Klart

För ett tag sen visade jag bilder på en massa svampar. I samband med det skrev jag också att jag skulle återkomma med lite bilder och text kring markslitaget och 25-manna förra året. En vecka efter tävlingen förra året tog jag bilder på ett antal platser. Nu har jag alltså varit tillbaka på samma ställe igen. Jag har försökt att ta bilder ur en så lika vinkel som möjligt. Bara genom att gå i skogen på de platser där många löpare sprungit kan jag konstatera att det är väldigt olika hur marken har påverkats och återhämtat sig. På några platser där över 4000 löpare passerat syns ingenting medan det det på en plats där bara 1000 löpare passerat fortfarande syns tydliga spår.

En gyllene regel när det gäller kontrollplacering är att inte placera kontroller på en berghäll där det växer mossa som kan slitas bort. Det tar lång tid för mossa att växa och spåren syns länge. Jag försökte undvika den typen av kontrollpunkter och det är egentligen bara på ett ställe som mossa har blivit skdad i någon större utsträckning. Däremot finns det åtminstone en plats där löpare mellan två kontroller slitit bort mossa. Som banläggare är det väldigt svårt att i förhand gissa sig till exakt var löparna kommer att passera. Vid en mindre tävling med inidividuell start påverkar inte löparna på varandra på samma sätt som vid 25-manna. Jag gissar att löparna på den första sträckan är orsaken till slitaget jag såg.







De här bilderna är tagna vid kontroll 73. Här har drygt 1000 löpare passerat. Marken är ganska mjuk och ligger i kanten till en mosse. Om man jämför de två bilderna så har återhämtningen kommit ganska långt. Det syns en stor skillnad och marken är grönare. Tittar man lite närmare kan man fortfarande se spår men läkningen är på god väg. Om ytterligare ett år har läkningen kommit ännu längre. Här nedanför kan du se två bilder som är tagna cirka 70 meter från kontroll 73 på vägen mot kontroll 76. Här har löparna passerat liksom säkert många av löparna från de tre kontrollerna sydost om kontroll 73.





Här syns fortfarande tydliga spår. Spåren har börjat växa ihop men de går fortfarande att följa. Här är marken mjuk och lite fuktig vilket säkert bidrar till att det blir spår. Även här kommer spåren att växa bort, men det tar kanske lite längre tid.

Den tredje platsen jag fotograferade besöktes av många löpare. det är en av näst sista kontrollerna. Just den här kontrollen, kontroll 124, besöktes av över 3100 löpare. Veckan efter tävlingen var slitaget självklart stort.







Fortfarande syns det tydliga spår, framför allt på stenen hitom kontrollen. Men det har också börjat växa en hel del. Även här kommer det om något eller några år att vara helt läkt med undantag för stenen. Mossan där kommer att behöva längre tid att återetablera sig.

Nästa område ligger alldeles intill och är området mellan näst sista kontrollerna och sista kontrollen. Hur många löpare som passerat just här är svårt att avgöra eftersom de tagit olika väger mot sista kontrollen. Bilderna är tagna precis i överkanten på 9:an i 95. Det är utförsbacke och en härhäll täckt med mossa. Precis här blir det lite brantare.





Spåren är fortfarande tydliga och det kommer att ta lång tid innan de är borta, men det har ändå hänt en hel del. Bara en liten bit härifrån växte massor av trattkantarell, mitt i spåret. Nu vet du var de finns. Det är bara att gå dit och plocka.

I dag fick jag frågan om läget var lugnare i år än förra året. Personen som fråga syftade naturligtvis på 25-mannatävlingen och förberedelserna inför förra årets tävling. Ja, visst är det lugnare i år. De enda funderingar jag har just nu är vilken sträcka jag ska springa. Förra året visste jag att jag inte skulle springa men funderingarna var desto fler. Samtidigt kan jag sakna funderingarna lite. Jag drivs att försöka skapa banora som är så bra som möjligt och som bjuder löparna på utmanande och spännande orienteringsproblem. Nu i kväll har jag tittat tillbaka på vad bloggen innehöll i september förra året. Man glömmer fort kunde jag konstatera när jag såg bilderna på det nya hygget och lådorna med kartor i vardagsrummet.









