg höjden där min kontroll skulle sitta. Det satt ingen skärm vid höjden och det fanns inge sänka. Kartan stämde inte så bra här. Kanske inte så konstigt eftersom jag var på fel höjd. När jag efter en stund förstod det så stämde kartan bättre. Lite onödigt och slarvigt var det. Sen gick det bättre även om jag började bli trött och inte orkade kämpa på som jag hade önskat. Dessutom väntade det stora misstaget även om jag inte visste om det just då.
Vid den sista kontrollen stämplade jag samtidigt som en annan tävlande. Jag blev direkt osäker på hur många ljudsignaler jag hörde, och inte såg jag väl något ljus. Jag sprang dock vidare mot mål och tänkte att stämpeln tog nog. Tveksamheten fanns dock kvar och jag tänkte vända, men fortsatte ändå. Det speler egentligen inte så stor roll om den tog eller inte. Våndan tar inte slut och när jag nästan är framme vid ängen där målet ligger bestämmer jag mig för att vända om för att stämpla en gång till. Eftersom jag redan är ganska trött är farten låg och det tar tid. Så småningom kommer jag dock till mål. När jag får sträcktiderna så får jag facit. Jag har stämplat två gånger vid kontroll 100. Drygt två minuter kostade all tveksamhet. Det var första gången jag har gjort något liknande. Det finns säkert ett antal fel som man ska göra innan man är färdig som orienterare. Nu kan jag lägga ett fel till till mitt orienterar-CV.
Det var öppen och fin sikt så jag såg höjden där min kontroll skulle sitta. Det satt ingen skärm vid höjden och det fanns inge sänka. Kartan stämde inte så bra här. Kanske inte så konstigt eftersom jag var på fel höjd. När jag efter en stund förstod det så stämde kartan bättre. Lite onödigt och slarvigt var det. Sen gick det bättre även om jag började bli trött och inte orkade kämpa på som jag hade önskat. Dessutom väntade det stora misstaget även om jag inte visste om det just då.
Vid den sista kontrollen stämplade jag samtidigt som en annan tävlande. Jag blev direkt osäker på hur många ljudsignaler jag hörde, och inte såg jag väl något ljus. Jag sprang dock vidare mot mål och tänkte att stämpeln tog nog. Tveksamheten fanns dock kvar och jag tänkte vända, men fortsatte ändå. Det speler egentligen inte så stor roll om den tog eller inte. Våndan tar inte slut och när jag nästan är framme vid ängen där målet ligger bestämmer jag mig för att vända om för att stämpla en gång till. Eftersom jag redan är ganska trött är farten låg och det tar tid. Så småningom kommer jag dock till mål. När jag får sträcktiderna så får jag facit. Jag har stämplat två gånger vid kontroll 100. Drygt två minuter kostade all tveksamhet. Det var första gången jag har gjort något liknande. Det finns säkert ett antal fel som man ska göra innan man är färdig som orienterare. Nu kan jag lägga ett fel till till mitt orienterar-CV.
Massor av kantareller
I dag har det varit DM i orientering. Tävlingen gick på militärt övningsområde nordost om Kungsängen. Vanligtvis brukar den stora snackisen efter en tävling vara bommar och vägval. I dag fick de snackisarna konkurens från kantarellerna. Det fanns mycket kantareller i skogen och då menar jag mycket. Bara mellan den andra och tredje kontrollen fanns det väll uppskattningsvis mellan två och tre kilo. Det var många som kom tillbaka med plastfickorna fylda med kantareller. Jag startade sent och mötte flera som redan hade sprungit som var på väg ut till "sina" svampar.
I morgon är det ett nytt DM i samma område. Då är det medeldistans som står på programmet. Mer kantareller att plocka.
I morgon är det ett nytt DM i samma område. Då är det medeldistans som står på programmet. Mer kantareller att plocka.
Det här är Hanveden
Hanveden är namnet på ett skogsområde som ligger i de sydligaste delarna av Huddinge kommun och de västligaste delarna av Haninge kommun, på halvön Södertörn söder om Stockholm. Det är i Hanvedens sydöstra del som årets 25-manna ska avgöras. Hanveden har inga exakta gränser, men mestadels används namnet Hanveden för det drygt 20 kvadratkilometer stora skogsområde som ligger mellan Lissma och Haningeleden, länsväg 259, i norr och Södertäljevägen, länsväg 257, i syd, samt mellan samhällena Jordbro, Västerhaninge och Tungelsta i öster och sjön Ådran i väster.Det är inte helt klart vad namnet "Hanveden" betyder, men det sägs ha att göra med tjäder- eller orrhannar, som tidigare var vanliga i denna ved, skog. Tjädern finns tillsammans med ett ankare med i Haninge kommunvapen. Tillsammans symboliserar de skogen och havet som är två viktiga delar i kommunen.
Inom Hanveden-skogen ligger Paradisets naturreservat, samt ett mindre Natura 2000-område som även den kallas "Hanveden" men som utgör endast en liten del av det egentliga Hanveden. Området, som omfattar 247 hektar, ligger delvis i Huddinge kommun och delvis i Haninge kommun, och omfattar Tornbergssjön med myren Odonrumpan väster om den, Svartsjön, samt sjöarna Trehörningen och Långsjön med myren Storflagen som ligger öster om dessa. Även den lilla tjärnen Ormputten tillhör Hanvedens Natura 2000-område, dock som en separat enklav. Ormputten är länets suraste sjö.
Hanvedens sydvästra del strax väster om Tornberget
Hanvedens, och hela Stockholms läns, högsta punkt är Tornberget, 110,9 möh. För några tusen år sedan, när inlandsisen drog sig tillbaka, var Tornberget tillsammans med andra högre platser i området, öar i Östersjön. Havet låg då 75 meter högre än vad det gör i dag, efter landhöjningen. Det sägs att närmaste fastland låg på den tiden vid Kilsbergen i Närke och bortom Kolmården i Östergötland. Idag ligger Tornberget nästan 10 km från kusten. Från Tornbergets topp kan man dock se havet och en del av öarna som tillsammans bildar skärgården. Arkeologerna har hittat hundratals gamla boplatser i Hanveden, på de högre nivåerna. Antagligen var det jägar- och fiskarfolk som bodde på öarna på den svenska stenålderstiden.
Hanveden är ett populärt utflyktsmål för folk i södra Storstockholm. Paradisets naturreservat, Tornberget samt sjöarna i området drar till sig friluftsfolk, och det gör även Sörmlandsleden som passerar genom Hanveden, samt vandringslederna som börjar vid torpet Paradiset i områdets nordvästra del.
Det finns ytterligare några inlägg på bloggen som behandlar Hanveden. Hanveden nämns den 17 februari 2009, Ormputten finns nämnd i ett blogginlägg från den 5 augusti 2009. Paradiset nämns i ett inlägg från den 18 augusti 2009.
Var noga, stämpla rätt
25-manna är för många en av årets orienteringshöjdpunkter. Varje år förvandlas höjdpunkten till en besvikelse för några löpare och lag. Jag tänker på de lag som av någon anledning inte kan fullfölja tävlingen. Den vanligaste orsaken till att ett lag inte fullföljer är att någon löpare i laget stämplar fel eller slarvigt. Sen 2001 har det förts statistik över vad som är orsaken till felen. Vid 25-manna 2008 var det 73 lag som inte föllföljde tävlingen. Här är de olika anledningarna.