Snart är det dags igen!

Det var ett bra tag sen jag skrev något kring banläggningsarbete. Det beror mest på att arbetet har legat nere under ganska många månader. Nu har de nordiska orienteringsförbunden gemensamt beslutat att lägga ner de nordiska mästerskapen med omedelbar verkan. I stället ska man försöka skapa en ny tävling, Nordic junior meeting eller vad det nu ska heta. Tanken är att skapa en bra tävling för juniorer i Norden och kanske även från andra länder. Därför blir det ett lite förkortat tävlingprogram vid samma tidpunkt som NOC skulle ha genomförts. Helgen inleds med en sprinttävling på fredagen. Därefter blir det en medel- eller låndistanstävling på lördagen och som avslutning en stafett med mixade lag. Två tjejer och två killar ska ingå i laget. Alla detaljer är inte klara ännu och det känns som om det börjar bli lite ont om tid. Om det blir lika mycket snö den här vintern som förra vintern är det bara två och en halv månad barmark kvar. Sen ligger snön till slutet av april och då är det bara dagar kvar. Just nu finns det nästan inga banor lagda.



I dag har jag sprungit en sväng i området. Det är mycket fin terräng. Det är god sikt och lätt att ta sig fram. På några få ställen hindras framkomligheten av lite tätare skog. Det finns också stora variationer i terrängen.



Bara 250 meter från platsen där den förra bilden är tagen ser terrängen helt annorlunda ut. Jag tror att det kan bli hur bra tävlingar som helst. Nu gäller det bara att komma igång med arbetet.

I söndags var jag ute i skogen tillsammans med hustrun. Redan samma kväll kunde du läsa om all svamp vi hittade. Det fanns också bilder både på svamp vi plockade och svamp vi inte plockade. Jag hade även ett annat ärende i skogen. Jag fotograferad markslitaget efter förra årets 25-mannatävling.



Så här såg tävlingsarenan ut i söndags. Kanske känner du igen dig. Rakt fram fanns en massa publik och vindskydd. I skogskanten till vänster varvade några av sträckorna och i högra bildkanten låg den sista kontrollen. Gräset var nyklippt och det var grönt i fint. Med undantag av några grunda hjulspår syntes inte ett spår av den stora tävlingen. Hjulspåren kom från de fordon som kämpade för att transportera ut tält och allt annat material som använts för att bygga upp arenan. I övrigt fanns inga spår. Jo, på ett ställe kunde man faktiskt se ett spår.



Som en glad mun fanns en liten U-formad vattenfylld fåra. Det här var det enda spår av löparna som fanns på hela den stora ängen. Vad hände just här? Det här är den enda plats där alla löparna har trampat på i stort sett exakt samma ställe. På alla andra ställen på ängen har löparnas fötter varit mer utspridda. Dessutom var det lite extra belastning eftersom löparna här gjorde en sväng. Den här platsen finns ungeför 10 meter efter mållinjen. Precis före kurvan lämnde löparna ifrån sig kartan. Runde ett par stolpar och fortsatte fram mot kartplanket. Nästan 9 000 löpare, 18 000 fötter, trampade precis här. På bilden här nedanför kan du se hur det såg ut på samma plats när tävlingen pågick som bäst.



Jag återkommer med rapporten om slitaget ute i skogen.

Det är nu knappt elva månader sen 25-mannatävlingen. Jag har fortfarande positiva minnen från arbetet innan, tävlingsdagen och dagarna efter tävlingen. Jag gjorde en ganska grundlig analys av tävlingen med vägval, felstämplingar, markslitage, se inlägg från 5 november 2009, och en del annat. Efter att tävlingen avslutats har jag faktiskt inte varit tillbaka i området speciellt många gånger. I våras sprang jag igenom området på ett långpass, se inlägg från den 18 april 2010. Det var bara några veckor efter att snön försvunnit. Då kunde man fortfarande se en hel del spår i skogen.

I söndags sprang jag Hellas tävling som avgjordes i samma område. Vid några tillfällen sprang jag förbi kontrollpunkter som användes på 25-manna. Det var svårt att se att det elva månader tidigare passerat tusentals personer vid stenen, punkthöjden, höjden eller vad det nu var för kontrollpunkter. Om man inte visste att just den platsen besökt av så många skulle man inte lägga märke till någonting. Jag pratade med banläggaren i Hellas och han hade inte sett något alls, påstod han. Ytterligare en person med god insyn i förra årets 25-manna hade inte heller sett så mycket. Om en månad ungefär ska jag ut i skogen igen för att fotografera några platser som jag fotograferad veckan efter tävlingen. Efter det kommer jag att redovisa resultatet här på bloggen.

När jag kom hem efter tävlingen i söndags studerade jag kartan lite mer noga. Då kunde jag ändå upptäcka ett tydligt spår efter 25-manna. Du som följde bloggen efter 25-manna kommer kanske ihåg att jag var lite bekymrad över att några löpare på sträcka 4 kommit fel, ganska mycket fel till och med. Efter tävlingen upptäckte jag orsaken, en ny stig som bildats på ett ställe, se inlägg från 18 oktober 2009. Så här såg banan ut med den nya stigen inritad mellan kontroll 6 och 7.



Kartan som användes vid Hellas tävling i söndags är reviderad. Den nya stigen är inlagd på kartan. 25-mannatävlingen har satt avtryck i historien och i naturen. Om några år är den kanske borta igen om inte människor börjar använda stigen.


Den nyreviderade kartan!

Jag fick komma tillbaka för att springa en gång till. Den här gången hade jag med mig kameran och tog några bilder.



På många ställen är det typsik Södertörnsterräng. Öppen och fin tallskog med god sikt och bra framkomlighet. Det här är det man förväntar sig att möta.



Plötsligt ser det helt annorlunda ut. Små kala höjder i öppen mark. Kanske har det tidigare gått djur och betat här. Eller så finns det någon annan anledning till att det ser ut så här.



På ett annat ställe ser det ut så här. Gles tallskog och mellan tallarna växer det små granar. Det är bra sikt och det är lätt att ta sig fram.

Det är stor variation i området. Om någon av tävlingarna kommer att gå i det här området vet vi inte ännu. Snart kommer det slutliga besluten om i vilka områden de olika tävlingarna ska gå att tas.

... om man nu kan vara kär i en skog. I går var jag ut i skogen och sprang. Jag sprang i en del av det område som kanske kommer att användas vid NOC 2011. Jag vet att det är fin terräng men jag hade inga speciella förväntningar. När jag var ute i området så blev jag förälskad. Det var varierad terräng och det var mycket fin terräng. Trots att jag inte bor mer än några kilometer bort och trots att jag sprungit i närheten visste jag inte att den här terrängen fanns. Tyvärr hade jag inte kameran med mig så jag har inga bilder. Jag kan dock bjuda på två kartor från terräng som liknar det jag sprang i.



Den första kartan är från Nyköpings OK:s tävling i april 2009. Just här var det väldigt fin terräng där det gick fort att springa. Det fanns inga hinder på marken. Det fanns en del höjder som har en hel del detaljer.



Den här kartan är från Stockholms DM i medeldistans 2009. Det här är också ganska likt där jag sprang i går. På några ställen fanns terräng som liknar den vid kontrollerna 6, 7 och 8. Men det fanns också terräng som liknar den vid de andra kontrollerna på kartan.

Dessutom fanns ett område som inte liknar något annat jag sprungit i tidigare. Nästa gång tar jag kanske med kameran så att jag kan ta några bilder. 