49 löpare hoppade över/stämplade för fort vid minst en kontroll. Av dessa hoppade två över den sista kontrollen, sex personer hoppade över den näst sista kontrollen och 41 löpare hoppade över någon annan kontroll utefter banan. En löpare hoppade över flera kontroller eller avbröt sitt lopp.
16 löpare stämplade vid fel kontroll. En löpare sakande målstämpling. En löpare tappade sin löparbricka. Dessutom var det fyra löpare som inte läste av sin löparbricka efter målgång.
Med vetskap om det här är det också intressant att titta på om det är några sträckor där det är vanligare med felstämplingar eller om det är lika många på alla sträckor. För det första kan man konstatera att av det totala antalet löpare är det 0,76 procent som stämplar fel. Det är en ganska liten andel, kanske till och med mindre än vid en individuell tävling. Den procentuella fördelningen per sträcka ser ut så här.
Sträcka 1 och 2 = 0,56 procent
Sträcka 3 = 0,99 procent
Sträcka 4 = 0,50 procent
Sträcka 5 = 0,64 procent
Sträcka 6 = 0,71 procent
Sträcka 7 = 1,28 procent
Sträcka 23 = 0,57 procent
Sträcka 24 = 0,29 procent
Sträcka 25 = 0,47 procent
Sträcka 25 omstart = 0,72 procent
Det finns säkert ett antal anledningar till varför det ser så här. När det gäller sträcka 3 så kan det relativt stora antalet felstämplingar bero att det är många löpare som går ut samtidigt. Det är lätt att dras med till fel kontroll och det är ofta många som stämplar samtidigt och det kan vara svårt att avgöra vems ljud- och ljussignal det var. På sträcka 4 är det många ungdomar som springer. Kanske är ungdomarna mer noggranna än vuxna. På sträcka 7 börjar det dra ihop sig. Löparen på nästa sträcka får ju inte gå ut förrän alla fyral löpare på sträcka 7 kommit i mål. Kanske är det så att den löpare som går ut sist känner sig stressad och inte vill komma sent till växling. Ja, det är några av mina egna funderingar. För att veta helt säker skulle man nog behöva intrevjua alla löpare som gör fel.
Sammanfattningsvis kan man i alla fall konstatera att det går att undvika de flesta felstämplingar om alla löpare är noga med att kontrollera kodsiffran vid kontrollen innan man stämplar och om alla löpare är noga med att kontrollera att man får ljud- och ljussignal från den kontrollenheten där man stämplar. Skulle alla löpare gjort det förra året skulle 65 av 73 felstämplingar ha undvikits.
Som banläggare har jag försökt att göra vad jag kan för att underlätta för löparna. Kontrollerna ligger i bland ganska tätt men det finns inte två liknanade kontrollpunkter nära varandra. Jag har också försökt att se till att det inte finns två kodsiffror som liknar varandra ligger nära varandra. Vi ska också försöka att sätta kontrollenheterna en bit ifrån varandra så att det blir enklare att se ljuset och höra ljudet. Att stämplingen sen blir rätt är alltid den enskilda löparens ansvar.
Som pärlor på en tråd
För några år sen gav jag mig ut med kameran en tidig augustimorgon. En augustimorgon innebär ofta dimma och fukt. Fukten fastnar ofta på olika föremål. I bland kan man hitta något ganska vardagligt som med fuktens hjälp förvandlats till något helt annat.
Spindelnätet förvandlades till trådar med genomskinliga pärlor. Solen speglar sig i pärlorna och får det att glittra. Senare på dagen har vattnet dunstat och det är vanligt spindelnät igen.
Spindelnätet förvandlades till trådar med genomskinliga pärlor. Solen speglar sig i pärlorna och får det att glittra. Senare på dagen har vattnet dunstat och det är vanligt spindelnät igen.
Banor till tryck
Nu är även banorna till årets 25-manna skickade till tryckeriet. Från programmet som jag har använt i banläggningsarbete kan man exportera banfiler. Filen innehåller allt som ska vara tryckt med den violetta färgen. Det är kontrollringar, start och mål, kontrollnumreringen, förbjudna områden, kontrollbeskrivning och passmärken. Passmärkena används för att få banpåtrycket att hamna rätt på kartan. På kartan finns det fyra stycken kors, passmärken. De är placerad i kartan olika hörn. I banfilen finns det passmärken på exakt samma ställe. När banorna trycks på kartorna ska de violetta passmärkena ligga exakt över de svarta passmärkena på kartan. Då är bantrycket också exakt. Nu ska omkring 19 000 kartor tryckas med banor på. Ungefär 9 000 används under tävlingen och lika många ska delas ut till de olika lagen efter tävlingen. De öppna banonorna för de som väljer direktbana finns också med bland kartorna.
Så här ser delar av en banfil ut. Som vanligt kan du inte vara riktigt säker på om det här faktiskt är en del av en bana som kommer att användas på 25-manna eller om det är ett exempel som jag gjort för att visa hur det kan se ut. Det du kan vara säker på är i alla falla att det kommer att finnas kodsiffror intill kontrollerna precis som i exemplet här ovanför.
Så här ser delar av en banfil ut. Som vanligt kan du inte vara riktigt säker på om det här faktiskt är en del av en bana som kommer att användas på 25-manna eller om det är ett exempel som jag gjort för att visa hur det kan se ut. Det du kan vara säker på är i alla falla att det kommer att finnas kodsiffror intill kontrollerna precis som i exemplet här ovanför.
Träning 27 augusti 2009
Dags för höstens andra teknikträning. Den här gången är det samling vid Högstabanan som ligger drygt en och en halv kilometer in på vägen mot Åva när du har svängt av Dalarövägen. Temat den här gången är tempoväxling. Banan är lagd med omväxlande lite längre och enklare sträckor. följt av ett antal kortare sträckor med lite svårare kontroller. På de lite lättare sträckorna har du möjlighet att springa i ett högre tempo. Eftersom kontrollen är ganska enkel kan du göra det utan att riskera att bomma. När du ska ta de svårare kontrollerna gäller det att vara mer noggrann och sänka tempot så att risken för bommar minimeras. Efter de lite svårare kontrollerna kommer en lite längre sträcka med en enkel kontroll följt av ännu ett antal svårare. Så här ser en del av banan ut.
Självklart kommer du även att ha nytta av kunna orientera efter och mot naturliga ledstänger, det vill säga höjdsträckningar, sankmarker och liknanade. Som du ser av kartan så finns det gott om möjligheter att göra det. I Området närmast Högstabanan består av många stigar och motorcykelspår. Här finns det säkert en del stigar och spår som inte är med på kartan. Då är det bra att kunna läsa på andra terrängdetaljer för att hitta rätt väg.
Självklart kommer du även att ha nytta av kunna orientera efter och mot naturliga ledstänger, det vill säga höjdsträckningar, sankmarker och liknanade. Som du ser av kartan så finns det gott om möjligheter att göra det. I Området närmast Högstabanan består av många stigar och motorcykelspår. Här finns det säkert en del stigar och spår som inte är med på kartan. Då är det bra att kunna läsa på andra terrängdetaljer för att hitta rätt väg.
Solen går ner
Nu börjar solen gå ner allt tidigare på kvällen. Om några månader går solen ner redan på dagen. Oavsett när på dygnet solen går ner så blir det i bland ett färgsprakande skådespel. För den som är intresserad av fotografi är det troligen ganska vanligt att man försöker fånga en vacker solnedgång på bild. Så även jag. I bland funkar det, men oftast blir det lite så där. Solnedgången här nedanför är tagen den 3 juli i år. Klockan var 22.11. Det är nästan så sent det går att fånga en solnedgång i Göteborg. Längre upp i landet går ju solen aldrig ned på sommaren men i södra delarna av landet går den alltid ner.
Två olika generationer
Turebergs IF arrangerade i dag en medeldistanstävling. Tävlingen inleddes i regnväder men regnet upphörde efter ett tag. Törnskogen var platsen för tävlingen. Lite historia på vägen. Tävlingscentrum var detsamma som för 25-manna årgång 1979. Jag återkommer till det.
Den första delen av banan var helt OK. Det var en bra blandning av korta och lite längre sträckor och det var en del riktningsändringar precis som det ska vara. Om man ska ha någon kritik så var en del av kontrollerna i enklaste laget då de var placerade högt upp på höjderna. Det gick ganska bra rent orienteringsmässigt. Däremot så har jag fortfarande problem med vänster vad. Det må vad "gubbvad" eller vad som helst. Det är i alla fall frustrerande att inte veta hur långt man kommer innan det börjar krampa. I dag hann jag till kraftledningen innan det började. Sen kändes det lite bättre mellan sjuan och åttan. Den andra delen av banan hade en helt annan karaktär.
Det var tätt mellan kontrollerna och det var ibland lite svårt att hålla koll på kontrollerna. Dessutom var kartbilden i bland svår att tolka. Det var inte alltid det gick att läsa kartan och förstår hur terrängen såg ut. Det blev inga stora bommar men det blev en lite onödig sväng till sista kontrollen.
Vid den fjortonde kontrollen var det inte lätt att se hur det såg ut. Här var det mycket svart och de olika teckenen flöt i varandra.
Här tycker jag att varken kartritningen eller digitalisering var så lyckad. En lite hårdare generalisering hade behövts. Bland annat tycker jag att några av stigtecknen var onödiga. Dessutom hade man nog kunnat hoppa över några av blockstenstecknen. Digitaliseringen var inte heller helt OK enligt min mening. Flera av de olika tecknen flyter ihop med varandra. Uppe i kontrollringens nordvästra del finns en brant som ser ut att vara felvänd, eller är det höjden ovanför som har en brant på varje sida? Svårtolkat tycker jag. Som en liten jämförelse kan du studera kartan från 1979.
Två olika generationer av kartan och, ja det är samma område. Jag påstår inte att det är bättre, men de skulle säkert gå att hitta rätt med hjälp av den här kartan också. Det gick i alla fall 1979. Noterbart är att ingen av de tre stenarna som låg mitt i ringen i dag var med på kartan då. Höjderna hade också en annan form.
Den första delen av banan var helt OK. Det var en bra blandning av korta och lite längre sträckor och det var en del riktningsändringar precis som det ska vara. Om man ska ha någon kritik så var en del av kontrollerna i enklaste laget då de var placerade högt upp på höjderna. Det gick ganska bra rent orienteringsmässigt. Däremot så har jag fortfarande problem med vänster vad. Det må vad "gubbvad" eller vad som helst. Det är i alla fall frustrerande att inte veta hur långt man kommer innan det börjar krampa. I dag hann jag till kraftledningen innan det började. Sen kändes det lite bättre mellan sjuan och åttan. Den andra delen av banan hade en helt annan karaktär.
Det var tätt mellan kontrollerna och det var ibland lite svårt att hålla koll på kontrollerna. Dessutom var kartbilden i bland svår att tolka. Det var inte alltid det gick att läsa kartan och förstår hur terrängen såg ut. Det blev inga stora bommar men det blev en lite onödig sväng till sista kontrollen.
Vid den fjortonde kontrollen var det inte lätt att se hur det såg ut. Här var det mycket svart och de olika teckenen flöt i varandra.
Här tycker jag att varken kartritningen eller digitalisering var så lyckad. En lite hårdare generalisering hade behövts. Bland annat tycker jag att några av stigtecknen var onödiga. Dessutom hade man nog kunnat hoppa över några av blockstenstecknen. Digitaliseringen var inte heller helt OK enligt min mening. Flera av de olika tecknen flyter ihop med varandra. Uppe i kontrollringens nordvästra del finns en brant som ser ut att vara felvänd, eller är det höjden ovanför som har en brant på varje sida? Svårtolkat tycker jag. Som en liten jämförelse kan du studera kartan från 1979.
Två olika generationer av kartan och, ja det är samma område. Jag påstår inte att det är bättre, men de skulle säkert gå att hitta rätt med hjälp av den här kartan också. Det gick i alla fall 1979. Noterbart är att ingen av de tre stenarna som låg mitt i ringen i dag var med på kartan då. Höjderna hade också en annan form.
Historiska avtryck i taket
Under ett antal höstar har vi åkt till Gotland i oktober. Det har varit orientering tillsammans med några dagars semester som har lockat. När orienteringen har varit avklarad har vi åkt till någon strand för fika, titta på sten och bara njuta. På hösten är det alldeles tomt på stränderna och man kan vara helt ensam.
Ett av favoritställena är Furillen som är en ö utanför Gotlands nordöstra kust. Det går at köra bil till ön via en anlagd vägbank över ett smalt sund. På ön finns bland annat en gammal kalkstensfabrik som numera används som hotell. På öns östra strand finns en lång stenstrand. Du kan se en del av stranden på bilden.
Öns stränder är än så länge orörda även om det pågår diskussioner kring eventuella byggnader. Ön har upptäckts av några som har gott om pengar och vill satsa en del av pengarna till att bygga lyxhus på ön.
På ett ställe finns det en klippa som sträcker sig en bit över stranden och bildar ett tak. Här kan man ta skydd om det skulle vara dåligt väder. Stränderna är som sagt ganska orörda och det finns mycket att upptäcka. Bland annat är det gott om fosiler. Stranden är full av dessa mångtusenåriga avtryck av historien. Det är växter och djur som har funnits men sen länge är borta. Det är inte bara stranden som är full av fosiler.
Om man kryper in under klippan och lägger sig på rygg hittar man ännu fler fosiler. Hela taket tycks sammansatt av dem. Det här är säkert en guldgruva för den som är intresse av att leta geologiska fynd. Jag vet inget om dem utan kan bara njuta av mångfalden och de olika formerna. Det är lätt att fantasin far iväg och man börjar fundera över vad det kan ha varit och hur livet var då.
Ett av favoritställena är Furillen som är en ö utanför Gotlands nordöstra kust. Det går at köra bil till ön via en anlagd vägbank över ett smalt sund. På ön finns bland annat en gammal kalkstensfabrik som numera används som hotell. På öns östra strand finns en lång stenstrand. Du kan se en del av stranden på bilden.
Öns stränder är än så länge orörda även om det pågår diskussioner kring eventuella byggnader. Ön har upptäckts av några som har gott om pengar och vill satsa en del av pengarna till att bygga lyxhus på ön.
På ett ställe finns det en klippa som sträcker sig en bit över stranden och bildar ett tak. Här kan man ta skydd om det skulle vara dåligt väder. Stränderna är som sagt ganska orörda och det finns mycket att upptäcka. Bland annat är det gott om fosiler. Stranden är full av dessa mångtusenåriga avtryck av historien. Det är växter och djur som har funnits men sen länge är borta. Det är inte bara stranden som är full av fosiler.