Vägval är ju en viktig del av orienteringen. Som banläggare vill jag försöka skapa vägvalsproblem som löparen måste lösa, gärna under lite stress. Vägvalsproblem kan skapas på flera olika sätt. På en kort sträcka så skapas vägval oftast genom att det finns ett hinder på sträckan. Hindret gör att löparen måste väja, antingen till höger eller vänster. På en längre sträcka kan det bli fler hänsyn att ta när man planerar sitt vägval. Det kan vara hinder, framkomlighet, orienteringsproblem, underlag och annat som påverkar valet av väg. Som banläggare försöker jag utnyttja de här olika delarna för att skapa vägval. I terrängen där Sprint-DM avgjordes fanns det lite olika vägvalsproblem



På den här sträckan finns ett hinder ivägen. Man kan alltså inte springa rakt på. Då återstår två alternativ, vänster eller höger. Den vänstra vägen är något kortare, 152 meter, medan den högra vägen är lite längre, 188 meter. Skillnaden är 36 meter. Om båda löparna springer med en hastighet av 16 sekunder per 100 meter blir tidsskillnaden ungefär 6 sekunder. Så långt är valet givet. Den vänstra vägen innebär mer löpning i skog medan den det högra vägvalet till största delen innebär löpning på asfalt. Frågan är alltså om man kan springa så mycket fortare på det hårda underlaget att man kan ta in de 6 sekunderna. De allra flesta löparna, av de som ritiat in sin väg på Runoway, har valt det vänstra vägvalet. Det dock ett par tre löpare som valt den högra vägen. Vid en snabb jämförelse kan man se att tidskillnaden är betydligt mindre än 6 sekunder. Alltså går det att springa fortare längs den högra vägen. Det här stöds också av en provlöpning där två jämnbördiga löpare tog varsin väg och kom till kontrollen i stort sätt samtidigt. För att den högra vägen ska vara ett alternativ gäller det dock att man hittar en bra väg ut från kontrollen och inte fastnar i något tätt buskage eller måste väja för någon av branterna.



På den här sträckan finns också ett hinder i vägen, ett stort hus. Det finns genomgångar i huset som man kan använda sig av. Det gör att det vänstra vägvalet är möjligt att överväga. Det är dock längre än högervägvalet. Här måste man göra samma överväganden som på den föregående sträckan. Här finns det en bra tidsjämförelse. En av segrarna i en klass har tagit det vänstra vägvalet medan den andre- och femteplacerade löparen valde den högra vägen. Om löparna har hållt samma hastighet är den vänstra vägen i det här fallet 14 sekunder långsammare. Det är lite större skillnad än vad jag förväntade mig. Troligen beror den relativt stora tidsskillnaden på att underlaget och framkomligheten varierar en del och att det är en del riktningsändringar som gör att man tillfälligt måste sänka farten en aning. Det visar sig också att de flesta löparna har sett det och valt högervägvalet.



Samma byggnad utgör ett hinder på en anna sträcka. Även här ska man springa på samma sida om huset, den här gången de vänstra vägvalet. Det är säkert samma faktorer som spelar in och som gör att högervägvalet är långsammare. På en del sprinttävlingar är den här typen av vägvalsproblem vanliga och det gäller att planera sina vägval noga. Det är inte alltid lätt eftersom det finns ett stressmoment inbyggt i tävlingsformen.



Det här två lite längre sträckor som innehåller både ett hinder och hänsyn till framkomligheten. På båda sträckorna är det vänstra alternativet det snabbaste. Det innebär mindre löpning i skogen vilket gör att man kan hålla högra fart. Bland de som har ritat i sin vägval så är det ungefär lika många som valt det vänstra alternativet som det högra. I de allra flesta fall är vänster väg snabbast. I de fall det inte är det så är det nog löphastigheten hos respektive löpare som fäller avgörandet. Ofta tar det emot att "backa" ut från kontrollen men på sprintbanor och i vissa andra terrängtyper kan det vara ett vinnande val. i det här fallet var det så.