Om man kryper in under klippan och lägger sig på rygg hittar man ännu fler fosiler. Hela taket tycks sammansatt av dem. Det här är säkert en guldgruva för den som är intresse av att leta geologiska fynd. Jag vet inget om dem utan kan bara njuta av mångfalden och de olika formerna. Det är lätt att fantasin far iväg och man börjar fundera över vad det kan ha varit och hur livet var då.
Bröderna på berget
På Tjörn finns ett högt berg alldels i närheten av den plats där vi brukar tillbringa somrarna. Berget är 97,7 meter över havet och man har en fantastisk utsikt åt alla väderstreck. För en dryg månad sen la jag ut några bilder som visar en del av utsikten. Vi brukar försöka att ta oss upp på berget någon gång varje sommar. Det här året var det jag och bröderna, den yngsta och äldsta tonåringen som tog en tur upp på berget.
Berget heter Tranerös och på toppen finns ett litet röse. Här finns också en gästbok som man kan skriva några rader i. Fram till för några år sen var det några entusiaster som varje år skickade en julhälsning till alla som under året skrivit sin adress i boken.
När vi kom ner för berget så tog vi ett dopp i havet. Nu när hösten närmar sig är det bra att kunna plocka fram några sommarminnen.
Öppna linjer
Nu börjar banläggningsarbetet gå mot sitt slut. I alla fall den delen som har med själva banläggningen att göra. Inom några dagar kommer allt att vara spikat och filer med de olika banorna är skickat till tryckeriet. De senaste dagarna har arbetet handlat om att göra en del mindre korrigeringar och kompletteringar efter synpunkter från bankontrollanten. Det har också¨handlat om att se över alla kontrollringar och de linjer som binder samman kontrollerna till en bana. I en så pass detaljrik terräng som det handlar om vid 25-manna så hamnar alltid några viktigta karttecken under ringen eller linjen. För mig som banläggare gäller det att öppna ringar och linjer så att den lilla stenen, sänkan, punkthöjden eller vad det nu kan vara syns. Så här kan det se ut innan kontrollringarna och linjerna är öppnade.
Och så här ser det ut när kontrollringar och linjer är öppnade.
Det är en hel del jobb som tar ganska lång tid. Varje kontrollring ska granska och öppnas. När det gäller linjerna mellan kontrollerna så måste varje bana granskas för sig och respektive linje öppnas där det behövs. Sträckan här ovanför är ett exempel och kommer inte att användas på 25-manna.
Det här innebär att alla banlängder också är i princip klara. Eventuellt kommer det att kunna bli någon mindre justering på någon sträcka. Så här der det ut sträcka för sträcka.
Str 1 7260-7420 m, blå svårighet
Str 2 7260-7420 m, blå svårighet
Str 3 4290-4340 m, röd svårighet
Str 4 3220-3300 m, vit svårighet
Str 5 6470-6580 m, blå svårighet
Str 6 4610-4700 m, röd svårighet
Str 7 4820-4870 m, röd svårighet
Str 23 3910 m, orange svårighet
Str 24 8340 m, blå svårighet
Str 25 5340 m, blå svårighet
För de lag som är med i omstarten på sträcka 24 är den 6030 meter och har blå svårighet. Alla banlängder är inklusive 710 meter snitsel.
Det finns även ett antal öppna banor där den som vill kan anmäla sig på plats på tävlingsdagen. Följande banor finns att välja mellan.
Öppen 1 2530 m, vit svårighet
Öppen 4 2940 m, orange svårighet
Öppen 5 4420 m, röd svårighet
Öppen 7 3110 m, blå svårighet
Öppen 8 5410 m, blå svårighet
Bana öppen 8 ska egentligen ha svart svårighetsgrad, men eftersom det inte finns några svarta banor på 25-manna så får den bli blå. Förhoppningsvis finns det nu banor så att alla som vill vara med på festen känner sig inbjudna att vara med och kan hitta en bana som passar.
Och så här ser det ut när kontrollringar och linjer är öppnade.
Det är en hel del jobb som tar ganska lång tid. Varje kontrollring ska granska och öppnas. När det gäller linjerna mellan kontrollerna så måste varje bana granskas för sig och respektive linje öppnas där det behövs. Sträckan här ovanför är ett exempel och kommer inte att användas på 25-manna.
Det här innebär att alla banlängder också är i princip klara. Eventuellt kommer det att kunna bli någon mindre justering på någon sträcka. Så här der det ut sträcka för sträcka.
Str 1 7260-7420 m, blå svårighet
Str 2 7260-7420 m, blå svårighet
Str 3 4290-4340 m, röd svårighet
Str 4 3220-3300 m, vit svårighet
Str 5 6470-6580 m, blå svårighet
Str 6 4610-4700 m, röd svårighet
Str 7 4820-4870 m, röd svårighet
Str 23 3910 m, orange svårighet
Str 24 8340 m, blå svårighet
Str 25 5340 m, blå svårighet
För de lag som är med i omstarten på sträcka 24 är den 6030 meter och har blå svårighet. Alla banlängder är inklusive 710 meter snitsel.
Det finns även ett antal öppna banor där den som vill kan anmäla sig på plats på tävlingsdagen. Följande banor finns att välja mellan.
Öppen 1 2530 m, vit svårighet
Öppen 4 2940 m, orange svårighet
Öppen 5 4420 m, röd svårighet
Öppen 7 3110 m, blå svårighet
Öppen 8 5410 m, blå svårighet
Bana öppen 8 ska egentligen ha svart svårighetsgrad, men eftersom det inte finns några svarta banor på 25-manna så får den bli blå. Förhoppningsvis finns det nu banor så att alla som vill vara med på festen känner sig inbjudna att vara med och kan hitta en bana som passar.
Tre röda och en gul
Just nu är det mycket på gång. Slutfasen i banläggningen inför 25-manna. Banorna ska till tryckeriet inom några dagar. Friidrotts-VM på TV vill man ju också följa, och så har bloggandet blivit en vana. Dessutom en ny bärbar dator som ska sättas igång. Därför blir det bara en bild i dag. (Utlagd med hjälp av den nya datorn)
Den här bilden tog jag för ungefär en månad sen i Skärhamn på Tjörn. Här låg ett antal röda hus på rad, men av någon anledning var den övre delen av ett av dem gult. Dessutom är panelen lagd åt andra hållet. Det gäller att skilja sig från mängden.
Den här bilden tog jag för ungefär en månad sen i Skärhamn på Tjörn. Här låg ett antal röda hus på rad, men av någon anledning var den övre delen av ett av dem gult. Dessutom är panelen lagd åt andra hållet. Det gäller att skilja sig från mängden.
Träning 20 augusti 2009
Nu är det dags för höstens första teknikträning. Som vanligt är det torsdagar som är teknikträningsdag. Än så länge är det ljust länge på kvällarna vilket gör att vi kan träna ett tag. Om du har möjlighet så försök att utnyttja den möjligheten. En av hemligheterna med att bli en duktig orienterare är att träna orientering ofta och gärna i olika terrängtyper och på olika kartor. Du vet väl förresten att VM i orientering avgörs den här veckan i Ungern. Där är det en helt annan terräng än vad vi är vana vid. Kartor från de två första kvaltävlingarna kan du hitta här http://tajfutovb2009.hu/index.php?lang=en.
Torsdagens träning kommer att genomföras vid Paradiset. Tänk att få komma till Paradiset en torsdagkväll. Träningen innhåller tre stycken slingor med ganska svår orientering. På programmet står det att det ska vara långsträckor och visst finns det några längre sträckor. På grund av slingorna är det dock inte jättelånga. Så här ser terrängen ut.
Som vanligt är det viktigt att försöka använda sig av de stora dragen i terrängen för att orientera efter. Jag tänker då främst på höjdsträckningar och lite större sankmarker, det som också kallas för stråk. Som du ser på kartan är det på vissa ställen ganska mycket detaljer. Här gäller det att försöka sålla bort de minsta detaljerna och försöka se de stora dragen i terrängen. Om det inte finns några tydliga stråk så kan ett antal lite mindre sankmarker på rad tillsammans bilda ett ganska tydligt stråk. Ibland är inte det möjligt och då är du tvingad till att orientera med hjälp av hållpunkter. Ta hjälp av kompassen för att säkerställa att du håller rätt riktning. Ett litet misstag kan få stora konsekvenser.
Terrängen vid Paradiset är för det mest öppen och fin även om det finns några områden med lite sämre framkomlighet. I kartans nedre högra hörn ser du en del av en ganska flack höjd. Här är det mycket öppet och fint med sikt på flera hundra meter. Lycka till på träningen!
Torsdagens träning kommer att genomföras vid Paradiset. Tänk att få komma till Paradiset en torsdagkväll. Träningen innhåller tre stycken slingor med ganska svår orientering. På programmet står det att det ska vara långsträckor och visst finns det några längre sträckor. På grund av slingorna är det dock inte jättelånga. Så här ser terrängen ut.
Som vanligt är det viktigt att försöka använda sig av de stora dragen i terrängen för att orientera efter. Jag tänker då främst på höjdsträckningar och lite större sankmarker, det som också kallas för stråk. Som du ser på kartan är det på vissa ställen ganska mycket detaljer. Här gäller det att försöka sålla bort de minsta detaljerna och försöka se de stora dragen i terrängen. Om det inte finns några tydliga stråk så kan ett antal lite mindre sankmarker på rad tillsammans bilda ett ganska tydligt stråk. Ibland är inte det möjligt och då är du tvingad till att orientera med hjälp av hållpunkter. Ta hjälp av kompassen för att säkerställa att du håller rätt riktning. Ett litet misstag kan få stora konsekvenser.
Terrängen vid Paradiset är för det mest öppen och fin även om det finns några områden med lite sämre framkomlighet. I kartans nedre högra hörn ser du en del av en ganska flack höjd. Här är det mycket öppet och fint med sikt på flera hundra meter. Lycka till på träningen!
Ovanför Mörkdalen
I dag har det varit medeldistans på programmet. Liksom i går var samlingsplatsen vid Mörkdalan. Jag kan tänka mig att man förr i tiden tyckte att detta var en mörk plats. Det är en dalgång mellan två ganska höga hödjpartier. Det är mellan 40-50 meters nivåskillnad från dlgången till topparna. I dag gick tävling norr om Mörkdalen. Uppe på höjden är det allt annat än mörkt. Gles tallskog med flacka berghällar. Ännu lite längre norrut är det en bitvis brant sluttning ner mot havet och Ällmorafjärden. Min bana gick naturligtvis ner i den sluttningen.
Ibland tappar man tid på ställen där man inte tror det. Jag tappade en dryg halvminut till tredje kontrollen. Jag valde att gå rakt på över höjden. Så här i efterhand skulle jag naturligtvis valt att gå lite till höger. Till den sjätte kontrollen tog jag nog inte den bästa vägen. Valde till att börja med att gå lite vänster och jag hade tänkt att gå till vänster om sjön. Jag träffade den dock nästan mitt på. Valde ändå att runda den till vänster för att sen ta stigen en bit. Jag fortsattae i stigens riktning upp på höjden men fick inte till kartbilden. När jag läste in mig var jag till vänster om kontrollen. Efter det gick det bra ända fram till tolfte kontrollen. Jag läste fel och kom för långt till höger om kontrollen. En och en halv minuts bom blev det lite onödigt. Det blir nya tag nästa gång.
Ibland tappar man tid på ställen där man inte tror det. Jag tappade en dryg halvminut till tredje kontrollen. Jag valde att gå rakt på över höjden. Så här i efterhand skulle jag naturligtvis valt att gå lite till höger. Till den sjätte kontrollen tog jag nog inte den bästa vägen. Valde till att börja med att gå lite vänster och jag hade tänkt att gå till vänster om sjön. Jag träffade den dock nästan mitt på. Valde ändå att runda den till vänster för att sen ta stigen en bit. Jag fortsattae i stigens riktning upp på höjden men fick inte till kartbilden. När jag läste in mig var jag till vänster om kontrollen. Efter det gick det bra ända fram till tolfte kontrollen. Jag läste fel och kom för långt till höger om kontrollen. En och en halv minuts bom blev det lite onödigt. Det blir nya tag nästa gång.
Två tävlingar, två idrotter
Har varit på två olika idrottsevenmang i dag. Det första var en orienteringstävling där jag var deltagare. Tävlingen avgjordes i ett av Stockholms finaste terrängområden. Det ligger öster om Tyresö och går under namnet Åva norra. Det gränsar till Tyresta nationalpark och delar av området är naturreservat. Terrängen är för det mesta öppen och fin. Det är många berhällar med vitmossa eller ibland kala. Det finns också en del mossa och blåbärsris som gör det lite mer tungsprunget. I morgon är det medeldistans i samma område. Då ska jag presentera en bit av kartan här.
Efter att orienteringen var avklarade åkte vi till Nynäshamn för att se yngsta tonåringen tävla i friidrott. Innan vi kom dit hade hade han redan hunnit med att tävla i spjut och höjd. Personligt rekord och en trdjeplats i spjut. Det blev en tredjeplats även i höjd, men långtifrån personligt rekord. Han har problem med hälen på upphoppsfoten så det blev bara en höjd innan han avbröt tävlandet. Efter höjdhoppet var det dags för längdhopp. Hälen besvärade en del och det blev lite blandad hoppning. Ett hopp blev dock tillräckligt långt för att lägga beslag på ännu en tredjeplats.
Ett långt hopp, men tyvärr övertramp
Mitt i längdtävlingen var det också dags för den fjärde grenen för dagen, nämligen 800 meter. Här var guldmedaljen redan klar eftersom han var ensam startande i sin klass. Arrangören startade några andra klasser samtidigt så det var i alla fall fem löpare som gav sig av. För två veckor sen hade loppet inneburit ett personligt rekord men nu blev det knapp två sekunder långsammare än det tämligen nya perset. Ett bra lopp var det i alla fall.
Direkt efter målgången var det dags för de två sista hoppen i längdtävlingen. Den mellersta tonåringen då? Hon är på Junior-SM i Karlskrona. I går hoppade hon höjd utan att bli nöjd. En delad fjärdeplats blev det i alla fall. Helt OK men en bit från hennes förväntningar. Hon har i alla fall kul och i dag har hon slappat i hotellets pool.