Den här sträckan var ganska kort och tog för de bästa mindre en 30 sekunder att genomföra. Här finns ett hinder mitt på sträckan som gör att man måste välja antingen vänster eller höger. Jag har själv sprungit den här sträckan några gånger. Jag har inte tagit tid men upplevt att högervägvalet är det snabbaste. Jag har upplevt det som bättre framkomlighet längs den högra vägen. Dessutom sitter kontrollskärmen så att man ser den när man är vid de två små gröna områden närmast kontrollen. Dit är vägen ganska enkel. En majoritet av löparna har dock valt det vänstra alternativet. Det är också där de snabbaste tiderna har noterats. Där fick jag. Jag ger mig dock inte utan tror fortfarande att den högra vägen är den snabbaste om man genomför den på rätt sätt. Kanske ska jag ge mig ut och springa sträckan själv och ta tid för att överbivisa mig själv eller för att bli än mer övertygad om högeralternativets förträfflighet. Det här med vägval är inte alltid så lätt, och det är väl tur det. Vad skulle vi annars prata om så länge efter varje tävling och träning?

Jag kommer att gör några analyser efter Sprint-DM. Det är ett sätt för mig som banläggare att lära mer. Dels för att kunna undvika misstag i framtiden och dels för att lära mig hur du som löpare tänker och agerar. Den här första analysen kommer att handla om felstämplingar och missade stämplingar. Jag ska redan från börja säga att jag inte har några uppgifter på vilka fel som gjots var och var de som stämplat fel har varit. I några fall vet jag vad löparna har gjort.

Totalt gjordes 30 felstämplingar/missade stämplingar och antalet startande var omkring 700. Det innebär att nästan 4,5 procent av deltagarna stämplat fel. Det kan jämföras med de 70 fel som gjordes på 25-manna i höstas med nästan 9000 deltagare. Då stämplade 0,78 procent av deltagarna fel. Däremot drabbades nästan 70 av 350 lag. Vid Sprint-DM stämplade deltagarna fel/missade stämpling vid 21 olika kontroller. Vid de allra flesta kontroller var det bara någon enstaka löpare som stämplade fel. Det finns dock några kontroller där det var flera löpare som gjorde något fel.



Fyra löpare har hoppat över kontroll 53. Här hade vi en vakt som såg flera löpare bara springa förbi. Kontrollen kan kanse tyckas lite onödig men jag ville ha den där så att löparna skulle tvingas sakta ner innan de passerade vägen. Vi kunde inte stänga av vägen för biltrafik och vi visste att scouterna hade verksamhet i sin stuga samma kväll.



En annan kontroll som totalt tre löpare sprungit förbi är gropen som de flesta banorna hade på slutet. Sannolikt har de här löparna slappnat av och tyckt att loppet i stort sätt var klart och bara sprungit på mot målet. Man ska aldrig slappna av förrän man har målstämplat.



På det här stälet har totoalt 7 fel gjorts. I några fall tror jag att man helt enkelt har blandat ihop kontroll 31 och kontroll 46. De två kontrollerna har ju en liknanade karaktär och det är möjligt att man inte varit så noga utan bara letat efter en skärm. När sen skärmen satt på en plats som liknar det man ser på kartan så stämplar man. Det här är ett vanligt fel som många gör. Man letar efter skärmen istället för att läsa kartan och orientera fram till kontrollpunkten. Jag har sett det beteendet på flera tävlingar och många gånger på träning. I det här fallet tar man stora risker eftersom kontrollerna sitter tätt.



Vid kontroll 62 är det 3 löpare som gjort fel. Jag tror att de helt enkelt har hoppar över den. Alla kom från kontroll 61. Efter kontroll 62 skulle man till kontroll 43 vid bron över järnvägen. Det troliga är att de här tre löparna helt enkelt har läst från fel kontroll och sen bara sprungit på tills man kom till bron.