Efter att orienteringen var avklarade åkte vi till Nynäshamn för att se yngsta tonåringen tävla i friidrott. Innan vi kom dit hade hade han redan hunnit med att tävla i spjut och höjd. Personligt rekord och en trdjeplats i spjut. Det blev en tredjeplats även i höjd, men långtifrån personligt rekord. Han har problem med hälen på upphoppsfoten så det blev bara en höjd innan han avbröt tävlandet. Efter höjdhoppet var det dags för längdhopp. Hälen besvärade en del och det blev lite blandad hoppning. Ett hopp blev dock tillräckligt långt för att lägga beslag på ännu en tredjeplats.
Ett långt hopp, men tyvärr övertramp
Mitt i längdtävlingen var det också dags för den fjärde grenen för dagen, nämligen 800 meter. Här var guldmedaljen redan klar eftersom han var ensam startande i sin klass. Arrangören startade några andra klasser samtidigt så det var i alla fall fem löpare som gav sig av. För två veckor sen hade loppet inneburit ett personligt rekord men nu blev det knapp två sekunder långsammare än det tämligen nya perset. Ett bra lopp var det i alla fall.
Direkt efter målgången var det dags för de två sista hoppen i längdtävlingen. Den mellersta tonåringen då? Hon är på Junior-SM i Karlskrona. I går hoppade hon höjd utan att bli nöjd. En delad fjärdeplats blev det i alla fall. Helt OK men en bit från hennes förväntningar. Hon har i alla fall kul och i dag har hon slappat i hotellets pool.
Kartan är hos tryckeriet
Precis som planerat är nu kartan till årets 25-mannatävling skickad till tryckeriet. Det är naturligtvis skönt samtidigt som det inte får hända något i skogen. Mardrömmen är förstår en skogsbrand eller nya avverkningar. Vad vi vet är det inget sånt på gång, ja skogbränder styr vi ju inte över. Det har dock kommit en del regn så det är ingen överhängande brandfara.
Inför trycket av kartan så har det inte bara handlat om själva kartritningen. Där är naturligtvis den viktigaste delen. Kartan ska ju stämma och vara ritad efter gällande regler och anvisningar. Enligt min bedömning så är den det. Själva kartan har varit klar ett tag. Den senaste veckan har det därför var en del arbete med layout. Det är en massa andra detaljer som ska till innan kartan kan anses vara klar för tryck. Därför har det varit jobb med informationstexter om kartan, beskrivning av speciella tecken, passmärken för att kunna trycka banor på kartan, logotyper och en del annat. Dessutom har det varit kontroller så att inget går snett på vägen. Den sista pusselbiten som föll på plats var spridningstillståndet. Nu är det i alla fall klart och kartan är hos tryckeriet. I nästa vecka trycks den på papper. Här nedanför kan du se lite av de delar på kartan som är viktiga men inte kommer att användas under själva tävlingen.
Inför trycket av kartan så har det inte bara handlat om själva kartritningen. Där är naturligtvis den viktigaste delen. Kartan ska ju stämma och vara ritad efter gällande regler och anvisningar. Enligt min bedömning så är den det. Själva kartan har varit klar ett tag. Den senaste veckan har det därför var en del arbete med layout. Det är en massa andra detaljer som ska till innan kartan kan anses vara klar för tryck. Därför har det varit jobb med informationstexter om kartan, beskrivning av speciella tecken, passmärken för att kunna trycka banor på kartan, logotyper och en del annat. Dessutom har det varit kontroller så att inget går snett på vägen. Den sista pusselbiten som föll på plats var spridningstillståndet. Nu är det i alla fall klart och kartan är hos tryckeriet. I nästa vecka trycks den på papper. Här nedanför kan du se lite av de delar på kartan som är viktiga men inte kommer att användas under själva tävlingen.
Till fots i fjällen
Yngsta och äldsta tonåringen har kommit hem i dag efter tio dagar i fjällen. De har vandrat från Abisko till Nikkaluokta. De tio dagarna inkluderar ungefär två dygns tågresa. De har haft en fin vandring och det har varit kul men kanske lite jobbigt då och då. De har haft bra väder med bara lite regn. För första gången kommer nu ett antal bilder som inte är mina egna. Bilderna visar en del av vad de har sett under sin vandring. Det är yngsta tonåringen som tagit bilderna.
Det här var bara åtta av de drygt 250 bilder de hade med sig hem.
Det här var bara åtta av de drygt 250 bilder de hade med sig hem.
Blå meridianer på 25-manna
På fredag kommer kartan till årets 25-manna att skickas till tryckeriet. Vi har gjort ett utsnitt över det område som ska användas för tävlingen. Kartan kommer att vara något större än A4-format, eller för att vara mer exakt 24x32 centimeter. Just nu pågår arbetet med att göra den slutliga layouten så att den blir snygg också. Det ska var text, ramar, logotyper och annat som ska läggas in. Dessutom ska det finnas plats för kontrollbeskrivningen. Samtidigt som kartan inte får bli för stor. 25-manna är ju en stor tävling med många deltagare. Det får många effekter som man kanske inte funderar så mycket över i vanliga fall. Om kartan skulle vara 30 centimeter bred i stället för som nu 24 centimeter skulle kartplanket behöva vara drygt elva meter längre, förutsatt att kartorna hängs i två rader.
Ett annat exmepl är de 710 meter snitsling som ingår i alla banor. Snitslingen i det här fallet är beräknad från den sista kontrollen, via målet, kartplanket och till startpunkten, det vill säga den sträcka som alla löpare ska springa. När alla 25 löpare i laget har sprungit sin sträcka har de tillsammans sprungit 17 750 meter utan att ta en enda kontroll. När jag la banorna till 25-manna 1987 "glömde" vi bort att räkna med en del av snitslingen. Det tog en stund innan vi kom på varför tävlingen tog mycket längre tid än vi räknade med.
Som sagt, kartan skickas snart till tryckeriet. Det som är lite speciellt med årets 25-manna karta är att meridianerna kommer att vara blåa till färgen. Varför då frågar du dig kanske? I kartnormen står att man kan välja mellan blå eller svarta meridianer. Om kartbilden i övrigt domineras av blått ska man inte använda blå meridianer och tvärt om i fall kartbilden i övrig domineras av svart. På 25-mannakartan är det något mer svarta karttecken än blåa. Skulle vi använda svarta meridianer skulle vi behöva göra upphåll i dem på många ställen där meridianerna ligger ovanpå stenar, stigar, branter med mera. Genom att använda blå färg behöver vi inte göra det. Så här kommer det att se ut.
Men du kan vara lugn. Vi kommer att göra upphåll i meridianerna på de ställen där de korsar bäckar och diken. Ett sånt exempel ser du på den översta kartbilden. Där kommer vi att göra ett upphåll i meridianen så att du som tävlande inte förväntar dig en dikeskorsning. Det finns ytterligare några ställen där vi ska göra på samma sätt.
Ett annat exmepl är de 710 meter snitsling som ingår i alla banor. Snitslingen i det här fallet är beräknad från den sista kontrollen, via målet, kartplanket och till startpunkten, det vill säga den sträcka som alla löpare ska springa. När alla 25 löpare i laget har sprungit sin sträcka har de tillsammans sprungit 17 750 meter utan att ta en enda kontroll. När jag la banorna till 25-manna 1987 "glömde" vi bort att räkna med en del av snitslingen. Det tog en stund innan vi kom på varför tävlingen tog mycket längre tid än vi räknade med.