Jag är lite överraskad över att det bara är en löpare som stämplat fel inne på gården. Här vet jag att det rör sig om en ren felstämpling eftersom jag har pratat med löparen i fråga. Han skulle ha kontroll 67 men har stämplat vid 47. Eftersom kontrollerna sitter tätt här och syns från varandra så trodde jag att fler skulle stämpla fel här. Kontrollvakten som befann sig i området har berättat att det missades en hel del här. Många löpare sprang flera gånger mellan kontrollerna innan de stämplade. För alla utom en blev det rätt till slut.

Det finns mer att skriva om men det får i så fall bli en annan gång. Vid de flesta andra kontroller som fel har begåtts så är det bara en löpare och det går egentligen inte att se några samband. En intressant detalj vill jag dock nämna. Av de 30 fel som gjordes var det 23 manliga löpare och 7 kvinnliga. Nu var det ju lite färre kvinnor som deltog men det är ändå en överrepresentation bland männen när det gäller att göra fel.

I går fick du se en bild från Sprint-DM. Nu har jag gått igenom alla bilder och laddat upp 57 bilder. Du hitter dem här http://www.cig.canon-europe.com/p?p=BFiAiUBQgdS. Om du hittar någon bild som du tycker är särskilt bra så kontakta mig på [email protected] så ska jag försöka ordna så att du kan komma åt den.



I dag har jag inte gjort så mycket åt tävlingen. Jag konstaterade redan i morse att de korrigerade resultaten lades ut på nätet i natt. Därför har jag skickat iväg banor, karta och sträcktider till Runoway så att du kan rita in dina vägval. Ännu ligger inte banorna uppe, men jag hoppas att de kommer snart. Nu i kväll har klubbens medlemmar haft möjlighet att springa banorna. Vi tog inga exakta tider men jag tror inte att det blev några distriktsmästare i kväll. Däremot var det några som gick ner i diket. Om du undrar vilket dike så titta på bilderna i albumet så förstår du.

Nu är årets Sprint-DM avslutat, åtminstone den delen som avgörs i skogen. Det återstår en del arbete eftersom en målenhet gick omkring 9 sekunder fel. De som stämplat vid den har fått 9 sekunder för bra tid. Felet ska rättas till manuellt innan en definitiv resultatlista presenteras. I övrigt gick tävlingen bra. Det var mest positiva kommentarer om banorna. Det var fint väder om än lite kallt. Jag kommer att lägga ut en hel del bilder om någon eller några dagar. Jag tog nästan 400 bilder under tävlingen. Jag kommer också att återkomma med en del analyser av vägval och banor. Vi kommer att lägga ut banorna på Runoway och jag skulle uppskatta om du som har sprungit ritar in dina vägval. På det sättet kan jag som banläggare lära mig mer om vad som händer i skogen. Nu ikväll lägger jag bara ut en bild från tävlingen men som sagt, det kommer mer.

Nu är i stort sätt alla kontroller på plats. Det återstår några som är på platser där många människor som inte orienterar finns. Där är ju risken störst att kontroller försvinner. Nu återstår att sätt ut SI-enheterna och en genomlöpning av alla kontroller. Det kommer att ske på eftermiddagen och timmarna före start. Bygget av tävlingsarenan är också i gång. Här är några bilder från förmiddagen i dag.


Arenan med målvagn, serveringstält och resultattavlor


Kontroll med grafitti för DH 10


En annan kontroll för DH 10


Kontroll med sjöutsikt för några andra klasser

Välkommen till Sprint-DM 2010!