Som sagt, kartan skickas snart till tryckeriet. Det som är lite speciellt med årets 25-manna karta är att meridianerna kommer att vara blåa till färgen. Varför då frågar du dig kanske? I kartnormen står att man kan välja mellan blå eller svarta meridianer. Om kartbilden i övrigt domineras av blått ska man inte använda blå meridianer och tvärt om i fall kartbilden i övrig domineras av svart. På 25-mannakartan är det något mer svarta karttecken än blåa. Skulle vi använda svarta meridianer skulle vi behöva göra upphåll i dem på många ställen där meridianerna ligger ovanpå stenar, stigar, branter med mera. Genom att använda blå färg behöver vi inte göra det. Så här kommer det att se ut.
Men du kan vara lugn. Vi kommer att göra upphåll i meridianerna på de ställen där de korsar bäckar och diken. Ett sånt exempel ser du på den översta kartbilden. Där kommer vi att göra ett upphåll i meridianen så att du som tävlande inte förväntar dig en dikeskorsning. Det finns ytterligare några ställen där vi ska göra på samma sätt.
Semestern är slut
Nu ska man vara utvilad och pigg för att ta sig an arbetet igen. Första arbetsdagen innebar en tjänsteresa till Växjö. Gick upp 04,45 och gick hemifrån 05,20. Jag var hemma igen 19,35. En lång dag således. För att hålla kvar semesterkänslan en liten stund till så kommer några utvalda bilder från sommaren.
Tjörn 26 juni
Skärhamn 6 juli
Gålö 29 juli
Stockholms Stadion 31 juli (Tyson Gay, Asafa Powell m fl)
Skogen 30 juli
Tjörn 26 juni
Skärhamn 6 juli
Gålö 29 juli
Stockholms Stadion 31 juli (Tyson Gay, Asafa Powell m fl)
Skogen 30 juli
Varken resultat eller stavningen var på topp
I dag var sista tävlingen innan JSM i friidrott. Det var även DM för Stockholm. Resultatet var inte det allra bästa för den som räknar höga höjder som bra resultat. En liten tröst var kanske att alla verkade ha problem med hoppning i dag. Om det var värmen, underlaget eller något annat vet jag inte. Mellersta tonåringen skyllde på att madrassen var för mjuk och att det var jobbigt att ta sig av madrassen efter hoppen. För att ligga i fas med hoppningen rent kvalitetsmässigt kommer för ovanlighetens skull en rivningsbild. Å andra sidan var det så här det såg ut i dag.
Det var inte bara hopparna som hade problem. Även den som gjort DM-plaketterna hada haft en dålig dag, eller vad sägs om den här...
Det var inte bara hopparna som hade problem. Även den som gjort DM-plaketterna hada haft en dålig dag, eller vad sägs om den här...
Hur stor är då den stora?
Vi har varit straxt utanför Ärla och sprungit i dag. Det var för det mesta fin terräng. På några ställen var det lite tätare skog och bitvis lite stenigt. Här kan du se början och slutet på min bana.
Det var en hel del mjuk mossa och blåbärsris på marken så det blev jobbigt att springa trots att terrängen var fin. Många hade ganska långa tider. Den andra delen av banan gick over en stor mosse. Det var kanske inte den största orienterngstekniska utmaningen man kan ställas inför.
Däremot fick jag något annat att fundera över. Om den mossen som jag sprang över är den lilla mossen, hur stor är då den stora?
Det var en hel del mjuk mossa och blåbärsris på marken så det blev jobbigt att springa trots att terrängen var fin. Många hade ganska långa tider. Den andra delen av banan gick over en stor mosse. Det var kanske inte den största orienterngstekniska utmaningen man kan ställas inför.
Däremot fick jag något annat att fundera över. Om den mossen som jag sprang över är den lilla mossen, hur stor är då den stora?
Mysingen
Har varit på samma strand som i går fast på ett lite annat ställe. Härifrån har har man utsikt över Mysingen. Mysingen är en stor fjärd i Stockholms södra skärgård. Fjärden omges av de större öarna Yxlö, Muskö, Gålö, Ornö, Utö, Rånö och Nåttarö. Självklart finns här även en mängd mindre öar. Själva Mysingen är så gott som fri från öar. I söder övergår Mysingen i Danzinger gatt och lite senar i öppet hav. Om det är sydliga och sydvästliga vindar kan det bli ganska besvärlig sjö gång. Mysingen är en av de viktigste falederna in till Stockholm för de fartyg som kommer söderifrån. Evert Taube har beskriver Mysingen i sin Vals på Mysingen. Så här såg den ut i dag.
Närbilder på en strand
När man är på en strand så är det rogivande att blicka ut över havet och lyssna på när vågorna rullar in mot stranden. Det är också rogivande att sakta vandra längs stranden och upptäcka stort och smått. Här är några foton från i dag. Stranden finns på Gålö.
Traditionell höststart
Orienteringens höstsäsong är traditionsenligt inledd. Nästan varje höst, i alla fall på senare år, inleds på samma sätt. För fjortonde året genomfördes i går kväll Stigfinnarna Cup. Det är en tävling i två fristående delar som endast är öppen för de som fyllt 35 år. Upplägget är detsamma från år till år. Tävlingen går i ett av de allra bästa orienteringsområden som finns. Terrängen är öppen och fin med mycket detaljer och en hel del större mossar. Det är svårt men fint. Det är alltid gemensam start vid den mytomspunna Ormputten. Det är en liten göl mitt inne i skogen. På äldre kartor sägs den ha legat 200 meter fel vilket gjorde den svårfunnen och därför en populär kontrollpunkt bland banläggare. Mitt ute i gölen sitter en skärm som markerar startpunkten. Efter diverse viktig information till deltagarna från tävlingsledare och en minuts gemensam uppvärmning är det dags för starten. Första kontrollen är en gemensam kontroll som fungerar som ett bo. Härifrån utgår tre slingor som ska tas i en bestämd ordning. Här är banorna gafflade så att inte alla har samma bana. Efter det sista besöket i boet avslutas banan med en gemensam sista del till målet. Så här såg gårdagens bana ut.
Det som gör den här tävlingen så speciell är den avspända atmosfären. Här finns ingen prestige om vem som är bäst. Kravet på sportslig rättvisa är inte det viktigaste. Här träffas ett antal människor som har ett gemensamt intresse för att göra det bästa de vet, orientera. Banorna är alltid bra och svåra. För många är det en utmaning att ta sig runt banan. Alla är glada och nöjda. Efter tävlingen finns det hembakt fika och det pratas vägval och misstag. Nästa vecka är det dags för del två. Då är förutsättningarna desamma utom på en punkt. Det är nattorientering på kanske de svåraste nattbanorna som finns. Är du över 35 år och har vägarna förbi Stockholm i början av augusti ska du försöka vara med på den här tävlingen.
Det som gör den här tävlingen så speciell är den avspända atmosfären. Här finns ingen prestige om vem som är bäst. Kravet på sportslig rättvisa är inte det viktigaste. Här träffas ett antal människor som har ett gemensamt intresse för att göra det bästa de vet, orientera. Banorna är alltid bra och svåra. För många är det en utmaning att ta sig runt banan. Alla är glada och nöjda. Efter tävlingen finns det hembakt fika och det pratas vägval och misstag. Nästa vecka är det dags för del två. Då är förutsättningarna desamma utom på en punkt. Det är nattorientering på kanske de svåraste nattbanorna som finns. Är du över 35 år och har vägarna förbi Stockholm i början av augusti ska du försöka vara med på den här tävlingen.
I vattengraven
Om ungefär en och en halv vecka är det dags för USM och JSM i friidrott. USM går i Växjö och JSM i Karlskrona. Just nu är det många som håller på att försöka finslipa formen inför tävlingarna. I dag på förmiddagen hade mellersta tonåringens träningsgrupp träning på Sätra IP. En av tjejerna i gruppen ska springa 1500 meter hinder. Hennes erfarenhet av hinder utgörs av några få träningspass. Därför fylldes vattengraven med vatten och hindren lyftes ut på banan. Träningen gick bra med undantag av en passage av vattengraven.
En liten tvekan innan hoppet gör att den högra foten glider av hindret. Fallet är ett faktum och på vägen ned mot vattnet slår höger smalben i hindret.
Ett magplask i vattengraven hindrade dock inte från nya försök, trots ett svullet smalben. Ett plåster och en kylpåse senare var hon i gång igen.
Det var 25 grader varmt så varför inte utnyttja vattengraven till svalka. När sex tonåringar tränar tillsammans ligger det ju också nära till hands att skvätta och kasta lite, eller rättare sagt mycket vatten på varandra. Stämningen var dock på topp hela tiden och det är en viktig del på vägen mot idrottsliga framgångar.
Lite svalka kan behövas när sommaren är som varmast. Man kan ju också svalka andra delar av kroppen, eller är det barhänget som tränas?
Några bilder från vattenkriget finns dock inte. Jag försökte hålla mig undan.
En liten tvekan innan hoppet gör att den högra foten glider av hindret. Fallet är ett faktum och på vägen ned mot vattnet slår höger smalben i hindret.
Ett magplask i vattengraven hindrade dock inte från nya försök, trots ett svullet smalben. Ett plåster och en kylpåse senare var hon i gång igen.
Det var 25 grader varmt så varför inte utnyttja vattengraven till svalka. När sex tonåringar tränar tillsammans ligger det ju också nära till hands att skvätta och kasta lite, eller rättare sagt mycket vatten på varandra. Stämningen var dock på topp hela tiden och det är en viktig del på vägen mot idrottsliga framgångar.
Lite svalka kan behövas när sommaren är som varmast. Man kan ju också svalka andra delar av kroppen, eller är det barhänget som tränas?
Några bilder från vattenkriget finns dock inte. Jag försökte hålla mig undan.
Olycka på balkongen
I morse upptäckte vi att det hade hänt en olycka på vår balkong. Tragiskt nog var det till och med en dödsolycka. En fågel låg död på golvet. Troligen hade den flugit in i ett fönster. Någon annan förklaring till olyckan har vi inte kunnat komma på. Det var i alla fall inte katten eftersom fågeln var fin och till synes oskadad.
Nu på kvällen har vi lyckets identifiera fågeln, tror vi. När vi tittade i fågelböckerna så kom vi fram till att det nog var en taltrast.
Nu på kvällen har vi lyckets identifiera fågeln, tror vi. När vi tittade i fågelböckerna så kom vi fram till att det nog var en taltrast.
Pallplats och personligt rekord
Den tredje dagen på Stockholms Stadion är till ända. Det har varit den varmaste dagen av de tre med en starkt lysande sol. Skönt att slippa regn, men nu på kvällen känns det att man har varit i solen hela dagen.
Den mellersta och yngsta tonåringen har tävlat i dag. Den ena hamnade på pallen efter en andra plats i höjdhopp och den andra klarade av att sänka sitt pers med fyra sekunder på 800 meter. Helt OK alltså! Här är lite bilder.
Den mellersta och yngsta tonåringen har tävlat i dag. Den ena hamnade på pallen efter en andra plats i höjdhopp och den andra klarade av att sänka sitt pers med fyra sekunder på 800 meter. Helt OK alltså! Här är lite bilder.
I callroom
DN-Galan Youth är en friidrottstävling i galaformat för ungdomar. Det innebär att allt som finns på DN-Galan även finns på ungdomstävlingen. Deltagarna startar med att pricka av sig på listor och hämta sin nummerlapp. Därefter börjar de värma upp i lagom tid före sina grenar. Sen är det dags att ta sig till callroom för upprop.
I callroom blir alla uppropade och funktionärer kontrollerar att alla har rätt nummerlapp. Deltagarna i löpgrenar delas in i olika heat. I callroom finns också möjlighet för de som vill att fortsätta uppvärmningen. Nästa steg blir en kort promenad till gången där alla får vänta innan de går in på arenan.
Här får deltagarna sitta en stund i väntan på att det ska bli deras tur att gå ut på arenan. I den här gången finns det mycket nervositet. Här sitter man tillsammans med alla sin konkurrenter och kan inte göra så mycket annat än att vänta. När det äntligen är dags för att gå ut på arenan möter en mäktig vy.
Stockholms Stadion är en mäktig och vacker arena. De här dagarna är den fylld av friidrott. Vill du följa tävlingarna kan du göra det live via webb-TV som du hittar på http://www.dngalan.com/youth/. Du kan också titta på webb-TV sändningen i efterhand. Här finns gott om bra resultat som till exempel drygt två meter i höjd och årsbästa på 1500 meter av nyblivne juniorvärldsmästaren på 800 meter. På arenan finns det självklart storbildsskärm och det är lineup inför varje grenstart. Det är säkert en häftig upplevelse för många ungdomar.
I callroom blir alla uppropade och funktionärer kontrollerar att alla har rätt nummerlapp. Deltagarna i löpgrenar delas in i olika heat. I callroom finns också möjlighet för de som vill att fortsätta uppvärmningen. Nästa steg blir en kort promenad till gången där alla får vänta innan de går in på arenan.
Här får deltagarna sitta en stund i väntan på att det ska bli deras tur att gå ut på arenan. I den här gången finns det mycket nervositet. Här sitter man tillsammans med alla sin konkurrenter och kan inte göra så mycket annat än att vänta. När det äntligen är dags för att gå ut på arenan möter en mäktig vy.
Stockholms Stadion är en mäktig och vacker arena. De här dagarna är den fylld av friidrott. Vill du följa tävlingarna kan du göra det live via webb-TV som du hittar på http://www.dngalan.com/youth/. Du kan också titta på webb-TV sändningen i efterhand. Här finns gott om bra resultat som till exempel drygt två meter i höjd och årsbästa på 1500 meter av nyblivne juniorvärldsmästaren på 800 meter. På arenan finns det självklart storbildsskärm och det är lineup inför varje grenstart. Det är säkert en häftig upplevelse för många ungdomar.
I resursgruppen
I dag har jag tillbringat ett antal timmar på Stockholms stadion. Jag har varit funktionär på DN-Galan. Jag var placerad i resursgruppen vilket betyder att jag skulle vara till förfogande om det behövdes förstärkning någonstans. Jag stod hela tiden i Maratonporten och vaktade så att inga obehöriga tog sig in på innerplan och jag öppnade grinden så att bilarna med häckar och hinder kunde ta sig in och ut från arenan. Inte så jobbigt, men jag såg tävlingarna bra. Jag missade inte mycket och hade perfekt sikt mot höjdhoppet, vattengraven och en hel del annat. Här är några bilder.
I morgon blir det en ny dag på Stadion för DN-Galan Youth. Jag som funktionär och tonåringarna som aktiva.
I morgon blir det en ny dag på Stadion för DN-Galan Youth. Jag som funktionär och tonåringarna som aktiva.