I dag har vi genomfört en liten spontan provlöpning av några banor till Sprint-DM. Det var jag själv, yngsta tonåringen, svågern och svägerskan som sprang var sin bana. Kul och omväxlande var omdömmet efteråt. De flesta av de inblandade skulle säkert ha kunnat springa lite fortare om vi skött träning lite bättre. Dessutom hade vi inga skärmar ute utan bara en liten snitsel. Några mindre bommar blev det säkert på grund av det. De tider som noterades var 18,50 på H 16-banan, 20,09 på H 45-banan, 24,13 på H 21-banan och 26,09 på D 21-banan. Med hänsyn till löparnas fysiska status, några mindre bommar och frånvaron av skärmar vid kontrollerna kommer det nog att kunna bli tider ner mot 15 minuter i de flesta klasserna. Löpparna i H 21 och D 21 får dock ligga på ordentligt om de ska lyckas med det. Nästa gång någon springer de här banorna är det allvar. Då står DM-tecknen på spel. I dag var det inte så allvarligt. Kanske sprang vi på någon av de här platserna.

    

Du som har följ med här på bloggen har säkert märkt att stavningen i bland inte är den bästa. Ofta är det ganska svårt att hitta stavfelen i en text man har skrivit själv. Läser man andras texter hittar man stavfelen direkt. Jag minns en gång för ett antal år sen då jag varit projektledare för ett ganska stort bokprojekt. Vi var flera inblandade och det var flera som i slutskedet läst igenom alla texter för att hitta eventuella fel. Samma dag som boken kom från tryckeriet tog jag stolt med mig ett exemplar hem för att visa upp för hustrun. Hon slog på måfå upp en sida i boken och utbrast; Här är ett stavfel!

I tisdags den här veckan fick jag den slutliga kartan till Sprint-DM. På den kartan var all layout klar. När jag öppande kartfilen på datorn så var det första jag såg ett stavfel och inte var som helst. Kartans namn, högst upp till vänster på kartan, var felstavat. Eftersom kartan och banorna var på väg att skrivas ut var det snabba ryck för att hinna rätta felet. Felet har troligen uppkommit genom att två bokstäver i kartans namn kastats om. Nedre Rudan hade blivit Nerde Rudan. Felet hann dock rättas till och nu är det rätt.

I dag på förmiddagen har jag varit ute och märkt upp alla kontroller som ska användas vid Sprint-DM. När jag precis hade börjat jobbet och var på väg att märka upp den fjärde kontrollen kom jag fram till en punkthöjd.



När jag utförskade punkthöjden lite mer noga insåg jag att den här punkthöjden kommer ganska snart att vara försvunnen. Under allt grus kunde jag hitta snö. Även om gruset på utsidan isolerar en del så kommer den att förr eller senare att vara borta. Så här såg den i alla fall ut nu på förmiddagen.



I dag har jag också fått förklaringen till varför vintern har varit så bister i tävlingsområdet. Jag har sett orsaken tidigare men då har jag inte reflekterat över att det skulle kunna vara orsaken. I dag föll dock alla pusselbitarna på plats. Rakt genom tävlingsområdet skär nämligen ...



... och den kommer att beröra samtliga klasser. Förutom det här så bjöd terrängen inte på några stora överraskningar. Alla kontrolpunkter ser bra ut och kartan stämmer bra runt alla kontroller. Jag har märkt upp alla kontroller utom två. Den sista kontrollen är inte uppmärkt eftersom det inte finns något att knyta fast snitseln vid. En av publikkontrollerna är också utan snitsel men det är än så länge mest av bekvämlighetsskäl. Båda dessa kontrollpunkter är dock kontrollerade och kartan stämmer bra även här. Jag kan också bjuda på ytterligare en terrängbild som visar att det är öppen och snabblöpt terräng som väntar, i alla fall på sina håll. Så här ser det ut där flertalet av banorna kommer att gå fram.



Du som har följt med här på bloggen ett tag kanske kommer ihåg bilden här nedanför. Även du som är ny besökare och har tittat tillbaka kanske känner igen den.



Någon kanske trodde att det var en sten, men se det var det inte. Jag kan nu avslöja vad som fanns under all snö.



Snön förändrar mycket men nu är det inte mycket snö kvar. Jag såg bara några få och små fläckar med snö. De kommer säkert att vara borta till den 5 maj då tävlingen avgörs. Säker ska man dock inte vara. Det kan ju komma mer snö. Alldeles nyss snöade det utanför fönstret och fem minuter senare sken solen igen. Till sist en bild på en av dem som bor i tävlingsområdet.

Förberedelserna är i full gång inför Sprint-DM. Den hårda vintern har gjort att vi alla har varit lite sena i starten. Vi har varit osäkra på om kartan ska kunna bli klar i tid och om all snö ska hinna smälta. Nu vet vi att kartan är klar och att snön är nästan helt borta. Nu gäller det att få till alla detaljer. I går kväll hade vi det sista mötet i tävlingsledningen innan tävlingen. Nu är det bara att jobba i de olika grupper som ska lösa olika funktioner under tävlingsdagen.



Det var flera möten på gång samtidigt så vi fick hålla till godo med ett av omklädningsrummen i klubbstugan. Här diskuteras de sista detaljerna kring hur tävlingsarenana ska byggas upp. Det har torkat upp en hel del så skotvätten vid mållinjen är borta och markatältet kan stå där det var tänkt från början. Nytt i planeringen är att jag som banläggare har lyckats skapa en varvning på tävlingscentrum för några klasser. Den måste naturligtvis få plats på ett bra sätt. I samband med den blir det en publikkontroll. Lite tidigare på några av banorna kommer det att finnas en annan publikkontroll. Det kommer alltså att finnas två möjligheter att se löpare under tävlingen. Inte illa med tanke på att segrartiderna beräknas ligga mellan 12 och 15 minuter.

Några andra saker som är klart inför tävlingen är att du kommer att kunna äta middag på tävlingen eftersom markan laddar upp för att kunna servera någon form av enklare men rejäl mat. Det kommer att bli kravallstaket vid starten för att kunna stå emot trycket från alla löpare. En sista översyn av kartan görs i dagarna för att få med de sista detaljerna som tidigare låg gömda under snön. Kartorna kommer att skrivas ut hos BL idrottsservice och plockas måndag den 3 maj. I PM kommer du att kunna se de exakta banlängderna. PM publiceras på www.haningesok.se några dagar innan tävlingen. Det är ungefär 500 meter från parkeringen och 400 meter från pendeltåget till tävlingsarenan. Det är 700 meter till start. Sista kontrollen ligger på höjden, östra delen. I morgon ska alla kontroller märkas upp.

Nu i kväll har jag lagt de sista banorna till årets Sprint-DM. I princip skulle vi kunna genomföra tävlingen i morgon. Det mesta av snön är också borta. Det är endast några snöhögar och några mindre snöfläckar kvar i området. Nu är 18 banora lagda och 39 klasser är fördelade på de olika banorna. Totalt kommer det att finnas 52 kontroller i området under tävlingsdagen. På vissa håll sitter kontrollerna tätt så det gäller att se upp. I banläggningsprogrammet kan man få ut all möjlig statistik. Bland annat kan man se hur tätt kontrollerna ligger varandra. De kontroller som ligger närmast varandra har 19 meter mellan sig. Det förutsätter ju förstås att kartan är exakt. Hur som helst gäller det att du som ska tävla håller koll på var du är och vilken kontroll du ska ha och naturligtvis att du stämplar vid rätt kontroll.

Nu i kväll har jag också hunnit gå igenom alla kontroller för att se att de är helt centrerade över kontrollföremålet. Jag har också klippt de ringar som behöver klippas. Det gör man för att kartdetaljer som hamnar under ringen ska synas så att du inte står där i tävlingsområdet framför en sten som du inte ser på kartan. Jag har inte hunnit gå igenom alla banor ännu för att klippa linjerna mellan kontrollerna. Nu i helgen ska jag ut i området för att börja märka upp kontroller. Här nedan är ett exempel på klippta ringar och linjer. Exemplet är från tävlingskartan men utanför tävlingsområdet, eller...?